Positiva tankar räcker inte hela vägen – håll koll på D-vitaminet!

På många sätt är det fantastiskt att t.ex. bra tankar kan göra oss lyckligare. Men det finns en liten fara med den vetskapen också. Kanske har du som läser det här t.ex. plöjt igenom högar med självhjälpsböcker och fått det inpräntat att ”om man tänker rätt så blir man glad”. Och så står du där på morgonen och försöker krampaktigt att le mot dig själv i spegeln och säga högt att ”det här ska minsann bli en bra dag!”. Men inombords känner du egentligen att: ”fan heller att det kommer att bli!” och tricket lyckas inte. Och så skuldbelägger du dig själv och tänker att det är ditt fel att det där fula regnmolnet har parkerat ovanför huvudet på dig.

Men allt handlar ju inte om bra tankar och goda handlingar. Det finns ju många andra faktorer också som har betydelse. Att hjärnan får de näringsämnen den behöver är t.ex. en viktig pusselbit för att vi ska känna glädje.  Den som enbart lever på chips och skräpmat brukar ofta lära sig det den hårda vägen 😉

Problemet med vintern
Så här års har vi ett stort problem här i Sverige. Det är mörkt och solen leker kurragömma. Tyvärr behöver vi ju solljuset för att bilda D-vitamin, som i sin tur kan ha stor inverkan på vårt humör. (samt för skelett, immunförsvar mm.).  Det fanns en tid (närmare bestämt för 1-2 år sedan eftersom forskningen är rätt ny här 😉 ) som man trodde att D-vitaminet inte gjorde så där värst mycket i kroppen och att extra tillskott av D-vitamin av en lite starkare sort var ungefär lika vettigt att ta som att äta flugsvamp. Men nu börjar man inse att man var ute och cyklade tidigare, för nu händer det äntligen saker på forskningsfronten! 🙂 Man har nu börjat förstå att den dos som vi förut trodde var lagom för oss, egentligen var på tok för låg vintertid.

1244029_sunburst

D-vitamin och depressioner
Exempelvis
visar en studie att personer med högre halt av D-vitamin i blodet löper mindre risk för att känna sig deprimerade. Samt att tillskott med D-vitamin minskar depressiva symtom.  En del läkare har också börjat rekommendera D-vitamin till personer med vinterdepressioner och upplever att det ger bättre effekt än antidepressiva medel. Dessutom som regel helt utan biverkningar.  (i vettig dos förstås för överdosering är inte bra.) I mitt yrke som hälsorådgivare har jag också träffat många människor som märkt att de numera sluppit bli deprimerade på vintern sedan de börjat komplettera med extra D-vitamintillskott under de mörka månaderna. (jag går även igenom mycket om andra näringsämnens betydelse för humöret, i mina kurser,  med tips på hur man kan ”äta sig gladare”. Så D-vitaminet är inte det enda ämne som kan vara bra att ha koll på).

RDI-värdena haltar
Den lilla mängd D-vitamin som vi får i oss från maten räcker som regel inte till under vintertid för att kompensera för det saknade solljuset. För de med mörk hudfärg är det tyvärr ännu svårare att bilda lagom mängd. Än så länge är upptäckten av D-vitaminets betydelse relativt ny men en dos på ca 2000IE  verkar många forskare och experter vara överens om är lagom för de flesta för att kompensera för avsaknaden av sol. Värt att notera är att de låga siffrorna för rekommenderat dagligt intag (RDI-värdena) haltar efter totalt och inte stämmer med vad forskningen vet idag.

Så supporta gärna med lite extra D-vitamin i en säker dos på 2000 IE (för vuxna) över vintern. (vid vissa tillstånd kan en del dock behöva högre doser!). Jag märker också själv en tydlig skillnad -vintrarna har aldrig varit så lätta att tackla som när jag började ha koll på mina  D-vitaminnivåer.

Risken för överdosering  har visat sig vara klart överdriven, (en del menar dock att det möjligtvis kan finnas enstaka undantag vid vissa ovanliga sjukdomar.) Men när våren och sommaren kommer så är det bättre att strunta i kapslarna och bege sig ut en stund i solen istället! En picknick i gräset är dessutom ett ovanligt trevligt sätt att ”medicinera” på 😉

Det lär nog dyka upp ännu mer forskning här framöver så vi får se vad som upptäcks mer om detta. (jag blir inte förvånad om det också snart dyker upp en ”smutskastningsstudie” som sponsrats av något läkemedelsbolag som känner sig lite hotat i sin försäljning av antidepressiva medel  😉 )

Kram / Boel Björkenwall

————————
www.viability.se – kurser för ökad livsglädje
boel@viability.se

37 Responses to “Positiva tankar räcker inte hela vägen – håll koll på D-vitaminet!”

  1. Simon A skriver:

    Bra att ni tar upp lite om näring också! D-vitaminet är helt klart viktigare än vad vi trott. Det finns rätt många studier som perkar på minskad risk för cancer också. Finns mycket att förkovra sig i med D-vitamin om man vill.

    När det gäller överdos så har jag hört att man får i sig 25 000 IE en dag stranden. Så då borde man ju iaf kunna stoppa i sig 12 sånadär tabletter med 2000 IE utan riskt på en o samma dag.

  2. Henrik skriver:

    det här kändes inte alls särskilt vetenskapligt.. när det kommer till vitaminer finns det ju massiva mängder förklaringar som får en att ropa ”korrelation är inte kausalitet”, så tycker vi ska ta det lugnt med att ropa hej.

    vet tyvärr många företag som försöker slå mynt på sådana här rykten.. att ni, en relativt seriös blogg, skriver saker som ”Jag märker också själv en tydlig skillnad -vintrarna har aldrig varit så lätta att tackla som när jag började ha koll på mina D-vitaminnivåer” är det oroande.. mer vetenskap, mindre anekdotisk bevisföring tack 🙂

  3. Filip Fors skriver:

    Nicklas Neuman som bloggar på traningslara.se går igenom ett antal studier kring D-vitamin och hälsa här: http://traningslara.se/blogg/d-vitaminbrist-och-behovet-av-tillskott/

    Om man ska tro hans genomgång tillsammans med Boels så verkar det finnas goda skäl att faktiskt inta D-vitamintillskott.

  4. Eric Z skriver:

    Fisk ger också ett bra D-vitamintillskott och har visats påverka kognitiva förmågor positivt. Sill är billigt, nyttigt och miljövänligt – tänk om man bara kunde variera det lite mer än stekt eller inlagt!

  5. Henrik: Att jag personligen själv känner skillnad av ett D-vitamintillskott är naturligtvis i sig inget argument överhuvudtaget för att någon annan ska ta ett tillskott, det var verkligen en liten liten parentes i sammanhanget som jag inte tycker att du ska fästa någon större vikt vid 😉 Det finns en del människor som har attityden att ”den här produkten fungerar för mig, alltså borde alla ta den” – och ett sådant tänkande blir självklart väldigt skevt! Så om du tror att det är så jag resonerar så förstår jag din reaktion. Bra att du påpekade det så att jag kan förtydliga att det inte var så jag menade! 🙂

    Och självklart är det så att det är bra om det kommer ännu mer forskning, MEN det dimper faktiskt också in mer och mer forskning som just visar på hur mycket viktigare D-vitaminet är för oss än vad vi tidigare har insett på många sätt, så jag håller absolut inte med om att det bara är lösa rykten att ett extra tillskott är befogat vintertid. Filip hänvisade ju till några stycken studier här i kommentaren ovan också t.ex.

    Tack för din kommentar Henrik! Ha det gott 🙂

    Kram / Boel

    ———
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

  6. Simon: Roligt att du uppskattar att vi även tar upp lite om näringsämnenas betydelse här på bloggen! 🙂 Det är precis som du säger att det finns en del spännande studier som visar på en koppling mellan bra D-vitaminnivåer och lägre cancerrisk. Ett litet exempel: En studie visade att personer som tog extra D-vitamin i mängden 1100 IE reducerade sin cancerrisk med hela 77% jämfört med en kontrollgrupp.

    Det är också sant att solen ger ganska höga mängder D-vitamin. Dock är jag tveksam till siffran 25000 IE för den stämmer inte med den information jag har. (men om man har upptäckt något nytt som jag har lyckats missa där så tar jag självklart till mig av det 🙂 ) Enligt de uppgifter jag har sett så får vi ca 10 000 IE från solen en sommardag.

    Men där är det lite intressant också för vi verkar dessutom ha en inbyggd säkerhetsmekanism när vi bildar det genom solen – att det säger stopp efter ett tag så att vi aldrig lagrar på oss för mycket den vägen. När vi tar det i tablettform verkar inte den säkerhetsspärren finnas där så att vi alltså riskerar att lagra på oss för mycket om vi inte doserar vettigt. Så att peta i mig 12 tabletter skulle jag nog låta bli 😉 Enligt de uppgifter jag har så visar forskning på att doser som går över 10 000 IE (250 ug) dagligen under flera månader kan ge toxiska besvär hos väldigt känsliga personer.

    Så även om det mesta tyder på att det är riskfritt att ta doser upp till
    10 000 IE (250 ug) per dag så vill jag avråda från att laborera med doser i de nivåerna på egen hand innan vi har ännu mer kött på benen där. En dos på 2000 IE (50 ug) brukar dessutom fungera bra på många, den ligger ändå långt över de föråldrade RDI-värdena. Jag vet dock att en del rekommenderar doser på mellan 50 och 100 ug vid just vinterdepressioner.

    Men om man får för sig att laborera med högre doser (4000 IE och över) så rekommenderar jag att man kollar sina blodnivåer efter några månader med ett specifikt test som heter 25-OH-D som går att få via vårdcentralen så att man inte tar några risker. Om allt är okej ska värdena helst ligga på mellan 50–80 ng/mL (125–200 nmol/L).

    Eric: Bra poäng att du tar upp att vi även kan få i oss D-vitamin från fisk! Dock kan det vara knöligt att komma upp i tillräckliga mängder genom maten vintertid. 100g lax verkar enligt en uppgift bara ge max 10 ug – och då behöver vi alltså helst ca 50 ug per dag. Ägg ger också D-vitamin men då behövs ca 30 ägg per dag eller nåt i den stilen. Riktigt så stor i maten är i alla fall inte jag 😉

    Däremot ger fisken extra Omega 3 så det ger ju vissa pluspoäng till fisken där i vilket fall!

    Tack både Simon och Eric för era kommentarer! 🙂

    Ha det fint!
    Kram / Boel

    ————————
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

  7. Lotta Fred skriver:

    Boel, rekommenderar du kosttillskott i form av D-vitamin även om man inte känner av någon form av vinterdepression? Får man som allmänhet i sig för lite D-vitamin på vintern här i Sverige? Eller kan man få i sig tillräckligt om man är ute ganska mycket på dagtid varje dag?
    Jag har aldrig märkt av någon tendens till depression på vintern, eller annars heller för den delen 🙂 och undrar väl mest om man ändå kan ha D-vitaminbrist utan att märka av det.

  8. Lars skriver:

    Jag tror inte att man ska se Simons ”25 000 IE från en dag på stranden” som motsägelsefull till Boels ”10 000 IE en sommardag”. Solstrålningen varierar tusenfallt mellan en solig dag och skymning. På den skalan ligger de två värderna mycket nära varandra. Redan kroppens vinkel mot solen och självklart mängden bar hud räcker för att skapa en större skillnad.
    Har någon av funderat på vad som är bäst, solarium eller D-vitamintabletter. Jag gissar att jag kommer få en predikan om hudcancer, men solarium i måttliga doser är måttligt farligt och någon forskare har visat att D-vitaminets positiva effekt för minskad cancerrisk är större än den ökade risken för hudcancer.
    Tack för att ni tar upp näringslära också. Själv tar jag seretoninhöjande medel under den mörka årstiden efter att ha läst några forskningsrapporter.

  9. Filip Fors skriver:

    Vad är det du knaprar i dig för ”godsaker” Lars? 🙂

  10. Lars: Jag har nystat vidare i frågan vad det gäller mängden vi bildar en varm sommardag eftersom informationen inte har varit entydig där. Ingen är någonsin fullärd! 🙂 Och forskningsområdet är fortfarande så nytt. Enligt John Cannel MD som forskar på Vitamin D så kan vi visserligen bilda mellan 10 000 och 50000 IE under en sommardag, MEN ju mer vi bildar desto mer förstörs också igen. Så därför verkar vi helt enkelt inte landa på den högre dosen där i slutänden i alla fall. Så på så vis skyddar kroppen oss från att överdosera D-vitamin. Däremot så ökar vi ju risken för t.ex. brännskador om vi ligger för länge och pressar 😉

    Nu är klockan halv ett så det är sovdags här……för lite sömn är i alla fall inte bra för min lyckonivå 😉 så jag får återkomma till diskussionen om solarium kontra kosttillskott imorgon om jag hinner. Det är roligt att ha med dig i diskussionen Lars! Påläst och intresserad som alltid! 🙂
    jag blir nyfiken på vad du har för bakgrund!

    Kram / Boel

    ———————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  11. Simon A skriver:

    Läs kostdoktorns sida om D-vitamin. Fantastisk blogg som skriver om hälsa i stort men även ibland om samband mellan fett/kolhydrater/D-vitamin och andra näringsämnen i förhållande till välmående, indirekt lycka.

    Han har en egen sida om D-vitamin.
    http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin#skadligt

    Slutatsen verkar vara att det är väldigt svårt att få till en skadlig dos D-vitamin och att man så ska sätta i sig mer än 30 000 IE varje dag en tid.

  12. Lars skriver:

    Filip:
    Jag har sedan massor av år en besvärande och karakteristisk mörkerdepression. Har prövat ljusterapi, som fungerar, men tar för mycket tid. Nu kör jag med god effekt nedanstående:
    Relieve från http://www.svensktkosttillskott.se. Relieve verkar dubbelt serotoninhöjande med Johannesört som direkt höjer serotoninhalten och 5-HTP, som kroppen behöver för att själv bilda seretonin. Jag har även velat öka dopaminhalten något för att få lite mer energikick. Där tar jag L-tyrosin, som är ett ämne kroppen behöver för att bilda dopamin. L-tyrosin tar jag genom multikosttillskottet MiviTotal, som bland annat kan köpas i Hemköpsbutikerna. Vad gäller mängder är jag alltid försiktig och tar något mindre doser än rekommenderat.

    Boel:
    Jag är industriforskare med mer tonvikt på industri än forskning. Jag blev nyfiken på lyckoforskning 1984 av två skäl:
    Jag var i SriLanka och upplevde hur lyckliga och drivkraftiga människorna var där trots att fattigdomen var absurd. Det var då uppenbart för mig att vi missat något i vår kultur. Jag gick också en mycket påkostad och intensiv chefskurs där man verkligen vände in- och ut på sin personlighet, vilket naturligtvis också ökade intresset.

    Kram Lars

  13. Simon: Ja, jag känner väl till hans sida. 🙂 Har följt det han skriver en del, han retar upp en del dietister för balansen mellan proteiner, fett och kolhydrater är ett ämne som det finns väldigt många åsikter om. men han har många poänger!

    Jag tror också helt klart att risken för överdosering är betydligt mindre än vad en del befarar, precis som du säger, men jag vill inte personligen ta ansvar för en sådan rekommendation. Det verkar nämligen finnas ett ytterst fåtal människor som förmodligen pg.a. gener (eller andra faktorer såsom tuberkulos eller vissa andra specifika ovanliga sjukdomar) påverkas annorlunda av de riktigt höga doserna och därmed riskerar att ta skada av dem.

    Jag pratade med näringsfysiologen Magnus Nylander (som jobbar med många elitidrottare t.ex.) för en tid sedan som menade att han t.ex. hade dykt på ett sådant fall. Det verkar dock röra sig om ytterst sällsynta undantagsfall. Men för dessa fåtal individer kan det dock vara såpass negativt att problemen inte går tillbaka bara för att de slutar ta tillskottet.

    Så därför vill jag personligen inte ge någon rekommendation om extremhöga doser, utifall att det rådet skulle råka nå fram till någon av de fåtal människor som råkar höra till dessa undantagsfall. Det är ett ansvar som det vore dumt av mig att ta på mig 🙂 Hursomhelst så är det klokt för den som får för sig att ta riktigt höga doser att göra det specifika D-vitamintestet 25-OH-D på vårdcentralen efter ett tag för att checka att de ligger på en rimlig nivå.

    Härligt med ditt engagemang! 🙂 Trevlig helg!

    Kram / Boel

    —————-
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  14. david millington skriver:

    det är väldigt bra att man tar fram ämne vitamin d…sprid den vidare boel..till de som pratar det behövs bevis…det behövs ingen..man har tagit fram forskning i tyskland sedan 1930 …mängder av forskning som visar hur vitamin d är bra…all u need to do is research..its easy these days!!därför man kan inta ta patent på vitamin d..då kör man vi behövs nya förskningar..for what..to go on forever..bulshit..
    boel behover ej hitta några bevis for anyone…everthing is right b4 your eyes…
    all boel is doing is just opening a door so we can come through the door.
    nuff respect
    d

  15. Trevlig blogg! Skriver min projektrapport för tillfället och den handlar främst om lycka och dess påverkan. 🙂

  16. Lotta: Jag upptäckte att jag har missat att svara på dina frågor.Härligt att du aldrig haft problem med depressioner! 🙂

    D-vitamin gör egentligen otroligt mycket mer i kroppen än att bara ha betydelse för humöret. Men eftersom den här bloggen handlar om just lyckofrågor så var det där jag lade min fokus 🙂

    Jag skulle kunna trötta ut dig fullkomligt om jag rabblade exakt allt vad D-vitamin gör i kroppen. Men exempelvis har forskning visat att D-vitaminet är viktigt att ha i balans för att förebygga exempelvis diabetes, inflammationer, hjärt och kärlsjukdomar såsom t.ex. högt blodtryck, MS, flertalet olika cancerformer, benskörhet och frakturer, reumatiska problem, förkylningar och influensa mm.

    En stark teori som har lagts fram är just att en stor anledning till att så många drabbas av influensor vintertid inte bara är att vi lever närmare inpå varandra utan att just D-vitaminnivåerna är för låga i kroppen då. Det är också många som har rapporterat att de hållt sig mycket friskare och sluppit influensor mm vintertid sedan de börjat ta extra D-vitamin då.

    Nu låter jag som en slibbig försäljare här 😉 det är inte min mening. Men om du frågar så måste jag ju svara vad jag vet. 🙂

    Så personligen tycker jag att det finns goda skäl att supporta med ett bra D-vitamintillskott vintertid oavsett om man har humöret på topp eller ej. Helt enkelt för att förebygga problem i framtiden.

    För den som inte semestrar utomlands en hel del vintertid så har man det som regel tufft att få i sig tillräckliga mängder även om man är utomhus mycket på vintern. Enligt de uppgifter jag fått (nystar vidare och rapporterar om detta skulle ha motbevisas!) så verkar vi inte kunna bilda D-vitamin på vintern normalt sett även om solen skiner. Detta därför att vinkeln till solen är fel då så att nästan alla UVB-strålning filtreras bort. För den som åker slalom i fjällen eller så och får färg i ansiktet verkar det dock fungera att bilda D-vitamin.

    Jag hoppas att det här var bra svar på dina frågor!

    Kram / Boel

    ———————–
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

  17. Lotta Fred skriver:

    Tack för ditt utförliga svar Boel. Och ingen fara :-), jag misstänkte att du missat mitt inlägg eftersom det kommit in ett efter mitt
    Verkar vara värt att prova tillskott av D-vitamin av många skäl så det får jag ta tag i.

    Kram
    Lotta

  18. Lars skriver:

    Helt rätt Boel kring att det är svårt att få D-vitamin från solen på vintern. Det är precis som jag skrev tidigare i denna tråd. Ljuset från solen varierar tusenfalt mellan sommarens solgass och skymning. Dagens ljusaste timme är minst en faktor 10 mörkare på vintern än i juni och därtill består ljuset av en mindre andel UVB strålar.

  19. Tack Lars för ditt tillägg där! Och intressant det du skrev högre upp om din bakgrund samt att du också känner till Tyrosinets och Johannesörtens effekt vad det gäller serotoninet! Och visst, Mivi Total är inte tokig alls om man vill åt tyrosinet eftersom den har en rätt kraftfull dos av det ämnet, plus mycket annat, ovanligt bra magnesiummängd t.ex. 🙂

    Det går verkligen att göra mycket själv för att påverka humöret/serotoninbalansen. Kostens och näringsämnenas betydelse är något jag skulle önska att man tog mer fasta på inom sjukvården idag än vad man gör. Det finns så mycket mer vi kan göra om vi mår psykiskt dåligt än att bara ta antidepressiva medel med alla dess ofta ganska påtagliga biverkningar. Jag tror att det är viktigt att tänka ett steg längre och bli bättre på att se till att hjärnan verkligen har de näringsämnen som den behöver för att ”balansera sig själv”! Den biten tycker jag att man missar inom vården idag.

    Jag har ännu inte hunnit nysta mer i solariefrågan som du tog upp i något inlägg tidigare, men jag vill bara säga att jag inte har glömt den 🙂

    Kram / Boel

    ———————-
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

  20. Filip Fors skriver:

    Skulle gärna vilja veta mer om vilka naturläkemedel som kan tänkas höja graden av positiva känslor. Det verkar som att det finns många som kan vara till hjälp mot oro och ångest osv, men att få gör att man blir mer uppåt och glad? Testar just nu 5–htp, tycker att jag känt mig mer upp de senaste dagarna men det kan mycket väl vara placebo eller slumpmässiga humörförändringar. Frågade David Pierce (http://www.biopsychiatry.com/) som är expert på ”lyckopiller” han menade dock att det fanns väldigt liten vetenskaplig evidens för de flesta naturläkemedel när det gäller effekter på välmåendet och om han skulle ge någon rekommendation var det Omega 3.

  21. Lars skriver:

    Filip:
    70% av vad jag lärt mig inom naturläkemedel har jag fått från boken ”Ät dig glad” av doktorerna Jay Lombard och Christian Renna. Boken kan sägas vara naturläkemedlens motsvarighet till Sonjas bok inom lyckoforskning (Möjligen är Sonja ett litet strå vassare).
    Som lyckoforskare vill du säkert sen gå djupare, men då är Ät dig glad en bra startpunkt.
    Vad avser lyckopåverkande naturmedel föreslår jag att du speglar informationen mot vad som sägs i ljusterapilitteratur. Det är samma signalsubstanser som påverkas, men ändock beskrivs det ofta i något annorlunda nyanser.
    Din fråga om det bara är Omega 3 bland naturläkemedel som ger verkan är intressant. Det finns flera läkare som påstår det. Samtigt finns det en massa halvkonstiga ”statuskulturer” inom vissa delar av läkarkåren där man bara accepterar sånt som varit bevisat i 40 år. Och trots detta så kommer det allt för ofta fram nya mediciner som i efterskott visat sig ha mycket allvarliga biverkningar.
    Det finns alltså all anledning att vara vördsam inför vad som är den ”absoluta sanningen”. Själv tror jag på preparat som har en tydlig påverkan på hjärnans signalsubstanser, medan jag t.ex. är mycket tveksam till Ginseng.
    Vad som också är intressant är den vanliga uppfattningen (som bland annat Boel speglar här ovanför när hon skriver: Det finns så mycket mer vi kan göra om vi mår psykiskt dåligt än att bara ta antidepressiva medel med alla dess ofta ganska påtagliga biverkningar.) att en kemisk behandling skulle vara sämre på något sätt än t.ex. att följa de råd som Sonja ger eller att få D-vitamin genom solen. Lite tycker jag nog så också – men varför??

  22. Filip Fors skriver:

    Lars! 🙂 Ska genast beställa boken du tipsar om.

    Du väcker en intressant fråga ang. att påverka lyckan via kemisk behandling kontra ex. Sonjas strategier. En vanlig ”common sense” uppfattning är att det är sämre att bli lyckligare via piller i jämförelse mot att bli lyckligare genom att förändra sin levnadsomständigheter, aktiviteter eller ex. kognitiv terapi samt mediation. En av mina favoritforskare Jonathan Haidt har delvis en förklaring till detta. Hans forskning om moraliska intutioner har visat att det finns en grundläggande moralisk intution i nästan alla kulturer som relaterar till ”kroppslig renhet” eller att ”kroppen är ett heligt tempel och ingen lekplats”. Det finns alltså tabun kring hur man får använda sin kropp som ofta är relaterade till sex eller mat, även i fall där dessa aktiviteter inte skadar någon. Antagligen är det denna ”magkänsla” som väcks även i fallet lyckopiller. Magkänslan väcks ofta inför saker som vi klassar som ”onaturliga” vägar till njutning.

    Ett starkt argument emot olika typer av lyckopiller är förstås de negativa bieffekterna, men detta är bara halva sanningen, ofta finns det en underförstådd känsla av att det bara är fel punkt slut. Denna flesta vill dock inte erkänna detta utan försöker ”rationalisera” känslan genom olika typer av konsekvensargument. Ex. genom att ensidigt läsa om de negative bieffekterna istället för att försöka göra en så neutral bedöming som möjligt och vara öppen för att piller kan vara en positiv väg för många människor.

    Själv tycker jag man bör inta ett liberalt förhållningssätt och befrämja att det finns många vägar till samma mål så länge ingen kommer till skada.

  23. Lars skriver:

    Mycket bra fångat, Filip! Instämmer helt!

  24. Filip och Lars:
    Fint boktips Lars! 🙂

    Problemet med naturläkemedel eller vitaminer är att det inte går att ta patent på en växt eller ett näringsämne och därmed få ensamrätt på produkten. Därför kostar ibland forskning mer än den smakar för ett litet företag som tillverkar ett växtbaserat preparat. Ett läkemedelsbolag som har många miljoner att leka med kan enkelt lägga en stor summa pengar på forskning, därför att de vet att de får tillbaka sina satsade slantar sedan med råge. För de kan ju ta patent på sin produkt sedan och skåpa hem fina vinster på den.

    Så bara det faktum att det inte alltid finns tunga studier att hänvisa till när det gäller naturpreparat eller näringstillskott är i sig inte på något vis ett bevis för att de är verkningslösa. Det kan alltså vara fullt fungerande produkter….eller inte. Men tolka inte min text ovan som att det inte finns några studier alls, för det gör det. jag säger bara att dessa preparat kan vara knöligare att forska på än på läkemedel. Det finns en del studier som visar på olika näringsämnens och örters effekter på psykiskt välbefinnande och depressioner. Jag tar upp mer om specifika näringsämnen och hur vi balanserar dem mha kosten/tillskott i mina kurser. (www.viability.se)

    Ett annat problem med att forska på vitaminer är att olika individer kan ha olika grundproblematik. Så det som hjälper en person hjälper inte automatiskt en annan. Inom forskningen så vill man generalisera – testa samma preparat i samma styrka på en stor grupp människor med samma symtom. Men när man jobbar orsaksbaserat och upptäcker att grundorsaken till ett symtom kan vara olika hos olika personer och att de alltså behöver olika lösningar så faller den strategin.

    För mig är det viktigt att tänka ett steg bakom ett problem och se det utifrån ett helhetsperspektiv. Ofta säger man ju lite slarvigt och förenklat att ”du har lågt serotonin, det är därför du är deprimerad. Så nu ger vi dig ett antidepressivt läkemedel som höjer serotoninnivån”.

    Men personligen skulle jag vilja tänka steget längre här.
    Vad är orsaken till att serotoninet har rubbats? Vad är det som gör att hjärnan inte klarar att ”balansera sig själv”? Vad är det den saknar eller som den är belastad av som gör att det blivit en obalans från första början?

    Och det är här som jag ofta ser ett näringsmässigt problem. Hjärnan har behov av vissa specifika näringsämnen för att kunna bilda serotonin på rätt sätt. Får den inte de ämnen den behöver i rätt mängd (alternativt att dessa ämnen förbrukas för mycket i kroppen pg.a. livsstilen, medicineringar, olika sjukdomstillstånd, dåligt näringsupptag etc) så får vi en rubbning i balansen och börjar må dåligt. Hjärnan behöver rätt bränsle för att fungera på samma sätt som en bil behöver det för att kunna rulla.

    Dessa underliggande orsaker rår inte den antidepressiva medicinen på. Så även om många personer upplever att de mår bättre av dessa mediciner så anser jag att det är bättre om man kan jobba steget djupare. Detta för att minska risken att man halkar ner i träsket igen och börjar må dåligt igen så fort man försöker sluta med sin medicin. För det är nämligen ofta vad som händer. Som jag ser det så beror det på att grundorsakerna aldrig är behandlade.

    Jag kommer ofta i kontakt med människor som är deprimerade och när orsaken inte är något specifikt som t.ex. ett dödsfall så framkommer det ganska tydligt att det ligger olika näringsmässiga brister och felaktiga kostvanor där under och stökar. Men i nio fall av tio så har deras läkare överhuvudtaget inte nystat i den biten. En jättemiss tycker jag.

    Jag har ofta sett väldigt bra resultat hos många vad det gäller att få förbättrat känslotillstånd av olika örtpreparat. Och eftersom dessa medel ofta är milda för kroppen och i de flesta fall saknar starka biverkningar så är det sällan fel att prova. (dock ska t.ex. inte johannesört kombineras med läkemedel). MEN hur man än vänder och vrider på det så är grundproblemet inte ”örtbrist” – så jag tycker att det alltid är bra att kika över den näringsmässiga aspekten också.

    Det här bidde ett långt svar. Hoppas ni hängde med på resonemanget, annars får ni protestera och morra 😉

    Kram / Boel

    ————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  25. Filip Fors skriver:

    Vi hänger med ”Bolle”! 😀

    Du har nog rätt ang. bristen på studier gällande naturläkemedel. Självklart ska man inte utesluta allt som inte har testats i studier, det ger dock lite mer ”kött på benen” att falla tillbaka på när de testats i placebokontrollerade studier. Men finns inga sådana får man givetvis gå på annan ”evidens”. 🙂

    Tänker på en grej angående orsaker: ”Vad är orsaken till att serotoninet har rubbats? Vad är det som gör att hjärnan inte klarar att ”balansera sig själv”? Vad är det den saknar eller som den är belastad av som gör att det blivit en obalans från första början?”
    Ibland finns det näringsmässiga, sociala eller andra skäl som har orsakat ett en person mår dåligt. Man tänker då ofta att man bör gå till botten med orsaken istället för att ”bara” bota symptomen tillfälligt med läkemedel. Dock är båda depression, ångest och lyckokänslor i relativt hög grad ärftligt, i vissa av dessa fall kan läkemedel då vara en få möjliga vägar att gå. Precis som det finns en tendens bland vissa att alltför ofta vilja åtgärda depression och annan ”ofärd” med medicin så tror jag att finns det en tendens bland andra att underskatta betydelsen av läkemedel.

  26. Vad bra att du hängde med 🙂

    Vill ändå förtydliga att jag inte menar att orsaken till att man blir deprimerad alltid är näringsbrister, självklart inte. Det gäller alltid att se till det specifika fallet.

    Det är ultimat om man kan arbeta från flera håll. För som vi visar här på bloggen kan den inre glädjen också påverkas av hur vi agerar, motionerar, väljer att tänka etc. Men jag tror att det är svårare att få god effekt av dessa tekniker om det samtidigt fattas t.ex. Omega 3 eller ngt annat väsentligt ämne som hjärnan behöver.

    Ett exempel på svårigheten att bevisa effekt av näringstillskott:
    Tänk dig att vi har en grupp deprimerade människor där
    1/6 mår dåligt pg.a. brist på Omega 3,
    1/6 pg.a. en närståendes dödsfall (de var glada innan händelsen),
    1/6 för att de fått för lite solljus och har D-vitaminbrist.
    1/6 pg.a. dålig självkänsla och obearbetade händelser från barndomen
    1/6 pg.a. folsyrabrist. (det finns studier som visar att låga folsyravärden kan ge depression).
    1/6 pg.a. andra varierade orsaker

    Om vi då (som man gärna gör inom forskningen) klumpar ihop alla dessa och ger folsyra till hela gänget – vad blir då resultaten?
    Jo förmodligen att vi ”bevisar” att folsyra inte fungerar så bra eftersom skillnaden i gruppen som helhet är så svag att vi kan skylla på placeboeffekten. Trots att det fungerade alldeles lysande på de som hade folsyrabrist. Det här är skillnaden när man jobbar orsaksbaserat kontra symtomdämpande.

    Att lägga locket på jobbiga känslor kan man kanske göra till hela gänget med ett symtomdämpande piller. (Med risken att symtomen återkommer när man slutar ta preparatet.)
    Men gå på roten till problemet kan man bara göra om man ser till varje individs specifika behov – och hur ska vi då få fram bra bevis och ”kött på benen” när man som regel inte vill arbeta så inom forskningen idag? Den ekvationen är klurig! 😉

    Kram / Boel
    —————————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  27. Filip Fors skriver:

    Hur menar du att forskningen inte vill arbeta? 🙂

    Håller med om att måste se till individspecifika fall eftersom det är en myriad av faktorer som påverkar. Det jag funderade på var hur man ska se på temperamentsrelaterade orsaker, som jag har förstått forskningen spelar det Neurotiska personlighetsdraget en ganska stor roll när det gäller risk för depression. Ex, ska uppväxtvillkor och liknande spela en ganska liten roll i jämförelse. I dessa fall är då de faktorer du tar upp ovan inte aktuella som orsaker, jag undrar därför om inte läkemedel ibland är enda vägen att gå då? Om ex. inte KBT-terapi hjälper? Förstår du hur jag tänker? 🙂

  28. Jag tror att jag förstår hur du tänker Filip 🙂

    Jag menar att det är svårt att genomföra studier för att bevisa effekter av orsaksbaserade lösningar när olika personer med samma symtom kanske har totalt olika grundproblematik och därför behöver helt olika lösningar för att bli friska. Jag har inte sett många studier där alla i studien fick sin egen helt individuella sammansättning och dosering av metoder/tillskott, har du? 😉

    Personligen är jag också starkt tveksam till att läkemedel behöver vara den enda vägen att gå vid det du beskriver om temperamentsrelaterade orsaker.
    För det är intressant det här med gener. Att jag genetiskt har en ökad benägenhet för att få en viss sjukdom/ha en viss läggning betyder ju inte automatiskt att det är en fastställd dom att jag ska få den. Många gånger kan vi själva påverka om generna ska ”koppla på” eller ej. Det kommer ju mer och mer forskning nu som visar på att den tidigare synen på gener bör förändras. Så om jag skulle ha gener som ger mig en ökad benägenhet för att bli deprimerad så kan det alltså vara smart för mig att vara lite mer vaksam och tänka till extra bra hur jag lever, äter och tänker för att motverka att ”depressionsgenen” ska ”aktiveras”.

    Sedan kan man också dra frågeställningen ännu längre. Om nu något är genetiskt, vad är det då Egentligen som man ärver? Om vi leker med tanken att det ”låg i generna” att jag lättare skulle bli deprimerad. Är det då själva sjukdomen jag ärver eller skulle det kanske kunna vara så att jag t.ex ärver en svårighet att omsätta exempelvis fettsyror eller något annat näringsämne i kroppen vilket gör att jag lättare drabbas av depression och andra problem om jag inte tar ett extra tillskott av detta?

    Eller kan det kanske vara så att min mamma åt en dålig kost under graviditeten vilket bäddade för att min hjärna inte fick de näringsämnen som den behövde i lagom mängd från start för att jag skulle fungera optimalt senare i livet? Och att jag därför behöver fylla på detta ämne i efterhand en längre tid/resten av livet för att kompensera för detta?

    Jag säger inte att jag har svaren här men bara att jag tror att det ofta går att tänka ett steg längre och hitta mer djupgående lösningar utifrån ett större helhetsperspektiv. 🙂

    Kram på dig Filip! / Boel

    ——————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  29. Filip Fors skriver:

    Jag håller med dig, ibland eller ofta verkar det vara olika typer av interaktioner mellan gener och den sociala miljön precs du tar upp. Läser ju nu en bok av Peter Kramer som heter ”Aldrig depression”, han hänvisar bland annat till studier som pekar på att ungefär 60 procent av depressionerna tenderar att ha orsakats av en livshändelse(ex. arbetslöhet, skillsmässa, dödsfall m.m) medan ungeföär 40 procent av fallen tydligen var svåra att fastställa någon specifik orsak till. Nu tror jag dessa studier i första hand fokuserade på sociala orsaker här, ev. kan skulle kosten kunna vara en del av den variation som inte förklaras av livshändelser.
    Kram! 🙂

  30. Intressant! Den boken har gått mig förbi. Värd att läsa? Ja, jag är övertygad om att kosten spelar en mycket större roll där än vad man hittills har uppmärksammat inom sjukvården. Jag skulle verkligen önska att det lades en betydligt större fokus på näringslära i läkarutbildningen t.ex.

    Kram! / Boel

    ———–
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  31. Filip Fors skriver:

    Ja, mycket läsvärd. Finns en intervju med honom här där han även berättar lite kring bokens tema: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/depression-ska-inte-forskonas_372946.svd

  32. Christian skriver:

    Intressant artikel och ett ämne väl värt att undersöka. Jag ställer mig däremot lite frågande till de olika värden som refereras och anges här.

    Boel förelsår en dos om 2000 IE som lagom dagligt intag. Enligt rekommendation så ska den dagliga dosen ligga på mellan 5-10 ug. Detta motsvarar 200-400 IE. Att öka detta intag upp till 2000 IE låter aningen överdrivet och vanskligt.

    Jag skulle nog föreslå intresserade att granska de forskningsrapporter som åberopas. Bara för att någon är MD innebär inte att forskningen är tillförlitlig och entydig.

  33. Christian: Om man betänker att vi får rejält mycket mer än 2000 IE per dag av en liten stund i solen en varm sommardag så kan man se att 2000 IE faktiskt inte är någon hysterisk dos. Det är snarare så att man borde ta sig en rejäl kik på hur man egentligen fram till värdena för det s.k. rekommenderade dagliga intaget!

    Och både erfarenheter, säkerhetstester och andra forskningsrapporter visar på att vi i de allra flesta fall behöver långt mer än RDI-värdet samt att riskerna vid högre doser har visat sig vara klart överdrivna. Det finns nu relativt många studier som visar på mycket positiva effekter vid olika tillstånd vid nivåer på ca 50ug (2000 IE) per dag. Och det kommer ständigt nya rapporter här!

    Men självklart kan man granska dessa rapporter ytterligare om man vill! Om du hittar några oegentligheter så får du gärna berätta för mig om dem! 🙂

    Kram och tack för din synpunkt! / Boel

  34. […] nere på grund av höstmörkret? En orsak till att många blir mer deppade under hösten kan vara brist på D-Vitamin. Som en säkerhetsåtgärd, proppa i dig tillskott av detta under hela […]

  35. Johan skriver:

    Det här var väldigt intressant. Jag har själv haft flera tunga perioder i mitt liv och de har oftast dykt upp under höst/vinter halvåret. Men att D-vitamin brist kan vara en av de största orsakerna till det hade jag ingen aning om. Mycket läsvärt! 🙂

  36. Boel Björkenwall skriver:

    Johan: Det är konstigt och synd att ingen läkare har tagit upp det med dig tidigare, men tyvärr ingår det väldigt lite näringslära i läkarutbildningen, så de kan ha missat den kunskapen själva. Jag tänkte skriva ett nytt inlägg om D-vitamin här nu för man forskar allt mer på det. Den dos på 2000 IE som ansågs tillräcklig och den övre säkra dosen förut, verkar inte vara tillräcklig enligt ny forskning. De flesta verkar snarare behöva ca 4000-5000 IE/dag (vissa ännu mer) och detta anses numera vara en säker dos enligt den forskning som finns. En hel del forskare skulle vilja höja den övre säkra gränsen till 10 000 IE/dag men det behöver fastställas klart innan man kan gå ut med någon rekommendation om det, för trots allt så kan D-vitamin vara negativt att överdosera.

    D-vitamintillskott tar du alltså varje dag om du inte samma dag redan har fått stark sol på huden mitt på dagen. Och gör gärna ett D-vitaminprov nästa gång du träffar läkaren! Testet heter 25-0H-D3 och optimala värden ligger mellan 125-200 nmol/liter, be gärna att få se provsvaren själv. 🙂
    Och hör gärna av dig och berätta om du börjar må bättre nästkommande vinter!

    Kram / Boel Björkenwall
    Auktoriserad Hälsorådgivare, Hypnotisör, föreläsare på http://www.viability.se, ansvarig för Global Happiness Organization i Sthlm
    Mail: boel.bjorkenwall@globalhappiness.com

  37. Lars skriver:

    Johan
    Du skriver att du har tunga perioder under höst och vinter. Då kan det, som Boel skriver vara D-vitaminbrist. Själv har jag tunga perioder under hösten, men inte vintern. Då stämmer inte D-vitaminteorin. Utan tillskott sjunker D-vitaminhalten ända tills senvåren.

    Det bästa botemedlet mot nästan allt är motion. För tre år sedan körde jag halvklassikern (Halva vasaloppet, vätternrundan, vansbrosimmet och lidingöloppet). Då hade jag ingen tung period under hösten. Nu tränar jag inför tjurruset den 6 oktober. Det är för tidigt för min höst-tunga period. Jag kan rapportera senare om den uteblev.

    /Lars

Leave a Reply