Förändra sig själv eller förändra miljön?

Washing-Dishes

Jag har mer eller mindre alltid haft en tendens att lämna disk efter mig hemma. Att diska är en ganska tråkig och jobbig aktivitet som jag gärna skjuter upp, ännu värre blir det när diskberget växer. Under många år har jag sagt till mig själv att jag måste försöka ta mig i kragen och diska direkt efter maten för att undvika diskberget – detta har aldrig lyckats mer än någon enstaka vecka. Jag har även försökt att förändra min attityd till diskandet, att försöka uppskatta det som en utmanande aktivitet (vissa har sagt att de upplever flow när de diskar). Jag har även testat att lyssna på musik eller radio för att leda bort uppmärksamheten mot något trevligare. Inget av detta försök har fungerat speciellt bra, disken har alltid varit ett litet ”gissel”.

Lösningen efter många års ”kämpande” var att ”köpa sig ur problemet”. I höstas köpte jag en diskmaskin och jag tror aldrig jag gjort ett enskilt köp som varit mer lyckobringande i hela mitt liv. Inte för att jag njuter av att titta och tänka på diskmaskinen (den är urtråkig) utan för att jag slipper det obehag diskningen gav upphov till och att den tiden nu kan användas på roligare aktiviteter.

Det verkar ofta finnas två vägar till att bli lyckligare, antingen genom att förändra sig själv eller genom att förändra den miljö man befinner sig i. Det vanligaste förslaget inom självhjälpslitteraturen brukar gå ut på att man ska förändra sig själv. Det ligger mycket i det eftersom vi ofta tenderar att anpassa oss till våra yttre levnadsvillkor. Uttrycket ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” stämmer ofta. Men det verkar finnas en hel del saker vi inte anpassar oss helt till och det är långt ifrån självklart vilken väg som är mest framkomlig i olika situationer. Pendling är ett exempel. Att pendla till jobbet är den enskilda aktivitet som människor mår som sämst under när lyckoforskarna mäter momentan lycka. Studier visar även att de som har långa pendelresor i genomsnitt är mindre nöjda med livet. Vilken strategi är mest effektiv för de som vantrivs med långa pendelresor? Att förändra sin attityd till pendlandet eller att försöka minska längden på pendelresorna genom att byta jobb? Båda förändringar kan vara svåra att få till stånd men jag gissar att alternativ två är ett mer realistiskt alternativ för de flesta?

Jag är en stor anhängare av mental träning men jag tror man måste välja sina strider och försöka lära sig i vilka situationer det är bäst att försöka förändra sig själv och när det är bäst att försöka förändra den miljö man befinner sig i. Vad säger ni andra?

Filip Fors (www.filipfors.se)

15 Responses to “Förändra sig själv eller förändra miljön?”

  1. Tomas skriver:

    Snart kommer i- och urplockning kännas som ett gissel.

  2. David skriver:

    Det är lättare och mer effektivt att förändra situationen genom att ta bort handen från spisplattan, än att gå in i upplevelsen och lära sig uppskatta den (”fight club” till trots), t.ex. så där finns inget problem, men oftast rör vi oss just där det är oklart, i problematiska gränsfall.

    Att ändra situationen kan vara det mest effektiva i varje enskilt fall, men en attitydförändring skulle kunna vara mer effektivt i längden, när vi inte behöver göra den lilla ansträngningen i de enskilda fallen. Det är knepig kalkyl, som kräver viss självkännedom bland annat.

  3. Jag läste en gång en bok där man skrev om en man som i sitt jobb tvingades göra två saker som han verkligen ogillade att göra. Det ena var att skriva olika rapporter och det andra var att han reste mycket i jobbet och därför tvingades ägnade mycket tid åt att sitta i avgångshallar på olika flygplatser.

    Sedan han kom på att han kunde kombinera dessa tråkiga saker och skriva sina rapporter medan han väntade på flyget så blev situationen mycket lättare och han kände att han fick mer tid över till annat.

    Personligen känner jag nog också att det är mycket lättare att ta tag i tråkiga saker när det ändå inte finns så mycket roligare saker att hitta på. Så det här tipset har jag tagit till mig av eftersom jag gillar kreativa lösningar. Så jag brukar själv pyssla med olika tråkiga rutinsaker på tunnelbanan t.ex.

    Men jag har fått ännu mer nytta av tänkandet när det gäller en annan sak: Jag kan erkänna att jag t.ex. tränar därför att jag tycker om att hålla mig i form, men sällan har tyckt att själva träningen känns särskilt lustfylld i sig. (och då har jag ändå testat en mängd olika sporter).

    En annan sak som jag tycker äter en del tid är att lyssna på olika föreläsningar vid datorn. Så numera kombinerar jag dessa saker. Jag tränar olika träningsformer hemma, tidigt på morgonen samtidigt som jag lyssnar på föreläsningar i bakgrunden. Och det funkar superbt! Jag slipper ägna tid åt att kuska fram och tillbaka till en träningslokal, jag känner mig fräsch och pigg på morgonen, är klar med allt tidigt när dagen knappt har börjat, och plötsligt fick dygnet fler timmar! 🙂

    Det har också en annan fördel. För eftersom jag har en något mer kinestetisk lärstil så lär jag mig dessutom bäst om jag samtidigt rör kroppen. Så jag har tidigare också inför tentor och sådant utnyttjat den insikten och t.ex. talat in viktiga saker som behöver nötas in, på min Mp3 och lyssnat på det medan jag varit ute och promenerat. Då fäster det bättre!

    Någon som har några egna liknande lösningar att tipsa om för att tackla tråkiga saker och göra vardagen roligare?

    Kram / Boel

    —————————
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

  4. Lars skriver:

    Jag är imponerad Boel över dina kreativa lösningar. Jag skulle kanske be dig hjälpa mig att styra upp mina tråkiga sysslor. Jag tycker att det finns ett ständigt flöde in av tråkiga göromål. Eftersom jag läser och skriver mycket i jobbet, så tycker jag det är tråkigt att ta hand om posten och mest är det ju räkningar. Tvätta, stryka skjortor, städa, ta hand om packningen efter helgens utflykt o.s.v.
    Jag har två knep:
    1. Jag avsätter en viss tid varje dag till tråkiga sysslor. Efter den tiden är jag riktigt ledig och bryr mig inte över att det fortfarande finns tråkiga saker kvar att göra
    2. Om jobbet kräver mer än sina 40 timmar i veckan, så sitter jag kvar lite längre på kvällarna, men jag tar aldrig med mig jobb hem. Hemma är jag ledig och fri!
    Båda knepen bygger på samma idé. Det tråkiga blir inte mindre tråkigt, men när man är ledig och fri, så skall man inte ha dåligt samvete.

    Kram /Lars

  5. Lotta Fred skriver:

    Filip: När jag läser ditt exempel så slår det mig att det nog handlar mycket om hur du kom fram till att du skulle ”köpa dig ur problemet”. Det var ju inte något impulsköp direkt utan ett beslut som togs efter år av försök att ändra inställning. Och jag tror det är det som avgör att det faktiskt blir till en positiv investering. Hade du köpt diskmaskinen med en gång så hade du förmodligen inte alls njutit lika mycket av att ha den för du skulle då inte se lika tydligt att du faktiskt slipper diska, utan bara ta det för givet.

    Så vad jag egentligen vill säga är att det är nog inte fel att förändra situationen istället för inställningen i vissa fall, men som med allt annat så blir det nog bättre med en rejäl dos eftertanke och, som David nämnde, självkännedom.

  6. Erika Björk skriver:

    Jag vill bara instämma i att somliga gånger behöver man ändra på miljön. Menar att jag själv bara försökt stå ut i stället för att försöka ändra saker alltför många gånger.

    Naturligtvis krävs det eftertanke för att det ska bli till bra beslut, som många redan sagt. Jobbet är tex en plats där det inte är bra om man mår dåligt. Det kan vara viktigt att se det realistiskt. Men att samtidigt ha is i magen och bedöma andra möjligheter.

  7. Filip Fors skriver:

    Lotta: Absolut, precis så menade jag, i vissa fall märker man (efter många försök) att en attityd eller beteendeförändring är för svår (eller omöjlig) att göra och då kan en smidigare lösning var att förändra miljön. Sedan kan förstås en kombination av strategierna många gånger vara det allra bästa. Vill kan man gå ner i vikt kan man försöka ändra sin attityd och beteende till mat men man kan även äta maten på mindre tallrikar, se till att det det inte finns godis i skåpet m.m. Jag får känslan av att man ofta underskattar sådana små men viktiga miljömässiga förändringar.

    Lars: Angående posten. Skaffa så mycket autogiro och e-fakturor som möjligt så minimerar du tiden du behöver lägga på att betala räkningar manuellt. 🙂 Strykfria skjortor är förresten något jag funderat på 😉

    En nackdel med att göra sig av med alla tråkiga ”måsten” är att man riskerar att försämra sin självkontroll. Det finns studier som tyder på att viljestyrka, ex. att ta tag i saker som är jobbiga på kort sikt men positiva på lång sikt, är en muskel som behöver träning. Det fanns någon studie som visade att personer som kommit igång med fysisk träning även blev bättre på att hantera sin ekonomi exempelvis.

  8. Lars skriver:

    Filip:
    Jag gör min träning av viljestyrkan med vinterbad. Det tar emot innan, men är jätteskönt efter.
    Tack för råden.

    /Lars

  9. Lotta Fred skriver:

    Jag tror absolut att viljestyrka är något som tränas upp och måste underhållas.
    T.ex. sprang jag mycket förut och på slutet av den rundan jag brukade springa kunde man välja mellan en lite seg uppförsbacke samt kanske 50 meter längre till mål, eller en kortare och plan väg. När jag var halvvägs på löprundan brukade tröttheten komma och jag resonerade med mig själv att jag kan få ta den lättare vägen på slutet för det skulle inte göra så stor skillnad. Men det slutade varje gång med att jag tog den jobbigare vägen iallafall, inte pga att det skulle ge bättre träningsresultat utan för att jag visste att om jag ”fuskade” en gång så skulle det bli lättare att göra samma sak de andra gångerna. Alltså handlade det mer om att träna upp viljan och det var ett effektivt sätt.

    För mig personligen har viljestyrkan definitivt blivit sämre, men jag tror att det bara har drabbat mig positivt om man säger så 😉 Numera har jag bytt ut löpning mot promenader som jag tycker är helt underbart, och tränar bara styrketräning för att jag tycker det är otroligt roligt. Dessutom tränar jag bara varannan vecka, då jag inte har mina barn hos mig. Och jag tycker det fungerar jättebra. Är mer avslappnad och njuter mer av vardagen än förr när jag skapade mig en massa måsten.

    Även här är det väl en avvägning, är det viktigast att ha en bra självkontroll och ”vältränad” viljestyrka eller en avslappnad inställning till vardagen och livet i allmänhet? Förmodligen någonstans mittemellan, med balans mellan krav på – och ödmjukhet gentemot sig själv.

  10. Lars skriver:

    Lotta frågar:
    Är det viktigast att ha en bra självkontroll och ”vältränad” viljestyrka eller en avslappnad inställning till vardagen och livet i allmänhet?

    Vältränad viljestyrka = Strävan brukar vara viktig för lyckan
    Avslappnad inställning = Vara nöjd, ett sorts mått på lycka

    Jag tror det här är två varianter av lycka, som inte bör graderas mot varandra. Själv skulle jag föredra att växla mellan dem snarare än att gå en medelväg

    /Lars

  11. Filip Fors skriver:

    Hur menar du där Lars? Du menar att du i perioder satsar på aktiviteter som tar emot och i perioder ”softar runt”? 🙂 Jag gissar att de två lyckovägarna du tar upp ovan även har olika effekter beroende på vilket lyckobegrepp vi talar om. Tror inte detta ännu är undersökt, men gissar att personer som har det väldigt hektiskt och ständigt ger sig in i utmaningar har högre Livstillfredsställelse men lägre dagligt välbefinnande. När de tänker på livet känns det väldigt meningsfullt men vardagen kan ofta vara stressig och tvär. Den andra gruppen mår oftast gott i vardagen men kanske inte ser livet lika meningsfullt och har något lägre livstillfredsställelse?

  12. Lotta Fred skriver:

    Lars: Jag tror att vi menar ungefär likadant. Givetvis kan det vara svårt att både vara nöjd med tillvaron och samtidigt ha en vilja att förändra den till det bättre i samma stund och i samma situation. Så det är klart att man behöver växla mellan de båda typerna. T ex kan man vara jättenöjd med familjesituationen men ändå ha en strävan att förändra sin arbetssituation, eller vice versa. Däremot tycker jag ändå att man kan gradera dem mot varandra, på så sätt att den ena sorten inte slår ut den andra. Har du t. ex. en väldigt stark vilja att förändra något i ditt liv så kan det väl lätt bli en fixering vid detta och då borde det vara svårt att växla till en avslappnad inställning där man är nöjd med sin tillvaro? Ibland kan det ju bli orimliga ambitioner. Och tvärtom, är man nöjd med hela sin tillvaro så blir man kanske lite för avslappnad och oföretagsam ;-). Och det var detta jag menade med någon slags balans mellan de båda förhållningssätten.

  13. Lars skriver:

    Lotta och Filip:
    Jo, jag tror även lyckofilosofier har en tillvänjningseffekt. Kör man för länge på ett spår, så avtar lyckoeffekten. Tänk er t.ex. entreprenören: målmedbeten, engagerad strävsam jobbar ofta med flow. Det är ingen tvekan om att detta är lycka, men…Ständig hård strävan kan så småningom bli ett ok även för entrenören. Han kanske tittar med avundsjuka på den där personen som bara verkar vara nöjd med livet utan att göra något speciellt alls.
    Inom ett område är detta kartlagt: Möjligenheten att bli lycklig av sång. Man vet att amatörer blir lyckligare av att sjunga och att det till viss del beror på utsöndring av oxytocin. Det här gäller även om amatören blir ”ganska” ambitiös och sjunger regelbundet i kör. Professionella sångare uppnår dock inte denna effekt. Det har blivit för mycket av det goda. Nya krav har ställts på ytterligare upptrissade prestationer o.s.v.

    /Lars

  14. A skriver:

    Lars:
    Är det kartlagt om det beror på att sången inte längre ökar produktionen av oxytocin, eller beror det på att hjärnan vänjer sig vid den förhöjda nivån?

    Hjälper det tex att hålla uppe en vecka med sången för att den skall kunna ge en glädjande effekt igen, eller är det för alltid kört när sjungandet blivit rutin?

Leave a Reply