Är bilen en pina?

sadcar

Råkade idag komma över den här studien, publicerad på Svenska Dagbladet i november 2008: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stall-bilen-bli-lycklig_2047213.svd

Den säger att vi blir lyckligare av att ställa bilen och istället ta bussen eller gå. Spontant tycker jag det känns väldigt konstigt, men jag har aldrig haft någon bil så jag har inte riktigt något att jämföra med. Någon som gjort sig av med bilen och känt lyckoruset komma smygande? 🙂

Ludvig Lindström

12 Responses to “Är bilen en pina?”

  1. Här är ytterligare lite info om sambandet mellan förändrat vardagligt resande och subjektivt välbefinnande:
    http://www.karlstad.se/apps/symfoni/karlstad/karlstad_mm.nsf/lupGraphics/V%C3%A4gen%20till%20lycka_2.pdf/$file/V%C3%A4gen%20till%20lycka_2.pdf

  2. Lars skriver:

    De i studien som ställt undan bilen har ju gjort en förändring. Förändringar ger nya upplevelser och lycka. Det borde ha funnits en ytterligare kontrollgrupp som gått från kollektivt åkande till bilåkande. Kanske den förändringen också ger lycka?
    De som cyklar eller går mer utan bilen får mer motion, vilket är en säker väg mot ökad lycka.
    Bilåkande på vardagens invanda sträckor är inte speciellt upplevelserikt. När du går eller cyklar upplever du vädrets variationer och kanske hör en fågel sjunga. När du åker kollektivt har du en chans att möta nya människor, eller bara reagera över ett udda samtal, klädsel eller liknande.
    Jag har svårt att tänka mig att själva bilåkandet skulle kunna ge lycka i vardagen. Om bilen sparar tid och vi verkligen gör något bra av den tiden, så bör den ge lycka. Likaså är bilen en förutsättning för vissa aktiviteter.

    /Lars

  3. Håller med dig Lars, de borde haft en kontrollgrupp som valde bort kollektivtrafik till förmån för bilen. Bra reflektioner i övrigt också. Som vanligt 🙂

  4. Göran Hådén skriver:

    Friheten ökar utan bil, i alla fall för de flesta som bor i en stad.

    Många sparar ju mycket tid och pengar på att välja bort bilen, då det tar lång tid att tjäna ihop till inköp, drift och underhåll av en bil. 6000 kr i månaden är en vanlig snittkostnad över tid för bil. Räkna själv här:
    http://www.konsumentverket.se/sv/bilar/Bilkalkylen/Bilkalkylen—starta-berakning/

    Att sitta i bilkö är tråkigt och man går miste om motion.

    Dessutom ökar ju lyckan för andra när man väljer bort bilen, till exempel genom färre olyckor, mindre buller, på sikt närmare till allt i staden med fler trevliga gågator, mer pengar som samhället kan lägga på annat, och självklart bättre miljö globalt och lokalt, vilket bland annat innebär bättre luft i staden och mindre problem med astma.

    Ibland kan förstås bil ändå vara bra för lyckan, men då kan man ju låna, hyra eller vara med i bilpool.

    Nu har jag även nämnt saker som inte har en direkt koppling till lyckan, men jag tänkte att det också kunde vara intressant i sammanhanget.

    Läs mer på:
    http://hallplatshaden.wordpress.com/2010/01/31/las-och-spara-miljoner

  5. Lotta Fred skriver:

    Jag sålde min bil för några veckor sedan och det var nog mer en lättnad än ett lyckorus. Den har mest stått och kostat mig pengar och strulat en hel del så jag kände att den ägde mig mer än jag ägde den.

    Däremot så har jag innan jag sålde den börjat låta den stå och istället promenerat eller cyklat vart jag än skall. Jag kom fram till att jag inte bara sparar pengar på det utan också får ”gratismotion” varje dag. En uppfriskande promenad varje dag före skolan är inte dumt :-). Jag har tänkt flera gånger att jag har det väldigt bra som faktiskt har tid att promenera istället för att köra bil och dessutom har lagom långa avstånd.

    Men visst förlorar man en del frihet, vissa ställen är lite krångliga att ta sig till utan bil. Därför kan jag förstå att de som deltog i studien ökade sin lyckonivå då de lät bilen stå, men ändå hade den att ta till vid behov.

  6. Lars skriver:

    …men att gå från kollektivtivtrafik till en härlig motorcykel. Det är verklig lycka!!

    /Lars

  7. armen.doslic skriver:

    Vad roligt. Jag har precis skrivit ett inlägg om detta på min nya blog om Minimalism.

    Kolla in: http://www.miniMERA.net 🙂

    Feedback på inlägget och bloggen uppskattas!

  8. Anna skriver:

    Jag tycker att det är lite lustigt att bilen ofta återkommer som en sån negativ belastning när det handlar om lycka (tex att bilresor till och från jobbet skulle vara dagens minst lyckliga tidpunkt). För mig har bilen alltid stått för glädje, frihet, upprymdhet och upptäckarglädje, och jag känner ett litet sting av passion och upprymdhet varje gång jag sätter mig i min bil, om det så bara är för att ta mig till/från jobbet.

    Och visst finns det mycket att upptäcka, uppleva och studera även på bilvägen! Väglaget, olika bilmärken, andra bilisters beteendemönster, vädret, omgivningar, bra musik i bilradion, eller helt enkelt bara tid för reflektion och att smälta alla dagens intryck.

    Att köra bil ger mig en euforisk känsla av att flyga. Min bil ger mig definitivt lyckokänslor! 🙂

  9. Göran Hådén skriver:

    Jag ser det så här:
    Även om man tycker att bilåkningen i sig är kul, så kan man ju ha roligare för de i snitt 6000 kr i månaden som en bil kostar.

    Dessutom innebär ju bilåkningen mindre lycka för kommande generationer och alla andra som drabbas av massbilismen (fler exempel i mitt inlägg ovan).

    Mvh Göran

  10. Lars skriver:

    Lyckoforskning handlar nästan alltid om genomsnittliga beteenden och uppfattningar. Absolut Anna!!! Bilen är både älskad och hatad, jag kan själv inte tänka mig att vara utan den, möjligen prioritera ner den.
    För en 18-åring som växer upp på en liten avlägsen ort, så är bilen öppningen mot världen och livet. Det uppstår ofta en ren euforism!
    Självklart Anna!!! Fortsätt och njut av livet och bilen!

    Göran!
    Inklusive grabbens bil, så bekostar jag 3 bilar. Om de skulle kosta mig 3 x 6.000 = 18.000 i månaden, så skulle inte min ekonomi gå ihop

    /Lars

  11. Göran Hådén skriver:

    Du får hälsa det till Konsumentverket, Lars! 🙂

Leave a Reply