Ensamhet och (0)lycka

John Cacioppo, forskare vid University of Chicago, har kartlagt ensamhetens, särskilt den subjektivt upplevda ensamhetens betydelse, för både hälsan och lyckan. Men låt oss börja med ”objektiv ensamhet”.  Hans studier tyder som förväntat på att social isolering har en negativ effekt på både det subjektiva välbefinnandet och en rad fysiologiska hälsomått. Sambandet är dock inte så starkt som man skulle kunna tro, studierna visar att korrelationen mellan subjektivt upplevd ensamhet och social isolering mätt i antal sociala interaktioner med vänner och familj inte är speciellt stark. Det är den upplevda ensamheten som är starkast relaterad till sämre hälsa och lägre välbefinnande inte antalet sociala interaktioner.

Den upplevda ensamheten och andra negativa känslor är framför allt relaterad till kvaliteten på de sociala relationerna, att ha några få nära vänner som man känner att man lita på och som alltid finns där är viktigare än hur ofta man har andra människor omkring sig. Graden av ensamhetskänslor beror även i hög grad på andra faktor, exempelvis finns precis som i fallet med övriga negativa känslor en påtaglig genetiskt komponent samt skillnader mellan olika kulturer. I den korta videosnutten ovan förklarar Cacioppo varför ensamhet är mer utbrett i kollektivistiska- än i individualistiska kulturer samt varför kortare stunder av ensamhetskänslor fyller en evolutionärt viktig funktion för mänskligheten. Vi får även veta att det inte är så stor skillnad som man skulle kunna tro vad gäller ensamhetskänslor och det sociala behovet hos introverta och extroverta personer.

Källa: John T. Cacioppo and William Patrick (2008) Loneliness: Human Nature and the Need for Social Connection, New York, W.W. Norton.

———————————-

Filip Fors

One Response to “Ensamhet och (0)lycka”

  1. Lars skriver:

    Inte förvånande om man tänker efter, men nyttigt att höra eftersom vi oftast inte tänker efter.
    Jag gissar att alla har varit med om upplevelsen att vara i en social grupp där ni inte hör hemma. Där ni inte delar de övrigas värderingar. Den enda som inte hör dit. Själv tycker jag att detta ger en mycket starkare ensamhetskänsla än objektiv fysisk ensamhet, som snarast kan vara rätt skön.
    Och helt självklart kan man känna sig ensam på den överfyllda tunnelbanevagnen där man står som packade sillar.
    Motsatsen till ensamhet är samhörighet, inte trängsel.

    /Lars

Leave a Reply