Archive for november, 2009

Lyckliga veckan

söndag, november 29th, 2009

Måndag. På kvällen kommer jag hem efter en knapp vecka i Wien. Det har varit några stimulerande dagar och jag var med vänner hela tiden. Ändå var det stor lycka att vara tillbaka hemma. Krama den älskade mannen. Borsta tänderna i det egna badrummet. Lägga huvudet på den välbekanta kudden.

Tisdag. Ringde en gammal bekant som lever ensam, inte är så frisk längre och nyss har fyllt jämna år. Eva blev glad för att jag kom ihåg henne. Hon bor många mil bort men kanske kan jag hälsa på till våren.

Onsdag. Lagade pumpasoppa, en rätt som serverades överallt i Wien. Hittade flera förslag på nätet men kokade till slut en egen version kryddad med vitlök och spiskummin. God varm soppa gör mig lycklig.

Torsdag. Började dagen som vanligt med att lyssna på P2. När jag var yngre gav jag mig inte så mycket tid att lyssna på musik. Nu tar jag varje tillfälle. Det är lycka att känna igen det musikstycke som spelas.

Fredag. Åkte in till Stockholm och såg Julie och Julia, en amerikansk film baserad på två sanna berättelser, den om diplomathustrun Julia Child som blir berömd kokboksförfattare och tevekock –- spelas här av underbara Meryl Streep — och den om unga New Yorkbon Julie Powell som under ett år lagar alla 524 recepten i Julias kokbok och bloggar om det. En rolig film att bli varm av.

Lördag. Bortbjuden till vänner på middag och ett parti Rappakalja. Kreativa svar haglade i luften, vissa skrattar jag fortfarande åt.

Söndag. Ett par kvinnliga vänner hos mig på eftermiddagen. Dessa två vill jag hjälpa att bli kunniga pomologer. Ingen tycker att det är roligt att bli äldre men lycka är att ha funnit yngre, intresserade personer att överföra sina erfarenheter till.
Pumpkin-Pile

Görel Kristina Näslund

En köpfri dag

fredag, november 27th, 2009

Imorgon lördag 28 november firas En köpfri dag i de flesta rika länder. Med anledning av det tänkte jag reflektera lite här kring effekten på lyckan av en hög materiell konsumtion.

Förr levde vi i alla fall i slit- och slängsamhället. Idag är det snarare köp- och slängsamhället som gäller. Enbart mellan år 1997 och 2007 ökade konsumtionen av kläder och skor i Sverige med 64 procent.

Shopping tvingar oss att förvärvsarbeta mer för att ha råd med alla statusprylar. Aldrig får vi vara nöjda med det vi har. Reklamen ser till att ständigt väcka vårt begär efter mer.

Glädjen över den inköpta varan försvinner ofta fort. En studie som ifjol publicerades i den vetenskapligt ansedda tidskriften Science visar att det inte finns något samband alls mellan hur mycket pengar människor lägger på personlig konsumtion och hur lyckliga de känner sig.

Vår överkonsumtion är dessutom en av de största orsakerna till miljökrisen. Ju fler prylar som produceras, desto mer naturresurser förbrukas och desto större blir utsläppen.

Vissa shoppar så mycket att de blir köpberoende och det finns till och med tonårstjejer som prostituerar sig för att ha råd att hänga med i köphetsen.

Att jämföra sig så mycket med andra är ingen bra lyckostrategi. Däremot är det bra för lyckan att engagera sig i något meningsfullt, som En köpfri dag 🙂

Media: SVT, DN, DN, SvD, NSK, CM, BLT, GP, EM, FT

Göran Hådén

Lyckan av att ge till andra och vara lagom snäll

torsdag, november 26th, 2009

Vi blir lyckligare av att göra gott för andra,  det har ju forskningen visat tydligt.  T.ex. har man sett att personer som jobbar ideellt känner ökad lycka, får förbättrad självkänsla och känner att de har större kontroll över tillvaron. Det finns också forskare som menar att goda gärningar gör att vårt liv känns mer meningsfullt att leva!

Att man blir lyckligare av att göra gott är en man som vi kan kalla för Bertil ett fint exempel på.  Jag har kommit i kontakt med honom några gånger och han fullkomligt strålar av vitalitet och glädje där han kommer farandes på sin cykel.  Han ser ut att vara tjugo år yngre än de åttio år som han tydligen är!

En dag kunde jag inte låta bli att fråga honom vad han gör för att alltid vara så solskensglad och se så frisk ut.
”För det första så varken röker eller dricker jag. Men Framförallt….. så är jag väldigt snäll!”, fick jag till svar.
Hur menar du då?, undrade jag nyfiket.

673647_present_2”Jo, jag har upptäckt att livet blir mycket roligare om man är snäll. Vi kan ta det här med brudar t.ex….”(Här kunde jag inte låta bli att skratta. För det är verkligen inte varje dag man hör en 80-åring tala om ”brudar”! Det ska tilläggas att han inte sade det på något nedvärderande vis.)

”Min tidigare fru dog för många år sedan och en tid efter det så träffade jag en ny härlig brud. En skön och go kvinna som är i samma ålder som mig. Men hon röker tyvärr hiskeligt mycket cigarr.”

Och Bertil berättade vidare hur viktigt det är för honom att krydda förhållandet med snälla handlingar. Hur han köper blommor och små enkla gåvor, överraskar henne med speciella middagar, pysslar om henne på olika vis, och ser till att de hittar på roliga saker ihop. Och så köper han ibland ett lusthöjande tillskott också, ”för det är ju roligt att skapa lite extra krydda i tillvaron ibland!”

”Och så brukar jag vara snäll och hjälpa vänner med en massa saker också. Det är väldans kul att kunna hjälpa till!”, sade han glatt. ”Häromdagen var jag t.ex. uppe och renoverade taket hos en kompis, jätteskoj!”.
Jag log stort. En 80-åring som är uppe och renoverar tak! Helt otroligt! Han hade ju mer energi än en Duracell-kanin!

När han hade gått tänkte jag på att han verkligen var ett underbart exempel på hur vi kan bli lyckligare av att göra gott för andra. Min gissning är att tricket här låg i att han verkligen inte gjorde saker för andra på ett klassiskt ”martyr-vis”. Han ställde inte upp med saker han egentligen inte ville göra för att sedan gå runt och morra surmulet efteråt, som en del personer gör.  Han hjälpte inte människor för att ha en hållhake på dem sedan. ”Är Det tacken efter ALLT vad jag har gjort för dig!!? Du kan väl åtminstone ställa upp med att…” – ja, ni har säkert hört den förut 😉
Jag skulle ha blivit mycket förvånad om den här mannen någonsin yttrade sådana saker.

För det var så tydligt att han verkligen gjorde vänliga saker för andra för att han tyckte att det var genuint roligt att göra det, för att han njöt av att göra gott! För att det kryddade hans vardag!

Kanske har vi alla något att lära av den här sköna mannens förmåga att njuta av livet!?  🙂
Det är upp till oss själva att krydda vardagen så att den inte bara blir grå och trist. Och vi kan satsa mer på att vara snälla mot andra på ett sätt där vi inte förbrukar oss själva eller kräver någon motprestation.  Undvika det där med att säga ja till att hjälpa till när vi verkligen inte orkar och mycket hellre vill säga nej.  Utan istället fokusera på att ge till andra på ett lustfyllt sätt som känns roligt! Att göra det av glädje istället för av skuldkänslor. Eftersom vi ju enligt forskarna blir lyckligare av att göra gott för andra, så gynnar vi ju oss själva på kuppen dessutom!

Om ni läsare har egna knep eller tips på hur man kan göra gott för andra på ett lustfyllt sätt, så dela gärna med er! 🙂

Kram på er!
/ Boel Björkenwall

—————————————
boel@viability.se
http://www.viability.se – kurser för ökad livsglädje

Lyckan är ojämnt fördelad i samhället

onsdag, november 25th, 2009

depression-cause-heart-attack-2

Ett viktigt mål för politiken är att förbättra situationen för de sämst ställda i samhället. Att minska lidandet och eländet i samhället brukar nämnas som ett av de högst prioriterade målen för välfärdspolitiken.

När man tänker på de sämst ställda i samhället går ofta tankarna till de arbetslösa eller de som har små ekonomiska resurser till förfogande. Ofta tänker man sig att man bäst hjälper de sämst ställda i samhället genom att minska fattigdom och arbetslöshet. Frågan är om det är dessa grupper som även är de som är olyckligast i ”rika” västländer? Lyckoforskningen visar att arbetslöshet ofta har en stark negativ effekt vår livstillfredsställelse, dock är effekten på hur vi mår till vardags betydligt mindre. Inkomsten har en viss betydelse för vår livstillfredsställelse och välmående men effekten är inte speciellt stark. Vi tror att dessa faktorer har betydligt större betydelse än de faktiskt har.

Ett gäng forskare med Daniel Kahneman i spetsen bestämde sig för att undersöka välmåendet hos närmare 1000 kvinnor i USA och Frankrike mer ingående. Kvinnorna fick beskriva vilka aktiviteter de ägnat sig åt under gårdagen, hur lång tid varje aktivitet pågick samt hur framträdande olika negativa och positiva känslor var under de olika aktiviteterna. Utifrån denna detaljerade beskrivning räknade forskarna ut hur stor del av tiden som negativa känslor var mer framträdande än positiva känslor för kvinnorna. Det man fann var att för de flesta av kvinnorna var positiva känslor mer framträdande än negativa känslor under i stort sett hela dagen. Men, om man delade upp alla studiedeltagare i kvintiler (femtedelar) så kan man se att den olyckligaste femtedelen av kvinnorna står för en stor del av all olycka i gruppen som helhet. För en femtedel av kvinnorna är negativa känslor mer framträdande än positiva känslor under en mycket stor del av dagen, strax under 50 procent av dagen i Frankrike och närmare 60 procent av dagen i USA (Tabellen nedan visar hur stor del av dagen (i procent) som kvinnorna  mådde dåligt, den olyckligaste femtedelen är benämnd ”Top”).

u_indexusafr

Man kan fråga sig vilka personer som utgör den olyckliga femtedelen? Arbetslösa och låginkomsttagare är överrepresenterade men det är i första hand inte den socioekonomiska situationen som har störst betydelse. Forskarna har i denna och i andra liknande studier funnit att socioekonomisk status har en väldigt svag koppling till hur stor del av dagen som människor upplever negativa känslor, det verkar vara andra faktorer som har större betydelse, exempelvis vad man har för personlighet samt om man ofta upplever tidspress på jobbet. Dessa faktorer är sannolikt relativt jämnt fördelade över samhällets sociala och ekonomiska skikt, annars hade man ju förväntat sig att forskarna skulle finna en starkare effekt av socioekonomisk status på (o)lyckan.

Att minska arbetslöshet och fattigdom reducerar antagligen förekomsten av olycka och lidande i samhället men lyckoforskningen lär oss att andra faktorer har minst lika stor betydelse, särskilt i länder där de materiella basbehoven är uppfyllda. Vissa människor är lyckliga mer eller mindre oavsett den yttre levnadssituationen och andra är olyckliga i stort sett oavsett hur gynnsamma de yttre villkoren ser ut. Omfördelningspolitik i gängse mening kommer därför inte att råda bot på den stora ojämlikheten i upplevd lycka. Det krävs ett nytänkande från politikernas sida. Vilka områden som politikerna bör satsa på för att minska det psykiska lidandet är ännu ganska oklart. Några förslag?

Filip Fors (www.filipfors.se)

Sex ger lycka

söndag, november 22nd, 2009

old-people-sex

Hur ser förhållandet mellan sex och lycka ut? I studien ”Money, Sex and Happiness: An Empirical Study” av David Blanchflower och Andrew Oswald, publicerad i Scandinavian Journal of Economics, får vi reda på en del om det. Det man kan konstatera är, kanske inte helt oväntat, att en hög frekvens av sexuell aktivitet leder till ökad lycka.

Några mer detaljerade resultat från undersökningen:

* Medelamerikanen har sex två till tre gånger i månaden (bland personer under 40 år är snittet en gång i veckan). Cirka 7% av befolkningen rapporterar att de har sex minst fyra gånger I veckan.

* En tredjedel av amerikanska kvinnor över 40 år rapporterar att de inte har haft sex föregående år. Siffran för män är 15%.

* Det finns en del som pekar på att sex har en särskilt stark effekt på lyckan hos högutbildade människor.

* Det antal partners som skapade mest lycka under föregående år var en.

* Gifta har mer sex än de som är singlar, skilda, separerade eller änkor.

* Högutbildade kvinnor har färre sexuella partners.

* Inkomst har ingen tydlig effekt. Folk som har pengar får varken fler sexuella partners eller mer sex.

Nog med statistik. Kör hårt i sänghalmen!

Ludvig Lindström

Dags att bidra till en lyckligare värld?

fredag, november 20th, 2009

smile_jump

”I realised that by donating a large part of my future income to the most efficient charities, I really could save thousands of people’s lives. Since I already have most of the things I really value in life, I thought — why not?”
~Toby Ord (Grundare av Giving What We Can)

Att göra andra människor lyckligare och minska lidandet i världen är kanske något av det viktigaste vi kan göra i våra liv. 🙂

Det finns ingen uppenbar motsättning mellan att hjälpa andra och att hjälpa sig själv. Hjälpandet har ofta den positiva sidoeffekten att vi själva blir lyckligare. En studie som publicerades i Science ifjol visade exempelvis att det finns ett positivt samband mellan hur mycket pengar man ger bort och hur lycklig man uppger sig vara. Graden av personlig konsumtion hade däremot ingen effekt alls på lyckan.

Den viktigaste slutsatsen att dra från lyckoforskningen är kanske ändå att vi i allmänhet inte blir olyckligare av att spendera pengar på andra. Att ge bort pengar kanske gör dig lite fattigare ekonomiskt men inte nödvändigtvis fattigare mentalt. Sammantaget tyder hundratals studier på att när våra grundbehov är uppfyllda har varken den egna inkomsten eller den personliga konsumtionen någon avgörande betydelse för vår lycka. Vad vi gör med vår inkomst kan däremot ha en dramatisk betydelse för andra människors lycka. Att vi själva kan bli lyckligare på köpet kan vi se som en eventuell bonus.

För den som vill bidra till en lyckligare värld lanserades ett fantastiskt projekt tidigare i veckan. På hemsidan ”Giving What We Can” har några forskare tagit fram en guide till hur man kan minska lidandet i världen så effektivt som möjligt. Genom att utvärdera en mängd välgörenhetsorganisationer har de tagit fram hårda fakta kring vilka organisationer som är mest effektiva när det gäller att bidra till hälsosamma levnadsår i världens fattigaste länder. Skillnaden i effektivitet mellan olika organisationer är dramatisk. Vissa välgörenhetsorganisationer är hela tusen gånger (!) effektivare än andra. På hemsidan kan man läsa mer om vilka organisationer som är mest resultatrika. Där finns också möjligheten att ge ett löfte ”the pledge” om att skänka 10 procent av sin inkomst till de organisationer som kan hjälpa världens fattiga mest.

Ett exempel:
Om en genomsnittlig amerikansk medborgare ger 10 procent av sin lön till de mest effektiva välgörenhetsorganisationerna skulle detta på ett år kunna leda till något av följande utfall:

– Utdelning av 700 moskitnät vilket i genomsnitt leder till 1900 färre fall av malaria och 6 räddade liv per år.
– 1100 hälsosamma levnadsår skulle sammanlagt kunna räddas.
– 170 människor skulle kunna botas från tuberkulos. Det räddar hela 8 liv per år

Medelinkomsten i Sverige är något lägre än i USA men siffrorna ovan ger en fingervisning av vilken enorm skillnad vi som enskilda personer kan göra för att öka lyckan och minska lidandet i världen. Att skänka pengar till rätt organisation är förmodligen betydligt viktigare än hur mycket pengar man skänker.

Att göra sitt bästa, eller i alla fall göra något litet, för att förbättra livet för dem som har det mest eländigt i världen är något som följer av lyckoprincipen. Men det gör även våra egna liv mer meningsfulla. Så ett tips är att gå in på www.givingwhatwecan.org, läsa mer om projektet, samt välja en eller flera välgörenhetsorganisationer att skänka pengar till varje månad. Det är ingen myt att vi alla kan göra stor skillnad.  🙂

Filip Fors & Jesper Östman

Årets julklapp; Lycka.

onsdag, november 18th, 2009

90_02_61---Christmas-Lights_web

Hysterin kring julklappshandeln har dragit igång. Bland all konsumtion kan det vara lätt hänt att vi glömmer att påminna oss själva om vad det ultimata syftet med de symboliska gåvorna är. För min del har dagarna innan julen likställts med stressen kring att hitta något alldeles unikt och tankefull till varje namn på listan av de jag bör ge en klapp till. Jag är tveksam till om jag någonsin verkligen förverkligat målet med att fördjupa relationen, visa kärlek och omtanke till något av namnen genom faktiska prylarna jag köpt. Ett par veckor efter högtiden, nästan garanterat ett halvår senare, ligger julklappen bortglöm bakom någon kartong som så mycket annat av allt det vi köper.

Lyckoaktivist.se tillsammans Charity International vill med en julaktion inspirerad från lyckoforskningen erbjuda ett alternativ som faktiskt når hela vägen fram: En julklapp som gör dig och dina nära och kära lyckligare.

Vi kommer i dagarna före jul på gator och torg runt om i landet dela ut små kuvert innehållande lycka. Helt gratis. Kuverten innehåller enkla, handplockade metoder som bevisats kunna öka din lycka och lyckan för den du väljer att göra det tillsammans med.

1184066_48302667

Detta blir den andra stora lyckoaktivismen vi genomför med syftet att öka lyckan i landet  och uppmärksamma den kunskap och de möjligheter lyckoforskningen erbjuder. I första aktionen delades pengar ut för att få människor att reflektera över att vi blir lyckligare av att ge till andra än att spendera pengar på oss själva.

Följ aktivismen eller delta själv på lyckoaktivist.se och charity.se.

Ha en lyckligare jul!

Erik Fernholm

Lyckoaktivist.se

Göran Hådén om konsumtion och lycka på kvällsöppet 18/11

onsdag, november 18th, 2009

Ikväll, 18/11, debatterar lyckobloggaren Göran Hådén på kvällsöppet om konsumtion och lycka. Programmet sänds kl 22.40 på TV4.

http://www.tv4.se/1.1339868/2009/11/17/julhandeln_kopfest_eller_kophets

————-

Filip Fors

Njuter vi mer av att köra en BMW än en Ford?

tisdag, november 17th, 2009

951165772_bb33fe9972

I en studie från ifjol frågade man en grupp studenter hur mycket positiva känslor de tror att de skulle känna av att köra en BWM, en Honda Accord eller en Ford Escort. Inte helt oväntat trodde studenterna att de skulle njuta mest av att köra den dyraste bilen, BMW:n, och minst av den billigaste bilen, Ford Escort. Man frågade även personal på universitetet som ägde någon av dessa tre bilar hur mycket positiva känslor de i allmänhet känner när de kör sin bil till jobbet. Resultaten visade återigen att BMW var det mest njutningsfulla bilen och Ford Escort den minst njutningsfulla. En webbenkät samlades även in där bilägare fick rapportera vilken bil de hade samt hur mycket positiva känslor de i allmänhet känner när de kör sin bil. Samma mönster visade sig åter igen, ju dyrare bil desto mer uppskattade förarna att de njöt av att köra bilen.

car_happiness1

Vid sidan av att fråga bilägarna hur mycket de njuter av sin bil när pendlar till jobbet frågade man även hur mycket positiva känslor de kände när de körde bilen till jobbet i morse. Nu fanns det plötsligt inget samband alls mellan bilens prisklass och graden av njutning. BMW ägare njuter i genomsnitt inte mer av den dagliga pendlingen till jobbet än fordägare. Samma mönster upprepades när man bad personerna som gjorde webbenkäten att bedöma hur de kände sig under den senaste längre biltur de gjort (minst 20 minuter). Det visade sig återigen att bilens prisklass inte hade någon effekt på humöret under bilkörningen. Istället visade det sig att destinationen för bilturen hade betydelse. Under de episoder då bilisterna var påväg till en middagsbjudning njöt de mer av bilkörningen än när de pendlade till jobbet exempelvis.

car_happiness2

Frågan är då när BMW ägare faktiskt njuter av sin bil? I studien fanns man några få episoder som intervjupersonerna klassificerat som ”nöjeskörning”, i dessa episoder fann man även ett positivt samband mellan bilens prisklass och graden av njutning. Tolkningen som forskarna gör av studiens resultat är att uppmärksamheten har en avgörande betydelse för hur vi känner oss till vardags. När BMW ägare får en allmän fråga om hur mycket de njuter av att köra sin bil målar de antagligen upp en mental bild där de ser sig själva sitta i bilen med uppmärksamheten riktat mot bilen och hur läcker den är. När de istället får en konkret fråga om hur de kände sig i morse kommer man närmare hur de faktiskt känner sig under själva bilåkningen.

I själv verket tänker BMW ägare antagligen sällan på hur fantastiskt bilen är när de väl kör, istället tänker de på andra saker, exempelvis vad som väntar på jobbet eller den trevliga middagen som nalkas. Ett undantag från detta sker antagligen när bilen är ny samt som man fann i studien, när bilförarna var ute och nöjesåkte. Nöjesåkning står för ungefär 2 procent av all bilkörning.

Samma fenomen är kopplat till våra köpbeslut. När vi funderar på vilken bil vi ska köpa målar vi upp en mental bild av hur vi sitter i bilen och tänker på bilens goda kvaliteter. Men om vi i praktiken sällan tänker på bilen när vi kör kommer vårt val av bil ha en väldigt liten betydelse för vårt välmående, annat än när den går sönder eller när vi är ute och nöjesåker. Samma fenomen gäller antaligen för konsumtion av många andra produkter och tjänster.

I nästa post tänkte jag skriva lite om vad man kan dra för slutsatser kring dessa resultat i vidare mening, och även hur detta är kopplat till sambandet melllan livstillfredsställelse och välmående.

Källa: Schwarz, N., Kahneman, D., & Xu, J. (in press). Global and episodic reports of hedonic experience. In R. Belli, F. Stafford, & D. Alwin (Eds.), Calendar and time diary methods in life course research. Newbury Park, CA: Sage.

——————————

Filip Fors (www.filipfors.se)

En ambivalens i lyckoekvationen

söndag, november 15th, 2009

Detta inlägg är en fristående fortsättning/kommentar på Filip Fors inlägg nedan.

Diskrepansen mellan ”livs-tillfredställelse” och summering av positiva känslor är inte särskilt förvånande: De flesta av oss bryr sig om andra saker än våra egna positiva känslor. När vi frågas om hur nöjda vi är – och här är vi ett litet problem för lyckoforskning baserat på formulär – är det långt ifrån klart vad detta betyder. Vissa tolkar frågan som ”Hur uppfyllda är dina preferenser?”, ”Hur går det med dina projekt, intressen och förhoppningar?” Andra tolkar frågan som ”Hur tillfredsställd känner du dig”. I det första fallet är det ofta externa händelser och föremål som tillfredställer. I det senare rör det sig uteslutande om upplevelser.

Inom psykologin har man på senare år börjat prata om ”the Dual Process Model”. Vi värderar händelser på två olika sätt: Dels intuitivt, snabbt, vanemässigt och/eller känslomässigt. Dels ”kognitivt” genom att vi kontrollerar hur det som händer stämmer överens med våra värderingar. Dessa två processer påverkar varandra på intrikata sätt: vad vi värderar kognitivt har en tendens att ge upphov till positiva känslor, och vice versa, men korrelationen är långt ifrån komplett.

Vissa, som moralpsykologen Jonathan Haidt, hävdar att den kognitiva processen är en efterhandskonstruktion: vi försöker motivera utfallet från den affektiva/intuitiva processen för oss själva och för andra. Den kognitiva processen tenderar också att leda oss till vissa ”misstag”: vi kan manipulera vilket svar försökspersonen ger genom att påverka deras humör. Vårt nuvarande emotionella tillstånd påverkar hur vi ser på vårt liv: det rör sig nästan aldrig om ett kallt kalkylerande av hur många positiva emotioner vi haft de senaste tio åren, eller hur stor andel av våra projekt som lyckats.

De två processerna kan hamna i konflikt, och det är ett problem när detta händer. Dels för att det försvårar beslut, och dels för det är svårt att säga vilken av processerna som har ”rätt”. Ibland är våra värderingar inte känslomässigt grundade, och vi ger då ofta rådet att personen bör lyssna på sina känslor. Om känslorna är en mer primär, djupare, process, och värderingarna en efterhandskonstruktion. kan detta vara enklare: de tidigare är svårare att ändra på. Samtidigt tycks många fördomar vara emotionellt grundade och det är både önskvärt och möjligt att göra sig av med dessa genom att tänka igenom problemet. Inflytande, som så ofta i hjärnan, går inte bara i ena riktningen.

Vårt lyckobegrepp täcker både livstillfredställelse och positiva känslor. Med tanke på hur processerna påverkar varandra är det inte så konstigt, och oftast är det praktiskt möjligt att befrämja båda. Men när konfliktsituationer uppstår är det viktigt att bestämma vilken av processerna vi bör lyssna på, och för det behöver vi en överordnad princip för att utvärdera utfall. Och det är då vi passerar den alltmer otydliga gränsen mellan faktafrågor och värdefrågor.

David Brax