Archive for mars, 2011

Våga verka dum…och njut av livet! :-)

måndag, mars 7th, 2011

Jag fick ett mail som började så här; ”Det här må vara det mest korkade och udda jag har gjort, och jag har inga direkta förhoppningar. Det är verkligen inget jag har gjort tidigare, att skriva till en helt främmande person. Men jag har ett motto som jag försöker leva efter: Bättre att fråga och verka dum, än att låta bli och förbli dum…..”

Främlingen hade dykt på ett inslag på Svt där jag intervjuades om vilka näringsämnen som lyfter humöret, blivit glad och inspirerad och ville bara nyfiket fråga om jag kände mig lyckligare eller inte efter att vi hade ätit den s.k. lycko-maten.

Varför håller vi oss själva tillbaka?
Och hans mail fick mig att fundera. Inte så mycket på frågan om maten gjorde mig lyckligare eller ej, utan över hur vanligt det är att vi människor ber om ursäkt för oss själva, och håller oss tillbaka i smått och stort. Av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. T.o.m. ett simpelt mail till en främling kan alltså betraktas som ”det mest korkade vi har gjort”. Och vi kanske känner för att göra något som skulle kunna berika oss eller ge oss glädje men så kommer tanken ”ja, fast hur skulle Det se ut?”. Och så låter vi bli. Fast vi egentligen hade velat.

”Det där är inte min grej – jag skulle känna mig dum”
Som på aktionerna som jag har genomfört med Charity International.  Där vi har delat ut kramar på stan, eller gjort vänliga handlingar för främlingar. Väldigt få vågar haka på och vara med. ”Det där är inte min grej, jag vill inte göra bort mig”, svarar många när jag frågar om de vill vara med och sprida glädje.

Jag minns t.ex. när vi i december ställde oss vid en busshållplats och bjöd på glögg & pepparkakor till frusna och förvånade resenärer. Visst var det lite obekvämt. För ”så kan man ju inte göra”. Och visst var det några som blängde underligt på oss, och några som vägrade smaka på glöggen innan vi själva hade druckit av den och bevisat att den inte var förgiftad. Men det blev mycket skratt och glädje och en dörröppnare till intressanta samtal mellan de som faktiskt vågade ta en kopp! 🙂 Och jag växte själv som människa ett litet snäpp av att våga gå utanför min trygghetszon.

Satsa på fler små utmaningar!
Jag älskar att få spontana mail med udda frågor från någon som följt en ingivelse och vågat gå emot sin rädsla för att verka dum.  Vi människor pratar om att man ska anta nya utmaningar, men tänker oftast bara på de där stora utmaningarna, som t.ex. att byta jobb eller att hoppa bungyjump. Men vi glömmer bort de där små utmaningarna i vardagen. Som i att våga vara mer spontan. Som i att följa en impuls att ta kontakt med någon, våga lägga fram ett lite smågalet förslag på nästa personalmöte,  eller som i att våga spontandansa när favoritlåten dyker upp på krogen fast du fortfarande är för nykter och dansgolvet ännu är tomt. Som en vän till mig som fick för sig att dansa en stund själv, mitt på Sergels torg i Stockholm. Folk glodde men det bekymrade honom inte.

Våga lev lite mer!
Är inte livet för kort för att vara litet? Hur skulle det vara om vi vågade leva lite mer? Om vi brydde oss lite mindre om vad folk ska tycka och tänka. Så varför inte testa att gå utanför din trygghetszon! Våga bryt dina vardagsmönster, försätt dig själv i nya sammanhang! Tänk om livet skulle bli mycket roligare då! Det har i alla fall mitt blivit! 🙂

”Remember…….. there’s a life to live!” 🙂

Kram på er alla!
/ Boel Björkenwall
Auktoriserad hälsorådgivare, Inspirationskonsult
———————————————-
http://www.viability.se
boel@viability.se

Costa Rica bäst för lyckan i längden?

torsdag, mars 3rd, 2011

Om man anser att framtida lycka är lika viktig som lycka just nu, bör man då inte väga in till priset av vilken miljöpåverkan lyckan har uppnåtts?

Happy planet index väger samman just lycka OCH miljö (och livslängd). Med den måttstocken är Costa Rica världens bästa land.

Costa Rica har nästan enbart förnybar el, de har en enorm biologisk mångfald och deras plan är att helt upphöra att påverka klimatet negativt redan år 2021. Samtidigt är de lyckliga och lever länge. Någon armé har de inte haft sedan 1949.

Propagandafilmerna nedan ska givetvis tas med en stor nypa salt. Självklart finns det många problem i Costa Rica också, precis som i andra länder, men totalt sett kan ändå Costa Rica vara den bästa platsen för lycka i längden.

Latinamerikanska länder intar faktiskt 9 av de 10 främsta platserna i Happy planet index. Det är lite oklart varför, men ett par vanliga teorier är att glada attityder främjas i dessa länder och att de sociala relationerna är starka.

Göran Hådén

Intressant? Andra om , , samhälle, , lyckoforskning, lycka, hälsa

Är svenskar oroliga?

onsdag, mars 2nd, 2011

För några dagar sedan rapporterades det i flera dagstidningar att svenskarna skulle vara ett av världens mest oroliga folk. DN har exempelvis rubriken ”Svenskar bland de mest oroliga i världen”. Det rimmar illa med alla studier som pekar på att Sverige ligger bra till i internationella lyckomätningar. Oro är ju en negativ känsla som står i konflikt med höga nivåer av välbefinnande. Av studiens resultat har vissa dragit slutsatsen att svenskarna går runt och oroar sig mycket i vardagen. Men som vi ska se stämmer det inte. Exempelvis gör svenskans ledarsida och vissa bloggare uppenbara feltolkningar av studien.

I undersökningen mätte man inte ”vardagsoro” utan lät studiedeltagarna ange vilka olika saker som de oroar sig för på en lista, ex. cancer, miljö- och klimatförändringar osv. Tydligen hade svenskarna kryssat för många olika saker som de oroade sig för och därför fick Sverige ett högt orosindex. Men det här säger ju väldigt lite om hur mycket svenskarna oroar sig i vardagen.

Visst kan jag ibland oroa mig för klimatförändringar men det avgörande för hur den oron påverkar mitt dagliga välbefinnande är ju hur ofta och starkt jag gör det. Vårt känsloliv är i hög grad självcentrerat. För att något ska få en kraftigt påverkan på vårt välbefinnande måste det vi oroar oss för i princip gälla oss själva eller våra närstående och ligga nära i tiden (ex: jag duger inte, snart blir jag arbetslös, min partner kommer lämna mig, tänk om jag gör bort mig på daten imorgon, tänk om min far dör i cancer).

Inom forskningen gör man en skillnad mellan ”makroro” och ”mikrooro”. Makrooro rör oro för internationella och nationella samhällsproblem (ex. klimathotet, arbetslösheten i landet osv). Schwartz och Melech fann i en stor undersökning av makrooro inte är relaterad till lägre subjektivt välbefinnande. Att svenskarna oftare oroar sig för globala problem som exempelvis klimatförändringar än man gör i många andra länder betyder inte att denna oro spiller över på svenskarnas personliga välbefinnande.

Ett vanligare sätt att mäta oro är att fråga människor hur oroliga de känt sig den senaste tiden. Med denna mätmetod ligger svenskarna inte alls dåligt till. Istället speglar de internationella skillnaderna i oro till stor del det mönster som finns i självskattad nöjdhet med livet och upplevt välbefinnande. Svenskarna oroar sig lite i vardagen i jämförelse med de flesta andra befolkningar(se tabell nedan). Detta visar även Gallups mätningar som jag tidigare skrivit om här.

Andel i procent som uppgav att de ofta eller nästan alltid kände oro under den senaste veckan.

Norway 1,7%
Germany 2,0%
Denmark 2,8%
Finland 4,2%
Sweden 5,5%
Spain 6,1%
United Kingdom 7,2%
Ireland 7,7%
Slovenia 8,2%
Switzerland 9,1%
Austria 10,3%
Cyprus 10,5%
Netherlands 11,1%
Estonia 11,5%
Slovakia 12,4%
France 13,3%
Belgium 14,2%
Poland 14,5%
Portugal 15,5%
Bulgaria 18,4%
Hungary 20,6%
Russian Federation 25,4%
Ukraine 25,7%

Datakälla: European Social Survey 2006 (data bygger på intevjuer med ca 2000 individer från varje land)

Schwartz & Melech 2000. National Differences in Micro and Macro Worry: Social, Economic, and Cultural Explanations. i Culture and subjective well-being, MIT Press

Filip Fors (www.filipfors.se)