Idag testade jag på något som jag inte tror att många tidigare genomfört på amatörnivå.
James, som jag för tillfället besöker några kilometer utanför Chapel Hill i North Carolina, har en mängd lyckoprojekt på gång. Ett av dem är att öka ens lyckonivå genom att låta ström passera genom huvudet för att på så sätt stimulera neuroner i hjärnan. Metoden kallas ”Transcranial direct current stimulation” och idag var första gången det hela skulle testas. Jag ställde förstås upp som frivillig försökskanin.
Redan under 1960-talet utfördes de första experimenten. Målet var att minska depressionen hos deprimerade personer. James som i flera år gått igenom den senaste forskningen kring detta ville testa om det även gick att öka välbefinnandet hos icke-deprimerade personer.
I det första försöket fäste han en silverelektrod just ovanför mitt högra ögonbyn och en annan på vänstra dorsolateral prefrontal cortex (DLPFC) som man hittar 30 grader upp från där näsan börjar och 20 grader till vänster om huvudets centrallinje. Silverelektroderna var kopplade till ett 6-voltsbatteri som gav ifrån sig 1,5 milliampere ström.
Eftersom jag inte trodde att det skulle kännas blev jag ganska överraskad när batteriet kopplades till och jag fick en liten men ändå kännbar stöt. Experimentet skulle pågå i 20 minuter för att en bra effekt skulle uppnås, men dessvärre vi fick avbryta det redan efter fem minuter då silverelektroderna brände för mycket in i skinnet.
I det andra försöket stack vi in silverelektroderna i 35 cm²-stora svampar doppade i en saltvattenlösning (för att få dem att leda strömmen). Dessa svampar fäste vi sedan på samma ställen som vid det tidigare försöket. Denna gången brände det inte lika mycket och försöket kunde pågå i de 20 minuter som var tänkt. 16 minuter in i försöket hände dock något ganska oväntat. Jag började se ljusblixtar, 3-4 stycken med några sekunders mellanrum. Detta var enligt James en bieffekt som kunde uppträda.
När det gäller lyckoeffekten så kände jag faktiskt av den lite grann, framförallt efter det första experimentet. Det är svårt att beskriva känslan, men det känns som någon slags skön avslappnad välbefinnandekänsla. Dock är det svårt att säga om det bara är placebo eller om det faktiskt är mer än så. Men jag tror det. Jag känner faktiskt fortfarande av den lite, trots att det gått drygt en timme sen vi avslutade försöket.
Transcranial direct current stimulation har visat sig vara ganska effektivt för att bota folks depressioner. Dock ska metoden upprepas under en längre period för att det ska bli en mer varaktig effekt. Kanske har metoden också en framtid när det gäller att höja lyckonivån för icke-deprimmerade människor.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lycka, lyckoforskning och hjärnforskning.
Ludvig Lindström