Lycka eller verklighet?

477930_60837815

Forskare i Danmark utforskar möjligheterna att utveckla lyckopiller baserat på hur hjärnan fungerar. Datorspel, som det med det talande namnet Second Life, ger utövaren en chans att leva ut, eller leva om, i en fabricerad värld som är så pass givande att miljontals användare hellre spenderar tid i spelet än den konkurrerande verkligheten. Spelet har till och med sin egna valuta. Möjligheten till att arbeta i spelet och leva på inkomsterna är verklighet.

Tänk dig att du står inför ett val; första alternativet är att tills du dör leva i en fiktiv värld, men glömma bort att den påhittande världen inte är verklig och leva resten av ditt liv i fullkomlig njutning. Här får du allt du behöver för att må bra oavsett om det är sorbéefterrätt i överflöd avrundande med djupa diskussioner i gott (fiktivt)sällskap eller utmaningar och kamp. Du kommer leva resten av ditt liv omsvept och plaskande i positiva känslor och symbolen för detta val är det blåa pillret framför dig. Det andra alternativet är det röda pillret. Denna kapsel är den blåas motsats; den gör att du, med kropp och medvetande, fortsätter precis som vanligt i den värld som ger dig upplevelser och minnen av varierande nivå (och kanske till och med kvalitet).

Vad väljer du och varför?

Är meningen med livet att uppleva enbart positiva känslor – Det blåa pillret. Ifall du tycker att lycka, eller meningsfullhet behöver vara förankrat i verkligheten för att vara värdefull – Verkligheten.

Detta inlägg är en del ur föredraget ”Vad är lycka?”.

Erik Fernholm

Grundare, Lyckoaktivist.se

22 Responses to “Lycka eller verklighet?”

  1. Personligen anser jag att lycka är det enda som är värt något. Varifrån lyckan kommer, verkligheten eller fiktionen, har för mig inget egenvärde.

    Dock hade jag ändå valt verkligheten eftersom mitt mål i livet inte är att bli så lycklig som möjligt själv, utan att öka lyckan så mycket som möjligt i världen (eller universum om man vill sikta lite högre 🙂 ). Det blir svårt att göra detta om man lever i en fiktiv värld…

  2. Linnea skriver:

    Det är konstrasterna som gör livet roligt, intressant och meningsfullt. Går det ens att identifiera och uppskatta lyckan om du lever i ”fullkomlig njutning” och aldrig är olycklig eller åtminstone känslomässigt neutral? Jag tror inte det och därför finns det ett värde i alla känslor. Utöver det vore det extremt tråkigt att alltid må fiktivt bra eftersom det är så vansinnigt utvecklande att må dåligt emellanåt.

    Dessutom finns en viktig del av lyckan i vetskapen om att du påverkar ditt välmående genom egna handlingar, aktiviteter och ansträngningar. Att få lyckan serverad i pillerform kan aldrig konkurrera med det.

  3. erik.fernholm skriver:

    Tror denna fråga kom upp under något av våra första samtal!

    Ifall det blå pillret skapade en fiktiv omgivning så att du kände känslan av att öka lyckan för andra och vara helt övertygad om att du verkligen höjer lyckan i världen – skulle du då ta det?

  4. Jepp, det stämmer att vi diskuterade detta då 🙂

    Nej, jag skulle inte ta det blå pillret. Detta eftersom jag vet att jag i en fiktiv värld inte kan öka lyckan för andra (även om jag hade upplevt det så när jag var inne i den). Dock hade jag gärna sett att andra tagit det blå pillret 🙂

  5. Filip Fors skriver:

    Jag tror som Ludvig att det främsta skälet mot det blå pillret är att man då avsäger sig allt ansvar för var som händer runt om i världen, därför är det dumt att ta det. Sedan känner jag även som många andra intuitivt att ett liv med verklighetskontakt smäller lite högre än ett liv i en upplevelsemaskin, men jag tror den intuitiva känslan i första hand beror på att det är svårt att föreställa sig att man skulle kunna bli riktigt varaktigt lycklig genom pillret. Det är också ofta väldigt svårt att göra skillnad på vad som är ”sann” och ”falsk” lycka. Vars drar man gränsen?

  6. phie skriver:

    Lustig fråga!
    Vad i all världen får dig att tro att ett liv i en fiktiv värld skulle vara som att leva i ett lyckorus? Har du testat ett liv i Second Life? Varje kontakt sköts ju av en människa som bakom sitt tangentbord lever ett liv i verkligheten. Eller tror du man kopplar bort det livet där inne? Även i ett fiktivt liv så påverkar man andra människors verklighet och påverkas.
    Och vem vill leva ett liv enbart i fullkomlig njutning, fy så trist.

  7. erik skriver:

    håller med ovanstående inlägg. för att isolera frågan om hur lyckans autenticitet påverkar dess värde kunde man kanske modifiera tankeexperimentet enl. följande:
    om du var den enda levande varelsen kvar på jorden, vilket piller hade du tagit då?
    här har jag svårt att se någon anledning att inte välja det blå pillret.

  8. erik.fernholm skriver:

    Erik – Jag ser ändå ett värde i att försöka leva i och utforska hur livet i sig och världen vi lever i fungerar, oavsett innehåll. Så jag hade nog fortfarande inte tagit pillret, troligen.

    Linnea – Vad skulle du välja ifall pillret/maskinen gav dig alla de delar(utmaningar, motgångar till och med) du behövde för att känna utveckling och lycka. Den enda skillnaden var bara att i slutet av ditt liv har du levt mycket lyckligare fast i maskinen istället för verkligheten?

    Filip – Frågan är inte helt enkel, jag tänker mig att verklighetskontakt är en av grundstenarna i ett meningsfullt liv och att det äranledningen vi drar oss från att ta det blåa pillret.

    Ifall vi väger dessa två komponenter, njutning och meningsfullhet, mot varandra så måste det då gälla att vi som inte tar det blåa pillret tycker meningsfullhet väger tyngre än njutning.

    Lever vi hellre ett meningsfullt liv med mindre njutning eller ett meningslöst liv med mycket njutning?

  9. Lotta Fred skriver:

    Intressant diskussion!
    Jag skulle inte valt det blå pillret, av flera anledningar. För det första så tycker jag, precis som Linnea skriver, att det är utvecklande att må dåligt ibland. Lycka handlar väl också mycket om att lära sig att uppskatta det man redan har, inte att få allt man vill ha.
    Sen, genom att leva i en fiktiv värld med fiktiva människor skulle man gå miste om den äkta sociala interaktionen som är så viktig för människans välmående. Av den anledningen så har jag också svårt att se att spel som Second Life är positivt för lyckan.
    Det äkta är, tycker jag, oftast det som skänker störst lycka. Att bara stanna till en stund i skogen och lyssna på fågelkvitter och känna doften av naturen, eller få ett leende från någon man möter på gatan, t ex.
    Så jag är för verkligheten även om det i slutändan skulle ge mig färre positiva upplevelser och mindre njutning.

  10. erik skriver:

    vi har alla anledning att vara skeptiska till det blåa pillret. den enda lycka vi erfarenhetsmässigt har sett kan vara varaktig är den lycka som är förankrad i verkligheten. vi vet t.ex. att man till slut vaknar upp från bra drömmar, att böcker vi läser till sist tar slut och att vi åter måste tampas med vardagen och ”verkligheten”.

    MEN låter vi dessa intuitioner ta överhanden så förminskar vi tankeexperimentet till ett ”vad SKULLE du göra?” istället för ett ”vad BORDE du göra?”, vilket är lite olika frågor. jag är helt med på att de flesta (kanske till och med jag själv) SKULLE välja att stanna i verkligheten, men jag tror att vi i sådana fall skulle ha valt fel. dvs: vi BORDE ta pillret. (givet att det inte drabbar någon, enligt tidigare kommentar)

    en halvintressant sak man kan göra är att (à la Matrix) vända på steken: att man istället tänker sig att någon avslöjar att det vi hittills trott har varit den verkliga världen (världen med lyckobloggen.se osv), i realiteten är produkten av ett blått piller vi tog för flera år sedan..

  11. zigadena gabardini skriver:

    ”Sen, genom att leva i en fiktiv värld med fiktiva människor skulle man gå miste om den äkta sociala interaktionen som är så viktig för människans välmående. Av den anledningen så har jag också svårt att se att spel som Second Life är positivt för lyckan.”
    UPPREPAR: Second life är INTE en fiktiv Värld, den är i högsta grad reell, eftersom det bakom var avatar finns en människa.Dessa människor är på intet sätt fiktiva” utan har känslor.Vänskap och kärlek mellan människor som inte av olika skäl har direkt kontakt (och kan titta på varandra)har förekommit mycket länge.Detta är faktiskt inte konstigare än att ha en brevvän på andra sidan jorden.Fast i 2010 modell…
    Second life är inget ”spel”.

  12. Filip Fors skriver:

    Tror du är inne på helt rätt spår Erik. Vi väljer hellre det välbekanta och vill gärna bevara Status Que även då det finns bättre skäl att välja ett annat alternativ. Att den verklighet vi lever nu med det känsloliv vi har nu skulle vara det bästa alternativet tror jag är en form av rationalisering, d v s vi har en känsla av att det naturliga och välbekanta är det rätta sedan försöker vi finna argument som stödjer känslan. Att vänta på steken illustrerar det hela ganska bra, tänk att du får veta att denna värld är en simulering och du kan välja att återgå till den riktiga världen. Kruxet är att i den ”riktiga världen” så mår människor väsentligt sämre, deras välbefinnande är betydligt lägre än den är i simuleringen, en variant på Matrix. I så fall skulle de känslor vi känner nu vara ”onaturliga”, kanske skulle personerna som lever i den verkligheten säga att vårt känsloliv är konstlat och onaturligt, det innehåller för mycket positiva känslor. Håller även med zigadena, sociala möten via online är knappast mindre verkliga än traditionella sätt att kommunicera.

  13. Rebecca Willén skriver:

    Det finns också en annan mycket sevärd film på detta tema: Vanilla Sky (från 2001, regi: Cameron Crowe). Den handlar om när utvecklingen gått såpass långt att man kan välja en annan verklighet (ett blått piller) som behandling när man känner att livet inte blivit som man önskat. Kan rekommendera den!

  14. Lotta Fred skriver:

    Menar ni verkligen att sociala möten via internet är att jämställa med riktiga möten människor emellan?
    Jag är medveten om att det är verkliga människor bakom avatarerna. Och visst blir det verkliga sociala möten via datorn också, vilket givetvis inte är något negativt i sig. För att förtydliga vad jag menar med mitt förra inlägg så anser jag att i Second Life så går man miste om så mycket som inte kan simuleras såsom kramar, övrig kroppskontakt, ögonkontakt, ansiktsmimik, dofter, spegling av kroppsspråk mm. Vissa av dessa faktorer är viktiga delar i interaktionen mellan människor. Människan är ju ett supersocialt djur med instinkter som finns där för att vi skall överleva som art.
    Jag tycker inte det är något fel med att lägga tid på t ex Second Life, det jag inte tycker verkar bra är att välja bort den verkliga världen med ”äkta” möten med människor. Och även om man har en brevvän, pratar i telefon eller sitter och chattar via datorn så anser jag inte att det ersätter de riktiga mötena även om det blir ett bra komplement.

  15. zigadena gabardini skriver:

    Jag har träffat min livspartner tack vare SL.Jag valde inte bort utan till..
    Vi bor i olika länder, träffas IRL-det verkliga livet så ofta ekonomi och arbete så medger.Vi träffs varje dag i SL.Jag har ett helt kontaktnät av underbara vänner i sl som verkligen stöttat mej på alla sätt nu,när min nära anhörig hastig gick bort för 2 veckor sedan .Lika mycket eller faktskt mer än de ”verklighetens” vänner som tenderar att inte veta vad de ska säja till en sörjande och därför inte tar kontakt alls..Om det inte är ”äkta” eller Riktiga möten så vet jag inte vad som menas med det..
    Z

  16. Filip Fors skriver:

    Lotta: Absolut är fysisk kontakt en viktig aspekt vid social samvaro och det kan såklart vara en nackdel med nätbaserad samvaro ur denna synpunkt. Men det betyder nog inte att nätbaserade möten skulle vara mindre äkta, kanske ”bara ”mindre rika ur den aspekten. Det finns antagligen många människor som mår utmärkt trots att de lever större delen av sitt sociala liv på nätet. Om inte annat är detta något som forskarna borde studera. Hur mår människor som spenderar en stor del av livet på nätet?

  17. Lotta Fred skriver:

    Zigadena: Det är ju toppen att du träffat din livspartner genom SL. Du skriver ju också att ni träffas IRL så ofta ni kan, och det är ju lite det jag vill komma till att den sortens möte väl ändå är den trevligaste formen. Så datorer och telefoner mm är fantastiska hjälpmedel för att interagera med människor och även stifta nya bekantskaper, men jag vill ändå hålla fast vid att de är just komplement.
    Filip: Jag håller med om att ”rikare” är ett bättre ordval än ”äkta”. Och jag tycker absolut att det är ett intressant område att forska på. Måste säga att jag blev lite förvånad över din hypotes om att många människor mår utmärkt trots att de lever större delen av sitt sociala liv på nätet. Har man nära relationer i ”verkliga livet” så kan jag tänka mig att det skulle kunna stämma, men är man ensam för övrigt så har jag väldigt svårt att tro att man mår utmärkt av det.

  18. zigadena gabardini skriver:

    Nej det är EN form att ses på..
    Skulle mitt förhållande ta slut , vore jag ändå i SL.Mina vänner, där som jag många av dem aldrig kommer att veta RL identitet på( och varför? vet inte ens om jag vill det9)men för dem vore jag kvar.För möjligheten till kreativt och konstnärligt arbete med mera.Jag vet att flera har sitt största sociala liv här iSL.Jag vet även en hel del som aldrig någonsin skulle kunna ha ett rikt socialt liv RL av olika skäl.men i sl flyger de:)
    Jag vet att med Sl blir livet rikare för dem (och mej)

    Enligt mej sitter det mesta i hjärnan, en viruell kram känns om man bara vågar känna efter.

    Alltför många spenderar sin lediga tid ensamma om kvällen framför den totala envägskommunikatorn tvn..inte är de ute på gator o tprg och socialiserar precis ..

  19. MUNK skriver:

    Hade lätt tagit pillret! =)

  20. Lotta Fred skriver:

    Zigadena: Vi får nog helt enkelt vara överens om att vi inte är överens i den här frågan och lämna det vid det 🙂

  21. Lars skriver:

    Det blå pillret är skrämmande för att det är ett så drastiskt steg. Vi måste lita helhjärtat på det för att VÅGA ta det.
    Fanns det blå piller som endagsdoser, så kommer saken i en helt annan dager. Då skulle jag gärna ta ett piller lite då och då.
    Jag tar redan ”lyckopiller” för att dämpa mörkernedstämdheten på sen-höstarna. Det fungerar alldeles utmärkt, men det är naturligtvis en lite annan sak. Då har jag fortfarande den reella verkligheten kvar, men har möjlighet att konstlat se lite ljusare på den.
    Nattens drömmar är en virtuell värld, men motsvarar inte riktigt blå piller, för det finns ju även mardrömmar. Jag kan ibland tycka att det är lite synd att vi inte lever mer i de nattliga drömmarnas värld. Där händer det så mycket häftigare saker.

    /Lars

  22. Stefan Mrgole skriver:

    Om jag hade kunnat, så hade jag visat vägen till lycka/ingenting.

    Men ett gott försök är ju att överdosera lyckopillerna lite, så att du tömmer hjärnan på dopaminet för att sedan börja tänka på varför alla människor tycker, tänker och gör som dom gör – för att finna lyckan, som inte finns.

    Världen är en stor tro. Jag blir rasande.

    Mvh.

Leave a Reply