Gärna inspireras av forskningen – men inte glömma individen!

Det har varit intressant att följa den ganska hätska debatten som blev här efter Johan Norbergs senaste inlägg.

Ja, hur stor inverkan ska egentligen lyckoforskningen få ha på de politiska besluten?

Jag är inte ”Medelsvensson
Vi måste komma ihåg att hur mycket det än forskas och hur mycket vetenskaplig tyngd vi än har bakom ett påstående, så är vi individer, inte genomsnittsmänniskor. Om t.ex. 85 av 100 blir lyckligare av en viss metod så är det måhända tillräckligt för att hävda att metoden är bevisat effektiv och att den ger ökad lycka. MEN, vi har fortfarande de där 15 personerna i gruppen som Inte blev lyckligare av metoden och för dem är den alltså helt värdelös. Vi kan inte tvinga alla människor att utöva den bara för att den passar för många. Möjligheten till fria val där jag kan skapa det liv som passar för just mig som individ är oerhört viktig att värna om!  Jag är inte medelsvensson, jag är en egen individ.

Så jag förstår verkligen de som känner ilska av tanken på att politikerna ska styra oss till att leva på ett visst sätt bara för att några studier har visat att många blir lyckligare av att leva så.  Om jag tvingas leva på ett sätt som inte passar mig  riskerar jag ju snarare att bli olyckligare av detta.

Så bara för att 75% av alla pensionärer som är med i en stor studie kanske blir lyckligare av att träna stavgång i grupp så ska vi förstås inte tvinga alla Sveriges pensionärer till att gruppträna stavgång 2 ggr/v. för de ska kunna få ut sin pension 😉

Forskning som inspiration – inte till tvångsåtgärder
Om vi tar exemplet ovan så skulle man istället kunna fatta politiska beslut som Underlättar för de pensionärer som Vill att komma ut och röra på sig tillsammans med andra. Man skulle också kunna skapa fler naturliga mötesplatser där man kan komma ut från sitt hem och träffa andra gamlingar under roliga former t.ex. Forskning visar ju att socialt umgänge överlag är viktigt för lyckan. Med tanke på hur många äldre människor som bara sitter ensamma och oinspirerade framför tv:n och därmed rör sig allt mindre (med allt vad ökande värk, depression och därmed ökade vårdkostnader som det kan innebära) så tror jag t.ex. att det kan finnas mycket för samhället att tjäna ekonomiskt på detta. Vi kan använda forskningen mer som inspiration och vägledning än till att skapa en massa tvångsåtgärder som visserligen passar många, men inte alla.

När den enda kryddan i livet är att äta mellanmål
Jag minns med fasa hur jag för rätt många år sedan besökte en äldre släkting som bodde på ett hem tillsammans med andra äldre. Jag frågade lite naivt personalen en dag vad de hittade på för aktiviteter tillsammans med de boende. ”Vi har mellanmål på eftermiddagarna”, fick jag till svar. Jag trodde först att jag hade hört fel? Men, går ni aldrig ens ut på promenad eller går ner till parken? försökte jag förtvivlat. Men icke. Hur meningsfullt och givande kan det kännas att leva om den enda kryddan i livet är att äta mellanmål? För mig verkade boendet där mer likna en förvaringsenhet än ett hem.

Är det konstigt om så många äldre människor går på psykofarmaka och att vårdkostnaderna skenar när de har så dåliga möjligheter till att skapa en stimulerande lustfylld vardag? Kanske skulle vi också kunna få ner vårdkostnaderna betydligt om vi tog hänsyn mer till lyckoforskningens rön här och vågade tänka lite mer nytt och ligga steget före. Om vi kunde satsa mer pengar på att hjälpa de äldre att krydda sin vardag på olika vis istället för att mest fokusera på att de får i sig sin mat och diverse piller.433128_grandmas_birthday

Vikten av att själv få styra över sitt liv
Det finns t.ex. en studie som tyder på att så är fallet: Bland boende på amerikanska ålderdomshem så testade man vilken betydelse det hade för lyckan och livslängden när de gamla själva fick vara med och fatta aktiva beslut som berörde deras liv, jämfört med när personalen var mer aktiv och fattade besluten åt de boende.

I experimentet så lät man de gamla själva komponera ihop sina måltider, vattna sina egna blommor, vara med och välja ut vilket utflyktsmål de skulle besöka, och själva välja vilka dagar som de skulle få besök. Tidigare hade personalen beslutat och utfört allt detta. Det märktes tydligt att ju fler uppgifter som personalen utförde, desto sämre mådde de gamla.

Men genom att ge de boende fler valmöjligheter och supporta dem till att ta kontrollen och själva komma fram till vad som fungerade bäst för dem så rapporterade de att de kände sig mycket lyckligare! Som en bonus så blev de  mer sällan sjuka, började oftare bestämma träff med andra, och antalet döda per år sjönk till hälften. Så enkelt egentligen! Här kan vi alltså använda lyckoforskningens rön till att inspirera och öka lyckan hos individen utan några tvångsåtgärder.  Alla är inte stöpta i samma form – var och en måste få hitta sin väg. Livet ska inte handla om att räta in sig i ledet 😉

Ett annat exempel på hur vi kan använda oss av forskningen som inspiration snarare än till tvångsåtgärder är t.ex.  friskvårdsbidraget. Forskning visar att folk överlag blir lyckligare av att motionera. Istället för att tvinga alla att röra på sig så har man nu som anställd  möjligheten att få bidrag till att köpa ett träningskort av valfritt slag – och Själv välja vad man tycker känns mest inspirerande att träna. Och den som absolut inte vill träna kan ju t.ex. gå på massage.

Vi kan alltså använda oss av den forskning som finns för att försöka skapa ökade möjligheter för individen att lättare öka sin lycka med hjälp av de tekniker som han/hon Själv känner fungerar bäst! 🙂

Det tror jag personligen är den bästa vägen. Vad tror ni läsare?

Kram / Boel Björkenwall

————————-
boel@viability.se
http://www.viability.se

11 Responses to “Gärna inspireras av forskningen – men inte glömma individen!”

  1. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Det ar sa otroligt lustigt nar altruistpaternalisterna pa denna sajt tror att de ar kackt frihetliga nar de menar att andelen ingrepp i manniskors privatliv ska vara pa en lagom lag niva och inte en jattehog. Forsok att forsta vad en princip ar, och varfor diskussionen bor vara principiell och inget annat.

  2. Lars skriver:

    Absolut Boel. Det är så enkelt, så uppenbart, men ändå så långt borta. Därför måste vi låta oss inspireras av forskningen.

    Kram/Lars

  3. Marie skriver:

    Vladimir: I just detta inlägg tycker jag interventionen verkar högst frivillig och inte ett ingrepp på privatlivet alls. Man ges möjlighet att bestämma över sin vardag, vill man inte det så kan man fortsätta låta någon annan fatta besluten. Många empowerment-processer utgår just från att man väljer själv vad som ska göras, om det ska göras och så vidare, och tanken är att man ska ges förutsättningar till att främja sin egen hälsa och lycka.
    Jag har förvisso inte läst om du skrivit kommentarer förut, så jag förbehåller min kommentar om det är så att jag missat något.

  4. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Marie: Om du staller in dig sjalv pa att vagra forsta min poang sa kan du lika bra lata bli att skriva over huvud taget.

  5. Mattias Irving skriver:

    Vlad, det gör mig glad att du läser här på Lyckobloggen och dessutom kommer med dina egna tankar och funderingar. Din poäng skulle kanske komma fram ännu tydligare om du lade an ett mer positivt och bemötande tonfall? Det är alltid en utmaning att skapa diskussion och påpeka det som kunde göras bättre, men man diskuterar ju ändå för att man tror att det går att komma fram till något tillsammans, eller hur? Därför är det ju extra bra att vi diskuterar här på Lyckobloggen eftersom mycket av tanken med den är just att vi ska lära oss skapa kontakt med varandra och fungera bättre tillsammans!

  6. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Mattias, jag ar ingen javla diplomat.

  7. erik skriver:

    du (vladimir) säger att diskussionen ska vara principiell? jasso? nog för att det finns filosofiska undertoner på bloggen, men det är knappast huvudinriktningen.. eller?
    jag ser denna blogg som en plats där människor som är intresserade av lyckoforskning, kan hålla sig uppdaterade och diskutera eventuella tillämpningar av resultaten. sedan tänker jag mig att skaparna har antagit att alla (de flesta) är överens om att lycka iaf är EN av de saker som har värde och som vi därför bör maximera (eftersom allt annat är en mycket ovanlig och radikal åsikt). alltså var kanske frågan snarast HUR vi skulle maximera detta värde på ett LÄMPLIGT sätt, inte OM vi skulle göra det.

    men om vi nu ska prata principiellt: att det som har värde ska maximeras är en princip, och som du påpekar kan den ibland leda till paternalism. men sen fattas, så vitt jag kan se, en förklaring från din sida. vilken princip har vi därmed kommit i konflikt med, menar du? och varför ska vi bry oss om den? och hur kan denna princip trumfa över lyckomaximeringsprincipen så överlägset att ALL lyckomaximering, till och med den som försöker minimera paternalism, är helt otänkbar?

  8. Filip Fors skriver:

    Erik: Du har helt rätt i att syftet med bloggen primärt är att diskutera lyckoforskning och lyckostrategier. De som skriver på bloggen har inte samma värdemässiga utgångspunkter och alla är definitivt inte utilitarister, men alla är intresserade av lyckofrågor och tycker lycka är mer eller mindre viktigt.
    Vladimir: Kan du snälla sluta vara arrogant och otrevlig mot de som diskuterar på bloggen.

  9. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Filip: Jag anser personligen att ni behover denna ton fran min sida for att bli lyckliga och darfor tvingar jag den pa er trots att ni aldrig har bett om den, eftersom att jag ar battre lampad att bedoma en sadan sak an ni, precis som ni uppenbarligen ar battre lampade an jag att bedoma vad jag blir lycklig eller olycklig av eller om jag over huvud taget vill vara det som ni kallar for lycklig. Skillnaden mellan era forslag och mitt ar att ni kan radera mina inlagg och inte lata dem paverka er vidare i erat liv nar helst ni kanner for det.

    Jag skrev tidigare att jag vagrar forklara varfor jag inget vill med paternalism, utilitarism och altruism ha att gora och jag star fast vid det. Bordan ligger hos er nar det galler bevisning av att jag ar intresserad av era statligt finansierade projekt. Lyckas ni inte med den biten sa ar det upp till er att forklara for mig och ovriga myndiga valjare varfor det ar okej att tvinga manniskor till nagot de inte vill gora eller anser sig dra nytta av mot deras vilja.

  10. Vladimir Ilyich Ulyanov skriver:

    Erik: Om du foljer med lite mer noggrant sa marker du att temat denna vecka pa Lyckobloggen ar politik, i den meningen ifall lyckoforskningens ”resultat” (mitt citationstecken) ska omsattas till politik eller inte. Just darfor for jag denna diskussion, eftersom att just Lyckobloggen initierade diskussionen, med Johan Norberg i spetsen. Johan som for ovrigt ar en valkand liberal med (vad jag trodde) starka antipaternalistiska varderingar.

  11. erik skriver:

    ok, vlad. att påstå att frågan var ”HUR” och inte ”OM” resultaten skulle omsättas i politik var, precis som du skriver, inte en korrekt beskrivning av bloggens pågående tema. detta var snarare min personliga åsikt. en åsikt som jag också skissade upp grunden till.
    dina åsikter och din ”princip” att inte förklara varifrån de (åsikterna) kommer, verkar utifrån sett ganska tagna ur luften, och de övertygar iaf inte Mig. jag skulle därför vilja påstå att den så kallade bördan ligger hos dig. detta förutsatt att du Inte nöjer dig med att veta att Du ensam* röstade Nej till lyckomaximerandets politik, även om alla andra stackare vilseleddes att rösta på det teoretiska ”Lyckopartiet”. men det kanske du gör? nöjer dig alltså? isf är jag också nöjd. (även om det hade varit intressant att höra varför lidandeminimering och lyckomaximering är helt fel, medan paternalism-minimering och frihetsmaximering är helt rätt.)
    *ensam eftersom norberg inte längre verkar gå att lita på i sammanhanget.

Leave a Reply