Är de snälla verkligen elaka?

evilGood

I tisdags rapporterade den brittiska tidningen The Guardian om en ny studie som visar att etiskt medvetna konsumenter tenderar att vara mindre snälla än andra konsumenter. De har även större benägenhet att stjäla och bedra än andra konsumenter.

Att folk medvetet gör etiska val är för mig en självklarhet om vi ska få en lyckligare värld. Men om studien har rätt i att dessa val samtidigt gör en elakare, är det då inte meningslöst att göra dessa val i kampen för en lyckligare värld? 

Här är en artikel om det hela från tidningen Miljöaktuellt: http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.302918/psykologi-darfor-blir-du-elak-av-att-handla-gront

Ludvig Lindström

10 Responses to “Är de snälla verkligen elaka?”

  1. Göran Hådén skriver:

    De kanske försöker vara utilitarister? 🙂

  2. Kan utilitarister (lyckomaximerare) verkligen vara elaka? 🙂

  3. Göran Hådén skriver:

    ”Elakhet” är ju bara en tolkning av vad det faktiskt handlade om. Ibland tycker många att stöld är något positivt, Robin Hood är ju en populär (om än fiktiv) hjälte som stjäl från rika och ger till fattiga.

    Undersökningen visar att de allra flesta etiska konsumenter inte stjäl, men att det är ännu ovanligare att ”oetiska” konsumenter stjäl. Många av de etiska konsumenter som stjäl kanske ser sig själva som Robin Hood, och tror att det kommer att öka lyckan i världen?

  4. Lars skriver:

    Roligt med personer som vågar komma med kontroversiella påståenden!
    En forskare med ett kontroversiellt påstående skapar givetvis ingen sanning, men väl en hypotes att bekräfta elle dementera.

    Jag forskar själv på frågor med grön anknytning och konstaterar av egen empirisk erfarenhet att gröna människor inte är någon enhetlig grupp. Några karikatyrer (Verklighetens människor är självklart inte lika tydliga) som jag kan se är:

    – Den något överintelligente, som tycker det dumt att inte lösa de problem vi ser.
    – Motsatsen, den dumme, som okritiskt följer en trend utan att ifrågasätta.
    – Den religiöse, som tycker att det är ett brott mot Gud att förskingra den jord vi lånat och lämna den vidare till nästa generation i förstört skick
    – Teknikern, som inte ser någon skillnad på att hitta felet i den trasiga diskmaskinen eller att lösa miljöproblemen
    – Analytikern, som på samma sätt som teknikern, ser tjusningen i de analytiska miljöproblemen
    – Trendföljaren
    – Den beräknande personen, som försöker skapa egen vinning på miljötrenden
    – Moralisten, som är emot fortkörning, skattefusk, utomäktenskaplig sex och miljöförstöring. Det finns två typer av moralister: De som lever som de lär och de som vill att andra ska leva som de lär.

    Exempel på möjliga tolkningar av experimentet i Toronto är:
    – Det kanske var den intelligenta gruppen som både hittade möjligheten att fuska och inser att miljöproblemen bör tas på allvar.
    – Jag kan även tänka mig trendföljaren som både följer miljötrenden och den ”trend” han tyckte sig se i testen på dataskärmen.

    Var eventuella gröna personer inte ska känna sig sårade, så kanske vi ska välja teorin med att gröna personer är mer intelligenta!
    Kram /Lars

  5. Rebecca MW skriver:

    Jag tänker mig att det nog är svårt att hitta en bra jämförelsegrupp till ”etiskt medvetna konsumenter”. Inom den gruppen har man förmodligen en subgrupp av politiskt engagerade unga som är etiskt medvetna när det gäller vad man äter och köper, men som samtidigt också anser det vara korrekt att snatta ”politiskt” (dvs från t.ex. vissa typer av företag). Den gruppen inom ”etiskt medvetna-gruppen” bör rimligen störa statistiken. Jag tror nämligen inte man hittar motsvarande ”kriminella” subgrupp inom ett slumpat stickprov av ”etiskt omedvetna”-konsumenter. Därför kanske det trots allt blir bättre grund för generaliseringar om man först utesluter subgruppen?

  6. Jesper skriver:

    Lars Karlsson på Uppsalainitiativet skrev om samma studie:

    För det första så gjordes indelningen [mellan de fyra försöksgrupperna] slumpmässigt. Det var inte så att gruppen delades upp efter hur miljöengagerade deltagarna var. Det här var inte en studie som jämförde miljövänner med andra. Alltså går det inte att dra några slutsatser om miljövänner som grupp utifrån studien.

    Vad studien antyder, om han har rätt, är alltså att om du plockar in studenter ”från gatan” och sätter dem framför en grön webbshop, så blir de mera själviska en stund. Rapporten säger också att det är vad de gjort.

    Så studien visar inte att etiskt medvetna konsumenter tenderar till sämre prestationer på snällhetsfronten, utan att studenter överlag gör det om de först sätts att handla i en affär för mera ”etiskt medvetna”.

  7. Intressant! Men synd att det ofta är så att media snedvrider bilden av den forskning som har kommit. Men det vill ju förstås skapa lite sensationella rubriker.

  8. Per skriver:

    Samvetsgranna människor som stjäl för en god saks skull ska naturligtvis inte kallas elaka. All obligatorisk skatt är stöld. Kanske moraliskt rättfärdig stöld, men likväl stöld. Om staten inte ska kallas elak när den stjäl från en minoritet rika och ger till de svagaste i samhället, varför ska då enskilda människor som stjäl i liknande syften kallas elaka?

  9. Per skriver:

    Elak ska man väl egentligen bara kallas om man ser ett egenvärde i att skapa det lidande man skapar? När man beter sig på ett visst sätt *trots att* – till skillnad från *för att* – man vet att det orsakar lidande, ska man väl inte kallas elak?

  10. Jesper skriver:

    Roliga tankar, Per! Jag ska göra mitt bästa för att säga emot. 🙂 Att bete sig på ett sätt som vållar skada, till exempel (eller nödvändigtvis?) lidande i syfte att uppnå något gott, kan i många fall (men inte tvunget alla) kallas för hänsynslöst.

    Jag tror till exempel att många skulle anse det vara en hänsynslös handling att slå ned hundra oskyldiga människor på stan för att förhindra ett enskilt medicinskt djurförsök. Den hänsynslösheten tror jag kan klassificeras som att vara elak. Detta även under förutsättning att man förhindrat djurförsöket på det här viset trots att man tvingats plantera den knutna näven i ett stort antal plyten.

    På punkten Djävulens Advokat erkänner jag mig för övrigt skyldig. 😉

    Men jag ser inga ofattbara bekymmer med att rättfärdiga skatte”stöld” av ekonomiska medel (eller egentligen och i förlängningen människors tid, i lockiansk anda) genom väl motiverade beslutsprocesser där man kan tvingas kompromissa fram ett beslut som gäller alla, trots att varenda kotte är överens.

    Så för mig landar frågan i: När är en överenskommelse om en sådant beslutad omfördelande skatt hänsynsfullt träffad? Och på den frågan har jag inget riktigt bra svar. 😛

Leave a Reply