Archive for the ‘lyckoforskning’ Category

Att leva nu istället för sen

onsdag, april 16th, 2014

En häftig kartläggning av mindfulness.Om hur det fungerar och hur det påverkar välbefinnande på så många olika sätt från
Elephant Journal. Allt ifrån livsglädje, motivation, hälsa samt förmåga till koncentration och empati. Önskar alla en glad, medveten och närvarande påsk! ♥

6ddb31196154c438f3400833673134ad-700x2399

 

 

Anna Gordh Humlesjö

Let’s Dance!

torsdag, april 3rd, 2014

woman-dancing-at-home

Dagens lyckotips är att trycka på play och dansa loss i vardagsrummet. Forskning från Uppsala Universitet bekräftar att dans ökar välbefinnandet, förutom en mängd andra hälsobringande effekter.

Det finns få risker med överdosering av denna lyckostrategi så det är bara att dansa hur mycket du vill. Gå en kurs, dansa hemma eller gå på klubb.

Vill du dansa loss på lunchen med dina kollegor på jobbet så kan du kolla in evenemang från Lunch Beat. Nästa Lunch Beat event sker nu på tisdag 8 april kl.12-13 på Fashing i Stockholm

Läs mer om  den spännande forskningen kring dans och lycka  här!

Anna Gordh Humlesjö

Hjärnan gillar meditation

lördag, november 2nd, 2013

En kul och informativ sammanfattning om vad som egentligen sker i hjärnan när vi mediterar, samt hur forskningen är rörande överens om de väldigt många positiva effekterna av meditation för bl.a. välbefinnande.

Vill du börja meditera? Eller du kanske har testat att börja meditera mer regelbundet, men har svårt att få det att rymmas i en hektisk vardag?

Alltid när man vill skapa en ny rutin i sitt liv är det viktigaste att sätta upp realistiska mål, som man kan växa med i sin egen takt. Våra hjärnor tycker det är kul och motiverande med utmaningar som vi kan hantera, eftersom det gör att och vi kan känna tillit till vår förmåga att klara av det vi bestämt oss för. Dessutom ger det oss möjlighet att njuta av de positiva effekterna av våra ansträngningar.

Generellt är enkla realistiska del-mål är en väldigt god investering för att nå dit man vill oavsett om det handlar om mindfulness eller om helt andra livsstils förändringar. Läs mer i tidigare lyckoblogg-poster om hur du kan göra meditation till en del av din vardag.

Låt oss säga att vårt övergripande mål är att meditera ca 20-30 min varje dag. Då skulle kanske 5 minuters meditation 1-2 gånger i veckan vara ett rimligt realistiskt del-mål att börja med? Sedan ökar vi tiden och antal dagar i veckan successivt när vi bemästrar våra delmål. Det viktigaste är att börja.

subliminal_wisdom_meditation

Anna Gordh Humlesjö

Kan stress bli din vän?

tisdag, oktober 29th, 2013

Spännande perspektiv i ett TED-talk från Stanford forskaren Kelly McGonigal som just nu skriver på en bok om positiva aspekter av stress.

Hon påstår att hur vi ser på stress är helt avgörande för hur vi påverkas av den. Dessutom belyser hon hur viktigt det är att känna att vi har en social trygghet och en tillit att vi har stöd från människor omkring oss när livet utmanar oss.

Är du vän eller fiende med stressen? Vad tror du skulle kunna hjälpa dig att se stress mer av en resurs istället för ett hinder i ditt liv?

Jag skulle kunna tänka mig att upplevelsen av att vi gör något som är meningsfullt för oss, och att vi har makt att påverka situationen vi befinner oss i skulle kunna göra att stress känns mindre hotfull.

Jag skulle även gissa (vilket jag bloggat tidigare om här) att mindfulness och själv-medkänsla är till hjälp för att bli vän med stressen och att det är en av anledningarna till att dessa metoder används i så stor utsträckning för att hantera upplevd stress.

 

Anna Gordh Humlesjö

Intressant användning av lyckoforskning?

torsdag, september 12th, 2013

Idag skriver DN om att forskare i Storbritannien utvecklat ett verktyg för att läsa av stämningar i ett land genom att analysera känslorelaterade ord i Twitter-inlägg. En tänkbar användning av denna information, som nämns, är att det ska gå att upptäcka (och kanske förebygga) våldsamma upplopp.

DN ger tyvärr (vilket är alltför vanligt) ingen källa eller länk till projektet, men jag tycker att det låter som en intressant och annorlunda tillämpning av lyckoforskning. Större delen av lyckoforskningen är ju annars mest fokuserad på att mäta välbefinnande (och dess bestämningsfaktorer) för att man är intresserad av välbefinnandet i sig, men här rör det sig alltså istället om en mer instrumentell användning, där syftet verkar vara att förutsäga något annat fenomen (som förvisso kan ha effekter på folks välbefinnande).

Huruvida dessa prediktioner faktiskt fungerar är förstås en öppen fråga, men det går att dra paralleller till hur man inom epidemiologi har använt statistik över Google-sökningar för att förutspå exempelvis influensautbrott.

Om syftet däremot är att använda informationen för att mäta nationellt välbefinnande, så är metoden desto mer tveksam — dels för att urvalet inte är representativt och dels för att automatisk klassificering av känsloord med nödvändighet blir väldigt trubbig och okänslig för sammanhanget. Om detta har Filip skrivit om tidigare här på Lyckobloggen, men i det fallet gällde det Facebook och inte Twitter.

Martin Berlin

Fördelningen av livstillfredsställelse i Europa

fredag, maj 17th, 2013

På sistone har jag undersökt livstillfredsställelsen i olika europeiska länder, med data från European Social Survey. Samtliga respondenter fick frågan ”På det hela taget, hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”, och fick ange svaret på en 11-gradig skala där 0 betyder ”extremt missnöjd” och 10 betyder ”extremt nöjd”. Svarsfördelningen för respektive land – rangordnade efter genomsnittlig livstillfredsställelse – visas i figuren nedan (landsförkortningarna finns här).

Fördelningen av livstillfredsställelse i olika europeiska länder

Fördelningen av livstillfredsställelse i olika europeiska länder

Vi kan se att livstillfredsställelsen

  • är hög i de nordiska länderna och i Schweiz
  • är låg i öst- och sydeuropeiska länder som Ryssland, Ungern, Grekland och Portugal – men även Frankrike ligger anmärkningsvärt lågt
  • varierar betydligt inte bara länder emellan, utan även inom länder

Låt oss fokusera på den sista punkten om spridningen inom länder – vilket kan illustreras med att det även förekommer lyckliga ryssar och mindre lyckliga danskar. I ett tidigare inlägg diskuterade jag huruvida man bör lägga någon vikt vid denna ”lyckoojämlikhet”, och om det i så fall finns en avvägning mellan en hög nivå och en låg ojämlikhet.

Vid en närmare titt ser man dock att spridningen är allra störst i de länder med låg genomsnittlig livstillfredsställelse. Detta mönster framgår ännu tydligare när livstillfredsställelsens genomsnitt och standardavvikelse (ett sammanfattande mått på en fördelnings spridning) visas i samma figur.

Sambandet mellan livstillfredsställelsens genomsnitt och standardavvikelse

Sambandet mellan livstillfredsställelsens genomsnitt och standardavvikelse

I praktiken verkar det alltså inte finnas någon ”trade-off” mellan en hög livstillfredsställelse och en ojämlik fördelning av densamma. En tänkbar förklaring är att spridningen minskar i takt med att en stor andel personer helt enkelt inte kan ange ett högre värde på svarsskalan, vars maxvärde ju är 10 (extremt nöjd). Å andra sidan är det långt ifrån alla, även i de allra lyckligaste länderna, som ”slår i taket” på detta vis. Förklaringen till sambandet får därför, åtminstone delvis, sökas på annat håll – exempelvis i ländernas ekonomiska institutioner och kultur.

Sambandet mellan genomsnitt och ojämlikhet i lycka har (med andra data) tidigare uppmärksammats av sociologen Jan Ott, i ett temanummer av Journal of Happiness Studies om lyckoojämlikhet (nummer 6(4), 2005).

Martin Berlin

Bör vi bry oss om ojämlikhet i lycka?

fredag, november 16th, 2012

De senaste åren har inneburit ett ökat intresse för att lyfta fram lycka, eller subjektivt välbefinnande, som välfärdsmått och politiskt mål. Samhällsdebatten om lycka har främst fokuserat på lyckans nivå, och flera röster anser, likt jag själv, att vi bör sträva efter ett samhälle med en hög genomsnittlig lyckonivå. Många håller nog med om kärnan i detta resonemang, och diskussionen har snarare kommit att handla om vilka specifika nya välfärdsmått vi bör utveckla, vilken roll de skall spela, och huruvida vi bör lägga mindre vikt vid traditionella ekonomiska indikatorer som BNP.

En fråga som däremot fått mindre uppmärksamhet än frågan om lyckans nivå, är den om lyckans fördelning. Med andra ord, bör vi även bry oss om ojämlikhet i lycka? Om man förespråkar ökad lycka som samhällsmål framför exempelvis ekonomisk tillväxt — på grund av att lycka är vad vi värderar som ett mål i sig och inte bara som ett medel — är det då inte logiskt att även argumentera för att vi bör bry oss om ojämlikhet i lycka, snarare än ojämlikhet i inkomst och andra resurser? (Frågan kanske verkar alltför hypotetisk, då ju lycka inte direkt kan omfördelas likt inkomst och förmögenhet, men det är inte svårt att tänka sig att politiska beslut indirekt kan få konsekvenser för lyckans fördelning.)

Även om detta spontant låter rimligt, är det inte självklart vid närmare eftertanke. För att renodla tankegångarna bör vi först tänka på lyckoojämlikhet givet en viss genomsnittlig samhällelig lyckonivå. Detta kan illustreras med följande två hypotetiska lyckofördelningar.

lyckofordelning

I den vänstra fördelningen har de flesta individer en lyckonivå nära medelvärdet och endast ett fåtal individer är mycket olyckliga eller mycket lyckliga. Den högra fördelningen kännetecknas istället av stor variation mellan folks lyckonivåer. Den vänstra fördelningen är alltså mer jämlik med avseende på lyckoutfallet. Denna skillnad kan sammanfattas kvantitativt med standardavvikelsen, ett statistiskt spridningsmått, vilken är avsevärt högre för den högra fördelningen. Notera dock att den genomsnittliga lyckan är densamma.

Kan vi då säga att den ena fördelningen är mer önskvärd än den andra? Ett sätt att närma sig problemet är med hjälp av följande tankeexperiment: föreställ dig att du befinner dig bakom en ”okunnighetens slöja”, så att du inte vet vilken plats i lyckofördelningen du kommer att ha vid valet av samhällsordning—vilken fördelning skulle du då föredra? Om du vill minimera risken för att bli mycket olycklig bör du föredra den mer jämlika fördelningen, och omvänt om du vill maximera chansen att bli riktigt lycklig.

Nästa fråga är huruvida du är beredd att acceptera en avvägning mellan genomsnittlig lycka och jämlikhet. Är du exempelvis villig att acceptera en något lägre genomsnittlig lyckonivå, om detta innebär att risken att vara mycket olycklig minskar?

För en renodlad utilitarist bör det endast vara den genomsnittliga lyckan som räknas. Här går alltså en skiljelinje mot det utilitaristiska argument för jämlikhet i exempelvis inkomst. Det senare kan nämligen motiveras rent instrumentellt utifrån att marginalnyttan av konsumtion är större för en fattig person än för en rik, så att den totala lyckan kan ökas genom inkomstomfördelning från rika till fattiga. Vidare kan ett samhälle med stora inkomstskillnader antas leda till minskad sammanlagd lycka till följd av ineffektiv konsumtion av ”positionella varor”, ökade sociala spänningar och brottslighet. Sist men inte minst kan skillnaderna upplevas som orättvisa i sig, och således minska välbefinnandet. Aversion mot lyckoojämlikhet kan alltså inte motiveras utifrån en rent utilitaristisk princip, utan måste härledas till någon ”djupare” syn på orättvisa.

Det vore väldigt intressant att höra vad Lyckobloggens läsare tänker om det här ämnet. Är lyckoojämlikhet något att bry sig om, och är det värt att belysa av forskare? Lämna gärna en kommentar!

Martin Berlin

En hjärna laddad med medkänsla

onsdag, oktober 31st, 2012

Kanske vill du hitta sätt att skapa positiv förändring i ditt liv och förstå dig själv och andra på nya sätt? Grattis, då har du kommit helt rätt! En kompis tipsade mig idag om världens ”webinar-guldgruva”, för alla som är intresserade av personlig utveckling, empati, medkänsla (och forskningen bakom). Det är sju stycken 1 timmes långa samtal från Soundstrue med några av världens ledande forskare i ämnet som man kan ladda ner. Det sista samtalen släpps tre måndagar fram över. Först ut är Dr. Richie Davidson, som du kanske känner till från studier av långtidsmediterande munkar. Han berättar bland annat om hur känslor och tankar påverkar hjärnans uppbyggnad och struktur. I del två berättar Dr. Daniel Siegel om hur medkänsla påverkar relationen till oss själva och andra. Videon ovan är ett intro som gör det rätt svårt att motstå denna inbjudan, eller hur? Här nedan är länkar till varje webinar, Enjoy 🙂

Session 1: How the Mind Changes the Brain, Dr. Richie Davidson

Session 2: Mindfulness of Oneself and Others, Dr. Daniel Siegel

Session 3: Cultivating a Forgiving Heart, Dr. Tara Brach.

Session 4: The Evolution of Compassion: From Gene to Meme, Dr. Dacher Keltner

Session 5: Balancing Compassion and Assertiveness, Dr. Kelly McGonigal, 5 nov.

Session 6: The Power of Self-Compassion, Dr. Kristin Neff, 12 nov

Session 7: Compassion in the Wider World, Dr. Jean Houston, 19 nov

Anna Gordh Humlesjö

Migration och lycka

tisdag, oktober 16th, 2012

Blir personer som migrerar lyckligare? När det gäller ekonomisk migration– från landsbygd till stad inom samma land eller från ett fattigt till ett rikt land–är det vanligtvis så att de objektiva levnadsförhållandena, såsom inkomst- och konsumtionsnivåer, förbättras avsevärt. Detta talar även för att det subjektiva välbefinnandet borde öka, i den mån detta påverkas av levnadsförhållandena.

Men även om inkomster och konsumtion ökar i absoluta termer, så innebär en flytt till en rikare region ofta även en försämring av den relativa inkomsten. Detta kan innebära en lägre social status och därmed ett lägre upplevt välbefinnande, i synnerhet om vi i högre grad tillvänjer oss vid en förbättring av vår absoluta inkomst. Svaret är alltså inte uppenbart på förhand.

Spontant skulle de flesta nationalekonomer ändå svara ja på frågan om huruvida emigranter blir lyckligare på sin nya hemort. Detta utifrån den enkla observationen att personen själv valt att flytta,* det vill säga ett resonemang baserat på ”avslöjad preferens” (vilket jag berört  i ett tidigare inlägg). Å andra sidan är det tänkbart att vissa presumtiva emigranter överskattar fördelarna med att flytta. I synnerhet då det rör sig om ett beslut vars långsiktiga konsekvenser är svårförutsägbara, som måste fattas med begränsad information, och där man inte har möjlighet att pröva sig fram.

Det visar sig dock vara väldigt svårt att ge ett empiriskt svar på frågan om huruvida migration leder till ökat välbefinnande. För att veta hur emigrantens lycka påverkas måste man nämligen kunna uppskatta dennes kontrafaktiska lyckonivå—det vill säga hur lycklig personen i fråga skulle vara om denne inte emigrerat. Att jämföra de individer som valt att emigrera med de som inte gjort det ger i allmänhet inget giltigt svar, då dessa grupper troligtvis skiljer sig åt i viktiga avseenden. Man kan exempelvis tänka sig att de som är mest missnöjda med sin situation också är mest benägna att emigrera.

En ny studie försöker lösa detta s.k. selektionsproblem genom att studera ett ”naturligt experiment” i form av ett migrationslotteri. Vinnarna i detta lotteri fick möjligheten att emigrera från den fattiga önationen Tonga till Nya Zeeland, givet att vinnarens familj kunde försörja sig på egen hand där. Lotteriets förlorare kunde således fungera som kontrollgrupp, då dessa personer i statistisk mening kan förväntas vara identiska med vinnarna.

Hur gick det då för emigranterna jämfört med de tonganer som ville, men ej fick chansen att flytta? Till att börja med konstareras att emigranternas materiella förhållanden förbättrades avsevärt i Nya Zeeland. Efter tre år var emigranternas inkomster i genomsnitt ca tre gånger högre, och konsumtionsnivån hade också ökat avsevärt. Effekterna på det subjektiva välbefinnandet visar sig dock vara mer komplexa. Å ena sidan var emigranterna mer nöjda med sin inkomstnivå, men å andra sidan upplevde de sig som mindre respekterade. Effekten på den självskattade allmänna lyckonivån var starkt negativ, men paradoxalt nog pekade andra mer specifika mått på psykiskt välbefinnande (t.ex. nedstämdhet och nervositet) på en tydlig positiv effekt.

Sammanfattningvis finner denna studie alltså ingen entydig effekt på emigranternas subjektiva välbefinnande. Huruvida denna slutsats går att generalisera till andra sammanhang är dock en öppen fråga som endast framtida studier kan besvara.

* ”Valt” i detta sammanhang kanske inte svarar mot alla läsares vardagliga förståelse av ordet, då ju emigrationen exempelvis kan ha föranletts av svår fattigdom.

Källa: Stillman S., Gibson, J, McKenzie D. and Rohorua H. (2012). Miserable Migrants? Natural Experiment  Evidence on International Migration and Objective and Subjective Well-Being. IZA Discussion Paper No. 6871.

Martin Berlin

Har Kinas ekonomiska tillväxt lett till ökad livstillfredsställelse?

söndag, september 30th, 2012

Kina har under de senaste 20 åren upplevt en imponerande ekonomisk tillväxt. BNP per capita (i fasta priser) har ökat fyrfaldigt under denna period, i takt med en ökad urbanisering och ett privat konsumtionsmönster som alltmer liknar det i väst. Men hur har folks livstillfredsställelse påverkats? Denna fråga ställer sig Richard Easterlin m.fl. i en nyligen publicerad forskningsartikel.

Easterlin är sedan tidigare känd för observationen att ekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis leder till ökad lycka—den s.k. Easterlinparadoxen (andra halvan av paradoxen består av att personer med högre inkomst inom ett land, vid en viss tidpunkt, tenderar att vara mer nöjda med sina liv). Easterlinparadoxen har främst påvisats för rikare länder, och i synnerhet USA (inte minst p.g.a. bättre data), men gäller den även för ett land som Kina, med relativt låg inkomst i utgångsläget?

Befintliga tidsserier är långtifrån perfekta, men visar om något på att den genomsnittliga livstillfredsställelsen inte har ökat under perioden ifråga. Välbefinnandet har förvisso ökat i den rikaste tredjedelen av befolkningen, men detta har motverkats av en nedåtgående trend för  tredjedelen med lägst inkomster.

Bland tänkbara orsaker till de stagnerande välbefinnandesiffrorna nämner artikelförfattarna ökad arbetslöshet och ökad ojämlikhet, i kombination med att tidigare sociala skyddsnät delvis avskaffats.

En fråga man kan ställa sig är förstås om befintliga mått på subjektivt välbefinnande—främst självrapporterade surveyfrågor om allmän livstillfredsställelse—är lämpliga vid såpass omvälvande ekonomiska och sociala samhällsförändringar. Detsamma kan å andra sidan även sägas om de traditionella ekonomiska välfärdsmåtten. Hur som helst är Kina ett intressant studieobjekt för lyckoforskningen, och det kommer att bli intressant att se en uppföljning av dessa resultat framöver.

Läs mer om artikeln i NY Times här.

Martin Berlin