”Goda” livsvillkor och lycka (del 2): Tidsanvändning och aktiveringsgrad

1197375_f520
I en post från förra veckan gick jag kort igenom att lyckoforskningens senaste resultat tyder på att ”Gynnsamma” livsvillkor har avsevärt större betydelse för hur människor värderar sina liv i jämförelse med hur de mår från ögonblick till ögonblick i vardagen. När Kahneman m fl analyserade skillnaden mellan de två lyckomåtten förklarade yttre livsvillkor ungefär 10 gånger mer av variationen i livstillfredsställelse i jämförelse med välmående. Vad kan då förklara dessa resultat? Kahneman m. fl. Ger flera olika förklaringar som alla till viss del verkar rimliga:

– När vi tänker på våra liv väger vi delvis in hur har det ur en yttre synvinkel och inte bara hur vi känner oss. Markörer för framgång i samhället såsom en hög inkomst eller en kärleksrelation är något som människor delvis riktar uppmärksamheten mot när de bedömer hur nöjda de är med livet.

– Eftersom vi sällan tänker på våra yttre levnadsvillkor i vardagen har vår yttre situation inte någon större betydelse för hur vi mår ögonblick från ögonblick (givet att våra basala behov är uppfyllda). Som Kahneman själv säger: ”När jag tänker på min nyinköpta Lexus mår jag bra men jag tänker väldigt sällan på den”. Människor som bor i Kalifornien är inte lyckligare än människor som bor i Ohio trots att både Karliforniaborna och Ohioborna tror att det soliga Karliforniavädret ’påverkar välbefinnandet positivt. Förklaringen är enkel, Karliforniaborna tänker sällan på vädret i vardagen eftersom de vant sig vid det, de är precis som Ohioborna upptagna med livets vardagsbestyr.

– ”Gynnsamma” livsvillkor påverkar hur vi använder vår tid och ger fördelar såväl som nackdelar. Individer med gynnsamma yttre villkor använder inte sin tid till mer njutningsfulla aktiviteter. I USA spenderar ex. höginkomsttagarna mer tid på att arbeta och att pendla till jobbet än låginkomsttagarna. Individer med en partner spenderar i genomsnitt mindre tid på att umgås med vänner än singlar. Fördelarna och nackdelarna med dessa livssituationer tar i genomsnitt ut varandra.

– Den yttre livssituationen har större betydelse för känslornas aktiveringsgrad än deras valens (hur positivt respektive negativt känslorna upplevs). Människor med gynnsamma livsvillkor lever mer aktiva liv. De spenderar mer tid med att arbeta och något mer tid på aktiva fritidssysslor och mindre tid på TV-tittande (iaf i USA). Dessa aktiviteter medför att de upplever högaktiva känslor som stress (negativt) och engagemang (positivt) oftare än människor med mindre gynnsamma livsvillkor. Ett aktivt liv är ett tillfredsställande liv – kanske på grund av hög måluppfyllelse och känslan av att sträva framåt – även om det inte nödvändigtvis leder till mer positiva känslor och mindre negativa känslor. Ett aktivt liv medför även att vi får mer minnesvärda stunder att minnas tillbaka på när vi tänker på livet. Ett fallskärmshopp varar bara några minuter och dess betydelse för summan av alla våra positiva ögonblick över hela livet är kanske som en sandkorn i sahara, men det är knappast så vi uppfattar saken när vi tänker tillbaka på händelsen. I vårt minne spelar kontraster och ”häftiga” händelser en stor roll, hur lång tid dessa händelser varade spelar en mindre roll för vilken vikt vi tillskriver dem i livet. Likaså spelar känslan av att uppnå framgång på olika (status)områden i livet förmodligen en viss roll. Kanske för att vi evolutionärt är ”programmerade” för att sträva efter ”världslig framgång” även i de fall detta inte skänker oss mer njutning.


Kahnemans slutsats är att vi står inför en potentiell konflikt mellan de två lyckotyperna. Vill vi prioritera summan av vårt välbefinnande från ögonblick till ögonblick eller skapa en ”snygg” livsberättelse som gör att vi blir mer nöjda med livet när vi då och då tänker på det? Om vi prioriterar livsberättelsen verkar det för många människor vara viktigare med pengar och att ha en partner i jämförelse om vi prioriterar vårt välmående från ögonblick till ögonblick. Vad prioriterar du, och varför? 🙂

screen
Källa:
E Diener, JF Helliwell, D Kahneman Eds. (2010) International Differences in Well-Being
———————
Filip Fors

2 Responses to “”Goda” livsvillkor och lycka (del 2): Tidsanvändning och aktiveringsgrad”

  1. Lars skriver:

    ”Vad prioriterar du, och varför?” Frågar Filip
    Mitt livsrecept är 2 matskedar livstillfredställelse och 1 matsked välmående.
    Låt oss börja och studera livstillfredställelsen.
    Jag tycker du har bra exempel där Filip, med fallskärmshoppningen och den fina Lexusbilen. Jag tycker den här bloggen, forskningen och min egen livserfarenhet tydligt visar att: ”Det är vad du gör och hur du tar det som ger lyckan”. Jag har själv hoppat fallskärm 2 gånger. Det tog 2 minuter per gång. Totalt 4 minuter av mitt liv och ändock har det haft en stor betydelse för min livstillfredställelse! Någon dyr lyxbil har jag aldrig drömt om. I min ungdom hade jag som livsdevis att ”man ska leva så att när man är gammal och tittar tillbaka på sitt liv, så ska man tänka ”Oj, vad jag har varit med om och upplevt mycket”. Då är det de stora upplevelserna man främst kommer ihåg (Jag är föresten sugen på paramotor, dvs fallskärmsvingeflygning med ryggsäcksmotor a`la Carlson på taket. Jag saknar bara tillräckligt med semester för kursen). Nu, som äldre, planerar min fru och jag för långväga upplevelseresor med 1½ års mellanrum

    …men så en matsked välmående också…
    Det var nära att jag planerade in våren med:
    Måndagar Gabriel Forss kör
    Tisdagar Caroline af Ugglas kör
    Onsdagar Skrattyoga
    Torsdagar Folkdans
    …men så satte jag stopp för alla aktiviterna. Visst de skulle ge välmående ögonblick för ögonblick, men jag skulle sakna stabilitet, meningsfullhet och stadga livet. Än värre skulle det vara om det var party 4 dagar i veckan.
    …men, skulle man bara leva för de stora upplevelserna, fallskärmshoppen och resorna med 1½ års mellanrum, så vore väl livet i genomsnitt rätt tråkigt, så en matsked välmående med vänner och trivsamma jordnära aktiviteter, det vill jag absolut ha!

    /Lars

  2. Filip Fors skriver:

    Körsång, skrattyoga och folkdansen skulle också kunna ses som peakupplevelser, fallskärmshopp i miniformat? Antar att dessa aktiviteter inte skulle ta upp en så stor del av veckans timmar för dig i slutändan? Och den tid som du tänker tillbaka på dessa aktiviteter och mår gott lär vara gansak kort? Frågan är då hur mycket de faktiskt skulle påverka din lycka ”från ögonblick till ögonblick”? Som du är inne på i slutet: hur man hanterar vardagslivet känns som den viktigaste frågan för ögonblickslyckan? Ex. att ha ett njutningsfullt arbete, att ägna sig åt lågaktiva aktiviteter som läsning, samtal och TV-tittande? Sådant som man knappast minns tillbaka på som något häftigt men som kan ge ”långa” njutningsstunder (om man gillar aktiviteterna). Det verkar mycket svårare att veta hur man ska öka summeringen av lycka från ögonblick till ögonblick än hur man ska bli mer nöjd med livet.

    Det är svårt för lyckoforskarna att göra expiermentstudier i syfte att öka den summerade ögonblickslyckan. Det blir exempelvis väldigt omständigt att be människor förändra sin tidsanvändning, ex. umgås med vänner en timme mer per dag, pendla 30 minuter kortare per dag och jämför med kontrollgrupp.

Leave a Reply