Archive for the ‘Reflektioner kring lycka’ Category

Dalai Lama – En helt vanlig människa

onsdag, april 20th, 2011

Jag är lite förvånad över mötet med Dalai Lama. Jag visste att jag skulle få ta del av ett föredrag från en världsmedborgare, med djupa rötter i den urgamla kunskapstraditionen av buddhistisk filosofi. Jag visste också att han håller sig ”up to-date” med de allra senaste erövringarna inom forskningen om hjärnan. Men jag blir imponerad av hur han får ihop de vitt skilda världarna på ett så enkelt och självklart sätt. Han understryker hur studier inom bland annat kognitiv neurovetenskap fortsätter att bekräfta vikten av mindfulness och inre sinnes frid för både fysiskt och psykiskt välbefinnande, samt positiva mänskliga relationer.  Det är alltså ingen ”flummig åsikt” utan baserat på konkret vetenskap när Dalai Lama säger:

“ In my opinion inner peace and loving kindness is the most important thing, more important than anything else“

Dalai Lama är inget ”workshop wow”. Han ger ingen känsla av en guru som förmedlar mystisk visdom som manar till magisk tilltro för att den är omöjlig att förklara. Jag upplever Dalai Lama som väldigt ödmjuk och anspråkslös. Hans budskap är jordnära och praktiskt, förmedlat med djupt allvar, men alltid lika nära till skratt. Han kallar på vår egen intelligens att förstå vårt eget bästa, mänsklighetens bästa, jordens bästa.  Han säger att det är lika viktigt att tänka och studera som att meditera, vi måste hela tiden fortsätta lära oss på olika sätt så att vi kan komma till insikt från olika perspektiv. Det händer inte mycket om vi bara sätter oss ned och blundar, säger han skrattande och fortsätter:

”Only complete concern of others well being, will enable us true wellbeing.”

Hur kan vi göra de möjligt för mänskligheten att uppnå verklig lycka, frågar Dalai Lama? Han säger att lycka kommer från genuin medkänsla med andra.  Inte bara för att de skapar glädje hos andra utan för att de skapar glädje i sig. Att ge är det mest själviska vi kan göra, säger han, det finns inget smartare sätt att bli lycklig på, samtidigt som det skapar en lycklig värld. Han skrattar igen och säger:

”Its better to be selfish in a wise and intelligent way, instead of selfish in a foolish way”

Utnötta ord som medmänsklighet, hjärtlighet, medkännande och vänlighet får liv på nytt när de kommer från en person som strävar efter att leva innebörden av dem i allt han gör gentemot mot alla han möter både på personligt och världspolitiskt plan. När han uppmanar oss att göra det samma, blir de mer än ord. Han påminner oss om att det faktiskt är något vi – du och jag- kan välja, när han säger:

”I am just a normal human being.”

Men det är inte heller lätt att förstå allt han talar om. De han säger väcker mycket frågor, särskilt om den buddistiska filosofins syn på medvetande. ”The hard problem of consciosness” och ”The explanatory gap” inom medvetande-forskningen känns mer närvarande än någonsin. Därför öppnar han en viktig dörr för disskussion när han påminner oss om buddismens grundstomme: logiskt resonemang. Han säger:

”Do not accept any teaching or teacher out of faith or devotion, but rather out of your own confidence — confidence that you have reached as a result of your own intelligent investigation and analysis.”

Kanske är det anledningen till att den buddistiska filosofin och den västerländska vetenskapen går så bra ihop. Det är helt klart spännande att hans ord påminner om lyckoforskningens grundprincip om evidensbaserad kunskap. Vi skrattade väldigt mycket med Dalai Lama. Han talar om anknytningsteorier och hur hans mammas kärlek, trots alla buddhistiska studier, är hans stora källa till medkänsla. Han skrattar med sig själv så där som bara Dalai Lama kan, när han säger:

“Sometimes I think my mothers kindness spoiled me”

Anna Gordh Humlesjö

Vill inte vara en vandrande klitoris

söndag, april 3rd, 2011

Nu tänker jag svära i kyrkan och säga att jag varit lite less på lycka senaste tiden. Låt mig utveckla… (som han i Klungan säger). Vad jag egentligen menar när jag säger ”lycka” i det här sammanhanget är positiva tankar och känslor. Och vad jag egentligen menar att jag är less på är det ensidiga fokus på positiva tankar och känslor som ofta går hand i hand med undvikandet av det motsatta. Att likställa dessa två med meningen med livet är ungefär vad man gör inom hedonismen; njutningen är det enda meningsfulla. Tanken på hedonism framkallar samma känsla i mig som att föräta sig på grädde.

Men det är bara jag.  Alla får finna sin egen sanning. I den existentiella ovisshet vi alla delar blir min sanning att meningsfullhet är nyckeln; det som närmast definierar lycka. Någon kan finna mening i att njutning är det enda som är verkligen eftersträvansvärt.theravada Theravada-buddhister i Sri Lanka strävar, med särskilda meditationstekniker, efter att uppnå ett tillstånd med tankar, känslor och uppfattningar som sett ur västerländsk psykiatris ögon är symtom på depression. Buddhisternas uppfattning är däremot att tillståndet är eftersträvansvärt då det ger värdefulla insikter om existentiella sanningar och människans väsen. (Obeyesekeres, 1984)

Lycka i form av meningsfullhet för mig är så mycket mer än njutning. Njutning och positiva tankar och känslor är bara en del av det. Meningsfullheten kan finnas i njutningen, i kärleken, men också i kampen och i smärtan. Med meningsfullhet i grunden leder varje upplevelse, smärtsam som njutningsfull, till ett fullödigare och lyckligare liv. Jag har känt mig lycklig när jag gråtit av sorg. För att jag samtidigt känt meningsfullheten i att få kontakt med, och möjligheten att bearbeta, ett gammalt sår. Det kan låta paradoxalt men för mig innebär lycka att stå i kontakt med det som orsakar mig smärta. Det ger en känsla av trygghet och förankring i hela tillvaron.

Om man skulle gå runt och vara lycklig hela tiden skulle man vara någon slags vandrande klitoris, som Mark Levengood uttryckte det. Jag förstår nog vad han försöker säga.

Källa: Obeyesekeres Gananath (1984) Depression, Buddhism and the work of culture in Sri Lanka. I: Kleinman, Arthur & Good, Byron (red.) Culture and Depression. Berkeley, CA: University of California Press, s. 134-152.

Feliks Wallenrodhe
Psykologstudent

Ett till samtal om lycka

lördag, mars 19th, 2011

Ett intressant samtal om lycka finns att lyssna på här. Det är 40 minuter långt, från Filosofiska rummet i P1.

Obs! Det här är inte samma samtal som jag tipsade om 14 mars, det här är ännu mer intressant 🙂

Göran Hådén

Livet är alldeles precis just nu

tisdag, mars 15th, 2011

right now

Jon Kabbat Zinn berättar i det här videoklippet om hur den senaste forskningen inom kognitiv neurovetenskap har kommit fram till att det är möjligt att förändra hur hjärnan arbetar och dess struktur genom att aktivt träna medveten närvaro. Detta är korrelerat med hjärnans plasticitet, man har i ett stort antal studier påvisat att hjärnan hela tiden förändras i sin struktur genom våra upplevelser, tankar och influenser från vår omgivning, dvs. vi är i ständig förändring. (Jag kommer att blogga mer om dessa forsknings reslutat framöver) Denna plasticitet är något som kan ge oss insikten om vår egen möjlighet till att påverka våra liv i en positiv riktning genom att välja positiva influenser. Vi kan ta medvetna beslut att välja mer av de som stärker oss och mindre av de som inte är konstruktivt i livet, för dina val påverkar dig rent fysiskt och skapar vem du är.

Genom mindfulness så kan vi fördjupa kontakten med här och nu, inte bara som en tanke utan att de rent fysiskt förbättra vår förmåga till klarhet i nuet så vi kan öka vår medvetenhet om vad vi väljer att fylla våra liv med och vara lyhörda på vad vi verkligen vill. Precis som att vi kan öka vår färdighet genom träning av sport, ett språk eller att spela piano, så ger de resultat rent fysiologiskt I hjärnan när vi praktiserar mindfulness. Detta skapar inte bara klarhet och ökad tillgång till vår intelligens utan skapar plats för välbefinnande och livstillfredställelse på ett djupare plan. Här berättar Jon Kabbat Zinn om bakgrunden till hans arbete med mindfulness.

Meditation och mindfulness är alltså ett väldigt konkret sätt att öka vårt välbefinnande. Detta sker genom att kontakt med närvaro i livet berikar livet, och livet det är här och nu… inte igår, inte sen och inte imorgon eller om ett år. Även om vi ofta lever som om vi kunde skjuta upp livet tills senare, så är de enda liv vi har det vi håller i våra händer just nu. Om vi kan tillåta oss att ge utrymme för processen av att leva i närvaro i nuet även om vi har focus på framtida mål, om vi kan vara öppna för de som sker nu; t.ex. nu när du läser det här, då kan vi också vara redo för att uppskatta den stunden när vi uppnår våra uppsatta mål eller uppfyller våra förhoppningar. För de kommer också att ske nu. För livet kommer alltid att vara precis här och nu.

Anna Gordh Humlesjö

Ond lycka?

söndag, november 21st, 2010

De flesta menar att lycka är eftersträvansvärt, och somliga av oss menar att lycka är det enda som är eftersträvansvärt i sig självt. Den sistnämnda gruppen kan kallas Hedonister, och i olika utformningar har uppfattningen existerat i stort sett så länge det funnits nedtecknade teorier om vad som är gott i livet.

Det finns två huvudsakliga invändningar mot hedonismen i den här utformningen. Den första säger att det också andra saker som är eftersträvansvärda. Kunskap. Vänskap. Rättvisa. Den andra invändningen säger att inte all lycka är värdefull. Om jag till exempel blir lycklig av att tortera oskyldiga, är inte min lycka en bra sak. Det är till och med en dålig sak.

Det är viktigt att vara noga här: I princip alla menar att det är dåligt när någon blir torterad. Att det är dåligt när oskyldiga lider kan betraktas som en av de mest självklara moraliska principerna. Det är dåligt när någon blir lycklig av att tortera, för det innebär att för att den här personen ska bli lycklig måste någon annan lida. Men detta håller ju också en hedonist med om. Oenigheten består i huruvida den lycka som den som torterar erfar är i sig något dåligt eller inte.

Vissa hedonister har försökt komma runt det här problemet genom att säga att äkta lycka aldrig kan vara sadistisk, och att det bara är äkta lycka som är värdefull (Skadeglädje är med andra ord inte den enda sanna glädjen. Tvärtom). Överhuvudtaget har man försökt skilja ut mer eller mindre bra lycka beroende på vad man blir lycklig av: är det ett ”passande” objekt? Är det något som ”förtjänar” en lycklig attityd? Men detta, menar kritiker, innebär att man frångår enkelheten hos teorin som gör den tilltalande:  att den utgår från den enkla principen att lycka är värdefullt och lidande dåligt. Det verkar ofrånkomligt att en renlärig hedonist antingen måste säga att torterarens lycka är värdefull, eller överge hedonismen.

Hedonister, menar jag, kan skilja ut mer eller mindre bra källor för lycka utan att överge sin teori. De (vi) kan göra det genom att hänvisa till lyckans funktion. Lycka (positiva känslor) fungerar som belöning. Det som vi blir lyckliga av kommer vi att tendera att fortsätta göra. Om någon blir lycklig av att tortera så är det troligt att han/hon kommer att fortsätta att tortera i framtiden. Och det är givetvis någonting dåligt, enligt hedonisten. Mycket bättre är de lyckoskapande aktiviteter som 1) leder till lycka för andra människor och 2) är hållbara och varierande nog för att fortsätta ge lycka till den som utför dem. Dvs. vi accepterar att som enskild instans så kan en torterares lycka vara värdefull, men det är samtidigt något som det ligger i allas intresse att undvika: dels på grund av dess direkta konsekvenser (offrets lidande) men också på grund av vilken tendens lyckan skulle förstärka hos torteraren.

Det kanske svåraste i värdefilosofin är att skilja ut våra intuitioner om tillstånds intrinsikala värde (det värde någonting har i sig självt) från intuitioner om värdet av deras konsekvenser. Det är svårt, för att i verkligheten har alla händelser konsekvenser som är viktigare än vad som förekommer i händelsen själv. Den vanliga sortens intuitioner är dem vi behöver för att hantera våra vardagliga liv, och då är det inte bara förståeligt utan också klokt att reagera mot vissa kortsitkigt lyckoskapande handlingar. Men det kan alltså också en hedonist gå med på.

David Brax

Varför lär vi oss inget vettigt i skolan?

torsdag, juli 29th, 2010

boring_class

Tanken slog mig häromdagen. Har vi verkligen någon större nytta av det vi lär oss i grundskolan och gymnasiet? Självklart har vi det – till viss del. Men lär vi oss de viktigaste sakerna i skolan? Anta att några av följande faktorer är sådant som de flesta människor eftersträvar att uppfylla i livet:

– Att hitta ett intressant jobb där ens värderingar, talanger och personlighet kommer till sin rätta
– Att finna en partner och forma en lycklig kärleksrelation tillsammans
– Att skaffa barn
– Att knyta vänskapsband och odla goda relationer med familj och släkt
– Att hitta engagerande och roliga fritidssysselsättningar
– Att finna en ”djupare” mening med livet och bidra till något som går utöver en själv.
– Ett spännande liv rikt på varierande upplevelser
– En god hälsa som möjliggör ett långt liv

Vi kan lägga till:
– Att i allmänhet må bra och känna sig nöjd med livet

Det senare kan vi anta till viss del blir en konsekvens av att listan ovan uppfylls men inte nödvändigtvis. De flesta av sakerna på listan utgör lyckans bestämningsfaktorer men yttre omständigheter har ju ändå en begränsad effekt på vår lycka.

Givet att vi har fångat in det mesta av människors grundläggande önskningar i listan ovan skulle man kunna anta att samhället i hög grad skulle vara utformat för att hjälpa människor att uppnå dessa livsmål. Inte minst borde en betydande andel tid ägnas åt dessa frågor i skolan. Tanken med skolan är ju trots allt att vi ska lära oss en massa saker som vi ska ha nytta av senare i livet. Men de flesta punkterna i listan ägnar vi nästan ingen tid alls åt i skolan.

När jag gick i grundskolan och gymnasiet ägnades mycket tid åt naturvetenskap, historia, samhällsvetenskap och språk men mycket sällan fick vi lära oss något om hur människor fungerar på ett psykologiskt och socialpsykologiskt plan. Trots att det är just den kunskapen som är mest nyttig senare i livet. Alla punkterna i listan berör just psykologi och socialpsykologi (till viss del även filosofi).

Jag är tveksam till om alla lektionerna i historia, kemi, matematik och svenska överhuvudtaget gav någonting alls som kan tänkas vara användbart för att realisera målen på listan.  Mycket av det som finns med i listan är sådant som vi lär oss genom erfarenhet och ”trial and error” men det är ändå märkligt att skolan nästan inte berör dessa ämnen alls. Varför lämna dessa viktiga frågor ”vind för våg” när det finns så mycket intressant psykologisk och socialpsykologisk kunskap att lära ut och reflektera kring?

Filip Fors (www.filipfors.se)

Att mäta det som gör livet värt att leva

måndag, juni 21st, 2010

Filip Fors (www.filipfors.se)

Vilken vinnare i herrfotbolls-VM ökar lyckan mest?

fredag, juni 11th, 2010

För första gången i detta årtusende spelas nu herrfotbolls-VM utan svenskt landslag. Vilsna fotbollsälskare frågar sig vilka de ska heja på istället. Kanske det land vars seger vore bäst för lyckan i världen? 🙂

Alla 32 länder som deltar finns här. Låt oss analysera vad en seger i turneringen skulle innebära för två av dessa länder:

USA har flest invånare av alla länder som deltar, men invånarna bryr sig relativt lite om fotboll.

Å ena sidan är USA vana vid idrottsframgångar, vilket begränsar glädjen på grund av tillvänjningseffekten. Å andra sidan är de ovana vid just herrfotbollsframgångar.

VM-guld skulle säkert öka fotbollsspelandet i detta mäktiga land, och endast delvis på bekostnad av andra sporter. Låt oss därför anta att det skulle öka motionerandet i USA och det vore ju i alla fall bra för lyckan.

Å ena sidan kan det ju förstås vara bra för ett fattigt land att få något att glädja sig åt. Å andra sidan kan det hämma landets utveckling. Nordkorea är inte vana vid riktiga idrottsliga framgångar över huvud taget. Däremot matas ju invånarna ständigt med ”information” om hur bra det går för landet, så frågan är om en äkta framgång skulle märkas så mycket mer?

Ytterligare en faktor som kan påverka är hur mycket människor globalt vill att ett visst land ska vinna.

MEN
Vilka vi svenskar sitter hemma och hejar på, påverkar ju rimligen inte vem som vinner. Därför kan vi med gott samvete sitta och hoppas på precis vad som helst! Dessutom så är ju vår lyckonivå väldigt snart tillbaka på samma nivå som förut, oavsett vem som vinner. Vid behov kan du annars läsa våra tidigare inlägg om hur man bäst hanterar motgång här 😉

Mycket nöje!

PS. För att sammanfatta mitt svar på frågan i rubriken: Jag vet inte. Har du någon teori? 🙂

PSS. DN låter meddela att tillväxten skulle gynnas mest om Tyskland vinner…

Göran Hådén

Intressant? Andra om , , samhälle, , ekonomi, ,

Media: ab123456 dn12 svd12 ex123

Självhjälpsindustrin och dess kritiker

tisdag, juni 8th, 2010

Idag fortsätter SvD:s artikelserie om lyckoforskning. Dagens tema är den självhjälpsindustri som växt fram på temat lycka och välbefinnande. Även om man kan se en uppåtgående trend för självböcker på detta tema är det nog fortfarande betydligt vanligare med självhjälpsböcker kring hälsa och kost.

self

Mig veterligen finns det bara en svensköversatt självhjälpsbok på lyckotemat som håller en ganska hög vetenskaplig nivå, det är Sonja Lyubomirskys ”Lyckans Verktyg”, även om också den har sin fläckar. På engelska finns Barbara Fredricksons ”Positivity”. Det finns även några KBT-böcker med god evidens, exempelvis David Burns ”Feeling good” eller ”KBT – En självhjälpsbok”.

Barbara Ehrenreich är kritisk till positiv psykologi och självhjälpsvågen såsom delar av den politiska västern brukar vara. Någon som läst hennes bok? Har hon några bra argument? Kanske är det svårt för oss svenskar att förstå hur utbredd föreställningen om positiv tänkande är i USA. Personligen har jag inget emot självhjälpsböcker så länge då vilar på vetenskaplig grund eller i alla fall innehåller genomtänkta praktiska metoder. Tvärtom tror jag att en bra självhjälpsbok kan bidra till mycket gott. Så som med allt annat måste man ju skilja på bra och dåliga självhjälpsböcker.

Kritikerna kan ha rätt i att självhjälpsindustrin överdriver hur mycket individen själv kan påverka av sitt välbefinnande. Samtidigt kan man även kritisera kritikerna för att de inte i tillräckligt hög utsträckning verkar förstå hur mycket av lyckan som beror på vårt sätt att tänka och hur relativt liten betydelse socioekonomisk status har (i rika länder). Socialpsykologen Jonathan Haidt har sagt: ”Happiness doesn’t come entirely from within, but if you ever have to choose between changing your thinking or changing the world to make it conform to your wishes, be sure to choose the former.”. Lyckoforskningen tycks ge visst stöd för den hypotesen, i alla fall i den mån våra basala sociala och materiella behov är tillgodosedda.

Man kan fråga sig vilka alternativ Ehrenreich förespråkar och om hon själv har några genomtänkta förslag på hur människor kan bli lyckligare? Och har hon i så fall någon evidens för dessa förslag? Om inte är hon kanske mer politiskt korrekt, men egentligen lika ytlig som delar av den kultur som hon själv kritiserar? Man bör förhålla sig kritisk även till kritikerna.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Lycka som bleknar

fredag, juni 4th, 2010

I The New Yorker från 31 maj finns en skämtteckning som visar en butik packad med människor som köper Ipad. En av kunderna säger: ”Jag har bara en ytterligare fråga – kommer den att göra mig lycklig?”

Svaret är förstås att varje ny åtrådd vara som vi blir ägare till gör oss lyckliga. För en dag, för några veckor. Eller kanske några månader. Sedan åtrår vi något annat och den nyss älskade tingesten betraktas med likgiltighet.

Människan blir aldrig nöjd. Vi längtar, köper, gläds, ledsnar, köper något nytt igen. Numera tar jag det i beräkningen när jag står inför att köpa något. Hur länge kommer jag att vara glad och lycklig för det här halsbandet, som jag egentligen inte behöver? Om mitt ärliga svar blir en månad, får köpet vara. Då köper jag en bra faktabok istället och lär mig något nytt. Kunskap ger bestående lycka. Hållbar lycka, om du vill.