Långtidsarbetslösa upplever INTE ett lägre välmående i vardagen?

Ett av de mest stabila resultaten i lyckoforskningen är arbetslöshetens negativa effekter på livstillfredsställelsen. Arbetslösa är i genomsnitt betydligt mindre nöjda med livet, det säger sig heller inte vara lika lyckliga som människor som har ett förvärvsarbete. Grafen nedan visar även att arbetslösa män i Tyskland i genomsnitt inte har anpassat sig till arbetslöshet fem år efter att de blev arbetslösa. Förvärvsarbetet har med andra ord en stor betydelse för hur människor i allmänhet värderar sitt liv.

unemployment

Man kan fråga sig om grafen ovan även är representativ för de arbetslösas välmående i vardagen? I en ny tysk studie försökte man undersöka den frågan. Två grupper intervjuades, personer med ett förvärvsarbete och personer som varit arbetslösa under en längre tid ( i genomsnitt ca 4 år). Sammantaget fick över 1000 individer noggrant fylla i vilka aktiviteter de ägnat sig åt under dagen, hur lång tid de ägnade sig åt varje aktivitet samt hur intensivt de upplevde olika positiva och negativa känslor vid aktiviteterna. Vid sidan om detta fick intervjupersonerna även bedöma hur nöjda de var med livet. Som väntat var de arbetslösa betydligt mindre nöjda med livet, på en skala mellan 0 till 10 var genomsnittet för de som arbetade 7,1 och för de långtidsarbetslösa 4,6. Tittar man på mängden positiva och negativa känslor de både grupperna upplevde under dagen fanns det dock inga skillnader. De summerade välmåendet var alltså lika högt för båda grupperna.

Förklaringen ligger i tidsanvändningen. Individer som förvärvsarbetar har högre välmående på kvällar och helger, men de arbetslösa kompenserar detta genom att ha roligare på vardagarna. Forskarna fann även något de kallar ”the saddening effect”, de flesta aktiviteter upplevs inte som lika njutningsfulla för de arbetslösa i jämförelse med den arbetande gruppen. Antagligen på grund av den positiva kontrasteffekt som ett arbete ger till olika ”fritidssysslor” samt tendensen till hedonisk anpassning. De arbetslösa ägnar mer tid åt njutningsfulla aktiviteter men ju längre tid man ägnar åt en rolig aktivitet desto tråkigare blir den. Tabellen nedan visar att de arbetslösa njuter mindre av nästan alla aktiviteter, såväl TV-tittande, som måltider, läsning och promenader. Men de njuter ändå mer av dessa aktiviteter än vad den arbetande gruppen njuter av arbetet. Summerar man dagen för de båda grupperna blir det i slutändan ingen skillnad i totalt välmående. Hur arbetslöshet påverkar individens lycka beror alltså på vilken typ av lycka man syftar på. För livstillfredsställelsen har det en starkt negativ effekt men för vardagsvälmåendet är betydelsen mycket mindre, studien tyder på att den kanske till och med är obefintlig för de flesta människor.

unemployment_affect
Källa: Knabe, Andreas, Raetzel, Steffen, Schöb, Ronnie and Weimann, Joachim. (2009) Dissatisfied with Life, but Having a Good Day: Time-Use and Well-Being of the Unemployed(April 1, 2009). CESifo Working Paper Series No. 2604.
—————————————————–

Filip Fors (www.filipfors.se)

13 Responses to “Långtidsarbetslösa upplever INTE ett lägre välmående i vardagen?”

  1. Rebecca MW skriver:

    Nämen vilken bra blogg! Vad dumt att jag inte hittat den förrän nu, men vad glad jag blir att jag hittat den nu! 🙂 En av mina facebook-vänner joinade lyckokonferensen i Skövde 2010, och på så vis råkade jag hitta hit nyss.

    Jag har dock lite bekymmer med att lyckas skapa en prenumeration via google reader, som jag använder för att följa de andra bloggarna jag gillar. Alla andra bloggar kan jag lägga till där, men inte denna. Någon som vet hur det kommer sig och hur jag löser det? Jag vill ju prenumerera!

    // Rebecca

  2. Göran Hådén skriver:

    En aspekt är ju också att vissa inte VILL ha ett lönearbete, och att vissa av dessa vissa 🙂 trivs bättre med sina liv än de som har ett lönearbete.

    Det beror ju på personlighet också, om man passar bäst för att helt fritt disponera sin tid till olika former av meningsfulla ideella insatser.

  3. Erika Björk skriver:

    Jag blir konfunderad och undrar vad ovanstående egentligen betyder? Arbetslösa säger sig vara betydligt mindre nöjda med livet. Men när man mäter skattade känslor så är det ingen skillnad.

    Är det nåt verkligt alls? Vad är sant då om vad som är lycka. Om man säger sig vara missnöjd med sitt liv? Eller om man är glad? Vad är reellt och verkligt?

    Jag kommer här att tänka på den helkroppsförlamade man som skrev boken Fjärilen i glaskupan. Han hade varit en mycket aktiv tidningsredaktör som en dag vaknade upp och inte kunde röra en fena efter ett slaganfall. Han kunde inte kommunicera med omvärlden på annat sätt än att blinka med ena ögat.

    Höjden av lycka är att kunna svälja undan sin saliv. Så sa han. Den kommentaren fick mig att haja till. Det var verkligt.

    I mitt eget liv så är jag numera väldigt glad över att jag kan göra en del saker som de flesta tar för självklart. Jag är jätteglad övar att jag kan läsa bocker tex. Kunde inte det alls under ett antal år. Det pga skador i hjärnan av stress.

    Vid det här laget att jag är ganska nöjd med mitt liv som det är just nu. Jag tänker att det är något som kan komma ur kriser i lyckliga fall. Att man förlikar sig med det som uppstått och hittar nya värden. En del sjuka och arbetslösa kan vara jättemissnöjda med sitt liv. Andra kanske har nått en vändpunkt och är nöjda. För mig själv handlar det alltså om nya värden som jag tycker mer än väl kompenserar för det som jag har förlorat.

    (Hoppas att det är OK att säga så. Att inte någon anser att det visar att jag i själva verket är en arbetsskygg individ?)

  4. Lars skriver:

    Det stämmer väl ganska bra med lyckoteorierna. Både Filips artikel och Erikas kommentar visar hur anpassningen alltid kommer in och jämnar ut skillnaderna i välmående. Att sedan en del arbetslösa kan uppleva en känsla av misslyckande kan enkelt förklara varför livstillfredställelsen är sämre.
    Nyligen visades en undersökning här i bloggen att människor med höga befattningar lever mer intensivt både i arbetet och under fritiden. Motsatsen måste gälla arbetslösa och det är naturligt att lyckokurvan blir mer utslätad.
    Jag minns dock en undersökning som visade att vi är mer välmående på jobbet än på fritiden, men tror att det är tvärtom. För många innebär jobbet att hålla sig aktiv och möta nya utmaningar och kontakter. Tillvaron har därtill en tydlig mening. Under tvångets tråkiga stämpel så tror vi att vi inte trivs, men gör det!

    /Lars

  5. Filip Fors skriver:

    Erika: Precis som Lars är inne på är nog de arbetslösa missnöjda med sitt liv delvis p g a att de känner sig misslyckade. Man har sett i andra studier att den negativa effekten av arbetslöshet är särskilt stark i de regioner där arbetsnormen är stark. Vidare är effekten starkare för män än för kvinnor förmodligen p g a normer kring traditionella könsroller. Lars nämner även att känslolivet är mer utslätat för de arbetslösa, sannolikt innehåller livet därför också färre minnesvärda stunder, något som förmodligen färgar av sig på livstillfredsställelsen. Arbetet är också en källa till mening för många människor. Men ett liv som känns meningsfullt är inte nödvändigtvis ett liv fyllt med positiva känslor

    Lars: Tror den undersökning du tänker på syftade på flowupplevelser. I de studier man undersökt en rad positiva och negativa känslor samt summerat dessa till ett index så hamnar jobb alltid långt ner på listan, ofta längst ner tillsammans med pendling. Men detta är förstås genomsnittseffekter, det finns en stor individuell variation bakom detta genomsnitt. Vissa individer mår toppen på jobbet, för andra är det rena pinan. Skrev om det in en gammal post: http://www.lyckobloggen.se/?p=1020

  6. Filip Fors skriver:

    Rebecca: Skumt att det inte fungerar i google reader. Det fungerar att prenumerera på bloggen via RSS i Netvibes ex.

  7. Per skriver:

    När man i lyckoforskning vill ha reda på hur lyckliga människor är, ska man inte fråga människor vid ETT tillfälle ”hur lycklig är du i största allmänhet (nuförtiden, these days)” eller liknande. Den metoden bör helt avskaffas. Man ska bara fråga, vid MÅNGA tillfällen, något i stil med ”hur lycklig var du just NU, ögonblicket innan du fick den här frågan?”. Människor har nämligen ofta ganska dåligt minne när de försöker avgöra (komma ihåg) hur lyckliga de ”brukar” vara, d.v.s. över längre tidsperioder. Det är på grund av detta dåliga minne hos människor som lyckoforskning kan ge så olika resultat beroende vilken av de här två olika metoderna man använder. Att fråga vid endast ett tillfälle ”hur lycklig är du i största allmänhet” kan tyckas spara tid och pengar för lyckoforskaren, men ger väldigt otillförlitliga resultat, och bör enligt min mening ersättas helt med uteslutande (ett stort antal, över dynget utspridda) frågor som rör lyckonivån just i ögonblicket strax innan frågan ställdes.

    En del lyckoforskare anser att det är bäst att kombinera de två metoderna, men det är onödigt riskabelt; all korrekt information om människors lyckonivå som man kan få genom den ”generaliserande” metoden får man i vilket fall som helst med den ”ögonblicksspecifika”; skillnaden är bara att man får mindre av vilseledande information om man bara använder den ”ögonblicksspecifika”. (Dock ska man naturligtvis ställa den ögonblicksspecifika frågan väldigt många gånger, för att minimera slumpens inflytande på resultatet.)

    Vi människor är fenomenala på historieförvanskning, inte minst när det gäller hur vi mått i gången tid och därmed även när det gäller ”hur vi brukar må i största allmänhet”. Den faktorn har kraftigt underskattats i mycket lyckoforskning, tror jag.

  8. […] det beror på vilka aktiviteter vi ägnar åt oss och hur vi anpassar oss till detta. En tidigare studie av arbetslösa i Tyskland tyder på att de arbetslösa njuter mindre av de flesta fritidsaktiviteter än vad de som har ett […]

  9. Mats H skriver:

    Jag är lite tveksam till begreppet lycka. Vill man inte istället mäta hur bra eller dåligt personen mår, eller hur ”tillfredsställd med livet just nu” han/hon är, inte hur ”lycklig” han/hon är. En del kanske skulle säga att de mår toppen, eller är vardagsglada, men däremot inte att de är lyckliga, eftersom lycka är ett begrepp som de associerar med enstaka ögonblick, typ då de gifte sig eller första kärleken, eller första smekmånaden osv. Begreppet är som jag ser det lite för starkt för att vara relevant för att mäta hur folk har det till vardags.

  10. Filip Fors skriver:

    Du har rätt Mats. Men i undersökningen ovan använde de inte ordet ”lycka” i enkäterna, så det är inget problem där. Men det finns många andra undersökningar där man just ställer frågor i stil med ”Hur lycklig är du i allmänhet?”, svaret blir dock mycket lika frågan ”Hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”. D v s i när människor ser frågan i en enkät och ska gradera på en skala tolkar de begreppen ”lycklig” och ”nöjd” på ungefär samma sätt.

  11. […] Troligen skulle då livskvaliteten i snitt bli ännu högre vid arbetslöshet, eftersom det finns forskning på att effekten av arbetslöshet i snitt är mest negativ för lyckan i de regioner där […]

  12. […] bara vara hälften så stark på välbefinnandet jämfört med livstillfredsställelsen och i denna tyska studie mådde de arbetslösa inte alls sämre än individer som […]

  13. […] studie på tyska data, som Filip skrivit om tidigare, har däremot funnit att det inte finns en motsvarande negativt samband med det dagliga […]

Leave a Reply