Jo, vi KAN bli lyckligare av att spendera pengar

Igår skrev Expressen om en studie där forskare vid Cornelluniversitetet i Ithaca, USA, har kommit fram till att vi faktiskt kan bli lyckligare av att spendera pengar. Men vi blir enligt forskarna bara lyckligare OM pengarna läggs på upplevelser såsom resor, spa-upplevelser mm. istället för på prylar! Prylarna gav (som vi skrivit här tidigare) endast kortvarig lycka medan glädjen över upplevelserna faktiskt snarare ökade med tiden.

resebild
Egentligen ganska logiskt. En upplevelse berikar och ger härliga minnen. Själv har jag alltid hellre blivit rik på upplevelser än på prylar. Om jag har pengar över så brukar de förr eller senare läggas på en resa. Och den resan lever jag på länge efteråt! 🙂 Upplevelser ger mig nya perspektiv och berikar mig på ett sätt så att de blir som en del av mig, och den jag är. Jag kan själv tänka tillbaka på resor eller roliga saker jag gjorde för tio år sedan och bli glad när jag minns hur det var.  Och många kan väl känna igen sig i hur roligt det kan vara att sitta och prata gamla rese-/eller lumpar-minnen med en kompis som man upplevt mycket tillsammans med!

Men ett undantag!

Men i studien upptäckte man också att det fanns ett litet undantag från ”regeln” om att prylar inte ger långvarig lycka. Och det gällde prylar som var gjorda för att just ge oss olika upplevelser.  T.ex.  skivor med skön musik eller faktiskt (och här biter jag mig själv lite i svansen eftersom jag i ärlighetens namn har varit mer övertygad om motsatsen); En platt-tv.  En klurig sak dock är att det samtidigt finns studier som visar på att det tillstånd som genomsnittsmänniskan har när han/hon tittar på tv är att likna vid en liten svag depression.

Så här talar resultaten faktiskt lite emot varandra.  Å ena sidan blir vi glada av platt-tv:n, men å andra sidan riskerar vi att bli lite smådeppiga av att titta på den.  Är det meningen att den bara ska sitta där på väggen utan att vi ska kolla på några program? 😉 Vrid och vänd gärna lite på frågan och berätta vad ni läsare tror här! 🙂

Kram / Boel – som är fullkomligt övertygad om att hon just nu blir lyckligare att gå ut på en morgonpromenad i solen än av att parkera framför tv:n. 😉

—————————————-
boel@viability.se
http://www.viability.se

8 Responses to “Jo, vi KAN bli lyckligare av att spendera pengar”

  1. Jesper skriver:

    ”Är det meningen att den bara ska sitta där på väggen utan att vi ska kolla på några program?”

    Ja, det är så jag gör med min platt-tv, har funkat bra. 😉

  2. Klas Eliasson skriver:

    Jag är en gubbe 60+, som skaffade mig en stor platt-tv och kort till alla fotbolls och ishockey matcher. Har det gjort mig lyckligare? Både ja och nej. Det har varit en höst av brustna förhoppningar. IFK fick stryk av AIK i två finaler och Frölunda har verkligen vart under all kritik. Så det har givit en del dåliga vibrationer. Men också positiva saker. Man kan ju inte gå och sätta sig och leva sig med killarna på planen om man själv inte varit och tränat innan, så man får den rätta känslan och identifikationen av hur de upplever kampen på planen. Man har också blivit något av en expert på fotboll och hockey. Man kommer lätt i samtal med folk, det är ju ganska harmlöst om än lokalpatriotiskt snack. Det ger en bra inledning som kan leda till mer meningsfulla samtal om kanske viktigare saker.
    Tillsammans med mina ungdomar brukar jag ofta titta på de populärvetenskapliga kanalerna. Det leder ofta till intressanta diskussioner som förhoppningsvis är berikande och utvecklande. Fast i motsats till datorn så står ju TV:n för en envägskommunikation som lätt kan bli passiviserande och trist. Men i lagom stora portioner kan det vara ok. Om man blir lyckligare, tja, man mår gott i vilket fall.

  3. P skriver:

    Har just gjort mig av med min och tänker absolut INTE skaffa en ny TV-apparat, länge leve SVT play! Nu slipper man fastna för idiot program som sänds till 99,9 %

  4. Lars skriver:

    Boel skriver:
    ”Det fanns ett litet undantag från ”regeln” om att prylar inte ger långvarig lycka. Och det gällde prylar som var gjorda för att just ge oss olika upplevelser”

    Jag tycker inte det är ett ”litet” undantag. Tänk vad mycket prylar som kan ge upplevelser:
    Sportgrejer av tusen slag från kanoten till motorcrosscykeln. En snickarboa överfylld med verktyg. Bilen, som gör att du kan ta dig till dina upplevelser. Båten som ger en upplevelse på sjön. Kikarn, som gör att du kan uppleva fåglarna. När IT-explosionen var som starkast på 90-talet, så skaffade jag mig en massa It-prylar för att uppleva den nya digitala världen. En kareoke-maskin är väl ett måste för att uppleva hur du kan trimma din sångröst….. Hobbyprylar, som öljäsningssatsen och symaskinen…

    Jag har nästan svårare att räkna upp föremål som inte ger upplevelser, kläder, prydnadsföremål, att ha en exklusivare variant av något…

    Jag har varit ganska prylig tills för ett par år sedan, men aldrig har jag prioriterat en pryl, som inte ger en upplevelse

    /Lars

  5. Haha, Good point Lars! 🙂

    Men en sak som är intressant är ju att forskare också har visat att för att få ökad lycka av upplevelser och uppskatta dem maximalt så behöver vi antingen variera dem Eller se till att det förflyter en viss tid mellan en och samma upplevelse. Vi tänker oss t.ex. att vi ska försöka maximera glädjen av matupplevelser som exempel;
    Då kan vi t.ex. variera mellan att äta mat på olika slags restauranger som serverar mat från olika länder, med att äta picknickmat i gröngräset, eller Gorbys piroger framför tv:n, eller att laga något extra gott med nära vänner i olika konstellationer. Variationen förnöjer där.

    Eller så kan vi njuta maximalt av att äta favoriträtten på favoritrestaurangen – men då behöver det gå lite tid mellan gångerna för att det inte ska bli vardag och trist rutin. Sker det lagom sällan så kan vi uppskatta upplevelsen maximalt.

    Kanske kan det här vara ett problem med vissa prylar som ger upplevelser funderar jag? Att vi lätt hamnar i fällan där vi använder samma pryl för att få mer eller mindre samma upplevelse för ofta så att tjusningen med det hela avtar? Njuter vi t.ex. lika mycket av en ”köra-bil-upplevelse” i den nya flashiga bilen om vi kör till jobbet i den varje dag?

    Det här resonemanget går att vända fram och tillbaka märker jag, och jag utger mig inte för att sitta på ”det rätta svaret” heller (*ler*).

    Men en nyfiken fråga till dig Lars; vad fick dig att bli mindre ”prylig” och ledde den förändringen till mer eller mindre lycka? 😉

    Kram! / Boel

    ———————-
    boel@viability.se

  6. Lars skriver:

    Oj, Boel, Kul att att diskutera med dig. Det här ger mig direkt tre olika tankar.

    1.
    Svaret på din fråga: Jag tror (för helt säker är jag inte) att det är en livsfasfråga. Under de år, som jag behövdes som en familjefar och var av det skälet mycket bunden till att vara hemma, så gav prylarna möjlighet till ökade upplevelser inom hemmets väggar, och helt spontant, så har jag prioriterat upplevelseprylar.

    Nu är jag friare, och då ger mer ”äkta” upplevelser, såsom resor, körsång och skrattyoga viktigare bidrag till livet.

    Jo, jag är nog lyckligare nu. Prylarna var ändock viktiga för min lycka då. Idag är prylarna bara till en belastning och jag ska försöka göra mig av med en del.

    2.
    Just med en förfärlig överkonsumtion av upplevelseprylar, så kan man få den variationsrikedom du talar om. Med en mindre svart-vit syn på prylar, kanske lyckoforskningen kunde hitta ”vägen att bli lycklig med prylar”.

    3.
    Det här med variation, som du nämner, Boel, är spännande. En bekants bekant är gift med en överdrivet rik man. Hon upptäkte ganska snart att detta inte gav den lycka hon drömt om och tog det klokaste steg jag har hört talas om. 9 månader om året lever hon ett ganska fattigt enkelt liv på en mindre ort utan sambo, men hon är fortfarande gift och 3 månader om året flyttar hon till sin överdrivet rika man och de lever ett lyxliv tillsammans.

    Är inte detta livsfilosofi av den högre skolan??

    Kram /Lars

  7. Intressant att höra din story om din lite ändrade syn på prylar! (*ler*)
    Blir också nyfiken på hur du menar med att upplevelseprylarna som du tidigare uppskattat nu bara har blivit till en belastning? handlade det alltså om ett större behov av att lämna hemmet eller kan det vara just att du använde dem för ofta?

    Jo, tanken slog mig också att en hiskeligt oetisk slutsats skulle kunna bli att vi borde köpa ständigt nya upplevelseprylar hela tiden för att vi på så vis ska kunna variera upplevelserna maximalt, uppskatta varje pryl så mycket det bara går och aldrig ledsna på den. Ingen bra väg till att bygga ett miljömässigt hållbart samhälle dock 😉

    Samtidigt visar ju forskning också att vi kan bli lite lyckligare av att få längta efter saker också. Och om vi ständigt har tillgång till dessa upplevelser (för att vi äger en mängd upplevelseprylar) så får vi aldrig längta efter att använda dem, och då riskerar vi att ta dem för givet. Och det vi tar för givet brukar vi uppskatta mindre.

    Så därför kanske man kan dra det åt andra hållet istället och tänka att det är bättre att istället för att t.ex. köpa en egen dyr jacuzzi som vi kanske tar för given efter ett tag och uppskattar allt mindre, så skulle vi kanske uppskatta lyxen mer och bli lyckligare om vi istället åkte på spa någon gång ibland? jag tänker t.ex. på en familj jag känner till som byggt en bastu i sin villa för att kunna basta i. De ledsnade ganska fort och nu använder dem den mest för att torka kläder i 😉

    I sommarhuset nere i Östergötland har vi dock en bastu. Men vi är ju bara i sommarstugan några enstaka gånger per år så då kan det bli en upplevelse att längta efter och som vi därför njuter maximalt av. Därmed kanske det var ett bättre inköp? 😉

    Vad får du (eller någon annan för delen 🙂 ) för tankar om detta?

    Ditt exempel med tjejen som lever lyxliv, men bara ibland……jag gissar att hon förmodligen uppskattar lyxen mer när hon precis som nu bara har tillgång till den ibland. Som motvikt kan vi ju t.ex. ta Anna Anka som verkar uppskatta och vara tacksam för sina lyxartiklar måttligt mycket… 😉

    Kram / Boel

    ———————————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  8. Lars skriver:

    Boel frågar:
    ”Hur du menar med att upplevelseprylarna som du tidigare uppskattat nu bara har blivit till en belastning? handlade det alltså om ett större behov av att lämna hemmet eller kan det vara just att du använde dem för ofta?”

    Jag kan inte påstå att jag använde upplevelseprylarna för mycket. De gav den upplevelese och lycka som var rimlig att uppnå under den mer familje- och hemtillvarobundna livsepoken. (Självklart gav även familjelivet en lycka, som borde nämnas, men den här diskussionen rör ju mer prylar kontra upplevelser).

    De största upplevelserna vi kan nå ligger dock vanligtvis utanför hemmet. Med det friare livet efter barnepoken, blev dessa upplevelser tillgängliga. Då blir prylarna bara något som ligger och tar plats och kräver vård och tid, som kunde ha använts till än fler upplevelser.

    Jag vet inte om det blev tydligare?

    Jag instämmer i vad du skriver om längtans betydelse. Vi ska inte ”ha det för bra”

    p.s. Jag använder den bastu jag byggt i källaren ett par gånger i veckan, men upplevelse känns inte som helt rätt ord, ”avkoppling” klingar bättre.

    Kram /Lars

Leave a Reply