Läs dig lyckligare för under 100 kr

 

Nu börjer äntligen självhjälpsböckerna baserade på lyckoforskningen släppas som pocket. Förutom Sonja Lyubomirskys ”Lyckans verktyg” finns nu även Tal Ben-Shahars ”Lyckligare ” som pocket. Tal Ben-Shahar undervisar i psykologi på Harvard och hans kurs i positiv psykologi var för några år sedan den mest populära kursen på hela Harvard.  I boken får man en hel del tips på hur man kan bli lyckligare men med en lite mer personlig prägel än den man får i ”Lyckans verktyg”. Båda böckerna tar sin utgångspunkt i lyckoforskningens resultat och ger konkreta tips på hur rönen kan omsättas i praktik. Lyubomirsky är dock lite mer vetenskaplig i sin framtoning och innehåll viket gör att de kompletterar varandra på ett bra sätt. För mindre än hundra kronor finns alltså goda chanser att bli lyckligare! 🙂

Lyckligare: http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=1045168

Lyckans verktyg: http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=1090205

Filip Fors (www.filipfors.se)

8 Responses to “Läs dig lyckligare för under 100 kr”

  1. Lars skriver:

    Jag har läst halvvägs i Sonjas bok. Jag tycker den är underbart bra. Jag är annars skeptisk till amerikansk filosofisk litteratur av handbokskaraktär. Ofta känner jag att de är skrivna av dumma personer för dumma personer, men Sonjas bok är något helt annat. En mycket vacker och smakfull balans mellan exakta forskningsresultat, praktiska tips och en vördnad för läsarens vilja och förmåga att själv skapa sin egen kryddmix.
    Rekommenderas!

  2. Filip Fors skriver:

    Kul att höra Lars, gillar den också starkt! 🙂 Tal Bens syn på självhjälpsböcker: http://bigthink.com/talbenshahar/in-defense-of-self-help

  3. Mario Potkin skriver:

    När jag läst självhjälpsböcker om lycka – som t.ex. Sonjas bok – så kan jag inte låta bli att notera att de råd som ges ligger långt ifrån de normer som dominerar i vårt samhälle. Här talas om att visa tacksamhet, vara generös och dela med sig, odla nära, varaktiga och goda relationer osv. Det liknar mer den livshållning, som förespråkas av de stora andliga traditionerna, än om den livshållning, som det marknadsliberala samhället kräver: egennytta, individualism, konkurrens och materialism.
    Kanske är det tänkt att vi ska begränsa vårt lyckosökade till kärnfamiljen och en snäv krets av släktingar och vänner och denna lilla tidsrymd som blir över när i fullgjort vår plikt att tjäna pengar och konsumera. Vad jag förstått är det hushållens konsumtion som bär upp ekonomin. Särskilt i kristider är det viktigt att vi konsumera ännu mera.
    Jag rekommenderar gärna själv en bok om lycka: ”Lyckan kommer” av abbot Christopher Jamison.

  4. Lars skriver:

    En sak jag funderar över när jag läser Sonjas bok är:
    Lyckan dämpas ju starkt genom tillvänjning. Därför blir lyckan kortvarig av t.ex. en köpt pryl eller en befodran på jobbet. Vet vi med hygglig säkerhet att denna tillvänjning inte sker med de metoder som föreslås i Sonjas bok, såsom ökat socialt kontaktnät, vara snällare, ägna mer tanke åt allt positivt o.s.v?
    /Lars

  5. Filip Fors skriver:

    Mario: Absolut, mycket av råden baserade på lyckoforskning går att spåra till nästa alla de stora religiösa traditionerna. Jonathan Haidt menar t o m at man kan spåra mycket av slutsatserna från modern psykologi i alla de stora idetraditioner som funnits genom världshistorien, både religiösa och sekulära. ”Du blir lycklig genom at göra gott för andra”, ”Det är inte hur du har det utan hur du tar det” osv, alla dessa påståenden är något av ”eviga sanningar” som figuerat i alla nästan alla kulturer med reflekterat tänkande. Tack för bokrekommendationen, ska kika på den.

    Lars: Intressant fråga du väcker. Har funderat mycket på det där. Jag tror tillvänjning är ett väldigt generellt fenomen som sker i nästan alla domäner. Vi verkar fungera så att vår uppmärksamhet riktas mot det som är nytt och fräsht men snart vi har utforskat den nya ”saken” så försvinner intresset. Sonja verkar även ha noterat att detta delvis sker bland de strategier hon testat. Exempelvis visade en studie på att det gav bättre effekt att skriva tacksamhetsdagbok en gång i veckan istället för flera gånger i veckan, hennes förklaring är just att strategin forfarande känndes fräsh för den grupp som gjorde det en gång i veckan. Hon rekommenderar även att man ska försöka att variera strategierna för att undvika tillvänjning.

    Samtidigt verkar vissa saker vara svårare att anpassa sig till. Vänskapsrelationer är nog det första jag tänker på, de kan många gånger bli mer stimulerande och trevliga med tiden snarare än tvärtom. Samma sak med vissa aktiviteter, jag känner exempelvis att lyckoforskning känns lika spännande och rolig idag som då jag första gången läste om den för fyra år sedan. Kanske i båda fallen för att det ständigt finns nya saker att upptäcka och man ser gamla resultat i ett ”nytt ljus”. Samma sak kanske gäller i fallet med vänner, ju djupare relationen blir desto fler nya sidor hittar man hos varandra osv Vad tror du själv?

  6. Filip Fors skriver:

    Några fler reflektioner: Det verkar svårt/omöjligt att inte anpassa sig till aktivieter som ger starka ”lyckokickar” eller rus och är extremt belönande, ex. viss konsumtion, sex, mat m.m. Antagligen är vår hjärna programmerad på det sättet för att vi inte ska passiveras utan istället gå vidare och forsätta jaga nya ”kickar” som i förlängen har gagnat vår överlevnad. Man har ju ex. gjort ett klassiskt experiment på råttor där de själva haft möjlighet att stimulera njutningssystemet i hjärnan genom att trycka på en knapp, de har i dessa fall struntat i basala aktiviteter som att äta eller ha sex, d v s prioriterat njutning i stunden framför överlevnad.

    Att känna mer lågmälda lyckokänslor, exempelvis den känsla man kan få av att jobba mot en meningsfullt mål eller ett gott samtal med en vän verkar dock skänka mer långsiktig njutning och inte klinga av lika snabbt. Starka och djupa sociala band till andra människor har ju exempelvis varit grundläggande för mänsklig överlevnad, det verkar därför rimligt att vi är programmerade så att vi inte anpassar oss till detta på samma sätt som mat, sex eller shoppning. Annars skulle vi ju exempelvis inte ha samma ”incitament” att investera i djupare vänskaps och kärleksrelationer utan ständigt söka efter nya bekantskaper.

  7. Lars skriver:

    Filip
    Jo, jag tror att lycka är att klättra på stegen, inte att nå och stanna på toppen. Det gör att vissa lyckostrategier säkert har en tillvänjningseffekt.
    Jag tycker mig se två sätt att bedriva lyckoforskning på. Den vanligaste: att låta två försöksgrupper göra på två olika sätt och se vilka som blir lyckligast på ett par månaders sikt. Detta bevisar på intet sätt att vi inte kan nå tillvänjning. Den andra metoden att betrakta lyckliga människor och försöka finna vad som utmärker dem. Detta är nog en säkrare metod. I stora drag tycker jag dock de verkar peka åt samma håll.

    Lyckostrategier som innehåller ett moment av öppna sina sinnen för en ständig ström av nya värden i livet borde också ha en mindre tillvänjningseffekt, eftersom dynamiken och ansträngningen ligger inbakad i metoderna. Många av Sonjas 12 strategier kan tillämpas på det sättet. Nästan alla av metoderna vidgar nog sinnena och skapar förutsättningar för att ta till sig ökad lycka, men kräver ständig bearbetning och förnyelse.

    /Lars

  8. Filip Fors skriver:

    Lars:
    Din beskrivning av två typer av forskning är precis det som Lyubomirsky tagit fasta på. Hon utgår från en mängd studier där man undersökt vad som karaktäriserar lyckliga människor. Man har ju exempelvis funnit de ofta tenderar att vara hjälpsamma, att de har en positiv framtidstro, att de är tacksamma m.m. Sedan ställer hon sig frågan, kan mindre lyckliga människor bli lyckligare genom att försöka anamma de mentala och beteendemässiga dispositioner som de lyckligaste människorna på ett ”naturligt” sätt har? Det är där hennes olika interventionsstuider kommer in i bilden, därför finns det ett intimt samband mellan hennes strategier och den forskning som studerar vad som karaktäriserar de lyckligaste människorna. Den senare forskningen tar hon alltså som utgångspunkt för att generera hypoteser som hon testar i experiment. För frågan är vad vi annars ska göra med den information vi får om de lyckligaste människorna? Lyckliga människor är ofta tacksamma men hur ska man då göra om man vill bli mer tacksam? En förslag hon testar är tacksamhetsdagbok. Det kan givetvis finnas en mängd fler möjliga sätt att nå samma mål men Lyubomirsky m fl har alltså tagit ett första steg genom att vetenskapligt försöka kartlägga olika tekniker. Det är ungefär på samma sätt som utvärderar olika metoder för att lindra depressioner. Det räcker ofta inte med att veta att vad som karaktäriserar människor med depression vi behöver också veta hur de konkret kan ta sig ur tillståndet.

    En till anledning till att hon inte nöjer sig med att betrakta eller forska på vad som utmärker lyckliga människor är bland annat att det funnits och finns en föreställning om att vår lyckonivå är intimt sammanbunden med vårt medfödda temperament som är svår eller omöjligt att förändra. Går det exempelvis att bli en optimist om man råkar vara född med en pessmistisk läggning? Genom experimentstudier kan man testa sådana frågeställningar. Problemet är än så länge att studierna har ganska korta tidsrymder, det rör sig ofta om att man följer människor under några månader, så det svårt att veta hur långsiktiga strategierna är.

Leave a Reply