Jag har mer eller mindre alltid haft en tendens att lämna disk efter mig hemma. Att diska är en ganska tråkig och jobbig aktivitet som jag gärna skjuter upp, ännu värre blir det när diskberget växer. Under många år har jag sagt till mig själv att jag måste försöka ta mig i kragen och diska direkt efter maten för att undvika diskberget – detta har aldrig lyckats mer än någon enstaka vecka. Jag har även försökt att förändra min attityd till diskandet, att försöka uppskatta det som en utmanande aktivitet (vissa har sagt att de upplever flow när de diskar). Jag har även testat att lyssna på musik eller radio för att leda bort uppmärksamheten mot något trevligare. Inget av detta försök har fungerat speciellt bra, disken har alltid varit ett litet ”gissel”.
Lösningen efter många års ”kämpande” var att ”köpa sig ur problemet”. I höstas köpte jag en diskmaskin och jag tror aldrig jag gjort ett enskilt köp som varit mer lyckobringande i hela mitt liv. Inte för att jag njuter av att titta och tänka på diskmaskinen (den är urtråkig) utan för att jag slipper det obehag diskningen gav upphov till och att den tiden nu kan användas på roligare aktiviteter.
Det verkar ofta finnas två vägar till att bli lyckligare, antingen genom att förändra sig själv eller genom att förändra den miljö man befinner sig i. Det vanligaste förslaget inom självhjälpslitteraturen brukar gå ut på att man ska förändra sig själv. Det ligger mycket i det eftersom vi ofta tenderar att anpassa oss till våra yttre levnadsvillkor. Uttrycket ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” stämmer ofta. Men det verkar finnas en hel del saker vi inte anpassar oss helt till och det är långt ifrån självklart vilken väg som är mest framkomlig i olika situationer. Pendling är ett exempel. Att pendla till jobbet är den enskilda aktivitet som människor mår som sämst under när lyckoforskarna mäter momentan lycka. Studier visar även att de som har långa pendelresor i genomsnitt är mindre nöjda med livet. Vilken strategi är mest effektiv för de som vantrivs med långa pendelresor? Att förändra sin attityd till pendlandet eller att försöka minska längden på pendelresorna genom att byta jobb? Båda förändringar kan vara svåra att få till stånd men jag gissar att alternativ två är ett mer realistiskt alternativ för de flesta?
Jag är en stor anhängare av mental träning men jag tror man måste välja sina strider och försöka lära sig i vilka situationer det är bäst att försöka förändra sig själv och när det är bäst att försöka förändra den miljö man befinner sig i. Vad säger ni andra?
Filip Fors (www.filipfors.se)
