Archive for oktober, 2010

Myten om Sisyfos

fredag, oktober 29th, 2010

Sisyfos in action

Att rulla en sten uppför ett berg i all oändlighet kan nog tyckas som ett fruktansvärt straff i mångas ögon och öron. Samtidigt är det just detta som vi människor kan sägas göra i verkliga livet, dock inte i evighet som i Sisyfos fall.

De flesta människor i Sverige lever ett så kallat Svensson-liv som går något i stil med: gå upp, äta, åka till skolan/jobbet, äta, fortsätta med skolan/jobbet, åka hem, äta, sysselsätta sig med någonting (städa, ta hand om ev barn, se på TV), lägga sig. På helgen ersätts jobb/skola med pyssel i hemmet och/eller med någon fritidsaktivitet. Denna procedur fortsätter år ut och år in fram tills pensionsålder.

Enligt Camus, författaren till boken ”Myten om Sisyfos”, har våra liv precis som stenrullandet inget värde, utan värde är något som vi själva måste skapa och addera till livet. Sisyfos valde att sätta värde på sitt arbete och det är just att välja och att ta ansvar för sitt liv som är huvuddraget i den relativt moderna livsåskådningen existentialismen, som ligger som en röd tråd boken.

Camus menar att vi endast kan bli lyckliga när vi accepterar vårt liv och vårt öde och att detta är det enda vi har och någonsin kommer att få. När Sisyfos går ner från berget är han helt medveten om sitt öde. Han är den absurda hjälten. En person som älskade livet så mycket och som blev dömd av gudarna till ett på ytan hopplöst och meningslöst arbete. Sisyfos ser livet som en konstant kamp och han vet att denna kamp kommer att fortsätta i all evighet.

Men detta öde blir enligt Camus endast hemskt om vi hoppas på någonting mer, någonting bättre i livet. Om Sisyfos inte hoppas har gudarna heller ingenting att straffa honom med. Camus verkar mena att det bästa vi människor kan göra är att vandra i Sisyfos fotspår och erkänna vårt öde och våra begränsningar och acceptera vilka vi är och vad vi är kapabla till. På så vis blir inte ödet något hemskt utan vi kan istället finna den sanna lyckan.

Jag håller med om mycket av det som Camus skriver, men i slutändan ser jag ändå Sisyfos existens, liksom människans, som meningslösa. I ett kanske oändligt universum, som i sin tur kanske bara är en fjärt i rymden av oändligt många universum, är våra strävanden och de projekt som vi värdesätter, för mig någonting som kan betraktas som ganska absurt. Vi lever liksom Sisyfos i ett ekorrhjul som bara verkar snurra på i all oändlighet utan någon större mening. De flesta av oss verkar förtränga detta faktum och ägnar istället sina liv åt allehanda vardagliga projekt.

Det positiva är kanske ändå att de flesta av oss i Sverige, till skillnad från Sisyfos, har fler och lyckomässigt bättre val än att ägna sig åt än en syssla som enligt lyckoforskningen skulle förpassas till olyckornas skräphög.

Vad tycker du? Är livet meningslöst?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , lyckoforskning, Sisyfos.

Ludvig Lindström

Distanskurs om lycka, livskvalitet och lyckoforskning. Sista chansen!

torsdag, oktober 28th, 2010

I November börjar en kurs om lycka, livskvalitet och lyckoforskning vid Umeå Universitet. Kursen som är på grundnivå heter ”Lycka och elände” och omfattar 7,5 hp. Undervisningen är helt internetbaserad så du behöver inte bo i Umeå för att läsa kursen. Läs mer om kursen här och gör en sen anmälan till kursen här. Du kan anmäla dig fram till början av November.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Högerpolitiker lyckligare än vänsterpolitiker?

måndag, oktober 25th, 2010

Glad Allians

Charity International genomförde under augusti månad en enkätundersökning bland Sveriges riksdagsledamöter där bland annat frågan om hur nöjda de var med sina liv ställdes. De 63 svarande snittade 8,2 på den tiogradiga skalan, vilket är högre än vad det svenska riksgenomsnittet brukar ligga på.

Att lyckoforskningen visar att personer som politiskt placerar sig till höger är lyckligare än de som placerar sig till vänster stämmer bra överens även i den här undersökningen. Se gärna mitt tidigare inlägg om detta:  Ska vi alla bli moderater?

Av de svarande riksdagsledamöterna var de socialdemokratiska minst lyckliga och de moderata mest lyckliga.

Partiernas medelvärde på frågan: ”På det hela taget, hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”:

7,5 Socialdemokraterna
8,0 Vänsterpartiet
8,1 Miljöpartiet
8,3 Centerpartiet
8,5 Folkpartiet
8,7 Kristdemokraterna
8,8 Moderaterna

För få riksdagsledamöter svarade på enkäten för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , lyckoforskning, riksdagsledamöter, partier, politiker.

Ludvig Lindström

Vill du bli lyckligare? Delta i unik studie

lördag, oktober 23rd, 2010

Ta chansen i höst att prova på en ny strategi för att bli lyckligare! 🙂

Umeå Universitet, institutionen för psykologi, erbjuder dig i höst chansen att delta i en studie för en masteruppsats, som jämför två strategier för ett lyckligare liv, nämligen mindfulness och tacksamhetsdagbok.
Studien är helt internetbaserad och pågår under 3 veckor och startar torsdag den 28 Oktober. Du kan alltså bor var som helst.
Du får ett mail med introduktion och en enkät, därefter ett sms varje dag under tre veckors tid. När tiden gått får du ett mail med en enkät igen. Du praktiserar strategierna hemma/i ditt dagliga liv/ på fritiden, där du avsätter ungefär 5-15 minuter per dag. Du blir slumpmässigt indelad i en av de två grupperna under studien, men har du intresse får du självklart chansen att även prova den andra strategin när studien är slut.

Sista anmälningsdag är onsdag 27 Oktober.

För intresseanmälan och mer information kontakta Lena Werner på:
lyckoforskning@gmail.com

Du kan även kontakta:
Handledare: Ulrich Olofsson, institutionen för psykologi, på: ulrich.olofsson@psy.umu.se
eller
Bihandledare: Filip Fors, institutionen för Sociologi, på:  filip.fors@soc.umu.se

Filip Fors (www.filipfors.se)

Databas samlar all lyckoforskning

fredag, oktober 22nd, 2010

Lyckokarta

Visste du att det finns en databas vars syfte är att lagra all världens forskning om lycka? Den heter World Database of Happiness och skapades för drygt tio år sedan av forskare vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam med lyckogurun Ruut Veenhoven i spetsen. Veenhoven deltog för övrigt på Charity Internationals första lyckokonferens 2007 i Göteborg.

I lyckodatabasen ingår flera tusentals studier och den fylls på med hundratals nya varje år. Den största delen av forskningen sker inom områdena psykologi och sociologi, men det blir allt vanligare att även ekonomer forskar om lycka.

På lyckodatabasens hemsida kan man bland annat jämföra hur lyckliga befolkningarna i ett 150-tal länder är och vilka olika metoder det finns för att mäta lycka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om  och lyckoforskning.

Ludvig Lindström

Lyckomyt 2: En god hälsa är viktigt för ett lyckligt liv

onsdag, oktober 20th, 2010

dialysis_machine_large

”En god hälsa” är förmodligen det vanligaste svaret på vad som behövs för att leva ett lyckligt liv. SOM-institutet frågade ett representativt urval av de svenska folket vad de anser vara viktiga faktorer för det personliga välbefinnandet. 48 procent ansåg att en god hälsa var ”Helt avgörande” och 47 procent att det var ”Mycket viktigt” för välbefinnandet. 97 procent instämmer alltså i att det är mycket viktigt eller helt avgörande.  En god hälsa ansågs till och med mycket viktigare än ”inre harmoni”, ”goda vänner”, ”en rik fritid” och ”ett kärleksförhållande”. Stämmer då detta antagande? Hur stor påverkan har hälsan på lyckan?

Om vi låter hälsogreppet inkludera psykisk hälsa blir svaret givet. Att ha en god psykisk hälsa är nästan definitionsmässigt detsamma som att vara lycklig. I alla fall om vi utgår från hur man definierat psykisk hälsa och lycka inom forskningen. Mer intressanta blir det om vi definierar hälsa som ”fysisk hälsa”  eller som frånvaro av somatiska (kroppsliga) sjukdomar. Är frånvaron av somatiska sjukdomar viktigt för välbefinnandet?

Ett av lyckoforskningens mest överraskande resultat är att somatiska sjukdomar i många fall inte har någon stark påverkan på hur vi mår. I flera studier har till och med ett omvänt förhållande visat sig. I vissa studier har man till och med funnit att de som drabbats av olika typer av fysiska handikapp i genomsnitt är något lyckligare än ”friska ”människor. Detta omvända samband går under benämningen ”the disability paradox”. Men det mest slående resultat är att fysisk hälsa inte verkar ha någon stor betydelse för välbefinnandet.

Låt oss ta ett konkret exempel. Riis m fl (2005) undersökte det känslomässiga välbefinnandet hos människor som drabbats av en kraftig funktionsnedsättning av njurarna, sjukdomen kallas njursvikt. Patienterna som undersöktes gick på bloddialysbehandling  flera gånger i veckan. Vid behandlingen kopplas en apparat in för att rena blodet från gifta slaggprodukter. Behandlingen tar ungefär tre timmar varje gång men gör inte fysiskt ont. Patienterna i studien kunde ta emot besök under tiden samt läsa och titta på TV. I övrigt påverkades inte det dagliga livet så mycket av sjukdomen förutom att patienterna behandlades ungefär 3 gånger per vecka och vid sidan av detta måste använda en speciell diet.

Hur var det då med välbefinnandet för blodialyspatienterna? Jo, deras dagliga välbefinnande var lika högt som en kontrollgrupp med friska personer. Trots att sjukdomen innebär frekventa och relativt långvariga sjukhusbesök påverkade detta inte deras välbefinnande negativt.

Vid sidan av att undersöka patienterna och kontrollgruppens dagliga välbefinnande frågade forskarna även de både grupperna hur de trodde att njursvikt påverkade välbefinnandet. Bloddialyspatienterna fick skatta hur högt välbefinnande de trodde att de skulle ha om de inte hade haft sjukdomen. Kontrollgruppen fick skatta hur högt välbefinnande de skulle ha om de föreställde sig att de hade sjukdomen och tvingades genomgå bloddialysbehanding tre gånger per vecka.

Båda gruppernas skattningar skilde sig markant från de faktiska skattningarna. Bloddialyspatientera uppskattade att deras välbefinnande hade varit mycket högre om de aldrig hade haft njursvikt. Den friska kontrollgruppen skattade att deras välbefinnande hade varit mycket lägre om de haft njursvikt. Skillnaderna var relativt stora. Den friska gruppen trodde till och med att det dagliga välbefinnande oftare skulle vara negativt än positivt.

dialys

Varför tror vi då att hälsan har större betydelse för välbefinnandet än den ofta verkar ha?

Det finns åtminstone två tänkbara förklaringar.

Den ena förklaringen går ut på att vi bortser från hedonisk anpassning. När vi tänker på hur en sjukdom påverkar vårt välbefinnande glömmer vi bort att vi ofta snabbt anpassar oss till sjukdomen. Bloddialyspatienterna i studien tänkte säkert ofta på sin sjukdom och hur jobbigt det var att behöva gå till sjukhuset när de precis insjuknat. Men med tiden så tänker de mindre och mindre på sjukdomen och allt mer på andra saker i vardagen. Men när friska personer föreställer sig hur det är att ha njursvikt och behandlas med dialys föreställer de sig troligen hur det känns när man precis påbörjat behandlingen istället för hur det känns när man haft sjukdomen en tid och vant sig.

Den andra förklaringen kallas fokuseringsillusionen. När vi tänker på hur det är att ha en viss sjukdom fokuserar vi bara på de områden i livet där sjukdomen påverkar välbefinnandet och glömmer bort alla områden som inte påverkas av sjukdomen. Den friska kontrollgruppen tänkte antagligen på hur jobbigt det skulle vara att besöka sjukhuset flera gånger i veckan hur detta skulle inskränka på de aktiviteter som de vanligtvis brukar ägna sig åt i vardagen. Vad de inte tänkte på var hur mycket av livet som faktiskt ser lika dant ut för dialyspatienterna. Förutom sjukhusvistelserna kan de ägna sig åt samma aktiviteter som folk gör mest.

Forskningen kring hälsa och lycka har enligt min mening intressanta implikationer för politik och samhälle. Om det stämmer att vi ofta anpassar oss snabbt till fysiska handikapp och somatiska sjukdomar borde vi nog prioritera våra resurser till att i högre utsträckning lindra och bota psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa är definitionsmässigt något som innebär olycka och illabefinnande. De vanligaste psykiska sjukdomarna depression och generaliserat ångestsyndrom står antagligen för mer lidande i samhället än alla andra somatiska sjukdomar tillsammans.

Källa: Riis m fl (2005) Ignorance of Hedonic Adaptation to Hemodialysis: A Study Using Ecological Momentary Assessment, Journal of Experimental Psychology.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Minkutsläpp – ökat eller minskat lidande?

fredag, oktober 15th, 2010

Mink i bur

Jag har under veckan debatterat en hel del kring de senaste minkutsläppen, senast igår i Sveriges Radio P1.

Sammantaget anser jag att dessa typer av utsläpp är kontraproduktiva och medför ett större sammanlagt långsiktigt lidande. Nedan listar jag de tyngsta positiva respektive negativa konsekvenserna med minkutsläpp.

Positiva:

  • Blir debatt om minkar i media (Inte bara om utsläppen utan även om minkarnas situation. Finns dock andra sätt att få media på).
  • Pälsfarmarna blir ekonomiskt lidande (vilket på sikt kan göra att de får lägga ner).
  • En del minkar klarar sig och lever betydligt bättre liv än de gör i de små burarna.

Negativa:

  • En majoritet av minkarna blir överkörda eller svälter ihjäl.
  • Ett mångdubbelt större antal fåglar och andra individer som kommer i minkarnas väg dödas på ett mer eller mindre plågsamt sätt.
  • Den ekologiska balansen i området kan påverkas negativt, vilket då påverkar livskvaliteten för de djur som lever där negativt.
  • Fler blir negativt inställda till hela djurrättsrörelsen vilket gör att det blir svårare att nå ut till människor med djurrättsbudskapet.
  • Utsläppen riskerar att skrämma bort både politiker och partier som vill hantera frågan eftersom man kanske är rädd att folk ska få uppfattningen av att man ger efter för sk ”millitanta veganer” eller att man vill visa de som släpper ut minkar att de här metoderna inte ska belönas.
  • Fokus riskerar att flyttas från minkarnas situation till vad man ska göra åt de som släpper ut minkar.

Vad tycker du? Leder utsläpp av minkar på sikt till mindre lidande för djuren?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , lidande, minkar, minkutsläpp

Ludvig Lindström

Lyckoskapande som skyldighet eller god gärning

torsdag, oktober 14th, 2010

Den här terminen undervisar jag i etik på grundkursen i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet. Vi har tillbringat den senaste veckan åt den tillämpade etiken, dvs.  åt den del av etiken som behandlar specifika praktiska problemområden. Vi har pratat om abortetik, djuretik, om organhandel och om våra skyldigheter gentemot de som har det sämre ställt.

Som vanligt inom svensk akademisk filosofi utgår vi från en utilitaristisk modell, en som säger att vi bör skapa så mycket lycka och så lite lidande som möjligt. Inte för den anses vara riktig, utan för att den är föredömligt enkel, utgår från rimliga principer, och oftast levererar specifika svar. Man kan därför snart se om teorin är rimliga eller inte. Och i de fall vi anser att det utilitaristiska svaret är fel kan vi resonera om varför det är fel. Vi kan begära att en bättre teori dels levererar rimligare omdömen, dels har principer som är åtminstone lika rimliga som utilitarismens.

Enkelheten är både en för- och en nackdel för utilitarismen. Den tycks t.ex. inte skilja mellan vad vi har skyldighet att göra och vad som vore bra om vi gjorde, och det är en åtskillnad som spelar en central roll i vårt moraliska tänkande . Utilitaristen Peter Singer menar att det är ett problem att vi betraktar ulandshjälp, t.ex., som välgörenhet, eftersom det innebär att vi inte moraliskt sett måste hjälpa. Å andra sidan tycks ordet ”skyldighet”, implicera skuld vilket i sin tur föreslår att vi är ansvariga för det rådande missförhållandet. Och det vill vi kanske inte erkänna.

Är vi ansvariga för allt dåligt som händer som vi hade kunnat förhindra? Eller bara för det dåliga som händer som vi aktivt orsakat? Om det första är fallet är jag inte unikt ansvarig, utan delar skulden med alla andra som hade kunnat förhindra samma dåliga händelse. Om det senare är fallet har jag, förmodligen, mycket liten skuld och få skyldigheter gentemot t.ex. tredje världen. Jag vore ett moraliskt föredöme om jag gav till välgörenhet, men inte ett moraliskt monster om jag lät bli. Moralen kräver också av mig att jag inte försummar mina skyldigheter för att åstadkomma ett bättre resultat: jag får inte överfalla någon för att ge deras pengar till välgörenhet. Så även om båda dessa saker har implikationer för vad jag bör göra, så finns en prioritetsordning.

Men utilitarismen gör alltså inte denna åtskillnad. Det finns så klart en psykologiskt relevant skillnad mellan vad jag orsakar och vad jag låter hända, men den har ingen moralisk relevans.

Det är svårt att inte göra den här distinktionen. Dels för att vi ibland vill ha en moralisk paus, känna att vi är okej, att vi hade kunnat göra bättre men att vi gjort tillräckligt. För utilitaristen är upplevelsen av skuld dåligt i sig, och bara eftersträvansvärd om det leder till att vi gör mer för att minska lidandet i världen. Skuldkänslor kan passivisera, precis som ”välgörenhet” kan hindra ett bredare engagemang. Termer är uppenbart inte oviktiga här och för utilitaristen handlar det  bara om vilken term som i sammanhanget ger det bästa utfallet.

Ett förslag som vi diskuterat under kursens gång är att vi har en skyldighet att inte orsaka lidande, kanske också att förhindra lidande, men ingen sådan skyldighet att skapa lycka. Vi har en skyldighet att förhindra en misshandel, men ingen skyldighet att underhålla under en tråkig (hedoniskt ”neutral”) middag. Denna uppfattning kan t.ex. grundas i tanken att lidande är moraliskt viktigare än lycka. En sådan princip kan hantera fall som sadistisk tortyr, där den lycka som skapas inte kan uppväga det lidande som skapas. Men kan ingen mängd lycka moraliskt väga upp en liten mängd lidande? Att specificera en ”växelkurs” mellan lidande och lycka är något en komplett utilitaristisk teori måste göra.

Titta på principen igen: Har jag då inga skyldigheter att göra människor lyckligare? Och om jag har en sådan, är det bara som ett instrument för att förhindra framtida lidande? För utilitaristen går det en absolut gräns mellan lidande (dåligt) och lycka (bra), så om vi vill ha en uppdelning mellan skyldigheter och goda gärningar är det rimligen här den gränsen ska dras. Men vill vi ha en sådan uppdelning? Är inte frågan vi vill ha svar på frågan vad vi bör göra, helt oavsett om det klassas som vad vi har skyldighet att göra eller som vad som vore en god gärning?

David Brax http://david.brax.nu

Zink – ett kraftfullt humörhöjande mineral!

onsdag, oktober 13th, 2010

I den lilla serien där jag tar upp olika näringsämnens stora betydelse för humöret så har nu turen kommit till mineralämnet zink.

Intressanta studier på effekterna av zink på humöret
Vi kör med några exempel! 🙂 T.ex så har forskning visat att personer som är deprimerade ofta har lägre nivåer av zink i blodet jämfört med friska personer. Ju lägre zinknivå desto djupare tenderar depressionen att vara!

Det har också visat sig i en annan studie att ett intag av 25 mg zink per dag minskade depressionssymtomen efter 12 veckors intag med 40% jämfört med placebopiller. Kraftfulla effekter har ibland setts även bland patienter som inte tidigare har svarat på antidepressiv medicin.

Intressant också som en parentes är att zinktillskott tydligt visade sig leda till minskad hyperaktivitet och överdriven impulsivitet samt förbättrade sociala förhållanden i en studie på 400 barn med ADHD.

Något att tänka på för män över 50?
Intressant är också att för män som är över 50år så kan zink vara viktigt för att det ska produceras testosteron. När det fattas zink i kroppen så kan testosteronet börja dala för snabbt. Det anses kunna bädda för depression hos mannen, det s.k. ”manliga klimakteriet” med minskad lust och nedstämdhet som nu börjar uppmärksammas allt mer.

Ostron

Ostron

Och vad hittar vi zink i då?
Jo,  här skåpar ostronen hem en klockren seger med riktigt kraftfulla mängder zink! Men ostron äter vi ju knappast till vardags.  Skaldjur överlag är annars en zink-klassiker,  framförallt musslor, sill, och krabba. Övriga zinkkällor är t.ex. pumpafrön,  nötkött, hårdost,  lever från nötkreatur, rågmjöl och bovete.

Hur visar sig zinkbrist mer?
Det finns många olika symtom som man kan få. Men zinkbrist stör smak-/ lukt-sinne och aptit så klassiskt är att man äter lite sämre och att man börjar salta rätt friskt  på maten för att ”den inte smakar något”.  Hudproblem (acne, dålig sårläkning, sköra naglar, håravfall mm) och taskigt immunförsvar med förkylningar som aldrig ger med sig är också några vanliga symtom.

Testa själv om du har zinkbrist!
Ett smidigt sätt att själv ta reda på hur det ser ut med dina zinkmängder i kroppen är att hålla en flytande vätska med zinksulfatheptahydrat i munnen i ca 15 sekunder i munnen och känna efter hur den smakar. Det kan låta som hokus pokus men anses vara extra träffsäkert (ska enligt uppgift användas på en del sjukhus i USA) eftersom zinkbrist så tydligt stör smaksinnet.  Så den som har tydlig brist på zink kommer att tycka att vätskan smakar vatten, medan andra som har lagom zinkmängd i kroppen tycker att det smakar rävgift. Testet kan ofta göras hos en näringsterapeut, alternativt kan du lyckas få tag på ett zinktest själv i en välsorterad hälsokostbutik. OBS! Vid längre tids tillskott av högre mängder zink kan man behöva fylla på med koppar eller andra mineraler också. Be om hjälp av någon kunnig på området!

Hur kan zink höja humöret?
Här kan man behöva forska mer men zink har enligt forskning visat sig aktivera en s.k. tillväxtfaktor uppe i hjärnan som kallas BDNF. De humörbalanserande signalämnena serotonin och dopamin behöver BDNF för att överföra sina signaler och fungera som de ska. Man talar också allt mer inom forskarvärlden om depression som ett inflammationstillstånd i hjärnan. Och zink verkar också aktivera immunsystemets T-celler vilket minskar produktionen av s.k. inflammationscytokiner.

Kram/ Boel Björkenwall
Auktoriserad Hälsorådgivare
boel@viability.se
http://www.viability.se

Jakten på det bästa alternativet har sin baksida

tisdag, oktober 12th, 2010

alternativ

Tänk dig att du står vid filmhyllan och ska hyra en film utan att på förhand ha bestämt dig för vilken. Hur gör du?

Du går igenom alla filmer som finns i butiken och går sedan tillbaka och plockar ut några stycken som du väger mot varandra innan du till slut bestämmer dig för ett alternativ. På så sätt försäkrar du dig om att det inte finns någon annan film tillgänglig som hade passat dig bättre just den kvällen.

Eller…

Du går igenom filmerna tills du hittar en som tilltalar dig och väljer den utan att fortsätta granska övriga alternativ. Du struntar i möjligheten att det kan finnas ett alternativ som är ännu bättre.

De två scenariona illustrerar de vanligaste strategierna för beslutsfattande vi använder oss av när vi ställs inför ett val med flera alternativ. Psykologer kallar strategierna för ”maximering” och ”satisfiering”. Maximering går ut på att man strävar efter att beakta så många alternativ och faktorer som möjligt för att komma fram till det optimala valet – det bästa alternativet. Satisfiering fungerar istället så att man, utifrån sina grundkrav och önskemål, nöjer sig så fort ett alternativ dyker upp som uppfyller dessa och slutar leta vidare.

Intressant med detta är att studier visar, tvärt emot vad som kan kännas intuitivt rätt, att personer känner sig mer tillfreds med beslut som fattats med satisfiering som strategi, och att personer som huvudsakligen är satisfierare är lyckligare än maximerare. Du har större chans att hitta ett bättre alternativ med maximering men samtidigt ökar risken för att du blir missnöjd och anklagar dig själv om du sedan, efter att ha gjort ditt val, skulle hitta ett annat alternativ som är bättre. Som maximerare ägnar man mer tid åt att jämföra sitt val med andra alternativ även efter att valet är gjort och man är känsligare för eventuella brister och bättre alternativ som kan upptäckas i efterhand. Studier visar att det finns samband mellan maximering och depression, perfektionism och ångerfullhet.

Maximering som strategi och högt presterande går hand i hand. Människor som i huvudsak är maximerare har överlag jobb som ger bättre betalt men de njuter i regel mindre av sina jobb än satisfierare.

I dagens samhälle då utbudet och alternativen bara ökar kan det vara ganska stressfyllt att vara maximerare. Vet du med dig att du är en typisk maximerare och skulle vilja utveckla din satisfierande sida kan du välja tillfällen då inte så mycket står på spel. Exempelvis kan du, nästa gång du går på restaurang, titta igenom menyn och välja den första rätt som låter god utan att titta vidare i menyn. Eller om du bläddrar kanal på TV:n kan du stanna vid det första programmet som känns intressant utan att bläddra vidare. Maximera mindre helt enkelt.

Feliks Wallenrodhe

Källa:

Schwartz, B., Ward, A., Monterosso, J., Lyubomirsky, S., White, K., & Lehman, D. R. (2002). Maximizing versus satisficing: Happiness is a matter of choice. Journal of Personality and Social Psychology, vol. 83, no. 5, p. 1178-1197.