Archive for the ‘Lycka och biologi’ Category

#50: Var i hjärnan sitter lyckan?

måndag, mars 27th, 2017


Vi har nått fram till avsnitt 50! För att fira detta har vi idag något extra spännande att bjuda på.

Vi ska prata om hjärnan, hjärnskanning/hjärnavbildning och om sambandet mellan olika aktiviteter i hjärnan och lycka.

För att ge er lyssnare så bra kunskap inom detta område som möjligt har vi även bjudit in Pär Flodin, forskare i kognitiv neurovetenskap vid Umeå universitet.

  • Hur går man tillväga för att genomföra en hjärnavbildningsstudie?
  • Hur förändras hjärnan vid intag av ångest- och depressions-dämpande medel?
  • Vad finns det för kopplingar mellan lycka och hjärnaktivitet?
  • Kan hjärnforskningen hjälpa till att skapa artificiell intelligens (AI)?

Trevlig lyssning!

Länk:
Research Blogging

Glädje och dess samband med hjärnaktivitet

måndag, september 30th, 2013

Finns det något gemensamt i alla positiva respektive negativa känsloupplevelser? Både psykologer och filosofer har genom historien diskuterat detta flitigt. Enligt ett synsätt har vi ett antal positiva och negativa grundkänslor som kvalitativt skiljer sig åt på ett distinkt sätt (s.k. diskreta känslor). Detta är känslor såsom glädje, rädsla och ilska. Dessa grundkänslor är vidare kopplade till olika delar av hjärnan (enligt vissa teorier).

Hur många grundkänslor som finns hos människan skiljer sig mellan olika teorier men idén är att alltså att vårt känsloliv kan delas upp till en litet antal distinkta grundkänslor. Den kända emotionsforskaren Paul Ekman hävdade att åtminstone sex olika känslor kan lokaliseras hos alla mänskliga kulturer.

Enligt ett annat synsätt kan våra känslor beskrivas på en ännu mer grundläggande nivå än den uppdelning som Ekman och andra gjort. Enligt detta synsätt finns det två upplevelsedimensioner som karaktäriserar alla våra känsloupplevelser, nämligen njutningsdimensionen (från välbehag till obehag) och aktiveringsdimensionen (från uppvarvat till stillsamt). Modellen kallas ”Core Affect”. Jag har tidigare skrivit om denna modell i detta inlägg.

I en ny studie studerades kopplingen mellan hjärnaktivitet och de två känslodimensionerna. Upplevelsernas njutningsdimension visade sig vara kopplad till aktivitering i en främre del av hjärnan kallad orbitofrontal cortex. Aktivieringsdimensionen var i sin tur kopplad till den del av hjärnan som kallas amygdala.

Än mer intressant var att man i studien lät försökspersonerna uppleva olika ambivalenta känslor medan man skannade deras hjärnor. T.ex. lät man försökspersonerna föreställa sig ”ensam (obehaglig) glädje” genom följande scenario:

You are rocking in your favorite chair, gently flipping your cell phone open and closed. You want to share a recent promotion with your brother who is unavailable overseas. Wishing you could call him, you close your eyes and release a held breath. You continue fiddling with your phone, a tender solitude clouding your mind. You feel a lonely happiness.

och ”stolt (behaglig) glädje” genom följande scenario:

You are performing a challenging piano solo, your fingers working the keys. You finish the piece and receive thunderous applause as you rise. You bend at the waist into a deep bow and sense your heart thumping rapidly. Glowing with satisfaction, you continue to feed off the crowd’s energy. You feel a proud happiness.

När forskarna analyserade känsloskattningarna från en mängd olika scenarior fann man att njutnings och aktiveringsdimensionerna kunde förklara deltagarnas hjärnaktivitet. Ensam glädje upplevdes som obehaglig och stolt glädje som behaglig och dessa två känslor gav upphov till olika aktivitet i orbitofrontal cortex (den del som man tror är kopplad till välbehag respektive obehag).

I sin helhet ger studien således stöd för att det core affect är mer grundläggande  än Paul Ekmans idé om distinkta grundkänslor. Studien ger även ytterligare kunskap om hur vårt välbefinnande är kopplat till hjärnaktivitet där välbefinnandedimensionen är kopplad till orbitofrontal cortex och aktiveringsdimensionen till amygdala.

Referens:

Wilson-Mendenhall m.fl. (2013) Neural Evidence That Human Emotions Share Core Affective Properties, Psychological Science.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Wow!

måndag, januari 28th, 2013

Vi har alla någon gång upplevt hur vi blickat upp mot stjärnhimlen och slagits av förundran. Men visste du att upplevelsen av förundran är en biologisk lyckoboost som förändrar hjärnan? Hur ofta stannar du upp och tar in alla små och stora mirakel omkring dig? Här kommer lite inspiration som berättar ur ett vetenskapligt perspektiv, varför det är så viktigt att tillåta oss att förundras över livet.

Anna Gordh Humlesjö

Mindfulness bättre än antidepressiva

måndag, april 9th, 2012

En inblick i vad det är som sker i hjärnan när vi mediterar och varför det är så viktigt för välbefinnande att vi lär oss att vara närvarande istället för att undvika känslor. Mark Williams, forskare vid Oxford och en av skaparna bakom mindfulness baserad kognitiv terapi (MBCT) förklarar hur mindfulness är en av de mest effektiva sätten för att bota depression. Det har visat sig i flera studier att mindfulness är lika bra som antidepressiv medicin, samt att det även minskar återfallsrisken markant. Han uttrycker inte rakt ut att mindfulness är bättre än antidepressiva, men att det är lika bra. Självklart kan de vara viktigt att ge människor medicinsk behandling vid depression. Om mindfulness inte bara är ett kraftfullt verktyg att hantera utmaningar i vardagen utan dessutom följs av väldigt positiva ” biverkningar” som ökar livskvalité vilket många studier visar. Kanske skulle mindfulness faktiskt på längre sikt, och för allt fler människor, vara bättre än tabletter?

Anna Gordh Humlesjö

En bortglömd pärla

söndag, juni 6th, 2010

nettle

Det finns idag ett flertal introduktionsböcker till lyckoforskningen. Vissa är bättre än andra. Allra bäst tycker jag om Daniel Nettles: ”Happiness: The Science Behind Your Smile”. Även om Nettles bok har några år på nacken och inte innehåller de senaste rönen sammanfattar den en stor del av forskningen på ett bra sätt. Dessutom lägger Nettle till sina egna reflektioner och tolkningar av resultaten på ett kreativt sätt. Det är en av få introduktionsböcker som går in på lyckans neuropsykologiska förklaringar. Ett kapitel ägnas även åt skillnaden mellan ”wanting och liking”, varför det vi eftersträvar inte alltid gör oss lyckliga. Även om Nettle är psykolog, framför allt expert på personlighetspsykologi och evolutionspsykologi lämnas sociala förklaringar inte utanför, i kapitlet ”Love and work” går Nettle igenom hur våra yttre livsvillkor påverkar lyckan och hur dessa interagerar med vår personlighet.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Beror 50 procent på generna?

onsdag, juni 2nd, 2010

Under rubriken ”Halva din lycka är redan gjord” fortsätter idag svenskans artikelserie om lyckoforskning. Bland annat uppmärksammas personlighetens betydelse för lyckan och att ungefär 50 procent är medfödd. Det som är lätt att glömma när man talar om att ungefär 50 procent är medfödd är att dessa resultat pekar på att ungefär 50 procent av lyckovariationen inom en given befolkning kan förklaras av gener.  Detta är inte samma sak som att 50 procent av hela lyckospannet går att föra tillbaka till generna. De urval som studerats i tvillingstudierna är i princip uteslutande hämtade från rika (och lyckliga) länder som USA, Storbritannien och Nederländerna där variationen i livsvillkor inte är jättestor. Det är troligt att generna förklarar en mindre del av variationen inom exempelvis ett fattigt och otryggt land där istället livsvillkoren blir mer avgörande.

Något som lätt glöms bort är även att medfödda dispositioner samverkar med sociala villkor. Depressioner utlöses ofta av negativa livshändelser men med vilken sannolikt dessa händelser ska resultera i depression eller längre perioder av olycka beror bland annat på hur stabil eller neurotisk individen är. Det sker alltså hela tiden en växelverkan mellan miljö och biologi vilket gör att det nästan blir omöjligt att i procent fastställa hur mycket som går att återföra till arv respektive miljö.

Filip Fors

Lyckogenen

fredag, maj 7th, 2010

Vilka gener som påverkar det subjektiva välbefinnandet är ännu inte helt kartlagt men forskarna har lokaliserat en gen som har betydelse för graden av personlighetsdraget Neuroticism, alltså tendensen att ofta uppleva negativa känslor. I den korta videosnutten ovan pratar  Dean Hamer om hans forskning kring detta.

Filip Fors

Den lyckliga hjärnan

torsdag, maj 6th, 2010

brain

De mest uppmärksammade delarna av lyckoforskningen är social- och personlighets- psykologiska och visar på statistiska korrelationer mellan drag som t.ex. ett samhälles jämlikhet eller en persons utåtriktadhet och deras nivåer av välbefinnande. Korrelationerna är aldrig fullständiga, och konstigt vore annars när det rör sig om så komplexa system med så många inverkande faktorer. (Kort sagt: Om det finns en stark korrelation förskjuts förklaringsbördan: varför är du, som är så utåtriktad, inte lycklig?).

För att ta sig från korrelation till en etablerad kausal förklaring (jämlikhet, utåtriktadhet orsakar välbefinnande) och därmed en mer fullständig bild av hur lycka uppstår och bättre förutsättningar för att effektiva ingrepp, behövs något ytterligare. Allra helst möjligheten att manipulera alla tänkbara faktorer, men åtminstone en rimlig mekanism som leder från fenomen av det ena till det andra slaget. När det gäller lycka är det uppenbart att många av de centrala mekanismer vi behöver utforska utspelar sig i våra hjärnor.

Vi (åtminstone jag) låter oss ofta imponeras av modern hjärnforskning. En särskild lättnad kan märkas hos människor som tidigare varit skeptiska till psykologisk forskning när hjärnforskare levererar resultat från väldesignade studier utförda med sofistikerad utrustning. Det ser pålitligt ut. Även, kanske särskilt, när dessa resultat inte ger direkta svar på frågorna – vi kan inte säga, än, precis hur lycka uppstår men här är vad vi kan säga, tills vidare. Vi kan inte säga, än, precis vad lycka är, men här är en uppsjö processer som pågår som helt klart har någonting med saken att göra.

Detta är en viktig del av att ”göra vetenskap” av frågor som tidigare diskuterats på ett mer vagt, i dess vulgärmening ”filosofiskt”, sätt: vi ändrar våra frågor till någonting vi faktiskt kan studera. Vi preciserar våra definitioner, hypoteser och teoretiska önskemål tillräckligt väl för att svar ska bli möjliga och testar dessa – deras lämplighet beror på vad de kan förklara.

En samling av den bästa forskningen på området finns nu tillgänglig i en volym redigerad av Morten Kringelbach och Kent Berridge under namnet ”Pleasures of the Brain”. Den ger en god bild av den pågående forskningen, och av vilka frågor som för tillfället undersöks och diskuteras och vilka framsteg som gjorts. Den inledande texten ”Fundamental Pleasure questions” är en paneldebatt och ger en uppfriskande ärlig bild av vilka oenigheter som kvarstår, vilka antaganden som görs och vilka möjligheter och begränsningar en neurovetenskaplig approach till lyckan (eller det mer snävare ”Pleasure”) har.

David Brax

Ensamhet och (0)lycka

onsdag, april 14th, 2010

John Cacioppo, forskare vid University of Chicago, har kartlagt ensamhetens, särskilt den subjektivt upplevda ensamhetens betydelse, för både hälsan och lyckan. Men låt oss börja med ”objektiv ensamhet”.  Hans studier tyder som förväntat på att social isolering har en negativ effekt på både det subjektiva välbefinnandet och en rad fysiologiska hälsomått. Sambandet är dock inte så starkt som man skulle kunna tro, studierna visar att korrelationen mellan subjektivt upplevd ensamhet och social isolering mätt i antal sociala interaktioner med vänner och familj inte är speciellt stark. Det är den upplevda ensamheten som är starkast relaterad till sämre hälsa och lägre välbefinnande inte antalet sociala interaktioner.

Den upplevda ensamheten och andra negativa känslor är framför allt relaterad till kvaliteten på de sociala relationerna, att ha några få nära vänner som man känner att man lita på och som alltid finns där är viktigare än hur ofta man har andra människor omkring sig. Graden av ensamhetskänslor beror även i hög grad på andra faktor, exempelvis finns precis som i fallet med övriga negativa känslor en påtaglig genetiskt komponent samt skillnader mellan olika kulturer. I den korta videosnutten ovan förklarar Cacioppo varför ensamhet är mer utbrett i kollektivistiska- än i individualistiska kulturer samt varför kortare stunder av ensamhetskänslor fyller en evolutionärt viktig funktion för mänskligheten. Vi får även veta att det inte är så stor skillnad som man skulle kunna tro vad gäller ensamhetskänslor och det sociala behovet hos introverta och extroverta personer.

Källa: John T. Cacioppo and William Patrick (2008) Loneliness: Human Nature and the Need for Social Connection, New York, W.W. Norton.

———————————-

Filip Fors

Är vi gjorda för att bli lyckliga?

tisdag, november 3rd, 2009

741889_downunder_2003

Tänk dig att du vaknar upp, spritt språngande naken, under ditt träd, tar tag i ditt trogna spjut i ena armen, lyfter upp ett barn i andra och ser dig omkring över din klan som består av runt 25personer. Dessa människor är förutom några enstaka undantag de enda människor du känner och träffat under ditt liv. Du förbereder dig som vanligt för ännu en dag med två stora syften: samla mat och ta hand om dina relationer så klanen fungerar som bäst och kan överleva.

Detta är garanterat en grov förenkling av hur vi levde för tusentals år sedan, men det är ett perspektiv som kan vara användbart när vi funderar över forskningen kring lycka och välmående. Vi är evolverade att sträva efter lycka och inte att vara lyckliga och dagens spelregler för livet och överlevnad ser radikalt annorlunda ut än de förhållanden vi utvecklats för att leva i.

Välmående och lycka är naturens sätt att belöna oss för det beteende som bäst gynnat vår fortlevnad. Evolutionspsykologi uppskattar att vi inte har utvecklats biologiskt på 11.000 år. Det betyder att vår lycka är formad efter det som bäst motiverade oss när vi levde i en vardag som är extremt långt från den vi vaknar upp till idag. Forskningen kring lycka ger oss en otrolig inblick i hur vårt välmående skapas, bibehålls och förändras och resultaten ger oss en djupare inblick i hur vi själva fungerar. En sådan insikt som går att applicera på mer än lycka är forskningen kring hur vi tänker om framtiden och det som varit.

Dan Gilbert, professor på Harvard, talar om lycka och ‘affective forecasting’ som skulle kunna översättas till ‘känslomässig förutsägning’ vilket är ett begrepp han myntat själv och forskar inom. Känslomässig förutsägning är vår förmåga att förutse hur mycket känslor vi kommer uppleva i framtida händelser.

Gilberts forskning visar att vi ofta förutser att händelser kommer påverka oss betydligt mycket mer än vad de faktiskt gör när vi väl upplever dem, detta talar dels för att vi har ett slags psykologiskt immunförsvar som sätter in när vi väl hamnar i jobbiga situationer. Samma psykologiska effekt sker även med positiva känslor: Vi tror att händelser och saker(julklappar) kommer göra oss lyckliga men när vi väl är där, när framtiden blivit idag, så upplever vi inte så stark lycka som vi ofta förutspått. Ett uppseendeväckande fynd är att vi också ibland minns saker som mycket mer positiva än vad de faktiskt var när vi upplevde dem.

Gilberts forskning visar att vi, i vissa situationer, behöver en djupare förståelse för hur lycka fungerar och var lyckan kommer ifrån. Frågan som väcks av Gilbert och som säkert är ny för många av oss är – Varför är vi har en skev och inte verklig bild av framtiden och våra minnen? Från svaren på den frågan kan vi kanske hitta lösningen på den återkommande frågan vi alla vi ha svar på – Hur kan vi bli lyckliga?

Dan Gilbert

What is happiness? – Dan Gilbert

Erik Fernholm

lyckoaktivist.se