Mår vi bra av att få vetenskapliga förklaringar till hur vår psykologi fungerar? I synnerhet kring vad som påverkar hur vi mår?
Det finns några ”sanningar” vi kanske skulle må bättre av att inte veta om. Vill vi veta att de flesta händelser inte har någon varaktig effekt på vårt välbefinnande på grund av att vi anpassar oss så snabbt? Att glädjen av giftermålet, lottovinsten eller den nya bilen försvinner snabbt? Eller att våra gener har en ganska stor påverkan på vår nivå av välbefinnande genom livet? Kort sagt att vi inte har så stor kontroll över hur vi mår.
Sociologen Max Weber menade att vetenskapen tenderar att avmystifiera verkligheten. Visserligen lär vi oss att bli alltmer effektiva och rationella, i alla fall i ekonomiska termer, men samtidigt försvinner mystiken och romantiken i tillvaron. Vill vill gärna tro på evig kärlek eller att det finns någon däruppe som ser till att allt blir bra till slut.
Weber menade att vi rör oss mot ”den isande polarnatten” eller ”rationalitetens hjärnbur”. Har vi en gång accepterat det vetenskapliga tänkandet är det svårt att överge det även om vi skulle må bättre av att inta en mer romantisk syn på världen. Vi kan liksom inte backa till baka när vi en gång accepterat det vetenskapliga synsättet.
Ekonomisk tillväxt kanske inte gör oss lyckliga men att leva med föreställningen om att vi kommer bli lyckligare genom att uppnå våra önskningar är antagligen viktigt. Det kanske därför är dumt att informera människor om att de inte kommer bli så mycket lyckligare av det där jobbet, av att träffa en partner eller flytta till ett soligare klimat?
Ekonomen Robin Hanson tror att det finns en anledning till att samhällsvetenskapen utvecklades så sent i jämförelse med naturvetenskapen. ”På ett omedvetet plan kände vi nog att det fanns sanningar här vi inte ville ta del av”.
Personligen tror jag att ovanstående resonemang är alltför pessmistiskt. Om vi ser sanningen i vitögat blir det lättare att hitta metoder som faktiskt fungerar. Exempelvis att prioritera mental träning istället för karriärmässig framgång. Det vi måste göra är kanske att lära oss leva med att saker och ting kanske inte riktigt är som vi trodde.
Som Weber var inne på har vi nog heller inget val. Tekniken och vetenskapens utveckling går knappast att hejda. Det är bara att ”gilla läget”.
Vad tror du? Är lyckoforskningen bra eller dålig? Vilket anser du vara lyckoforskningens jobbigaste resultat?
Mår vi bra av att få vetenskapliga förklaringar till hur vår psykologi fungerar? I synnerhet kring vad som påverkar hur vi mår?
Det finns några ”sanningar” vi kanske skulle må bättre av att inte veta om. Vill vi veta att de flesta händelser inte har någon varaktig effekt på vårt välbefinnande på grund av att vi anpassar oss så snabbt? Att glädjen av giftermålet, lottovinsten eller den nya bilen försvinner snabbt? Eller att våra gener har en ganska stor påverkan på vår nivå av välbefinnande genom livet? Kort sagt att vi inte har så stor kontroll över hur vi mår.
Sociologen Max Weber menade att vetenskapen tenderar att avmystifiera verkligheten. Visserligen lär vi oss att bli alltmer effektiva och rationella, i alla fall i ekonomiska termer, men samtidigt försvinner mystiken och romantiken i tillvaron. Vill vill gärna tro på evig kärlek eller att det finns någon däruppe som ser till att allt blir bra till slut.
Weber menade att vi rör oss mot ”den isande polarnatten” eller ”rationalitetens hjärnbur”. Har vi en gång accepterat det vetenskapliga tänkandet är det svårt att överge det även om vi skulle må bättre av att inta en mer romantisk syn på världen. Vi kan liksom inte backa till baka när vi en gång accepterat det vetenskapliga synsättet.
Ekonomisk tillväxt kanske inte gör oss lyckliga men att leva med föreställningen om att vi kommer bli lyckligare genom att uppnå våra önskningar är antagligen viktigt. Det kanske därför är dumt att informera människor om att de inte kommer bli så mycket lyckligare av det där jobbet, av att träffa en partner eller flytta till ett soligare klimat?
Ekonomen Robin Hanson tror att det finns en anledning till att samhällsvetenskapen utvecklades så sent i jämförelse med naturvetenskapen. ”På ett omedvetet plan kände vi nog att det fanns sanningar här vi inte ville ta del av”.
Personligen tror jag fördelarna med vetenskapens upptäckter överväger nackdelarna, men jag tror också att den moderna psykologin har funnit ”sanningar” om människan som inte alltid är så roliga. Men i slutändan tror jag det är bäst att se sanningen i vitögat. Som Weber var inne på har vi nog heller inget val. Tekniken och vetenskapens utveckling går knappast att hejda. Det är bara att ”gilla läget”.
Vad tror du? Är lyckoforskningen bra eller dålig? Vilket anser du vara lyckoforskningens jobbigaste resultat?
Filip Fors (
www.filipfors.se)
