Archive for april, 2011

Skratta med Dalai Lama i helgen

måndag, april 11th, 2011

dalai lama - medel

Dalai Lama kommer till Sverige i veckan, det blir hans tionde besök hos oss (Info). På fredag 15/4 kommer han att besöka Stockholm och bland annat hålla ett föredrag för studenter på Södertörns Högskola med rubriken ”A Human Approach to World Peace”. Det blir även ett publikt event i Stockholm samma dag, samt i Lund på lördag 16/4. Samtalen kommer att handla om medmänsklighet, om Dalai Lamas engagemang för miljön och för de mänskliga rättigheterna, och sist men inte mist om lycka. Det kommer även finnas möjlighet att ställa frågor direkt till Dalai Lama i Lund via facebook och det skall gå att se hans framträdande live på webben (ny länk) och Lars Winnerbäck och Johan Wester finns med på scen.  På måndag 18 april kommer han att ge en 4 timmar lång föreläsning om ”Mindfulness” och ”What life is all about” i Köpenhamn. Några utsända från Lyckobloggen kommer att vara där och rapportera.

Du kanske undrar vad Dalai Lama har med Lyckoforskning att göra? Svaret är: Faktiskt väldigt mycket! Boken Train Your Mind Change Your Brain av Sharon Begley handlar om forskningen kring neuroplasticitet, dvs. hjärnans förmåga att förändra sin struktur, inte bara genom upplevelser och fysisk aktivitet utan även direkt genom vad vi tänker. Boken beskriver hur Dalai Lama inte bara är en nyckelperson i världspolitiska sammanhang, han har även har ett brinnande intresse för vetenskaplig forskning. Han har spelat en aktiv roll i möjliggörandet av studier om lycka och meditation inom kognitiv neurovetenskap, mer specifikt kring sambanden mellan mentalträning och neuroplasticitet. Dalai Lama har även skrivit förordet till boken.

Han verkar ha riktigt skön humor, Dalai Lama. I den här video-clippet skämtar han om medkänsla och myggor och här är ännu ett clip där han svarar på 10 frågor från Times Magazine med ett lika smittande skratt. Vi ser fram emot att skratta med Dalai Lama live från Köpenhamn.


Anna Gordh Humlesjö

Har kritikerna av populärpsykologin rätt?

söndag, april 10th, 2011

Självhjälpslitteraturen inom populärpsykologin är allmänt bespottad inom akademiska kretsar. Jag har otaliga gånger fått höra hur irriterade många sociologer och psykologer är på självhjälpsindustrin och dess coacher. Psykologiforskarna Magnus Lindvall och Stefan Söderfjäll gick till kraftig attack mot vad de kallar för populärpsykologin i ett debattinlägg på newsmill under rubriken ” Poppsykologerna fördummar befolkningen”.  Ett annat exempel när det gäller akademisk kritik är psykologstudenten Michel Howart blogg  ”Hjälp mot självhjälp”.

Är kritiken mot populärpsykologin berättigad? Ja, i många fall är den det. De flesta självhjälpsböcker bygger inte på vetenskapligt etablerade teorier eller på evidensbaserade metoder. Istället rör det sig oftast om egna teorier som författaren kokat ihop mot bakgrund av personliga upplevelser, ofta av anekdotisk karaktär. Underförstått antar självhjälpsförfattaren att  ”funkar det för mig funkar det för alla”. Man kan dock förhålla sig starkt kritiskt till sådana antaganden. Först och främst skiljer sig individer ifrån varandra och det är långt ifrån säkert att det som gjort en person lycklig fungerar för folk i allmänhet. Vidare är det inte alltid så att den faktorer som självhjälpsförfattaren tror påverkat hans eller hennes välbefinnande verkligen är de faktorer som påverkat hennes välbefinnandenivå. Hon kan helt enkelt ha misstagit sig på den punkten.

Självhjälpsförfattare förenklar vidare ofta komplexa psykologiska problem genom att ge förslag på snabba och enkla lösningar som utlovas höja självkänslan, välbefinnandet eller någon annan psykologisk faktor markant. Dessa författare verkar inte ha tagit intryck av psykologisk forskning som tyder på att vår personlighet är ganska stabil under livet och delvis genetiskt betingad. Psykologiska förändringar kan därför inte förväntas ske över en natt och i många fall kan det krävas år av träning för att lyckas med någon större omställning. Det kan också vara värt att påpeka att vissa forskare fortfarande menar att den genetiska basnivån för välbefinnande är mer eller mindre omöjlig att förändra och att de som ändå lyckas är att betrakta som undantag.

Men trots alla problem som finns inom populärpsykologin och självhjälpslitteraturen finns det också en del bra saker att hämta här. Självhjälpsförfattare inom populärpsykologin har exempelvis ofta rätt i att våra tankar och vår uppmärksamhet har stor betydelse för hur vi mår. Ofta brukar akademiker peka på detta som ett stort problem med populärpsykologin, exempelvis genom att dessa hävdar att självhjälpsförfattare psykologiserar sociala problem.  Mitt eget intryck är dock att dessa kritiker har dålig koll på lyckoforskning och olika faktorers relativa vikt för människors välbefinnande. Forskningen pekar utan tvekan på att psykologiska faktorer är viktigare än gängse mått på sociala livsvillkor såsom inkomst, arbetssituation och civilstatus. Att anta ett starkt samband mellan socioekonomisk  status och välbefinnande är helt enkelt inte i linje med forskningen. Kritiker som gör sådana antaganden är lika ovetenskapliga som den grupp personer de kritiserar. Ja, kanske är de till och med mer fel ute om man utgår från lyckoforskningens resultat.

Självhjälpsförfattare är vidare ofta duktiga på att appellera till människors känslor. Genom entusiasm och personliga anekdoter kan de väcka ett intresse till personlig utveckling som torra akademiska böcker svårligen kan göra. Självhjälpsförfattare är alltså i regel duktiga kommunikatörer och retoriker. Det är också en orsak till att deras böcker säljer så bra. Detta innebär att de säkert i praktiken gör en hel del nytta. Det är dokumenterat att placeboeffekten är en viktig faktorer för psykologisk förändring. Självhjälpsförfattare kan därför med sin goda retoriska förmåga lyckas väl med att övertyga läsaren om att hennes recept på lycka kommer fungera.

Akademiker och forskare är ofta intresserade av genom vilka mekanismer som en psykologisk förändringar sker. Exempelvis genom vilka faktorer (eller samspel mellan faktorer) som förändringar av välbefinnandet sker. Detta är dock underordnat för lekmän. De flesta har varken tid eller lust att sätta sig in i avancerade psykologiska förklaringsmodeller, de vill helt enkelt bara må bättre. I så fall är det irrelevant om förändringarna sker via placebo eller inte. Det är målet och inte medlet som är relevant.  Man kan dessutom lägga till att det i psykoterapiforskningen fortfarande är oklart genom vilka mekanismer olika evidensbaserade psykosterapier fungerar. Antagligen fungerar exempelvis både KBT och psykodynamisk terapi för depression och ångest delvis på grund av placeboeffekten. Det ter sig därför lite löjligt att från akademikerhåll kritisera självhjälpsindustrin för att dess författare främst använder sig av just placeboeffekten.

Sist men inte minst är det viktigt att skilja på bra och dåliga självhjälpsböcker. Kritikerna mot självhjälpsindustrin gör ofta det ytliga misstaget att bunta ihop en hel grupp människor till samma skrot och korn. Variationen i kvaliteten på självhjälpsböcker är mycket stor. Tyvärr har många av dess kritiker missat detta. Antagligen på grund av att de själv inte läst några böcker inom genren, eller bara ett fåtal.  Ja, det är påfallande hur vanligt det är att kritikerna inte ens läst böckerna de rackar ner på. Det ironiska i sammanhanget är att dessa kritiker därför ter sig minst lika ytliga som den självhjälpsindustri de själva hävdar är just ”ytlig”.

Om man lyssnar på Mia Törnblom i inslaget på youtube högst upp i inlägget så är allt det hon säger mer eller mindre vettigt. Man kan tycka att det förvisso rör sig om självklarheter, men i sak har hon inte fel i så mycket alls. Hon nämner t o m en metod, ”braboken” som visat sig effektiv i flera experimentstudier. Och kopplingen mellan självkänsla och lycka är stark. Det har hon helt rätt i (även om man kan diskutera hennes uppdelning mellan självkänsla och självförtroende).

Kritikerna bör inte heller nöja sig med att bara kritisera utan också erbjuda ett alternativ till populärpsykologernas förslag på hur människor kan må bättre. Det är lätt att klaga men betydligt mer utmanande att tillföra något konstruktivt. Att bara få höra att populärpsykologerna har fel behöver i sig inte leda till något positivt.

Vad ska då en bra självhjälpsbok innehålla för den som vill bli lyckligare? Dels tycker jag den bör innehålla det som akademikerna söker, d v s en tydlig förankring i empirisk forskning. Den bör bygga på principer och teorier som är vedertagna och accepterande inom vetenskapssamhället (om det inte finns goda skäl att tro att forskarna missat något). De olika metoder och tekniker som förordas bör angripa en faktor som har dokumenterad effekt på lyckan (ex. extrovert beteende, självförtroende, fysisk träning osv) . Helst bör de tekniker som rekommenderas vara testade i psykologiska experimentstudier med placebokontrollgrupp. Men att sätta detta som ett krav vore på tok för strikt då det inte finns tillräckligt med sådana studier ännu på området. Det är också bra om boken innehåller olika mätinstrument så att den som läser boken kan utvärdera om hon gör några framsteg i sin personliga utveckling.

Men det kanske viktigaste kravet är att boken bör vara tankväckande, intressant och entusiasmerande. D v s ge en bra placeboeffekt. Saknas detta spelar det ingen roll hur väl förankrad den är i vetenskapen. Böcker som samlar damm i bokhyllan gör ingen lycklig.

I nästa inlägg kommer jag tipsa om de självhjälpsböcker som jag själv anser vara riktigt bra.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Bränd av partnern eller kaffet – sak samma

torsdag, april 7th, 2011

Hett kaffe

Ny forskning visar att hjärnan inte gör någon skillnad på fysisk smärta och intensiv psykisk smärta eller trauma. I en ny stor undersökning, ledd av doktor Ethan Kross vid University of Michigan och publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, har man kunnat konstatera att samma delar av hjärnan som gör så att vi känner smärta när vi exempelvis bränner oss på varmt kaffe också aktiveras när vi blir lämnade av den vi älskar. Undersökningen omfattade 21 kvinnor och 19 män som led av kronisk smärta och sjukdom och som dessutom blivit lämnade av sina kärlekspartners inom en sexmånadersperiod.

Enligt Ethan Kross kan resultaten tyda på att vi skulle kunna lindra emotionell smärta genom att behandla fysisk smärta och tvärtom. Intressant forskning tycker jag och någonting som skulle kunna medföra stora förändringar i den traditionella sjukvården.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om smärta, kärlek och kaffe

Ludvig Lindström

Vill inte vara en vandrande klitoris

söndag, april 3rd, 2011

Nu tänker jag svära i kyrkan och säga att jag varit lite less på lycka senaste tiden. Låt mig utveckla… (som han i Klungan säger). Vad jag egentligen menar när jag säger ”lycka” i det här sammanhanget är positiva tankar och känslor. Och vad jag egentligen menar att jag är less på är det ensidiga fokus på positiva tankar och känslor som ofta går hand i hand med undvikandet av det motsatta. Att likställa dessa två med meningen med livet är ungefär vad man gör inom hedonismen; njutningen är det enda meningsfulla. Tanken på hedonism framkallar samma känsla i mig som att föräta sig på grädde.

Men det är bara jag.  Alla får finna sin egen sanning. I den existentiella ovisshet vi alla delar blir min sanning att meningsfullhet är nyckeln; det som närmast definierar lycka. Någon kan finna mening i att njutning är det enda som är verkligen eftersträvansvärt.theravada Theravada-buddhister i Sri Lanka strävar, med särskilda meditationstekniker, efter att uppnå ett tillstånd med tankar, känslor och uppfattningar som sett ur västerländsk psykiatris ögon är symtom på depression. Buddhisternas uppfattning är däremot att tillståndet är eftersträvansvärt då det ger värdefulla insikter om existentiella sanningar och människans väsen. (Obeyesekeres, 1984)

Lycka i form av meningsfullhet för mig är så mycket mer än njutning. Njutning och positiva tankar och känslor är bara en del av det. Meningsfullheten kan finnas i njutningen, i kärleken, men också i kampen och i smärtan. Med meningsfullhet i grunden leder varje upplevelse, smärtsam som njutningsfull, till ett fullödigare och lyckligare liv. Jag har känt mig lycklig när jag gråtit av sorg. För att jag samtidigt känt meningsfullheten i att få kontakt med, och möjligheten att bearbeta, ett gammalt sår. Det kan låta paradoxalt men för mig innebär lycka att stå i kontakt med det som orsakar mig smärta. Det ger en känsla av trygghet och förankring i hela tillvaron.

Om man skulle gå runt och vara lycklig hela tiden skulle man vara någon slags vandrande klitoris, som Mark Levengood uttryckte det. Jag förstår nog vad han försöker säga.

Källa: Obeyesekeres Gananath (1984) Depression, Buddhism and the work of culture in Sri Lanka. I: Kleinman, Arthur & Good, Byron (red.) Culture and Depression. Berkeley, CA: University of California Press, s. 134-152.

Feliks Wallenrodhe
Psykologstudent

Ny cola ska ge lyckorus *Aprilskämt*

fredag, april 1st, 2011

HappyColaSodaBliss, en ny svensk läsktillverkare, tar nu upp kampen med jätten Coca Cola. I dagarna lanseras HappyCola som man hoppas ska kunna bli en riktig storsäljare. Enligt företaget kommer den nya läsken att kunna öka människors välbefinnande markant. Endast ett par klunkar ska kunna ge ett lyckorus i upp emot sexton timmar och hittills har inga negativa bieffekter kunnat påvisas.

I en förstudie där 836 män och 972 kvinnor deltog visade det sig att gruppen som fick HappyCola i snitt blev två enheter lyckligare (skala 1-10) än den grupp som fått vanlig Coca Cola. HappyCola frigör signalsubstanserna oxytocin, dopamin, endorfin och serotonin i en kombination som ska maximera det upplevda välbehaget. Enligt SodaBliss är drycken inte beroendeframkallande.

NYTT! I förmiddagens radiointervju med SodaBliss VD avslöjas att företaget även har samhällspolitiska intentioner. Om en tillräckligt hög andel av svenskarna dagligen konsumerar HappyCola kommer Sverige att passera lyckonationen Danmark i den internationella lyckoligan. Även socialstyrelsen är intresserade av drycken och ska göra en utvärdering. Faller den väl ut kan HappyCola bli ett alternativ till antidepressiv medicin och psykoterapi mot depression och ångest.

Ludvig Lindström