Gammal är äldst – och lyckligast

laughingOldWoman

Kanske får vi nu på allvar börja ifrågasätta uttrycket ”ungdomens glada dagar”. Enligt en ny studie är nämligen 74 den åldern då vi är som allra lyckligast. Studien visar också att lyckan dalar i tonåren, planar ut runt 40 och tar ny fart vid 46.

Studien publicerades i tidskriften Social Indicators Research och bygger på ett material av 21 000 britter som följts under lång tid.

Enligt teorierna beror det kanske något förvånande resultatet på att man som äldre har mer tid för sig själv, att ekonomin är stabilare, att man har färre förpliktelser, att man lär sig uppskatta det man har och att man har en önskan att göra det bästa möjliga av den tid som finns kvar.

Läs mer om studien i Aftonbladet.

Ludvig Lindström

7 Responses to “Gammal är äldst – och lyckligast”

  1. Simon A skriver:

    Väldigt överraskande resultat!

    Det här måste vi ta till oss…

    Det sorglia är ju att vid 74 har man kanske 6-10 år kvar att leva om man är normal.

    Tänk om vi kunde ta till oss de omständigheter/tankesätt som 74-åringarna har och börja leva lika lycklig redan mycket tidigare i livet. Så har vi mer än 6-10 år kvar av detta lyckliga tillstånd.

    Vi borde lärar oss att inte vara stressade över vår livsstiuation och söka karriär och status. Vi borde finna en sysslesättning som ger oss lycka både i nuet och känns meningsfullt för framtiden. Oavsett lön o status. Det är nog där skon kämmer för många… man ser det som ett nederlag att säga till nära o kära: jag har sagt upp mig på advokat-firman och jobbar i förskolan nu med handikappade barn. Vad ska alla tycka…

    Vi borde va glada för det vi har o inte drömma om framtiden och framtida lycka. Leva i nuet som gamlingarna på parkbänken.

    Håller ni med? Vad mer kan vi annamma?

  2. Jag håller helt med dig Simon. Problemet är ju att de allra flesta är fastlåsta i ett ekorrhjul där dagarna till stora delar består av jobbiga krav. Det är inte lätt att ta sig därifrån så som vårt samhället idag är konstruerat.

  3. Simon A skriver:

    Ja, undrar vad som krävs för att folk ska ta sig ur ekorrhjulet? Förslag:

    1. Gå in i väggen. Många vet ju trots allt inte om att de är i ekorrhjulet. De kommer nog inte önska att ta sig ur förrän de känt på allvar vart de leder.

    2. Släpp stoltheten. Våga vara lite sämre än sin fulla potential. Eller iaf uttrycka sin potential på något annat än någon som inte gör en stressad.

  4. Lars skriver:

    Jag tror att det är väldigt svårt om man är 40 år, har barn och är mitt i karriären både på jobbet och vad avser större prylar såsom båtar, hus mm att använda 74-åringen som livsförebild. Det är en totalt annan värld.
    Däremot kan det vara spännande för t.ex 63-åringen, som fortfarande har en dålig insikt i vad pensionärslivet kommer att innebära, som ännu inte har valt livsstil för sin pensionerade epok av livet, som kanske av räddsla för det obekanta väljer att stanna kvar i ekorrhjulet till flera år efter de 65. Blir förebilden tillräckligt stark, så kanske det manar till en stegvis nedtrappning och en fantastiskt positiv syn på det nya lyckliga liv, som skall öppna sig.

  5. Lars skriver:

    Fick lite mera skrivklåda:
    Enligt min åsikt, så finns det en större likhet mellan 20-åringen och 74-åringen, än mellan 40-åringen och 74-åringen. Bägge lever ett ganska fritt liv utan alltför mycket ansvar för andra och ofta med en begränsad mängd större prylar (båtar, fritidshus) att ta ansvar för.
    Jag tror 20-åringarna har mycket att lära av 74-åringarna, förutom livet dag för dag, så gäller det all den filosofiska livskunskap och livsstrategi, som den äldre samlat på sig.

  6. Lotta Fred skriver:

    Först och främst, så tycker jag det är hemskt så som Simon skriver ”man ser det som ett nederlag att säga till nära o kära: jag har sagt upp mig på advokat-firman och jobbar i förskolan nu med handikappade barn. Vad ska alla tycka…” Tyvärr är det nog sant att många känner så. Men vem lever man sitt liv för då egentligen? Och det är nog det som är det största problemet, man glömmer stanna upp och känna efter om man lever det liv man vill.
    Sen har vi det där ekorrhjulet som man så lätt fastnar i. Jag håller med dig, Ludvig, om att det kanske inte är så lätt att ta sig ur alltid. Men jag tycker inte man bara ska skylla det på samhället. Vad jag tycker man ser väldigt ofta är att så fort någon fått ett mer välbetalt arbete då byter man upp sig med större hus, ny bil, mm, mm och är sedan beroende av den där höga lönen. För det mesta har man ett val, man behöver inte hoppa in i det där ekorrhjulet och har man hamnat i det så tror jag ändå att det finns utvägar.

  7. Jepp, håller med om att det finns vägar ut ur ekorrhjulet. Det gäller bara att hitta dem och framför allt att våga bryta sig loss.

Leave a Reply