Kost med lite kolhydrater och mycket fett gör oss olyckligare?

En uppmärksammad studie kring vilka effekter en låggfettdiet kontra en lågkolhydratdiet har på humöret publicerades för ett tag sedan. I studien delade man in överviktiga individer i två grupper, där den ena gruppen fick banta med en låggfettdiet och den andra med en lågkolhydratdiet.  Kalorimängden var lika stor i båda grupperna. Resultaten visade att den genomsnittliga viktnedgången inte skiljde sig  mellan grupperna men att lågkolhydratgruppen i genomsnitt rapporterade mer negativa känslor än lågfettgruppen.

Forskarna spekulerar i att en tänkbar förklaring kan vara att en låggkolhydratdiet  kräver större livsstilförändringar vilket i sin förlängning skulle kunna leda till för mycket fokus på mat, social isolation m.m. En annan tänkbar förklaring är att kolhydrater påverkar signalsubstansen seratonin positivt. Något Armen nämnt i ett tidigare inlägg.

En gedigen genomgång av studien finns att läsa här: http://traningslara.se/blogg/bantningsmetoders-inverkan-pa-psykologiska-faktorer-en-uppmarksammad-studie/

———————–

Filip Fors

17 Responses to “Kost med lite kolhydrater och mycket fett gör oss olyckligare?”

  1. julia skriver:

    Hade varit intressant att se hur resultatet skulle sett ut i Sverige. LCHF, low carb high fat, är välkänt här såväl som livsstil som diet för viktnedgång. Jag tänker mig därför att omställningen och den sociala isolationen som nämns inte är en lika starkt påverkande faktor.
    Vi är många som kan rapportera om ökad hälsa och välmående med en lågkolhydratkost. Bloggen kostdoktorn.se som handlar om just LCHF har haft 3 miljoner besök på två år, och kokböckerna om LCHF-mat säljer visst som smör. Uppenbarligen finns ett stort intresse för lågkolhydratkost och min och många andras upplevelse är att kosten får oss att må mycket bättre.

  2. Filip Fors skriver:

    Julia: Som med alla studier handlar det om genomsnittseffekter och självklart upplever vissa individer säkerligen att de mår bättre av low-carb diet. Jag har själv testat low-carb några gånger för att jag hört att andra gått ner snabbt i vikt med den metoden, dock upplevade jag den som svår att följa eftersom jag blev tröttare och på sämre humör. Persoliga anekdoter pekar ofta åt olika håll. 🙂

    Personligen tycker jag den sociala förklaringen till resultaten i studien verkar lite långsökt, d v s att det skulle leda till social isolation osv. Skulle gärna vilja veta mer om vad det finns för studier som pekar på att kolhydrater påverkar seratoninnivåerna. I så fall kanske det finns en direkt effekt av low-carb på humöret.

  3. Simon A skriver:

    Här skulle jag vilja lägga in en brasklapp.

    Jag äter sedan ett år LCHF. Alltså LowCarb HighFat. Det är precis som GI och atkins att man tar bort kolhydrater och äter mest fett och protein.

    Jag kan säga att mitt humör är mycket bättre än vad det var förr. Med sådan kost slipper man blodsockersvängarna och känner sig mer ”stabil”. Jag och många med mig som äter såhär blev väldigt förvånade av den här studien eftersom de flesta upplever en mer pigghet, energi och ett bättre humör.

    Jag tror man måste tänka på att folk i allmänhet är lite rädda för fett och ser det som onyttigt. Om man då är med i en sånhär studie och blir tilldelad det man tror är en onyttig kost så kan det säkert spela in mycket på humöret under perioden.

    Likadant så kanske folk tror att de får en nyttig kost om de tilldelas att äta en mager pastasallad med mycket grönt. Även om mycket ny forskning visar att det mycket väl kan vara kolhydrater som ska undvikas och inte fett.

    MVH Simon A

  4. I mitt arbete som hälsorådgivare kommer jag ofta i kontakt med människor som mår väldigt bra både fysiskt och psykiskt på en kost med lägre mängd kolhydrater. Precis som Simon skriver så känner sig t.ex. många mer stabila på en kost med lägre mängd kolhydrater eftersom blodsockret oftast ligger jämnare då. Likaså har jag också träffat en del som inte alls fungerar så bra på den kosten. Vi är individer med olika förutsättningar och lite olika behov beroende på hur vårt hälsotillstånd är från början och hur vi tränar och lever i övrigt.
    Så jag tror personligen att vi alltid ska vara lite försiktiga med att generalisera för mycket här. Det gäller alltid att se till individens behov.

    Ett problem som jag ser hos många som går på LCHF-kost är att de om de inte ser upp t.ex. tenderar att få i sig för mycket kalcium i förhållande till magnesium. Och magnesium har Stor inverkan på psykiskt välbefinnande. Så det är en sak som jag anser är viktig att hålla koll på om den kosten ska kunna fungera optimalt. Så personligen kan jag tänka mig att vi kan ha en delförklaring här. B-vitaminerna gäller det också att ha balans på här vilket kan vara knöligt för en del, extra mycket om man samtidigt äter läkemedel eller har mycket stress. Jag hade gärna velat se mer ingående exakt vad de personer som kände sig deppiga i den här studien egentligen åt. Samt hur deras livsstil var i övrigt. De kanske hade mått bra psykiskt om de hade fått support att modifiera kosten en aning och göra vissa tillägg??

    En annan faktor tycks vara att det verkar behövas en liten mängd kolhydrater (jag säger alltså inte att den nödvändigtvis behöver vara så stor) vid rätt tillfälle för att tryptofanet från den proteinrika kosten ska omvandlas till serotonin som gör oss gladare. Det kan också vara en faktor som inte var på plats för de personer som kände sig deppigare av lågkolhydratskost.

    Alla proteinkällor eller kolhydratskällor är inte heller lika. vissa proteinkällor är bättre än andra ur humör-synpunkt än andra. Det är också skillnad på att verkligen anstränga sig för att äta varierat på en lägre mängd kolhydrater eller att leva på en ensidig diet på bacon och smör 😉

    Jag hade därför gärna velat se hur personerna i studien hade mått om man hade kikat mer ingående på hur, när och vad de åt samt korrigerat för ev. näringsbrister och obalanser där.

    Så personligen tycker jag inte att vi kan dra så snabba slutsatser av den här studien alls.

    Här får jag också ödmjukt säga att det jag har framfört i det här inlägget är min uppfattning idag baserat på de studier, kurser, böcker, erfarenheter mm som jag har i dagsläget på området. Men jag fortsätter självklart ständigt att nysta vidare i frågan och reviderar förstås min uppfattning framöver om det framkommer nya intressanta uppgifter som verkligen förändrar läget. Det finns alltid mer att lära! 🙂

    Kram / Boel

    ————————-
    boel@viability.se
    http://www.viability.se – kurser för ökad livsglädje

  5. Filip Fors skriver:

    Du borde blir forskare Boel! 😉 Samband är nästan alltid extremt komplexa och just kopplingen mellan mat och lycka verkar väldigt lite utredd.

    Om man går in på länken som jag länkade till i inlägget kan man bland annat se grafer från studien. Man kan se kraftiga humörnedgångar för båda grupperna under de första åtta veckorna, sedan återhämtar sig lågfettgruppen till de nivåer de hade innan studien började medan lågkolhydratgruppen på många av olyckomåtten ligger kvar på det sämre humöret hela året ut.

    Man kan även göra en annan tolkning av graferna. Människor verkar i genomsnitt inte bli lyckligare av att gå ner i vikt!? Ett år efter dieten börjat verkade ju lågfettgruppen vara tillbaka på samma nivå av negativa känslor och depressionssymtom medan lågkolhydratgruppen på flera av måtten låg sämre till ett år senare. Detta trots att den genomsnittliga viktnedgången var 13 KG och att deltagarna var överviktiga. Vore intressant med en uppföljningensstudie för att se hur deltagarna mår något år efter studiens slut.

  6. Lars skriver:

    Intressant att människor inte blir lyckligare när de går ner i vikt trots att vi lever i ett samhälle där smala människor får mer gillande blickar och uppmärksamhet. Smala kvinnor blir mer uppvaktade.
    Finns det någon studie som jämför lyckonivån hos smala och tjocka personer rent allmänt? I folkmun finns ett talesätt ”tjock och gladlynt”.

    /Lars

  7. Filip Fors skriver:

    Bland 745 Kvinnor i Columbus, Ohio var korrelation mellan BMI och livstillfredsställelse -0,13, Korrelationen mellan genomsnittligt välmående under dagen och BMI var -0,06 och icke-signifikant. Ytterst svaga samband alltså.

    Källa: Kahneman m fl (2006) Would You Be Happier If You Were Richer? A Focusing Illusion

  8. Lars skriver:

    Tack Filip, mycket intressant.
    Det intressanta med lyckoforskningen är inte vad man blir lyckligare av utan vad man inte blir lyckligare av trots att många tror det.

    /Lars

  9. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    I Sovjet hade de lagkalorikost pa matsedeln varje dag, jag antar att det framjade Den Heliga Lyckan i detta underbara land som ni antagligen beundrar for dess disciplin bland overheten, de gav aldrig efter for kraven fran de minst indoktrinerade i samhallet om att bli lamnade ifred och eventuellt fa vara olyckliga om de kanner for det.

  10. erik skriver:

    intressant vlad. har hört talas om anti-realism, och kanske även anti-relativism. men du förfäktar alltså anti-relevantism?

  11. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Ifragasatt inte Den Heliga Lyckan! Den ar alltid relevant!

  12. Lars skriver:

    Jag kan mycket lätt förstå att inställningen till att låta politiker ta till sig lyckoforskningens resultat är helt olika om man som Vladimir har erfarenheter från sovjet än om man som många här på bloggen och tillika jag själv har bott i Sverige under hela livet.
    Lyckoforskning kan bara sättas i polikers händer i länder med låg korruption, fungerande demokrati och sann välvilja i de politiska leden. Jag kan lätt se att det kan vara farligt om det blir en världstrend att politiker försöker hantera lyckoforskningens resultat. I de flesta länder kommer det att fungera, men i några få kan det bli ett nytt vapen för politiker att driva igenom egna egoistiska intressen.

    Vladimir, jag tycker du har helt rätt från din horisont, men förstå oss, vi blåögda svenskar, som har levt i en skyddad tillvaro. Vi har en annan, möjligen aningslös, syn.

  13. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Lars: Jag ar medveten om att ni ar aningslosa, det ursaktar dock ingenting, sarskilt nar i alla fall du har insikt om att du ar aningslos (hur mycket motsatsforhallande det an ma vara).

  14. Lars skriver:

    Filip:
    Jag har tänkt lite på ditt inlägg 2009/12/13 kl 13:37.
    ”korrelation mellan BMI och livstillfredsställelse -0,13, Korrelationen mellan genomsnittligt välmående under dagen och BMI var -0,06 och icke-signifikant. Ytterst svaga samband alltså.”

    Är verkligen en korrelation på -0,13 ett ytterst svagt samband. Enligt Sonja Lyubomirsky, så kan vi påverka bara 40% av vår lycka. Borde inte det betyda et värde på 0,4. Med den matematiken, så skulle 0,13 vara så mycket som en tredjedel av hela utrymmet av lyckoökning som vi kan påverka. Eller blandar jag ihop päron och äpplen?

    /Lars

  15. Filip Fors skriver:

    Lars: Korrelation och förklaringsgrad är olika saker. För att räkna på förklaringsgrad tar man korrelationen i kvadrat. Alltså 0,13*0,13=0.0169. BMI förklarar i så fall 1,69 procent av variationen av livstillfredsställelsen. Dock är det vanskligt att dra den slutsatsen eftersom man då inte konstanthållit för andra faktorer som kan påverka sambandet samt att orsakssambandet är osäkert. Kanske leder en otillfredsställelse med livet till att man tröstäter och går upp i vikt?

    En korrelation på 0,13 måste nog betraktas som väldigt svag och korrelationen mellan genomsnittligt välmående under dagen och BMI var inte ens signifikant. Som jämförelese är korrelationen mellan livstillfredsställelse och personlighetsdraget Neuroticism i många studier mellan -0,3-0,7. Korrelationen mellan inkomst och livstillfredsställelse 0,10-0,30.

  16. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Jag forstar for ovrigt inte hur ni kan anvanda begrepp som ”resultat”, ”forskning” och ”korrelation” i samband med diskussioner om det ni kallar for ”ycka. Individuell subjektiv livstillfredstallelseskattning kan ni daremot mata hur mycket ni vill, da det ar vad det handlar om. Sett ur ett funktionellt (anvandbart eller inte) perspektiv ar det dock meningslost da man kan ha hoga nivaer av ”lyckohormoner” (vad det nu ar) i kroppen men anda subjektivt skatta sitt maende lagre ”an vad det egentligen ar”, vilket innebar att lander dar det ligger en stor kulturell skam i att beklaga sig (Finland) har en hog niva av ISLS, samtidigt som vi alla vet att finnars liv kretsar kring surdeg, sprit och sjalvmord.

  17. Per skriver:

    Aha,nu förstår jag varför mitt liv kretsar så mycket runt surdegsbröd,sprit o allmän självdestruktivitet. Jag är halvfinne,halv Karelare dessutom. Tack för att jag fick detta klargjort.
    Jag håller dock med om att nämnda termer känns märkliga i sammanhanget. Hyfsat intressant sida att läsa detta,men själva iden med att tex mäta lycka(vad det nu är)hos en befolkning verkar så oerhört teoretisk. Lycka kan väl vara så många olika saker i olika situationer,har man ont är det smärtfrihet,är man hungrig är det mat,är man utvakad är det att få sova djupt. Att få sätta i sig en stadig portion fläsk o stuvade rötter då man huggit ved hela dagen,det är lycka det. Åsså surdegsbröd o en kaffegök förstås.

Leave a Reply