Archive for januari, 2011

Operera bort din depression

fredag, januari 28th, 2011

Hjärnoperation

De senaste årtiondena har oron och ångesten ökat bland befolkningen i Sverige, framförallt bland unga. Ungefär 15 procent av Sveriges befolkning uppvisar måttliga depressionssymptom och det är troligt att ungefär hälften uppfyller kriterierna för klinisk depression.

Ett forskarteam har nu utarbetat en ny teknik kallad ”deep brain stimulation” för att bota patienter som lider av svår depression. Tekniken är inte tillgänglig för allmänheten än men kan bli det inom en snar framtid. Man har redan genomfört operationer med  mycket lyckade resultat.

Som teknikvän ser jag väldigt ljust på den tekniska utvecklingen och vilka möjligheter den kan bidra med för att förbättra våra liv. Vad tycker du?

Läs mer om tekniken i dagens Aftonbladet.

Ludvig Lindström

Norrmännen lyckligast i världen enligt ny undersökning

onsdag, januari 26th, 2011

Glad jente

I en artikel i dagens Aftonbladet mår norrmännen bäst i världen. Tvåa är danskarna och trea Finland. Sverige hamnar på sjätte plats. Detta enligt en stor brittisk undersökning.

Förklaringarna som ges i texten bör dock tas med en stor nypa salt…

Ludvig Lindström

Till hedonismens försvar – del 2

tisdag, januari 18th, 2011

Lycka

Igår skrev jag lite allmänt om hedonismen och idag tar jag upp några av de argument som har riktats mot denna teori.

Ett av argumenten går ut på att man försöker påvisa att händelser eller tillstånd som man saknar kunskap om direkt kan påverka ens livskvalitet. Ett sådant exempel kan vara att ens fru har en affär med ens bästa vän bakom ens rygg. Filosofen Bengt Brülde anser att detta är ett allvarligt hot mot hedonismen på grund av att personen som blir bedragen har en aversion mot att bli bedragen. Detta även om den bedragna personen inte lever ett mindre lyckligt liv av att ovetandes ha blivit bedragen än personen gjort om den inte blivit bedragen. Argumentet mot hedonismen blir för mig uddlöst. Från den bedragna personens perspektiv blir de två liven identiska. Att mannen har en aversion mot att bli bedragen beror förstås på att han förknippar det med olycka. Om han istället förknippat det med lycka hade han ej haft denna aversion. Det hela handlar alltså om att upplevelsen av att bli bedragen hotar mannens lycka. Detta gäller dock inte så länge han är omedveten om att han blivit bedragen och allt annat i hans liv är lika.

Brülde och en del andra kritiker menar också att vad som är viktigt inte bara är att må bra utan att må bra på rätt sätt och att hedonismen därför är en orimlig teori. Jag tror att många människor likt Brülde sätter värde på att må bra på rätt sätt just på grund av att ens intuitiva känsla säger en att det är svårt att bli lycklig genom att till exempel leva i simulerade världar. Vi väljer hellre det välbekanta och vill gärna bevara status quo även då det finns bättre lyckomässiga skäl att välja ett annat alternativ. Nozicks upplevelsemaskin kan från ett utomperspektiv uppfattas som ganska otrevlig med vetenskapsmän som kopplar in oss i en skrämmande maskin med en massa slangar och annat obehagligt. Man skulle dock kunna jämföra en upplevelsemaskin med dagens film, böcker och datorspel. Alla tre kan sägas vara en sorts upplevelsemaskiner som tar oss in i en illusorisk, fiktiv värld och som ofta får oss att må bra. De flesta av oss har inga tveksamheter inför att bege oss in i denna värld. Så varför skulle ett liv som får sin lycka från en illusion vara mindre värt att leva än ett liv som får sin lycka från den ”riktiga” världen?

Anta för en stund att du får veta att denna värld är en datorsimulering och att du får valmöjligheten att återgå till den ”riktiga” världen. Där är dock människor väsentligt mer olyckliga än i den simulerade. Du har dessutom levt hela ditt liv i den simulerade världen så den ”riktiga” känns av naturliga skäl onaturlig för dig. Jag är övertygad om att de flesta i din situation inte hade valt att gå tillbaka till den riktiga världen eftersom den är främmande för dig och samtidigt ger upphov till ett lägre välbefinnande. Vad detta exempel visar är att det inte finns några rätta sätt att bli lycklig på. Naturligt eller onaturligt, sann eller falsk lycka är luddiga begrepp som egentligen saknar betydelse. Det viktiga för varje enskild individ är, kanske ibland tvärt emot vår intuitiva känsla, inte på vilket sätt man uppnår ett lyckligt liv, utan att man gör det. Och ju lyckligare liv man uppnår, desto bättre är ens liv.

Håller du med i mitt resonemang och vad anser du om hedonismen?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om  och hedonism.

Ludvig Lindström

Till hedonismens försvar – del 1

måndag, januari 17th, 2011

Lycka

Alla strävar på ett eller annat sätt efter att bli lyckliga och undvika lidande. Detta såvida personerna i fråga inte har någon allvarlig störning som gör att de blir självdestruktiva. Enligt min uppfattning är allting vi gör egentligen bara medel för att uppnå högre lycka. Goda relationer, pengar, utbildning och allt annat som vi strävar efter eller tar oss för har inte något eget värde utan är bara medel för att realisera ett ökat välbefinnande. Att ha sex med någon man tycker om vore till exempel inget eftersträvansvärt om det inte gav upphov till behagliga upplevelser för stunden eller i ett längre perspektiv.

Om det vi alla åtrår nu är lycka och endast lycka borde detta också vara det enda som är värdefullt för oss. Det är just detta som hedonismen (den rena hedonismen syftar jag på här) menar: en persons livskvalitet är helt beroende av och enbart av hur personen mår.

Genom åren har det dock kommit en rad argument som har riktats mot den hedonistiska teorin. Men är dessa argument hållbara? Jag anser inte det och i mitt nästa inlägg går jag in på varför.

Ludvig Lindström

Världens lyckligaste DJ?

söndag, januari 16th, 2011

Många känner sig inte säkra på att leva vidare efter döden. Är det då inte lite märkligt att inte fler tar ut svängarna som mannen nedan? (enligt egen utsago är han inte drogpåverkad)

Tyvärr har inte några vetenskapliga undersökningar kunnat göras på just den här typen av beteende, eftersom det statistiska underlaget har varit för litet ;)

Dock har klippet ovan givit upphov till en hel del uppföljare och parodier. Vad sägs till exempel om polka-versionen:

Eller matchande hysteriskt tempo:

Bra motion får han på köpet. Kanske något att pröva själv, eller vad tror ni?

Göran Hådén

Gör lyckoforskningen oss olyckliga?

lördag, januari 15th, 2011

marriage_adaptation

Mår vi bra av att få vetenskapliga förklaringar till hur vår psykologi fungerar? I synnerhet kring vad som påverkar hur vi mår?

Det finns några ”sanningar” vi kanske skulle må bättre av att inte veta om. Vill vi veta att de flesta händelser inte har någon varaktig effekt på vårt välbefinnande på grund av att vi anpassar oss så snabbt? Att glädjen av giftermålet, lottovinsten eller den nya bilen försvinner snabbt? Eller att våra gener har en ganska stor påverkan på vår nivå av välbefinnande genom livet? Kort sagt att vi inte har så stor kontroll över hur vi mår.

Sociologen Max Weber menade att vetenskapen tenderar att avmystifiera verkligheten. Visserligen lär vi oss att bli alltmer effektiva och rationella, i alla fall i ekonomiska termer, men samtidigt försvinner mystiken och romantiken i tillvaron. Vill vill gärna tro på evig kärlek eller att det finns någon däruppe som ser till att allt blir bra till slut.

Weber menade att vi rör oss mot ”den isande polarnatten” eller ”rationalitetens hjärnbur”. Har vi en gång accepterat det vetenskapliga tänkandet är det svårt att överge det även om vi skulle må bättre av att inta en mer romantisk syn på världen. Vi kan liksom inte backa till baka när vi en gång accepterat det vetenskapliga synsättet.

Ekonomisk tillväxt kanske inte gör oss lyckliga men att leva med föreställningen om att vi kommer bli lyckligare genom att uppnå våra önskningar är antagligen viktigt. Det kanske därför är dumt att informera människor om att de inte kommer bli så mycket lyckligare av det där jobbet, av att träffa en partner eller flytta till ett soligare klimat?

Ekonomen Robin Hanson tror att det finns en anledning till att samhällsvetenskapen utvecklades så sent i jämförelse med naturvetenskapen. ”På ett omedvetet plan kände vi nog att det fanns sanningar här vi inte ville ta del av”.

Personligen tror jag att ovanstående resonemang är alltför pessmistiskt. Om vi ser sanningen i vitögat blir det lättare att hitta metoder som faktiskt fungerar. Exempelvis att prioritera mental träning istället för karriärmässig framgång. Det vi måste göra är kanske att lära oss leva med att saker och ting kanske inte riktigt är som vi trodde.

Som Weber var inne på har vi nog heller inget val. Tekniken och vetenskapens utveckling går knappast att hejda. Det är bara att ”gilla läget”.

Vad tror du? Är lyckoforskningen bra eller dålig? Vilket anser du vara lyckoforskningens jobbigaste resultat?

Mår vi bra av att få vetenskapliga förklaringar till hur vår psykologi fungerar? I synnerhet kring vad som påverkar hur vi mår?

Det finns några ”sanningar” vi kanske skulle må bättre av att inte veta om. Vill vi veta att de flesta händelser inte har någon varaktig effekt på vårt välbefinnande på grund av att vi anpassar oss så snabbt? Att glädjen av giftermålet, lottovinsten eller den nya bilen försvinner snabbt? Eller att våra gener har en ganska stor påverkan på vår nivå av välbefinnande genom livet? Kort sagt att vi inte har så stor kontroll över hur vi mår.

Sociologen Max Weber menade att vetenskapen tenderar att avmystifiera verkligheten. Visserligen lär vi oss att bli alltmer effektiva och rationella, i alla fall i ekonomiska termer, men samtidigt försvinner mystiken och romantiken i tillvaron. Vill vill gärna tro på evig kärlek eller att det finns någon däruppe som ser till att allt blir bra till slut.

Weber menade att vi rör oss mot ”den isande polarnatten” eller ”rationalitetens hjärnbur”. Har vi en gång accepterat det vetenskapliga tänkandet är det svårt att överge det även om vi skulle må bättre av att inta en mer romantisk syn på världen. Vi kan liksom inte backa till baka när vi en gång accepterat det vetenskapliga synsättet.

Ekonomisk tillväxt kanske inte gör oss lyckliga men att leva med föreställningen om att vi kommer bli lyckligare genom att uppnå våra önskningar är antagligen viktigt. Det kanske därför är dumt att informera människor om att de inte kommer bli så mycket lyckligare av det där jobbet, av att träffa en partner eller flytta till ett soligare klimat?

Ekonomen Robin Hanson tror att det finns en anledning till att samhällsvetenskapen utvecklades så sent i jämförelse med naturvetenskapen. ”På ett omedvetet plan kände vi nog att det fanns sanningar här vi inte ville ta del av”.

Personligen tror jag fördelarna med vetenskapens upptäckter överväger nackdelarna, men jag tror också att den moderna psykologin har funnit ”sanningar” om människan som inte alltid är så roliga. Men i slutändan tror jag det är bäst att se sanningen i vitögat. Som Weber var inne på har vi nog heller inget val. Tekniken och vetenskapens utveckling går knappast att hejda. Det är bara att ”gilla läget”.

Vad tror du? Är lyckoforskningen bra eller dålig? Vilket anser du vara lyckoforskningens jobbigaste resultat?

Filip Fors (www.filipfors.se)

Ensamheten minskar

fredag, januari 14th, 2011

År 1980 uppgav var fjärde svensk över 16 år att de inte hade någon nära vän, det vill säga ingen riktigt nära person (ej familjemedlem), som de kan prata med om vad som helst.

2008 var det endast var sjunde svensk som inte hade någon nära vän, enligt samma definition. Trenden har alltså fortsatt i positiv riktning även efter 2003 som är gränsen för diagrammet nedan.

Få utan nära vän nu

Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden.

Informationstekniken med internet och mobiltelefoner lär absolut ha bidragit till den här trenden. En annan teori är att fler har flyttat till städer och därmed fått lättare att hitta och umgås med andra som delar udda intressen. Ytterligare en teori är att fler idag har jobb som gör att de tränas mer i social interaktion.

Det är emellertid den upplevda ensamheten som är starkast relaterad till sämre hälsa och lägre välbefinnande – inte antalet sociala interaktioner. Motsatsen till ensamhet är samhörighet, inte trängsel.

Det finns förstås betydligt mer att säga om ensamhet och lycka, vilket Filip Fors gjort i det här inlägget.

Göran Hådén

En av nycklarna till lycka är…

torsdag, januari 13th, 2011

Svaret kommer vi till snart, men först en bakgrund:

Vi vänjer oss vid nästan allt. Smärta, handikapp, framgångar likväl motgångar och löneförhöjningar. Fösta höjningen är fantastisk, andra OK, tredje knappt märkbar. Det är nästan så att själva njutningen av ett objekt tär ut sig självt och de sköna signalsubstanserna är snabbt tömda.

Sedan tar vi det för givet. Baslinjen, dvs ribban som vårt liv kretsar kring höjs för vad ser som normalt. Vi räknar med att få behålla det vi har och det vi har växer ständigt i takt med ökad inkomst, BNP och tillväxt.

Sen blir vi missnöjda när verkligheten inte stämmer överens med våra (förnyade) förväntningar. Så att klättra högre upp på skalan av status, inkomst, prylar och lyx kan visa sig komma till ett dolt och högt pris för välmående. Speciellt känslig blir denna nya basnivå i och med att världen, likaså du och jag, är under konstant förändring – oavsett om vi är medvetna om det eller ej.

Inget nytt hittills. Men vad gör vi åt det när vi tröttnat på karusellen då? Finns massor att göra som fungerar men ingen quickfix – allt behöver träning, precis som alla nya vanor. En relativt enkel åtgärd utan att köra ner sig i det undermedvetnas gömmor är helt enkelt – Fokus. Det finns alltid negativa och positiva konsekvenser av en händelse – oavsett om det är lärdomen att livet är bräckligt eller om det är problemen med att hantera framgång. Frågan är vilket av två realistiska perspektiv tar vi – tacksam för det vi har eller olycksam för det vi inte har.

…avslutandet av rubriken får du i klippen nedan.

Detta inlägg är en del av en tillämpad kurs i positiv psykologi och lyckoforskning.

Erik Fernholm

Lyckoaktivist.se

Lyckojakt i ny programserie på SVT

torsdag, januari 13th, 2011

Jakten på lyckan. Så heter den åtta avsnitt långa tv-serien vars första avsnitt sänds tisdag 18 januari kl. 21.30 på SVT2.

Programledaren Hanna Hellquist verkar lite skeptisk till lyckojakten, men ska ändå testa allt från delfinsim till skratterapi, träffa lyckoforskare som lyckobloggens Filip Fors, samt se om lyckan i Gnesta kan öka med hjälp av vetenskapliga lyckostrategier.

Programmets hemsida sprider en del kunskap som kanske inte är någon nyhet för trogna läsare av lyckobloggen, men det är förstås roligt att budskapet sprids. På hemsidan kan man också göra ett enkelt lyckotest och skicka in sina egna lyckotips.

Förhoppningsvis kommer den här programserien bidra till att det pratas mer lycka än vanligt runt landets fikabord den närmaste tiden, så passa på att lyfta diskussionen du också!

Göran Hådén

Bonusinfo: Nationalencyklopedin om lyckojakten.

Intressant? Andra om , , psykisk ohälsa

Lyckan i estetiken

onsdag, januari 12th, 2011

Sometimes I get the awful feeling that I’m the only one left anywhere who finds any fun in life

– Aunt Augusta i Graham Greene’s ”Travels with my aunt”

En hedonist är en person som menar att njutning är det enda som är värdefullt i sig självt, och att allt annat – vänskap, kunskap, konst – bara är värdefullt som ett medel för att uppnå njutning. Invändningar mot hedonismen är ofta baserade på exempel som anses visa dess orimlighet. En sådan invändning är att enligt hedonismen skulle den bästa romanen vara den som skänker störst njutning till största möjliga antal. The Da Vinci-code är bättre än Portrait of a Lady. Ett reductio ad absurdum, om någonsin ett sådant fanns. När någon frågar hur bra en bok är, frågar de inte efter hur glada vi blev av att läsa den.

Att omedelbart orsaka njutning är kanske kännetecknande för det vackra och det humoristiska. Men det vore småaktigt att påstå att dessa är de enda estetiska värdena. Men att omedelbart orsaka njutning är heller inte det enda alternativet. Vi säger till exempel ibland om en särskilt omskakande film, pjäs, utställning att ”det där var obehagligt, men jag är glad att jag såg den”. Vi menar då ganska bokstavligen att när vi tänker på vad vi just gått igenom, så minns vi inte bara obehag, vi minns obehaget på ett lyckligt vis. En god roman är inte nödvändigtvis den som orsakar lycka när vi läser den, utan en som orsakar lycka om vi läser om den, om vi tänker tillbaka på den, eller på vad vi lärde oss från den.

När vi pratar om estetiskt värde så innebär det också att den lycka som konsten orsakat gjorde det av särskilda skäl. Det betyder att andra skäl underkänns. Om jag t.ex. upplever lycka av en roman därför att jag fick den av en särskilt omtyckt person, är denna lycka inte relevant för romanens estetiska värde. Det är bara de reaktioner som vi kan förmedla och som är allmänt tillgängliga för andra läsare, och som inte är beroende av mina specifika egenskaper, som kan vara relevant för en romans estetiska värde.

En hedonistisk teori om litterärt värde kan förklara varför vi dras åt vissa drag hos konsten, och är också lämpligen förknippad med andra psykologiska baserade teorier om estetiken: De flesta av oss tycks gjorda för att avkoda sociala situationer, och vi har en njutningsfull drift att förklara vad som händer, och en naturlig nyfikenhet att se ”hur det går” för att kunna tillämpa på verkliga situationer.

Den litterära kritikens funktion är inte, eller inte enbart, att avslöja dessa mekanismer. Dess funktion är i stället att peka ut vilka drag i ett verk som det är särskilt belönande att uppmärksamma, något som gör läsningen djupare, bättre och som något vars psykologiska effekter sitter kvar och ger njutning, även långt efter att sista sidan vänts.

David Brax