Archive for the ‘Lycka och filosofi’ Category

Har djur rätt till lyckligt liv?

söndag, mars 21st, 2010

Har djur rätt att vara lyckliga? Ja, det tycker jag. Därför äter jag inte gris och kyckling och nötkött. Alla vi som läser tidningar eller lyssnar på radio vet att djurhållningen brister och jag vill inte stödja ett vinstbegär som fråntar djuren deras rätt till ett bra liv. Lamm har jag tillåtit mig att njuta av. Lamm har nämligen ett bra liv i det fria utomhus under våren och sommaren tills deras liv avslutas.
Häromdagen lärde jag mig att det inte alltid är så. Fåruppfödare i Sverige går nämligen i bräschen för en ny form av uppfödning: tackorna hormonbehandlas på hösten så att de blir brunstiga och titthålsopereras sedan så att de blir dräktiga. Lammen föds vid nyår och lever inomhus på tills de slaktas på våren. Lammen, av en särskilt snabbväxande ras, föds upp på kraftfoder och växer sig slaktfärdiga på fyra månader istället för sex.
Men djur har rätt till ett bra liv. Vi som känner ett ansvar för att de får det kan tacka nej till hormonbehandlade vårlamm.
Görel Kristina Näslund1174028_sheep_and_lamb_3

Två sorters lycka och skillnaden mellan dem

torsdag, mars 11th, 2010

Filip Fors (www.filipfors.se)

Minimalism, vägen till ett lyckligare liv?

onsdag, mars 3rd, 2010

Minimalism bildMinimalism handlar om att bli av med det onödiga. Att lämna plats och tid för det som verkligen leder till mer nytta och glädje. Kvalitet framför kvantitet.

En minimalistisk livsstil är inne igen. Jag skriver ”igen” eftersom vi egentligen har levt minimalistiskt under största delen av vår mänskliga existens. Jag menar, hur mycket prylar  och möbler kunde våra förfäder, jägare och samlare, bära med sig?  Vi levde i små hyddor, hade några få verktyg och vapen samt ett par klädesplagg. Möjligtvis någon smycke eller andra personliga saker som visade vem vi var och vart vi hörde. That’s it.

Minimalism var en viktig faktor för vår överlevnad. Mindre och enklare saker var lätt att flytta eller skaffa på nytt ifall de blev förstörda av andra människor, rovdjur eller naturkatastrofer. Det är först på senare tid som riktiga hus med riktiga möbler och prylar började byggas (och fyllas). Vi är inte förberedda på att äga mer än vi och vår familj klarar av att dra med oss. Hela stressfenomenet idag bygger på att vi har, gör och tänker mer än vi är skapta för att klara av.


Jag har flyttat några gånger de senaste åren och även om jag anser att jag är mer minimalist än de flesta i min omgivning, så blir jag ändå förvånad över hur många grejer jag har, varje gång det är dags att packa. Saker som ska slängas eller delas ut, saker som jag inte använder. De upptar plats och tar tid och energi att underhålla (och flytta).

Hur mycket saker behöver vi egentligen? Jag läste om människor som försöker leva med färre än 100 saker. Se länken:

http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,1812048,00.html

De flesta av oss önskar/klarar inte av att leva med bara 100 saker, men det är principer bakom minimalismen som är viktiga och som alla kan ha nytta av. Genom att minimera och sluta skaffa det onödiga får vi mer tid och plats för det som är viktigt. Vi får mer glädje och upplever mindre stress över att behöva tjäna ihop, köpa, underhålla, försäkra, och så småningom köra i väg och sälja eller slänga saker. Japp, någon gång ska vi ändå bli av med allting.

Den som har flest saker när han dör vinner


Fyra principer för ett ”mer” minimalistiskt liv:

1. Börja med att inse att du redan har tillräckligt!

Om vi skulle skriva ner en lista över saker vi egentligen behöver så skulle den garanterat inte vara lång. En del grejer har vi bara för att vi förväntas ha dem. Vi vill helst ha det alla andra har, fast helst bättre (fler, större, dyrare, starkare, nyare)


2. Bli av med saker som du inte behöver/använder!

Det mesta som du inte har använt på ett par år kommer du troligtvis aldrig använda igen, och om du skulle behöva det någon gång går det alltid att låna, hyra, eller i värsta fall köpa på nytt (och sälja igen).


3. Sluta köpa nya saker som du inte verkligen behöver!

En populär minimalistisk metod för att undvika överkonsumtion  är att vänta några veckor innan man köper något. Forskningen visar att ”lust” att handla avtar med tiden och vi inser att vi egentligen inte behöver den där prylen längre, att det bara var en impuls.


4. Använd, ordna och underhåll det du redan har, dagligen.

Allt du redan har borde användas ofta och mycket, helst med glädje och närvaro. Det du har ska också ha sin plats, sitt egna lilla hem. Vänj dig vid att ställa tillbaka det du har använt (lättare skrivet än gjort). Stök skapar stress och obalans, medan fria ytor är lättare att hålla städade, och de ger oss en känsla av harmoni.

Att lycka inte handlar om det materiella har vi redan förstått här på Lyckobloggen. Nu gäller det bara att hitta nya vägar till det som egentligen gör oss lyckligare. Genom att följa de minimalistiska principerna kommer man en bit på vägen.

“The secret of happiness, you see, is not found in seeking more, but in developing the capacity to enjoy less.”

– Socrates

P.S. En passande låt: ”Sociaty av Eddie Vedder, soundtrack från filmen ”Into the wild”.

Se/Hör den här: http://www.youtube.com/watch?v=gYlgrLbsqAg

Armen Doslic
E-post: armen_doslic@hotmail

Ska vi ta hänsyn till djurens lycka och lidande?

torsdag, februari 25th, 2010

BabyorangutanDet mesta här på bloggen har hittills mest kretsat kring människors lycka. Men hur är det egentligen med de andra djurens kapacitet att känna lycka och lidande? Jo, forskningen har visat att både andra däggdjur och fiskar kan uppleva smärta på i stort sett samma sätt som vi människor kan. Mycket tyder också på att de kan uppleva lycka.

Om det nu är på detta sätt, har vi då inte en moralisk skyldighet att också ta hänsyn till konsekvenserna för djuren när vi gör våra val? Varje år föds över femtio miljarder landlevande djur upp runt om i världen, bara för att hamna som mat på våra tallrikar. Mycket tyder på att de flesta av dessa djur har levt liv som kanske inte är värda att leva utifrån ett lyckoperspektiv.

Charity International öppnade nyligen en utställning om odlat kött på Malmö Museer. Tekniken har kommit så långt att man idag skulle kunna producera köttet på konstgjord väg istället för att som idag föda upp djur, med allt negativt som det medför. Folk skulle kunna fortsätta att äta kött samtidigt som växthusgaserna minimeras och djuren slipper lida. Det återstår dock fortfarande några små hinder, men forskarna räknar med att vi redan inom 5-10 år skulle kunna hitta någon slags köttodlingsprodukt i våra mataffärer.

labmeat

För att kunna odla fram kött utgår man oftast från stamceller som kan tas från till exempel navelsträngen hos ett nyfött djur. Dessa celler odlas sedan i en näringslösning och kan bilda muskelceller, fettceller eller andra typer av celler. Olika typer av celler kombineras ihop för att bli så kallat In Vitro Meat eller odlat kött.

Frågan är om folk är villiga att skippa djurköttet till fördel för det odlade köttet. Skulle du?

Ludvig Lindström

Om njutning i P1 idag

söndag, januari 10th, 2010

I dagens Filosofiska rummet diskuerar lyckobloggaren David Brax hedonismen tillsammans med filosofen Jeanette Emt och datorspelskonstruktören David Polfeldt. Programmen börjar sändas kl 17.03.

http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=793

Saxat från SR:s hemsida:

Kunskap, kärlek, vänskap och välstånd. Alla värden som väl de flesta människor eftersträvar. Varför? För att de skänker njutning.

Det är i alla fall den nyblivne doktorn i filosofi David Brax teori. I veckans Filosofiska rummet försöker han övertyga filosofen Jeanette Emt och datorspelskonstruktören David Polfeldt om detta, och om att hedonismen är en seriös etisk förklaringsmodell.

Filip Fors (www.filipfors.se)

En ambivalens i lyckoekvationen

söndag, november 15th, 2009

Detta inlägg är en fristående fortsättning/kommentar på Filip Fors inlägg nedan.

Diskrepansen mellan ”livs-tillfredställelse” och summering av positiva känslor är inte särskilt förvånande: De flesta av oss bryr sig om andra saker än våra egna positiva känslor. När vi frågas om hur nöjda vi är – och här är vi ett litet problem för lyckoforskning baserat på formulär – är det långt ifrån klart vad detta betyder. Vissa tolkar frågan som ”Hur uppfyllda är dina preferenser?”, ”Hur går det med dina projekt, intressen och förhoppningar?” Andra tolkar frågan som ”Hur tillfredsställd känner du dig”. I det första fallet är det ofta externa händelser och föremål som tillfredställer. I det senare rör det sig uteslutande om upplevelser.

Inom psykologin har man på senare år börjat prata om ”the Dual Process Model”. Vi värderar händelser på två olika sätt: Dels intuitivt, snabbt, vanemässigt och/eller känslomässigt. Dels ”kognitivt” genom att vi kontrollerar hur det som händer stämmer överens med våra värderingar. Dessa två processer påverkar varandra på intrikata sätt: vad vi värderar kognitivt har en tendens att ge upphov till positiva känslor, och vice versa, men korrelationen är långt ifrån komplett.

Vissa, som moralpsykologen Jonathan Haidt, hävdar att den kognitiva processen är en efterhandskonstruktion: vi försöker motivera utfallet från den affektiva/intuitiva processen för oss själva och för andra. Den kognitiva processen tenderar också att leda oss till vissa ”misstag”: vi kan manipulera vilket svar försökspersonen ger genom att påverka deras humör. Vårt nuvarande emotionella tillstånd påverkar hur vi ser på vårt liv: det rör sig nästan aldrig om ett kallt kalkylerande av hur många positiva emotioner vi haft de senaste tio åren, eller hur stor andel av våra projekt som lyckats.

De två processerna kan hamna i konflikt, och det är ett problem när detta händer. Dels för att det försvårar beslut, och dels för det är svårt att säga vilken av processerna som har ”rätt”. Ibland är våra värderingar inte känslomässigt grundade, och vi ger då ofta rådet att personen bör lyssna på sina känslor. Om känslorna är en mer primär, djupare, process, och värderingarna en efterhandskonstruktion. kan detta vara enklare: de tidigare är svårare att ändra på. Samtidigt tycks många fördomar vara emotionellt grundade och det är både önskvärt och möjligt att göra sig av med dessa genom att tänka igenom problemet. Inflytande, som så ofta i hjärnan, går inte bara i ena riktningen.

Vårt lyckobegrepp täcker både livstillfredställelse och positiva känslor. Med tanke på hur processerna påverkar varandra är det inte så konstigt, och oftast är det praktiskt möjligt att befrämja båda. Men när konfliktsituationer uppstår är det viktigt att bestämma vilken av processerna vi bör lyssna på, och för det behöver vi en överordnad princip för att utvärdera utfall. Och det är då vi passerar den alltmer otydliga gränsen mellan faktafrågor och värdefrågor.

David Brax

Att vara nöjd med livet eller må bra?

måndag, november 9th, 2009

keep_thinking

Inom lyckoforskningen använder man sig vanligen av två olika lyckobegrepp: Livstillfredsställelse och Välmående/Välbefinnande. Man skulle kunna säga att livstillfredsställelse är lyckans kognitiva komponent och välmående är lyckans affektiva komponent. Den absolut vanligaste definitionen av lycka som används inom lyckoforskningen är livstillfredsställelse. När man läser populärvetenskapliga nyheter om lyckoforskningen baseras dessa oftast på studier där man frågat människor hur nöjda de är med livet. Livstillfredsställelse är en global bedömning av livet – i vilken grad livet som helhet lever upp till de ideal och önskningar man har. Att vara tillfredsställd med livet är detsamma som att bedöma att livet är som man vill att det ska vara.

Men är livstillfredsställelse detsamma som lycka? Det finns en annan idetradition som istället hävdar att välmående är den centrala definitionen på lycka. Att vara lycklig är inte detsamma som att vara nöjd med sitt liv utan snarare att uppleva så mycket positiva känslor som möjligt. Upplysningsfilosofen Jeremy Bentham var hedonist, han hävdade att det känslomässiga välbefinnandet eller välmåendet är det enda som har betydelse för hur lyckliga vi är. Han gick till och med så långt som att hävda att hur vi känner oss är det enda som har någon slutgiltig betydelse överhuvudtaget. Bentham hävdade att vi befinner oss på ett viss lyckonivå vid varje enskilt ögonblick. Vi kan tänka oss att vi i vissa stunder mår bra eller mycket bra och i andra stunder mår dåligt eller rent av mycket dåligt. För att räkna ut hur lycklig en person är till vardags behöver vi därför ta reda på hur stor del av tiden som personen mår bra och hur stor del av tiden som personen mår dåligt samt hur intensiva dessa positiva respektive negativa känslor är.

Man kan fråga sig om det i praktiken är någon skillnad mellan livstillfredsställelse och välmående? När vi är nöjda med livet mår vi väl också mycket bra till vardags? Ofta är det så men inte alltid. När forskarna försöker mäta människors livstillfredsställelse respektive välmående finner man att sambandet mellan de två lyckokomponenterna är långt ifrån perfekt. I de flesta studier är sambandets styrka endast medelstarkt (korrelation 0,5). Det verkar alltså som att människor delvis väger in andra saker än hur de mår när de bedömer hur nöjda de är med livet. Exempel på faktorer som människor väger in kan vara hur meningsfullt de tycker livet är samt om de är ”framgångsrika” givet de ideal och normer som finns i samhället. I forskningen har man exempelvis funnit att faktorer som inkomst, civilstånd och sysselsättning har betydligt större betydelse för livstillfredsställelse än för välmående. Personer som har en hög inkomst, är gifta eller har ett förvärvsarbete är alltså betydligt mer nöjda med livet än låginkomsttagare, singlar och arbetslösa. När man tittar på hur de dessa tre grupper mår till vardags är emellertid skillnaderna mycket mindre, i vissa studier finns det till och med inga skillnader alls mellan dessa grupper.

Vad kan vi tänka oss för konkreta exempel där livstillfredsställelse och välmående skiljer sig åt? Lyckoforskaren Daniel Kahneman gav under en föreläsning ett exempel på hur livstillfredsställelse och välmående ibland kan skilja sig dramatiskt ifrån varandra.. En vän och kollega till Kahneman,  ekonomiprofessorn Dan Ariely, mår mycket bra till vardags, han säger det själv och alla hans vänner kan intyga detta. Dan är dock inte speciellt nöjd med livet. För många år sedan var han med om en olycka som medförde att han fick svåra brännskador på kroppen och sedan dess har han varit missnöjd med sitt utseende, ett missnöje som har stor betydelse för hur han värderar sitt liv. Till vardags tänker Dan sällan på livet i sin helhet, han njuter av all intressant forskning han ägnar sig åt samt alla intressanta relationer och aktiviteter han har på fritiden. Han har en fru och flera barn som älskar honom, han har många vänner och är en framgångsrik forskare, men när han då och då tänker på livet känner han sig ledsen, hans liv är inte som han önskar att det vore. En av hans högsta önskningar är att se bra ut, eller i alla fall se ut ungefär som alla andra. Han intygar att han till och med skulle kunna ”betala” flera av sina levnadsår för att se bra ut, detta trots att han mår så bra till vardags.

dan

Vi kan även tänka oss mindre dramatiska exempel än i fallet ovan. Vi kan tänka oss en livsnjutare som ”flyter omkring”, jobbar så lite som möjligt och njuter dagarna i ända åt att umgås med vänner, sporta, resa, läsa spännande böcker och gå på roliga fester. Personen ifråga mår mycket bra till vardags men när hon tänker på livet känner hon att det är förslösat. Hon känner att hon borde ha skaffat sig en utbildning och gjort en karriär istället för att ”flyta omkring” och av den anledningen värderar hon livet som ganska otillfredsställande.

Vi kan även tänka oss motsatsen, en person som känner att livet är mycket meningsfullt och tillfredsställande. Kanske en framgångsrik konstnär som känner att hon lever precis det liv hon vill leva, samtidigt så mår hon inte speciellt bra till vardags. De njutningsfulla och kreativa ögonblicken kommer ganska sällan och däremellan är det mycket tristess, prestationsångest och leda. Men när hon tänker på livet i sin helhet, vilket hon gör ganska sällan, tycker hon att det är ett bra liv; hon är tillfredsställd med livet.

Frågan är om livsnjutaren och konstnären är lyckliga eller olyckliga? Och om det vore möjligt, vore det rätt av Dan att byta ut flera av sina välmående levnadsår för att bli mer nöjd med livet? Vi kan även fråga oss: om vi ska höja lyckan i samhället, ska vi då i första hand satsa på att öka livstillfredsställelsen eller välmåendet bland människor? Kort och gott, vad är mest värdefullt? Att vara nöjd med livet eller må bra till vardags?

—————————–

Filip Fors

Varför vara Lycklig?

onsdag, september 23rd, 2009

happy_woman_writing

Lycka är viktigt. Det är viktigt i den mån som det är eftersträvansvärt: det är i regel bra när någon är lycklig. Men det är också viktigt därför att det är så intressant: lycka spelar en intressant roll i våra liv. Om du frågar mig varför jag gör någonting och jag svarar att det gör mig lycklig, så är det ett utomordentligt svar på frågan. Du kan också fråga mig varför något gör mig lycklig, och ibland kan jag kanske svara på det, men det är sällan det finns anledning (utanför filosofin) att fråga varför jag vill bli lycklig. John Stuart Mill använde detta som ett ”bevis” för tesen att lycka är det enda goda: det är den enda universellt godtagbara slutpunkten i rättfärdigandet av en handling.

Men också den frågan kan ha svar. Medan de flesta i viss mån eftersträvar lyckan, är det långt ifrån det enda vi eftersträvar. Vi vill också lyckas med våra projekt, våra relationer, med att tillfredsställa våra önskningar etc. Ofta vill vi detta därför att vi tror att det skulle göra oss lyckligare, men det är inte alltid därför. För många kan lycka – ett gott humör eller positiva känslor – göra det mycket enklare att lyckas med dessa andra projekt. Lyckan har då ett instrumentellt värde.

Kritiken hörs ofta att stora konstverk, t.ex. föds ur smärta, ur melankoli, ur vrede och ångest. Det är mycket möjligt att dessa saker är drivkrafter för somliga konstnärer. Men det betyder bara att inte alla har samma instrumentella skäl att bry som om att bli lycklig som jag har. (Att kritiken ofta underskattar den positiva emotionella komponent som kreativ melankoli, vrede eller ångest kan ha, är ett ämne för en annan dag).

Det finns en del evidens för att vi, statistiskt sett, utför vissa uppgifter bättre när vi är glada, och andra bättre när vi är på dåligt humör. Visst detaljarbete, t.ex. tycks främjas av obehag. Det kan ha sin förklaring i det faktum att det är viktigare att kunna identifiera den exakta källan till obehag, så att det kan undvikas, än källan till det välbefinnande vi känner, som vi vill fortsätta ha.

Det kan vara värt att fundera på, när en uppgift ska utföras: är det här rätt humör att vara på?

David Brax (http://david.brax.nu)

Får det vara ett lyckopiller?

torsdag, september 17th, 2009

Lyckopiller

Danmark har inte bara ett av världens lyckligaste folk. Där pågår också forkskning kring att skapa ett lyckopiller för friska människor. Claus Moeldrup, professor för farmakologi på Köpenhamns universitet, hävdar att det finns mycket som tyder på att personer utan depression kan få god effekt av en sådan medicin. Det framtagna pillret ska inte dämpa depressioner som dagens antidepressiva medel gör, utan ha som enda mål att höja lyckan.

Forskningen har dock fått en hel del kritik. En del forskare ifrågasätter det etiska i att ta fram ett lyckopiller. Psykofarmaka kan ha bieffekter som många anser är onödiga att utsätta friska människor för. Andra pekar på att en medicinsk förhöjning av friska människors prestationsförmåga är dopning.

Vad säger du? Skulle du tacka ja till ett lyckopiller?

Ludvig Lindström

Empirisk Hedonism

onsdag, september 16th, 2009

braxavhandling

Hedonismen säger att njutning är det enda ovillkorligt goda. Det är troligen den äldsta och mest omdiskuterade teorin om det goda i filosofins historia. Men sedan början av nittonhundratalet har hedonismen hamnat i vanrykte (visserligen inte för första gången). Intressant nog inträffar detta samtidigt som filosofin och psykologin skiljs åt. I sin inflytelserika kritik av hedonismen menade G.E. Moore att vi inte kan dra några slutsatser om vad som är värdefullt från psykologiska iakttagelser om hur vi fungerar. I synnerhet: vi kan inte gå från den empiriska iakttagelsen (om det är en sådan) att njutning är det enda vi eftersträvar, till slutsatsen att njutning är det enda värdefulla.

I min avhandling Hedonism as the Explanation of Value argumenterar jag att detta var ett misstag. För att förstå vad värde är måste vi förstå vad vi gör när vi värderar något, och varför vi värderar vissa saker, men inte andra. Vad är det som styr våra värderingar? Ett problem för realistiska teorier om värde, dvs. positionen att det finns värde-fakta, och att värdepåståenden kan vara sanna eller falska är att sådana fakta inte verkar spela någon roll i förklaringen av varför vi fäller sådana påståenden. Men är detta sant? Det verkar vara en empirisk hypotes, någonting som går att undersöka.

Projektet sträcker sig utanför filosofin och inbegriper forskning kring attityder, motivation, beslut och känslor. Denna forskning visar att njutning spelar en central roll i värderande. Vi värderar i första hand genom att reagera på stimuli som något njutbart eller obehagligt. När våra hedoniska processer förändras ändras också vad vi värderar. Med andra ord: om njutning och (positivt) värde är samma sak, så har värde en roll i förklaringen av våra värderingar.

En empiriskt orienterad version av hedonismen kan också förklara varför människor är oeniga om vad som är värdefullt: vad som ger folk njutning varierar med intressen, bakgrund och sammanhang. (Givetvis är kopplingen inte alltid så enkel, människor är komplexa varelser.) Samtidigt förklarar teorin varför de ändå har samma värdebegrepp: deras begrepp om värde har samma ursprung: njutningssystemet.

Samtidigt krävs en filosofisk teori för att tolka dessa resultat, och det är en sådan teori jag utvecklar i avhandlingen. Njutningens roll i vårt värderande stödjer påståendet att njutning är det enda som egentligen är värdefullt.

David Brax (http://david.brax.nu)