Archive for november, 2009

Att vara nöjd med livet eller må bra?

måndag, november 9th, 2009

keep_thinking

Inom lyckoforskningen använder man sig vanligen av två olika lyckobegrepp: Livstillfredsställelse och Välmående/Välbefinnande. Man skulle kunna säga att livstillfredsställelse är lyckans kognitiva komponent och välmående är lyckans affektiva komponent. Den absolut vanligaste definitionen av lycka som används inom lyckoforskningen är livstillfredsställelse. När man läser populärvetenskapliga nyheter om lyckoforskningen baseras dessa oftast på studier där man frågat människor hur nöjda de är med livet. Livstillfredsställelse är en global bedömning av livet – i vilken grad livet som helhet lever upp till de ideal och önskningar man har. Att vara tillfredsställd med livet är detsamma som att bedöma att livet är som man vill att det ska vara.

Men är livstillfredsställelse detsamma som lycka? Det finns en annan idetradition som istället hävdar att välmående är den centrala definitionen på lycka. Att vara lycklig är inte detsamma som att vara nöjd med sitt liv utan snarare att uppleva så mycket positiva känslor som möjligt. Upplysningsfilosofen Jeremy Bentham var hedonist, han hävdade att det känslomässiga välbefinnandet eller välmåendet är det enda som har betydelse för hur lyckliga vi är. Han gick till och med så långt som att hävda att hur vi känner oss är det enda som har någon slutgiltig betydelse överhuvudtaget. Bentham hävdade att vi befinner oss på ett viss lyckonivå vid varje enskilt ögonblick. Vi kan tänka oss att vi i vissa stunder mår bra eller mycket bra och i andra stunder mår dåligt eller rent av mycket dåligt. För att räkna ut hur lycklig en person är till vardags behöver vi därför ta reda på hur stor del av tiden som personen mår bra och hur stor del av tiden som personen mår dåligt samt hur intensiva dessa positiva respektive negativa känslor är.

Man kan fråga sig om det i praktiken är någon skillnad mellan livstillfredsställelse och välmående? När vi är nöjda med livet mår vi väl också mycket bra till vardags? Ofta är det så men inte alltid. När forskarna försöker mäta människors livstillfredsställelse respektive välmående finner man att sambandet mellan de två lyckokomponenterna är långt ifrån perfekt. I de flesta studier är sambandets styrka endast medelstarkt (korrelation 0,5). Det verkar alltså som att människor delvis väger in andra saker än hur de mår när de bedömer hur nöjda de är med livet. Exempel på faktorer som människor väger in kan vara hur meningsfullt de tycker livet är samt om de är ”framgångsrika” givet de ideal och normer som finns i samhället. I forskningen har man exempelvis funnit att faktorer som inkomst, civilstånd och sysselsättning har betydligt större betydelse för livstillfredsställelse än för välmående. Personer som har en hög inkomst, är gifta eller har ett förvärvsarbete är alltså betydligt mer nöjda med livet än låginkomsttagare, singlar och arbetslösa. När man tittar på hur de dessa tre grupper mår till vardags är emellertid skillnaderna mycket mindre, i vissa studier finns det till och med inga skillnader alls mellan dessa grupper.

Vad kan vi tänka oss för konkreta exempel där livstillfredsställelse och välmående skiljer sig åt? Lyckoforskaren Daniel Kahneman gav under en föreläsning ett exempel på hur livstillfredsställelse och välmående ibland kan skilja sig dramatiskt ifrån varandra.. En vän och kollega till Kahneman,  ekonomiprofessorn Dan Ariely, mår mycket bra till vardags, han säger det själv och alla hans vänner kan intyga detta. Dan är dock inte speciellt nöjd med livet. För många år sedan var han med om en olycka som medförde att han fick svåra brännskador på kroppen och sedan dess har han varit missnöjd med sitt utseende, ett missnöje som har stor betydelse för hur han värderar sitt liv. Till vardags tänker Dan sällan på livet i sin helhet, han njuter av all intressant forskning han ägnar sig åt samt alla intressanta relationer och aktiviteter han har på fritiden. Han har en fru och flera barn som älskar honom, han har många vänner och är en framgångsrik forskare, men när han då och då tänker på livet känner han sig ledsen, hans liv är inte som han önskar att det vore. En av hans högsta önskningar är att se bra ut, eller i alla fall se ut ungefär som alla andra. Han intygar att han till och med skulle kunna ”betala” flera av sina levnadsår för att se bra ut, detta trots att han mår så bra till vardags.

dan

Vi kan även tänka oss mindre dramatiska exempel än i fallet ovan. Vi kan tänka oss en livsnjutare som ”flyter omkring”, jobbar så lite som möjligt och njuter dagarna i ända åt att umgås med vänner, sporta, resa, läsa spännande böcker och gå på roliga fester. Personen ifråga mår mycket bra till vardags men när hon tänker på livet känner hon att det är förslösat. Hon känner att hon borde ha skaffat sig en utbildning och gjort en karriär istället för att ”flyta omkring” och av den anledningen värderar hon livet som ganska otillfredsställande.

Vi kan även tänka oss motsatsen, en person som känner att livet är mycket meningsfullt och tillfredsställande. Kanske en framgångsrik konstnär som känner att hon lever precis det liv hon vill leva, samtidigt så mår hon inte speciellt bra till vardags. De njutningsfulla och kreativa ögonblicken kommer ganska sällan och däremellan är det mycket tristess, prestationsångest och leda. Men när hon tänker på livet i sin helhet, vilket hon gör ganska sällan, tycker hon att det är ett bra liv; hon är tillfredsställd med livet.

Frågan är om livsnjutaren och konstnären är lyckliga eller olyckliga? Och om det vore möjligt, vore det rätt av Dan att byta ut flera av sina välmående levnadsår för att bli mer nöjd med livet? Vi kan även fråga oss: om vi ska höja lyckan i samhället, ska vi då i första hand satsa på att öka livstillfredsställelsen eller välmåendet bland människor? Kort och gott, vad är mest värdefullt? Att vara nöjd med livet eller må bra till vardags?

—————————–

Filip Fors

Det är kanske är små inte stora saker som kan göra oss långsiktigt lyckligare

söndag, november 8th, 2009

mediation_bröllopjpg

Många människor tror att stora och sällsynta livshändelser som att gifta sig, vinna på lotto eller skaffa barn ska göra dem långsiktigt lyckligare. När man ber människor uppskatta hur stor del av dagen de tror att en lottovinnare är på gott humör gissar de att humöret är ungefär lika positivt ett år efter vinsten som en månad efter vinsten. I realiteten anpassar sig de flesta lottovinnare sig helt efter ett års tid och är ungefär lika lyckliga som folk i allmänhet.  Som jag skrev i ett tidigare inlägg har lyckoforskningen visat att vi anpassar oss till en rad olika ”dramatiska” händelser, såväl positiva som negativa. Många stora livhändselser har i genomsnitt bara en kortsiktig effekt på lyckan, vi får en rejäl ”lyckokick” till en början men återgår i de flesta fall förr eller senare till vår grundlyckonivå.

Men kanske är det inte stora, dramatiska och sällsynta händelser som vi ska rikta in oss på för att bli lyckligare utan snarare små händelser och aktiviteter som vi upprepar ofta? I en studie från 2008 testade några amerikanska forskare hypotesen att många små upprepande positiva händelser kan göra oss långsiktigt lyckligare. Tanken bakom studien var att små händelser som att besöka en gudtjänst, träna på gymmet eller utöva yoga kan ge en liten ”lyckokick” varje gång som de utförs och om de utförs tillräckligt ofta kommer grundhumöret successivt bli mer och mer positivt. I studien uppmätte de lyckonivån på besökare till en religiös församling, ett gym samt en yogaklass före och efter personerna påbörjat respektive aktivitet. Häften av personerna gjorde enkäten innan besöket den andra hälften gjorde enkäten efter besöket. Som förväntat visade studien att lyckonivån var något högre för den grupp som gjorde enkäten efter aktiviteten än gruppen som fyllde i enkäten före aktiviteten, detta gällde för alla av de tre aktiviteterna. Det verkar alltså som att personerna i studien fick en liten momentan lyckohöjning av gudstjänsten, gympasset samt yogaträningen.

Vid sidan av att mäta lyckan på deltagarna före och efter de olika aktiviteterna så bad forskarna även intervjupersonerna att berätta hur ofta de ägnat sig åt aktiviteten i fråga den senaste månaden. Analysen visade att för samtliga tre aktiviteter hade personer som utövat respektive aktivitet ofta den senaste månaden en högre genomsnittlig lyckonivå än personer som upprepat aktiviteten sällan. Forskarna menade att resultaten tyder på att många små upprepade aktiviteter kan leda till en högre genomsnittlig lyckonivå. Tyvärr hade forskarna inte möjlighet att följa intervjupersonerna över tid för att bekräfta orsakssambandet, man skulle exempelvis kunna misstänka att lyckliga personer tenderar att engagera sig oftare i de aktiviteter som studerades. På andra håll finns det emellertid studier som tyder på det att upprepade små aktiviteter kan leda till en högre lyckonivå. Barbara Fredrickson har exempelvis funnit att personer som utövar ”loving-kindness meditation” successivt blir lyckligare ju längre tid de utövar meditationen.

Små ”simpla” aktiviteter som att styrketräna, utöva yoga samt meditera kan alltså vara viktigare för det långsiktiga välmåendet än dramatiska engångshändelser som att gifta sig eller vinna på lotto. Sunt förnuft som även har visst stöd i forskningen. 🙂

MidvaleGymSmiley

Källor: 

D. Mochon (MIT), M. Norton (Harvard), D. Ariely (Duke), 2008, Getting off the hedonic treadmill, one step at a time: The impact of regular religious practice and exercise on well-being. Journal of Economic Psychology, 29, 632-642.

B, Fredrickson. 2009, Positivity: Groundbreaking research reveals how to embrace the hidden strength of positive emotions, overcome negativity, and thrive. New York: Random House.

 

——————————

Filip Fors

Är vi gjorda för att bli lyckliga?

tisdag, november 3rd, 2009

741889_downunder_2003

Tänk dig att du vaknar upp, spritt språngande naken, under ditt träd, tar tag i ditt trogna spjut i ena armen, lyfter upp ett barn i andra och ser dig omkring över din klan som består av runt 25personer. Dessa människor är förutom några enstaka undantag de enda människor du känner och träffat under ditt liv. Du förbereder dig som vanligt för ännu en dag med två stora syften: samla mat och ta hand om dina relationer så klanen fungerar som bäst och kan överleva.

Detta är garanterat en grov förenkling av hur vi levde för tusentals år sedan, men det är ett perspektiv som kan vara användbart när vi funderar över forskningen kring lycka och välmående. Vi är evolverade att sträva efter lycka och inte att vara lyckliga och dagens spelregler för livet och överlevnad ser radikalt annorlunda ut än de förhållanden vi utvecklats för att leva i.

Välmående och lycka är naturens sätt att belöna oss för det beteende som bäst gynnat vår fortlevnad. Evolutionspsykologi uppskattar att vi inte har utvecklats biologiskt på 11.000 år. Det betyder att vår lycka är formad efter det som bäst motiverade oss när vi levde i en vardag som är extremt långt från den vi vaknar upp till idag. Forskningen kring lycka ger oss en otrolig inblick i hur vårt välmående skapas, bibehålls och förändras och resultaten ger oss en djupare inblick i hur vi själva fungerar. En sådan insikt som går att applicera på mer än lycka är forskningen kring hur vi tänker om framtiden och det som varit.

Dan Gilbert, professor på Harvard, talar om lycka och ’affective forecasting’ som skulle kunna översättas till ’känslomässig förutsägning’ vilket är ett begrepp han myntat själv och forskar inom. Känslomässig förutsägning är vår förmåga att förutse hur mycket känslor vi kommer uppleva i framtida händelser.

Gilberts forskning visar att vi ofta förutser att händelser kommer påverka oss betydligt mycket mer än vad de faktiskt gör när vi väl upplever dem, detta talar dels för att vi har ett slags psykologiskt immunförsvar som sätter in när vi väl hamnar i jobbiga situationer. Samma psykologiska effekt sker även med positiva känslor: Vi tror att händelser och saker(julklappar) kommer göra oss lyckliga men när vi väl är där, när framtiden blivit idag, så upplever vi inte så stark lycka som vi ofta förutspått. Ett uppseendeväckande fynd är att vi också ibland minns saker som mycket mer positiva än vad de faktiskt var när vi upplevde dem.

Gilberts forskning visar att vi, i vissa situationer, behöver en djupare förståelse för hur lycka fungerar och var lyckan kommer ifrån. Frågan som väcks av Gilbert och som säkert är ny för många av oss är – Varför är vi har en skev och inte verklig bild av framtiden och våra minnen? Från svaren på den frågan kan vi kanske hitta lösningen på den återkommande frågan vi alla vi ha svar på – Hur kan vi bli lyckliga?

Dan Gilbert

What is happiness? – Dan Gilbert

Erik Fernholm

lyckoaktivist.se