Archive for juli, 2010

Allt raserades efter tidernas största lottovinst

fredag, juli 30th, 2010

Pengaras

Pengar är som tidigare skrivits ingen garanti för ett lyckligt liv. Det här fallet är dock exceptionellt: Vann 2 miljarder – nu är allt borta

Ludvig Lindström

Varför lär vi oss inget vettigt i skolan?

torsdag, juli 29th, 2010

boring_class

Tanken slog mig häromdagen. Har vi verkligen någon större nytta av det vi lär oss i grundskolan och gymnasiet? Självklart har vi det – till viss del. Men lär vi oss de viktigaste sakerna i skolan? Anta att några av följande faktorer är sådant som de flesta människor eftersträvar att uppfylla i livet:

– Att hitta ett intressant jobb där ens värderingar, talanger och personlighet kommer till sin rätta
– Att finna en partner och forma en lycklig kärleksrelation tillsammans
– Att skaffa barn
– Att knyta vänskapsband och odla goda relationer med familj och släkt
– Att hitta engagerande och roliga fritidssysselsättningar
– Att finna en ”djupare” mening med livet och bidra till något som går utöver en själv.
– Ett spännande liv rikt på varierande upplevelser
– En god hälsa som möjliggör ett långt liv

Vi kan lägga till:
– Att i allmänhet må bra och känna sig nöjd med livet

Det senare kan vi anta till viss del blir en konsekvens av att listan ovan uppfylls men inte nödvändigtvis. De flesta av sakerna på listan utgör lyckans bestämningsfaktorer men yttre omständigheter har ju ändå en begränsad effekt på vår lycka.

Givet att vi har fångat in det mesta av människors grundläggande önskningar i listan ovan skulle man kunna anta att samhället i hög grad skulle vara utformat för att hjälpa människor att uppnå dessa livsmål. Inte minst borde en betydande andel tid ägnas åt dessa frågor i skolan. Tanken med skolan är ju trots allt att vi ska lära oss en massa saker som vi ska ha nytta av senare i livet. Men de flesta punkterna i listan ägnar vi nästan ingen tid alls åt i skolan.

När jag gick i grundskolan och gymnasiet ägnades mycket tid åt naturvetenskap, historia, samhällsvetenskap och språk men mycket sällan fick vi lära oss något om hur människor fungerar på ett psykologiskt och socialpsykologiskt plan. Trots att det är just den kunskapen som är mest nyttig senare i livet. Alla punkterna i listan berör just psykologi och socialpsykologi (till viss del även filosofi).

Jag är tveksam till om alla lektionerna i historia, kemi, matematik och svenska överhuvudtaget gav någonting alls som kan tänkas vara användbart för att realisera målen på listan.  Mycket av det som finns med i listan är sådant som vi lär oss genom erfarenhet och ”trial and error” men det är ändå märkligt att skolan nästan inte berör dessa ämnen alls. Varför lämna dessa viktiga frågor ”vind för våg” när det finns så mycket intressant psykologisk och socialpsykologisk kunskap att lära ut och reflektera kring?

Filip Fors (www.filipfors.se)

Ny metod för att mäta grisars lycka

onsdag, juli 28th, 2010

Lycklig gris

En helt ny studie som publicerades idag visar att det går att ”mäta” grisars lycka. Forskarna Sandra Edwards och Catherine Douglas från universitetet i Newcastle, använder en teknik för att ”fråga” grisarna om de känner sig optimistiska eller pessimistiska till livet utifrån deras omgivning.

Studien är en del av ett pågående forskningsprojekt i Newcastle som syftar till att förstå djurens välfärd och förbättra livet för djuren i djurfabrikerna.

Nästa steg är att förfina och validera tekniken för att hjälpa forskarna lära sig vad som är viktigast för grisarnas välbefinnande.

Läs mer om studien HÄR.

Ludvig Lindström

Kritiken mot lyckoforskningen del 4

tisdag, juli 27th, 2010

Den kritiska granskningen av kritiken mot lyckoforskningen fortsätter, i del 4 granskas följande påstående:

Människor vet redan vad som gör dem lyckliga, det är därför onödigt att forska på lycka.

Det är sant att de flesta av oss i relativt hög utsträckning vet vad som gör oss lyckliga. Samtidigt har forskningen visat att vår kunskap ändå till viss del är begränsad på detta område.

Vi tenderar exempelvis ofta att överskatta de yttre livsvillkorens betydelse och underskatta de psykologiska faktorernas betydelse. Många människor lägger trots allt ner massor med pengar på dyra kapitalvaror som bilar, hus och båtar i tron att dessa saker ska göra dem långsiktigt lyckligare. Dunn med flera fann i en stor amerikansk studie inget samband alls mellan graden av personlig konsumtion och graden av lycka. Vi verkar lätt glömma bort att vi anpassar oss snabbt till förändringar av våra materiella levnadsvillkor.

Kahneman refererar till en studie där man frågat människor hur lyckliga de tror att en genomsnittlig lottomiljonär är en månad efter vinsten och ett år efter vinsten. I verkligheten har de flesta lottovinnare anpassat sig helt efter ett år och ligger på ungefär samma välbefinnandenivå som innan vinsten. Men det är inte vad människor i allmänhet tror. De tror att lottovinnarens humör är ungefär lika positivt ett år efter vinsten som en månad efter vinsten enligt studien. Undantaget är de som känner en lottovinnare. Dessa personer gör en mycket mer korrekt skattning av lottovinnarnas genomsnittliga humör ett år efter vinsten. De har sett med egna ögon att det sker en anpassning och behöver därför inte lita till sin egen förmåga att simulera hur det kan tänkas kännas att vara en lottomiljonär.

När vi tänker på hur goda livsvillkor påverkar lyckan tänker vi på hur övergången till de goda livsvillkoren känns. När singelkillen tänker på hur det är att ha en partner så tänker han på hur det känns att träffa en ny partner istället för att föreställa sig hur det känns att leva med en partner när förälskelsen lagt sig. Vår hjärna fungerar så att den simulerar övergångar till nya tillstånd även i de fall då vi faktiskt försöker föreställa oss hur permanenta tillstånd känns. När människor försöker besvara frågan ”Hur mår lottomiljonären ett år efter vinsten?” besvarar de omedvetet den enklare frågan ”Hur känns det att vinna på lotto?”.

Ett annat misstag vi ofta gör att är att vi tror att det är en eller några få saker som är viktiga för hur lyckliga vi är. Lyckoforskningen visar att det inte finns någon enskild faktor som har någon särskilt stor effekt på vår lycka vid sidan av vår personlighet. Personer som ofta umgås med vänner, som har en partner, som har hög inkomst, som har ett arbete är i genomsnitt lyckligare men skillnaderna är inte jättestora. Men när vi tänker på var och en av dessa faktorer är det lätt hänt att vi ger vi dem överdrivet stor vikt. Kahneman kallar denna tendens för fokuseringsillusionen.

När vi tänker på hur det kan tänkas kännas att tillhöra gruppen höginkomsttagare fokuserar vi enbart på de ekonomiska aspekterna av höginkomsttagarnas liv. Vi glömmer bort att gruppen höginkomsttagare lever liv som till stor del påminner om våra egna. De ekonomiska fördelarna är i realiteten bara då och då framträdande i deras liv. De arbetar, bråkar med partnern, pendlar till jobbet, umgås med vänner och så vidare. De lever liv som till stor del påminner om våra egna liv förutom att de har det bättre på just det ekonomiska området. Men vi har svårt att tänka på flera områden samtidigt när vi tänker på lyckan.

Källor:
Dunn m fl. (2008) Spending money on others promotes happiness, Science.
Kahneman & Thaler (2006) Anomalies: Utility maximization and experienced utility, The Journal of Economic Perspectives.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Kritiken mot lyckoforskningen del 3

måndag, juli 26th, 2010

Vi fortsätter att kritiskt granska kritiken mot lyckoforskningen, i del 3 granskas följande påstående:

Ordet lycka används på så många olika sätt, lyckobegreppet är för diffust för att forska på.

Det är sant att ordet lycka används på olika sätt i vardagsspråket. Men så är även fallet med de flesta andra saker det forskas på. Människor uppfattar begrepp som ”hälsa” och ”fattigdom” på olika sätt men ändå forskas det på dessa områden. Som inom alla vetenskapliga fält så kommer man delvis runt problemet med begreppsförvirring genom att så tydligt som möjligt definiera det man undersöker. Inom lyckoforskningen definierar man lycka i huvudsak på två olika sätt: lycka som livstillfredsställelse och lycka som affektivt välbefinnande.

Med lycka som livstillfredsställelse avses en kognitiv värdering av livet i sin helhet. Att vara lycklig utifrån denna definition är att på det hela taget var nöjd och tillfreds med livet. Olika personer har givetvis olika ideal och referensramar för vad ett gott liv kan tänkas innehålla, det är upp till varje individ att själv avgöra vilka dessa ideal är. Livstillfredsställelse är alltså en helt subjektiv bedömning enligt detta perspektiv på lycka.

Lyckoforskarna mäter ofta livstillfredsställelse genom att fråga människor frågor i stil med ”Hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”. Det finns även flera skalor där ett batteri med frågor ingår på samma tema. Exempelvis Ed Dieners ”Satisfaction with life scale” som innehåller fem frågor. Sambandet brukar dock vara så starkt mellan ett index av dessa frågor och den vanliga tillfredsställelsefrågan att man ofta nöjer sig med att enbart ställa en variant på frågan ovan. Svaren ges vanligen på en 10-gradig skala med ändpunkterna ”Väldigt missnöjd” eller ”Väldigt nöjd”.

Med lycka som affektivt välbefinnande avses i vilken utsträckningen individen har en positiv balans mellan positiva och negativa känslor i sitt liv. Ju större överskott av positiva känslor desto lyckligare är hon enligt denna hedonistiska definition av lycka. Det råder mer eller mindre konsensus inom psykologin om att vår sinnesstämning kan karaktäriseras utifrån den så kallade behaglighetsdimensionen. Vid varje givet ögonblick kännetecknas våra upplevelser alltså av en viss grad av behaglighet eller obehaglighet. Summan av den grad av välbehag eller obehag vi upplever vid dessa ögonblick utgör en individs affektiva välbefinnande.

Affektivt välbefinnande mäts genom att människor antingen momentant får bedöma hur de känner sig för stunden. Alternativt retrospektivt bedöma hur de har känt sig under den senaste tiden, exempelvis under gårdagen eller den senaste veckan. Lyckoforskarna mäter affektivt välbefinnande genom att antingen be individen skatta sitt övergripande välbefinnande med frågor i stil med: ”Hur känner du dig just nu?” alternativt ställa ett batteri med frågor kring specifika positiva och negativa känslor. Exempelvis ”Hur glad känner du dig just nu?”, ”Hur ledsen känner du dig just nu?” och så vidare. Utifrån dessa olika känslor beräknas sedan ett index som ger en uppskattning av individens affektiva välbefinnande.

En stor del av den förvirring som ibland råder kring lyckoforskningen beror på en begreppsförvirring. Innan man läser vad lyckoforskningen kommit fram till kan det därför vara bra att ha dessa två lyckobegrepp i åtanke. Mer om skillnaderna mellan två lyckotyperna finns i detta inlägg.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Kritiken mot lyckoforskningen del 2

söndag, juli 25th, 2010

Den kritiska granskningen av kritiken mot lyckoforskningen går vidare. Idag granskas följande påstående:

Det är omöjligt att mäta lycka därför går det heller inte att forska om lycka.

Att mäta känslor och subjektiva upplevelser genom självskattningar har en relativt lång tradition inom samhällsvetenskapen. Självskattningsinstrument används inom en rad olika forskningsfält, särskilt inom personlighetspsykologin och depressionsforskningen men också inom folkhälsoforskning och en rad andra vetenskaper. Lyckoforskningen skiljer sig här inte nämnvärt från andra vetenskaper där människors upplevelser, känslor, värderingar och attityder studeras.

Men är inte människors känsloupplevelser så olika att det inte går att jämföra olika personers nivåer av välbefinnande? Att svara 7 på lyckoskalan betyder inte nödvändigtvis samma sak för mig som för dig. Eller? De skalor som används för att mäta lycka tar delvis hänsyn till detta. Exempelvis brukar olika ankare användas där intervjupersonerna får svara hur ofta de upplevt positiva känslor på en skala. Från (0) ”inte alls” till (10) ”extremt mycket” eller ”alltid”. Ändpunkterna definieras här på ett sätt som gör att de tolkas på ungefär samma sätt av de som svarar på frågorna.

Tesen att olika individers känsloupplevelser inte är jämförbara överdrivs ibland. Det finns goda skäl att anta att människor är ganska lika i grunden, det finns ju trots allt ett stort antal biologiska och sociala grundförutsättningar som gäller för de flesta människor och samhällen – däribland rimligtvis förmågan att på ett likartat sätt uppleva och delge känsloupplevelser. Det är troligt att den mänskliga evolutionen i kombination med sociala konventioner bidragit till att människor verbalt kan beskriva olika känslotillstånd på ett ganska likartat sätt.

Det är kort sagt troligt att förmågan att utveckla gemensamma konventioner för att delge känslornas karaktär och intensitet har varit en fördelaktig evolutionär anpassningsstrategi. Men lyckoforskningen stannar givetvis inte vid sådana teoretiska spekulationer. Det finns massor av empiriskt stöd för att självskattningar ger meningsfulla signaler om hur människor känner sig. Nedan följer ett urval:

–    Redelmeier & Kahneman (1996) undersökte smärtupplevelser hos patienter som genomgick en koloskopibehandling. Den subjektivt upplevda graden av smärtans intensitet för patienterna korrelerade starkt (0,7) med den bedömning som sjukhuspersonalen själva gjorda av patienternas smärtupplevelser under episoden. Den höga korrelationen är särskilt anmärkningsvärd eftersom personalen var otränad att läsa av känslor och endast kunde göra sin bedömning på basis av de syn- och hörselintryck de fick från patienterna.

–    Daly & Wilson (2008) analyserade två stora amerikanska enkätundersökningar och fann att de faktorer som predicerade självmord var anmärkningsvärt lika de faktorer som predicerade låga värden på en enkätfråga där intervjupersonerna fått ange hur lyckliga de i all    mänhet bedömde sig vara.

–    Layard refererar till studier som visar att individer som skattar högt i lyckomätningar ler och skrattar oftare än de som skattar lågt.

–    I flera studier har man uppmätt ett positivt samband mellan individens egen lyckoskattning och skattningar gjorda av vänner och familj. Sambandet är ungefär lika starka som de självskattningar som används inom personlighetspsykologin (korrelation 0,3-0,4).

–    Steptoe m fl (2009) referar till flera studier där man har undersökt momentan lycka och dess korrelation med stresshormonet kortisol. I de stunder där individerna uppgav att de var lyckliga var även kortisolnivåerna lägre.  Lyckliga personer tenderar även att ha lägre genomsnittliga nivåer av kortisol i blodet.

–    Lane & Davidson m fl har undersökt hjärnaktivitet och dess korrelation med självskattningar av känslor. Vänstra delen av hjärnans prefrontala cortex är särskild aktiv när människor induceras till ett positivt humör, exempelvis genom att de får titta på ett trevligt filmklipp. Den högra delen är på motsatt sätt relaterad till negativa känslor som ångest och oro. Det visar sig att människor som i allmänhet skattar högt i lyckomätningar har högre aktivitet i vänstra prefrontala cortex när mätningar gjorts under vilotillstånd.

–    Många resultat från lyckoforskningen följer intuitivt rimliga mönster. Exempelvis att den självrapporterade lyckan i genomsnitt ökar efter att positiva livshändelser inträffat och minskar efter att negativa livshändelser inträffat. Se denna post.

Studierna ovan är endast ett axplock av de indirekta belägg som finns för att självskattningar av positiva och negativa känslor samt livstillfredsställelse är meningsfulla och vetenskapligt relevanta. Det är ingen slump att Daniel Kahneman, en av världens mest erkända samhällsvetare och tillika nobelpristagare i ekonomi gjort lyckan till sist huvudsakliga studieobjekt. Eller att erkända nationalekonomer som Alan B. Krueger, Andrew Oswald och Richard Layard valt att ge sig in i lyckoforskningsfältet. Självskattningar utför inte perfekta mått men det är tillräckligt tillförlitliga för användas i empiriska studier. Frågan handlar inte om vi kan mäta lycka perfekt eller om vi inte kan mäta den alls. Mätbarheten befinner sig på en gradvis skala. Och det fina med vetenskapen är att metoderna med tiden utvecklas och blir mer tillförlitliga.

Källor:
Steptoe m fl (2009) Positive Affect and Psychobiological Processes Relevant to Health, Journal of Personality.
Lane m fl (1997) Neuroanatomical correlates of pleasant and unpleasant emotion, Neuropsychologia.
Redelmeier & Kahneman (1996) Patients’ memories of painful medical treatments: real-time and retrospective evaluations of two minimally invasive procedures, Pain.
Daly & Wilson(2009) Happiness, Unhappiness, and Suicide:An Empirical Assessment. Journal of the European Economic Association.
Schneider & Schimmack (2009) Self-Informant Agreement in Well-Being Ratings: A Meta-Analysis. Social Indicators Research.
Layard, Richard (2006) Happiness: Lessons from a new science, Penguin Books.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Kritiken mot lyckoforskningen del 1

lördag, juli 24th, 2010

Ludvig frågar sig om lyckoforskningen är flummig? I några inlägg framöver kommer jag att kritiskt granska den kritik lyckoforskningen ibland blir utsatt för. Vi börjar med antagandet:

Vad som gör människor lyckliga är så individuellt att det inte går hitta någon gemensam norm. Lyckoforskningen är därför poänglös.

Det är sant att människor är olika och blir lyckliga av olika saker, men det finns också vissa saker som i genomsnitt kännetecknar de lyckligaste människorna. Det finns vissa regelbundenheter i all individuell variation.

I hundratals studier har man funnit att lyckan i genomsnitt är högre bland de som har goda sociala relationer, bland de med höga inkomster, bland de med en extrovert och stabil personlighet och så vidare. Lyckoforskningens uppgift är att finna sådana genomsnittliga faktorer men också undersöka skillnader på gruppnivå. Är det samma faktorer som gör extroverta och introverta personer lyckliga?

Lyckoforskningen skiljer sig inte nämnvärt från andra samhällsvetenskapliga fält. Statsvetare som forskar kring partisympatier kan inte säga varför varje enskild individ röster som de gör, men de kan med forskning peka på ett antal faktorer som i genomsnitt har betydelse, exempelvis klasstillhörighet och utbildningsnivå. Ingen statsvetare har sagt att klass och utbildning är allt som har betydelse för vad människor röstar på för parti. Vissa människor som tillhör den övre medelklassen röstar ändå på vänsterpartiet, trots att genomsnittet inte gör det.  Ingen psykolog eller lyckoforskare har heller sagt att ett rikt socialt liv eller en extrovert personlighet är den enda faktorerna som är av betydelse för att förklara människors grad av lycka. Ingen har heller sagt att alla blir lyckligare av att umgås med vänner. De man kan säga är att man i genomsnitt kan se en sådan tendens bland människor.

Man har i studier funnit ett samband mellan ett högt kaloriintag och övervikt. Men vissa människor kan stoppa i sig kalorier långt över det normala utan att gå upp i vikt. Trots detta har jag aldrig hört någon säga att folkhälsoforskningen är ovetenskaplig eftersom de genomsnittliga samband man funnit inte gäller alla individer.

Lyckoforskningen har visat att människors grad av lycka måste förklaras multifaktoriellt, med detta menas att det är många faktorer som har betydelse och inte bara en eller några få.

Tänk dig att du ska gissa hur lycklig en främling är utan att direkt fråga hur lycklig hon är. Men du kan ställa andra frågor om personens liv baserat på lyckoforskningen. Exempelvis fråga hur hennes sociala liv ser ut, om hon har ett jobb eller inte, vad hon gör på fritiden och vad hon har för sorts personlighet. Ju mer du får reda på om personen inom dessa områden desto högre är också sannolikheten för att du kommer pricka rätt när du ska gissa hur lycklig hon är. Låt oss säga att du får veta att hon tränar fyra gånger i veckan, umgås mer vänner nästan dagligen, har en stabil personlighetsläggning samt ett jobb och en partner. Sannolikheten är nu ganska hög att personen ifråga svarar 9 eller 10 på lyckoskalan. Att vi får kännedom om dessa faktorer gör att vi kan göra en uppskattning om personens lyckonivå som är bra mycket mer tillförlitlig än rena gissningar.

När vi fattar beslut gör vi det vanligtvis mot bakgrund av sannolikheter vi har sällan någon absolut säker kunskap kring någonting alls. På samma sätt gäller det i lyckofrågan. Ingen kan säkert veta vad som gör mig lycklig men det är sannolikt att jag precis som många andra blir lycklig av att umgås med vänner, att träna, att tänka positivt och så vidare. Personligen ser jag lyckoforskningen, precis som annan samhällsvetenskaplig kunskap, som viktig information vid beslutsfattande. Den säger inte allt och det forskningen kommer fram till gäller inte alltid för mig, men det är fortfarande värdefull information att reflektera över. I kombination med självstudier och god självkännedom tycker jag den fungerar som en utmärkt inspirationskälla. I takt med att forskningen utvecklas blir den också mer och mer tillförlitlig som kunskapsunderlag.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Blir vi lyckligare av att bete oss extrovert?

torsdag, juli 22nd, 2010

Main_HappyPeople-778711

Ett av de mest grundläggande personlighetsdragen inom personlighetspsykologin är den så kallade extrovert-introvert dimensionen. I ett tidigare inlägg har jag skrivit mer om det draget samt hur det är relaterat till lyckan. Extroverta personer är ofta aktiva, livliga, entusiastiska, pratsamma och på gott humör. Introverta personer är motsatsen, ofta tillbakadragna, försynta, lugna och pratar inte så mycket. En introvert person är inte nödvändigtvis olycklig men är inte lika ofta på gott humör som en extrovert person.

Boel anknyter i inlägget: Ska vi låtsas vara sociala? 😉 till forskning som visar att välbefinnandet går upp när vi beter oss mer extrovert. Är det rimligt att dra slutsatsen att introverta kan bli lyckligare genom bete sig som en extrovert person? Och kanske kan vi alla bli lyckligare genom att oftare bete oss extrovert?

I en studie från 2008 fann man att introverta får en lika stor uppgång i positiva känslor som extroverta vid sociala interaktioner (se graf nedan). Detta talar emot att hypotesen att introverta mår bäst i stunder av ensamhet. Man fann även att de extroverta personernas högre välbefinnande delvis beror på att de spenderar mer tid på sociala interaktioner. Detta är dock bara en förklaring till de extrovertas högre välbefinnande. En annan förklaring som också fick stöd i studien är att extroverta har en högre grundnivå av lycka. De är lyckligare än introverta i de flesta situationer, även i ensamhet.

extraversion

I flera studier har man undersökt om ett extrovert beteendemönster framkallar mer positiva känslor för både extroverta och introverta individer. Man har här slumpmässigt delad in personer i olika grupper. I regel har en grupp har fått till uppgift att bete sig extrovert, deltagarna får här instruktioner om att bete sig yvigt, spontant, självsäkert och prata mycket. En annan grupp får till uppgift att bete sig introvert, deltagarna instrueras att vara timida, tillbakadragna, hämmade och försiktiga. Studierna pekar på att positiva känslor och ett extrovert beteende följer varandra. Och tvärtemot vad man kan förvänta sig så pekar dessa studier på att uppgången i positiv affekt blir lika stor för både extroverta och introverta när de agerar extrovert. Forskarna drar i en studie slutsatsen att en av de mest effektiva metoderna för att öka mängden positiva känslor, i alla fall för stunden, är att bete sig extrovert.

Det finns mer belägg för att ett extrovert beteende kan var mycket belönande. En av de mest effektiva terapiformerna för att lindra depression kallas beteendeaktivering. Den deprimerade personen får här träna sig att blir mer aktiv även om det tar emot och inte alltid ”känns rätt”. Det verkar som beteendeaktivering faktiskt till viss del går ut på att den deprimerade personen beter sig mer extrovert.

Extroverta beter sig oftare entusiastiskt, pratsamt och yvigt. Som vi sett tenderar en sådan beteendestil att genera mer positiva känslor. Jag har själv vissa dragningar åt det introverta hållet men har lärt mig av många års erfarenhet att det man ofta vinner på att försöka anamma en lite mer extrovert stil även om det kan ta emot lite. Har man vissa dragningar åt det introverta hållet är det inte något som kommer automatiskt, jag måste ofta påminna mig själv om att vara lite mer framåt i sociala situationer.

De flesta människor är varken renodlat extroverta eller introverta, de befinner sig någonstans mellan dessa ytterligheter på skalan. Nästan alla beter sig extrovert eller introvert någon gång. Det intressanta är hur ofta vi gör det. Min egen slutsats baserat på forskningen och personliga erfarenheter är att de som är lagda mer åt det introverta hållet kan ha en hel del att vinna på at bete sig mer extrovert. Det är i alla fall värt att testa och se hur det känns. 🙂 Det handlar inte om att bli en annan person, utan snarare att öka på mängden extroverta stunder i livet. Röra sig lite mer mot extrovertpoolen på skalan. I kommentarerna till ett tidigare inlägg om extraversion finns tips på hur man kan agera mer extrovert.

Vad har ni andra för erfarenheter av att agera extrovert? Är det en väg mot högre lycka? 🙂

Källor:
Fleeson m fl (2002). An intraindividual process approach to the relationship between extraversion and positive affect: Is acting extraverted as ‘‘good’’ as being extraverted? Journal of Personality and Social Psychology.
Lucas m fl (2008). Explaining the extraversion/positive affect relation: Sociability cannot account for extraverts’ greater happiness. Journal of Personality
Srivastava m fl (2008) Extraversion and positive affect: A day reconstruction study of person–environment transactions, Journal of Research in Personality.
McNiel m fl (2009) The Effect of State Extraversion on Four Types of Affect, European Journal of Personality.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Lyckopolitik under luppen av ekonom

onsdag, juli 14th, 2010

Nationalekonomen Danne Nordling skrev häromdagen om min och Ludvigs debattartikel från SvD:s brännpunkt . Han anknyter även till den rapport som vi släppte i samband med Almedalsveckan. Nordling menar att våra förslag på politiska åtgärder inte verkar särskilt kraftfulla.  Våra förslag listas nedan med kommentarer från Nordling inom parantes:

– Bevara ett samhälle med tillit, tolerans, individualism och låg korruption

– Bevara den relativt låga arbetslösheten (implicerar väl att BNP prioriteras?)

– Underlätta flexibel tidsanvändning (implicerar väl kortare arbetsresor genom utbyggda vägar, friare bostadsmarknad, mer köp av tjänster?)

– Lär barn i skolundervisningen att bli bättre på att tackla motgångar

– Mer idrott i skolan

– Befrämjandet av sociala relationer, t ex fritidsgårdar och stöd till föreningslivet

– Informera om lyckoforskningens resultat och mät lyckan

– Öka biståndet till fattiga länder

– Punktinsatser mot folk med depression

Det är riktigt att våra förslag kan uppfattas som ganska modesta. Men det beror nog på att de faktorer som sannolikt kan öka lyckan i Sverige inte alla gånger är de faktorer som vi normalt uppfattar som viktiga. Det är bara allt för vanligt att fokusera på ekonomiska aspekter av människors liv när vi tänker på politik. Det är just därför lyckoforskning kan ge viktig ”input” till politiken. Den tillför något nytt. Den belyser vikten av sociala relationer och fysisk aktivitet och inte minst belyser lyckoperspektivet åtgärder för de sämst ställda i samhället – de som lider av depression och annan psykisk ohälsa.

Förslagen ovan följer heller inte någon tydlig vänster-högerprofil vilket vi tilltalas av.  Ytterligare ett argument är att de flesta av områdena ovan inte är speciellt kostsamma. Vårt förslag om att Sveriges landsting bör satsa på internetterapi är sannolikt extremt kostnadseffektivt.

Vi anser inte att politikerna ska strunta i BNP men anser att en perspektivförskjutning är nödvändig. Ökad ekonomisk tillväxt bör ses som ett av många möjliga medel för att höja lyckan i samhället, men  inte som det överordnade välfärdskriteriet.

Som vi är inne på i debattinlägget  finns det data som tyder på att den upplevda lyckan inte ökad nämnvärt i Sverige över tid trots kraftiga ökningar av BNP (i nästa inlägg ska jag visa på vilken data vi stödjer oss på). Denna stagnerande utveckling borde tas på större allvar av politiker.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Är lyckoforskningen flummig?

tisdag, juli 13th, 2010

 Lycka + forskning = flum?

Det finns en hel del människor som ser lyckoforskning som någonting flummigt, oseriöst och ovetenskapligt. Jag håller med om det är viktigt att vara kritisk, framförallt till nya forskningsgrenar, och jag anser också att en del av kritiken är befogad. Samtidigt har lyckoforskningen utvecklats mycket de senaste åren. Förutom de traditionella enkätundersökningarna har det på senare tid kommit mer avancerade tekniker för att mäta lycka, som exempelvis mätning av hjärnaktivitet. Studier har visat att det finns en tydlig korrelation mellan angivelser av hög lycka och aktivitet i hjärnans vänstra frontallob.

Lyckoforskning är enormt viktig för att öka kunskapen om vad som påverkar vårt välbefinnande och kan ses som en grund, både för att kunna höja sin lycka på individnivå och för att politiskt skapa bättre förutsättningar för ett lyckligare samhälle. Givetvis strävar man inom lyckoforskningen hela tiden mot att bli så vetenskapliga som möjligt. Men bara för att en forskningsgren i nuläget inte är helt vetenskaplig innebär det per automatik inte att denna forskning är värdelös. Vi får inte sätta likhetstecken mellan hög grad av mätbarhet och värdefullhet.

Jag avslutar med ett citat av Joar Vittersø, professor i socialpsykologi vid universitetet i Tromsö i Norge. Citatet är hämtat från förra måndagens program om lycka på vetenskapsradion och spelades in under Charity Internationals lyckokonferens i Skövde för någon månad sedan.

”Det finns väldigt mycket som olika forskare håller på med som är vagt, till exempel inom fysiken forskas det kring märkliga små ting som är lika diffusa och svåra att observera som lyckan är. Men dessa forskare konfronteras nästan aldrig med frågan om det är seriös forskning som pågår.”

Ludvig Lindström