Det är många som talar varmt om evidensbaserade lyckostrategier baserade på studier från den positiva psykologin. Jag tillhör själv denna grupp individer. Både vid föreläsningar och i media har jag berättat om att tacksamhetsdagbok, positivt tänkande och snälla handlingar har visat sig höja välbefinnandet i kontrollerade experimentstudier. Det är ingen tvekan om att studierna finns där. Det finns idag uppemot ett hundratal studier som pekar på att olika ”positiva strategier” höjer lyckan. I alla fall på kort sikt. (De flesta experiment pågår inte längre än 4-8 veckor). Och det beror inte bara på placebo.Men det finns också mycket frågetecken inom den här forskningen. Frågetecken och problem som det är lätt att skjuta åt sidan eftersom de övergripande resultaten från här forskningen är så tilltalande. Två problem med de evidensbaserade lyckostrategier som Professor Sonja Lyubomirsky m fl har arbetet fram är enligt mig dessa:
– Nästan alla studier är gjorda på amerikanska collegestudenter. Vi vet ännu inte i vilken grad dessa är en representativ grupp för människor som lever i andra västländer, som exempelvis Sverige. Det vi vet är amerikanska collagestudenter absolut inte är en representativ grupp för människor i allmänhet. Många studier pekar på psykologiska skillnader mellan människor beroende på vilket slags samhälle dessa lever i. Exempelvis finns psykologiska skillnader mellan industrisamhällen och jordbrukssamhällen, mellan individualistiska och kollektivistiska kulturer och så vidare. Positivt tänkande har en mycket central roll i det amerikanska indvidualistiska samhället. Det är inte omöjligt att svenskar finner sådana strategier betydligt mer onaturliga och att dessa metoder därför skulle fungera sämre för oss. Det behöver absolut inte vara så men det kan inte uteslutas.
– De positiva effekterna man funnit av olika lyckostrategier är ofta statistiskt signifikanta men svaga. Det betyder att man funnit stöd för att olika lyckostrategier fungerar men att den utdelning de ger i termer av ökat välbefinnande är små. Om man tittar på grafen nedan ser man att lyckan ökade över tid för gruppen som skrev ned tre bra saker varje dag jämfört med en kontrollgrupp. På den 100-gradiga skalan ökade individerna som gjorde lyckostrategin sin lycka med fem enheter över en sexmånadersperiod. Ökningen är statistisk signifikant men svag. Det var inte så att de flesta personer som gjorde övningen gick från djupt deprimerad till väldigt lycklig. Tittar man på Sonja Lyubomirsky studier finner man ofta samma sak. Signifikanta men svaga effekter. Strategierna gjorde deltagarna något lyckligare i genomsnitt men inte mycket.
Forskare som Lyubomirsky och Seligman har lagt en bra grund men nu behövs det nytänkande och ett fokus på att hitta effektivare lyckostrategier. Som jag diskuterat är effekterna i många studier väldigt svaga. Det beror säkert på att övningarna som man testat är väldigt enkla och triviala. Ofta rör det sig om att skriva ner en positiv framtidsbild 15 minuter per vecka, eller lista fem saker man är tacksam för en gång i veckan. Det säger sig självt att sådana småskaliga strategier sällan ger någon kraftigt välbefinnandeökning. Nya mer omfattande strategier behöver testas där fler moment ingår. Det finns redan exempel på detta, Seligman m fl har testat ett terapiprogram som kallas positiv psykoterapi för deprimerade. Effekten var stark. Nästa steg är att testa ett sådant program även för psykiskt friska individer.
Det påpekas ibland att de evidensbaserade lyckostrategierna från positiv psykologi skulle vara mycket mer effektiva än de gängse saker som folk gör i syfte att höja sitt välbefinnande, exempelvis konsumera prylar och tjänster, resa på semester och så vidare. Men vad har vi egentligen för stöd för en sådan slutsats? Inte mycket. Det finns ju en ”bias” i hur vi tolkar vilka strategier som är effektiva eftersom vi bara testat ett litet antal strategier. Det finns säkert massor med fler strategier som också fungerar – som skulle visa sig vara effektiva om man bara testade dem i ett experiment.
Kunskapen från positiv psykologi och lyckoforskningen är det bästa kunskapsunderlaget vi har men stödet för olika lyckostrategier är kanske inte starkt som många vill tro. Det största problemet är att de strategier man testat ger så svaga effekter.
Har ni läsare några idéer om nya strategier som man skulle kunna testa i experiment? Vad har forskningen missat?
Källor:
Seligman m fl (2005) Positive psychology progress: Empirical validation of interventions, American psychologist.
Lyubomirsky m fl (2011) Becoming Happier Takes Both a Will and a Proper Way: An Experimental Longitudinal Intervention To Boost Well-Being, Emotion.
Filip Fors (
www.filipfors.se)
