Archive for juni, 2011

Artikel om lycka på Svt.se Debatt

måndag, juni 27th, 2011

Söndagen efter midsommar publicerade Anton Hallin, fyra skribenter från lyckobloggen och professorn som grundat landets enda utbildning med inriktning på lyckoforskning en artikel på Svt’s Debatt-sida. Artikeln blev en fortsättning på ett kort samtal Erik Fernholm och Anton Hallin haft med Reinfeldt några veckor tidigare om att väga in människors välmående som en faktor för att skatta Sveriges utveckling och inte enbart mäta utveckling i ekonomiska instrument som BNP.

Läs hela artikeln.

Speciellt tack till Anton Hallins textarbete & efterforskning!

Erik Fernholm, Utbildare & Föreläsare

Lyckoaktivist.se

Oxytocin, tillit och lycka

onsdag, juni 22nd, 2011

Filip Fors (www.filipfors.se)

Kina för lycka

måndag, juni 20th, 2011

Kinesiska muren

I Kinas nästa femårsplan ingår att lycka ska bli ett viktigt mått på framgång. Tillväxttakten ska dämpas och Kinas premiärminister Wen Jiabao har nu förkunnat att framöver måste myndigheterna även bedömas efter om de får medborgarna att känna sig lyckliga.

Att väga in lycka som ett mått på utvecklingen har också lanserats i den sydkinesiska provinsen Guangdong, och idén sprids nu som en löpeld i den politiska retoriken i Kina.

Lyckobloggen har tidigare rapporterat om hur det uttryckligen strävas efter lycka på högsta politiska nivå i bland annat Storbritannien, Frankrike och Bhutan. Nu även för 1,3 miljarder kineser. När ska den svenska riksdagen haka på?

Göran Hådén

Falska leenden kan göra dig mer olycklig

måndag, juni 20th, 2011

Falskt leende in action

Forskningen kommer titt som tätt med en del motstridiga resultat. Lyckoforskningen är inget undantag. En ny studie visar, tvärt emot vad vi tidigare skrivit om här på Lyckobloggen, att falska leenden faktiskt kan göra oss mer olyckliga.

Amerikanska forskare följde nyligen en grupp busschaufförer som var instruerade att le mot passagerarna. Många av chaufförerna gick av sina skift olyckliga. Enligt studien berodde det delvis på att påtvingade leenden får negativa känslor att upplevas som ännu mer påträngande.

Studier visar att leenden som kommer ur en glad upplevelse aktiverar vissa muskler kring ögonen som vi inte kan manipulera medvetet. Dessa glädjerynkor skiljer sig alltså från när vi bara drar på smilbanden.

Istället för att lura hjärnan genom att le falskt kan det därför vara bättre att försöka koncentrera sig på att vara äkta glad. På mig stämmer detta in ganska väl. Jag har vid några tillfällen då jag känt mig lite nere försökt att tvinga fram ett leende. Det har inte gjort mig det minsta gladare. Men kanske har jag valt fel tillfälle för det oäkta leendet eller så har jag en personlighet där det inte är applicerbart.

Har du några erfarenheter av falska leenden och hur har de i så fall påverkat din lyckonivå?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lyckalyckoforskning och leenden

Ludvig Lindström

Kärlek mitt i kaoset

fredag, juni 17th, 2011

esq-vancouver-riots-2011-061611-xlg_2

”Love in the Time of Rioting” Bild: Getty Images

Bilden ovan är tagen under upploppen i Vancouver i samband med att hockeylaget Canucks förlorade den avgörande finalen. Kanske är den arrangerad men vacker är den! 🙂

Filip Fors (www.filipfors.se)

Hur starkt är stödet för evidensbaserade lyckostrategier?

onsdag, juni 15th, 2011

3goodthings4

Det är många som talar varmt om evidensbaserade lyckostrategier baserade på studier från den positiva psykologin. Jag tillhör själv denna grupp individer. Både vid föreläsningar och i media har jag berättat om att tacksamhetsdagbok, positivt tänkande och snälla handlingar har visat sig höja välbefinnandet i kontrollerade experimentstudier. Det är ingen tvekan om att studierna finns där. Det finns idag uppemot ett hundratal studier som pekar på att olika ”positiva strategier” höjer lyckan. I alla fall på kort sikt. (De flesta experiment pågår inte längre än 4-8 veckor). Och det beror inte bara på placebo.Men det finns också mycket frågetecken inom den här forskningen. Frågetecken och problem som det är lätt att skjuta åt sidan eftersom de övergripande resultaten från här forskningen är så tilltalande. Två problem med de evidensbaserade lyckostrategier som Professor Sonja Lyubomirsky m fl har arbetet fram är enligt mig dessa:

– Nästan alla studier är gjorda på amerikanska collegestudenter. Vi vet ännu inte i vilken grad dessa är en representativ grupp för människor som lever i andra västländer, som exempelvis Sverige. Det vi vet är amerikanska collagestudenter absolut inte är en representativ grupp för människor i allmänhet. Många studier pekar på psykologiska skillnader mellan människor beroende på vilket slags samhälle dessa lever i. Exempelvis finns psykologiska skillnader mellan industrisamhällen och jordbrukssamhällen, mellan individualistiska och kollektivistiska kulturer och så vidare. Positivt tänkande har en mycket central roll i det amerikanska indvidualistiska samhället. Det är inte omöjligt att svenskar finner sådana strategier betydligt mer onaturliga och att dessa metoder därför skulle fungera sämre för oss. Det behöver absolut inte vara så men det kan inte uteslutas.

– De positiva effekterna man funnit av olika lyckostrategier är ofta statistiskt signifikanta men svaga. Det betyder att man funnit stöd för att olika lyckostrategier fungerar men att den utdelning de ger i termer av ökat välbefinnande är små. Om man tittar på grafen nedan ser man att lyckan ökade över tid för gruppen som skrev ned tre bra saker varje dag jämfört med en kontrollgrupp. På den 100-gradiga skalan ökade individerna som gjorde lyckostrategin sin lycka med fem enheter över en sexmånadersperiod. Ökningen är statistisk signifikant men svag. Det var inte så att de flesta personer som gjorde övningen gick från djupt deprimerad till väldigt lycklig. Tittar man på Sonja Lyubomirsky studier finner man ofta samma sak. Signifikanta men svaga effekter. Strategierna gjorde deltagarna något lyckligare i genomsnitt men inte mycket.

good things.

Forskare som Lyubomirsky och Seligman har lagt en bra grund men nu behövs det nytänkande och ett fokus på att hitta effektivare lyckostrategier. Som jag diskuterat är effekterna i många studier väldigt svaga. Det beror säkert på att övningarna som man testat är väldigt enkla och triviala. Ofta rör det sig om att skriva ner en positiv framtidsbild 15 minuter per vecka, eller lista fem saker man är tacksam för en gång i veckan. Det säger sig självt att sådana småskaliga strategier sällan ger någon kraftigt välbefinnandeökning. Nya mer omfattande strategier behöver testas där fler moment ingår. Det finns redan exempel på detta, Seligman m fl har testat ett terapiprogram som kallas positiv psykoterapi för deprimerade. Effekten var stark. Nästa steg är att testa ett sådant program även för psykiskt friska individer.

Det påpekas ibland att de evidensbaserade lyckostrategierna från positiv psykologi skulle vara mycket mer effektiva än de gängse saker som folk gör i syfte att höja sitt välbefinnande, exempelvis konsumera prylar och tjänster, resa på semester och så vidare. Men vad har vi egentligen för stöd för en sådan slutsats? Inte mycket. Det finns ju en ”bias” i hur vi tolkar vilka strategier som är effektiva eftersom vi bara testat ett litet antal strategier. Det finns säkert massor med fler strategier som också fungerar – som skulle visa sig vara effektiva om man bara testade dem i ett experiment.

Kunskapen från positiv psykologi och lyckoforskningen är det bästa kunskapsunderlaget vi har men stödet för olika lyckostrategier är kanske inte starkt som många vill tro. Det största problemet är att de strategier man testat ger så svaga effekter.

Har ni läsare några idéer om nya strategier som man skulle kunna testa i experiment? Vad har forskningen missat?

Källor:

Seligman m fl (2005) Positive psychology progress: Empirical validation of interventions, American psychologist.
Lyubomirsky m fl (2011) Becoming Happier Takes Both a Will and a Proper Way: An Experimental Longitudinal Intervention To Boost Well-Being, Emotion.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Lycka duger inte för de intellektuella?

lördag, juni 11th, 2011

max weber2
Varför tog det sådan tid för lyckoforskningen att slå igenom inom samhällsvetenskapen? Och varför betraktar så många akademiker forskningen fortfarande med sådan skepsis?

En förklaring kan vara att intellektuella, filosofer och samhällsvetare länge varit skeptiska mot lycka som ett mått på det goda livet. Det finns många exempel på filosofer och samhällsforskare som fnyst åt lycka genom historien. Ofta har välbefinnande, njutning och måbra-känslor betraktas som ytliga tillstånd. Även en Utilitarist som John Stuart Mill hävdade att ”det är bättre att vara en otillfredsställd människa än ett tillfredsställt svin”.

Max Weber, den mest citerade forskaren i samhällsvetenskapens historia hade följande att säga om lycka:

The subjective feeling of happiness is greater in layers of the population that are at a low intellectual level and tend towards impassive resignation than it is in any of you present here, greater in agricultural labourer than in a farmer, greater in an impassively resigned worker from the eastern territories than in an urban proletarian, greater in an animal than in a man.

En förklaring till de intellektuellas kritiska hållning mot lycka kan vara rent snobberi och en vilja att särskilja sig från den stora massan. Om de flesta människor och även djur kan känna känslor av välbefinnande blir lycka som ett mått det goda livet inte tillräckligt exklusivt. De intellektuella vill gärna argumentera för värden som gör dem själva framgångsrika och lite bättre än andra. Det verkar exempelvis vara särskilt vanligt bland forskare och filosofer att hävda att ”kunskap”, ”sanningssökande” och ”kultur” är särskilt viktiga värden. Troligtvis är en förklaring att de själva lever särskilt goda liv om livskvalitet definieras utifrån dessa värden. En annan förklaring kan vara att många intellektuella själva är dysterkvistar och därför inte skulle utmärka sig speciellt väl i en lyckomätning.

Martin Seligman, en av de positiva psykologin grundare verkar också ha dragits åt detta intellektuella snobberi. Seligman kallar sin bästsäljande bok för ”Authentic Happiness”. Som både Barbara Ehrenreich och Daniel Nettle förtjänstfullt påpekar tror man vid en första anblick att boken (med happiness i titeln) ska handla om lycka i meningen ”subjektivt välbefinnande” eller ”livstillfredsställelse”. När man läser boken visar det sig dock vara mycket lite fokus på dessa vanliga lyckodefinitioner. En stor del av boken handlar istället om karaktärsegenskaper och flow. Visst kan man tycka att detta är intressant i relation till lycka, men då tänker man sig vanligen att flow och positiva karaktärsegenskaper kan tänkas påverka vår nivå av lvcka. Seligman försöker dock baka in dessa saker i själva lyckobegreppet och han garderar sig genom att lägga till ”Authentic” i titeln. Nettle hävdar att detta sannolikt är ett PR-trick. Eftersom ordet lycka säljer så bra så valde Seligman att använda det ordet istället för livskvalitet som är ett mycket mer passande och vidare begrepp än lycka.

I ett samtal med Ehenreich har Seligman också detta att säga om lyckoforskaren Ed Diener, som han för övrigt samarbetat med flera gånger under sin forskarkarriär:

Diener is ”all about the smiley face” and just ”trying to make people feel better,” whereas he, Seligman, is concerned with ”meaning and purpose.”

Visst kan man vara kritisk till att subjektivt välbefinnande skulle vara det enda som gör livet värt att leva men kritiken från akademiskt håll tar sig ofta orimliga proportioner och bygger sällan på väl underbyggda argument. Istället andas det kultursnobberi och en vilja att särskilja sig från den stora massan.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Positiv Psykologi möter Utbildningsdepartementet

fredag, juni 10th, 2011

Svensk Skola har på grund av nedåtgående resultat och minskat välmående hos elever uppmärksammats mycket senaste tiden. Tjejer mellan 16-24 lider av tre gånger mer oro och ångest idag än i början på 90-talet och vi ser inga tecken på en vändning. Att enbart få grepp om situationen i landets skolor visar sig vara en större utmaning än många tror, nyligen framfört av Sara Farhoudi i Fokus. Trots komplexiteten är den grundläggande psykologin bakom framgångsrikt lärande för elever och lärare förvånansvärt samstämmig, oavsett ålder, skola och land.

Forskaren John Hattie har sammanfattat över 50 000 studier som involverar över  200 000 000 elever och redogör tydligt för vilka faktorer som stärker elevers lärande. T ex bekräftar resultaten att lärarna är avgörande för elevers framgångar och motgångar.

Majoriteten av de faktorer som lärare kan påverka i klassrummet och som ger ett resultat över genomsnittseffekten hittas direkt inom Positiv Psykologi eller har där en motsvarighet. Detta är bakgrunden till projekt Bättre Skolor som fortbildare lärare i dessa metoder och anledningen till att Utbildningsdepartementet fick besök i veckan. Jag, Anton Hallin och Pontus Holmgren, alla examinerade eller studerande på Psykologisk Coach programmet i Skövde, träffade utbildningsministerns politiskt sakkunnige, Therese Wallqvister och informerade om det potentiellt sett stora bidrag dessa evidensbaserade metoder kan ge svenska skola. Therese kände inte till PP sedan tidigare och visade stort intresse för fältet. Efter mötet efterfrågade hon mer information och litteratur att läsa in sig på, vilket vi tolkar som ett mycket positivt första steg.

Skärmavbild 2011-06-10 kl. 17.34.19

Vår förhoppning, nu delvis uppnådd, var att Utbildningsdepartementet skulle uppmärksamma området och möjliggöra att framtidens politiska beslut tar hänsyn till psykologin om vad det är som bygger, stärker och bibehåller bättre skolor.

Erik Fernholm

Utbildare & Social Entreprenör

Lyckoaktivist.se

True happiness

fredag, juni 10th, 2011

True Happiness

Ludvig Lindström

Livstips :)

torsdag, juni 9th, 2011

Livstips