Archive for the ‘Lycka och livsvillkor’ Category

Äldre, rikare och lyckligare?

onsdag, april 28th, 2010

Kan pengar köpa lycka? Både ja och nej. Pengar kan inte köpa dig lycka men gör det möjligt att skaffa de materiella saker som ger livskvalitet. Pengar skyddar dig inte från sjukdom men den som har hög inkomst, har ofta också många bra kontakter och ett stort nätverk kan kanske dämpa sjukdomsframkallande stress.
Professor Suzanne Skevington från Bath University föreläste i februari vid Auckland University of Technology, New Zeeland. Hon talade om de 24 områden som världen över har identifierats som viktiga för människors livskvalitet av Världshälsoorganisationens Quality of Life (WHOQOL) Group. Dit hör till exempel sömn och vila, god självkänsla, sex och hemmiljö. De 24 områdena har delats in i sex grupper: fysisk hälsa, psykisk hälsa, grad av självständighet, sociala relationer, miljö och andligt liv.
Läser på nätet i NZ Herald News att i en undersökning beställd av Business Council for Sustainable Development tillfrågades drygt 1 000 personer om sin livskvalitet. De som tjänade 200 000 dollar eller mer om året uppgav alla att de kände mycket hög livskvalitet. Medan de som endast tjänade 20 000 dollar eller mindre i hög utsträckning uppgav att de kände låg livskvalitet.
Äldre människor, 75 år eller mer, var mest benägna att svara att de upplevde hög livskvalitet. Professor Rex Billington vid Auckland University of Technology menar att detta överensstämmer med hans egen forskning som visar att människans livstillfredsställelse tenderar att öka med stigande ålder och högre inkomst.
Görel Kristina Näslund
1224079_money

Hellre smal än lycklig?

måndag, april 19th, 2010

USA-hemsidan 43Things kan användarna lägga upp en lista på sina livsmål. Att gå ner i vikt är det klart vanligaste målet. Att bli lycklig kommer först på femte plats, precis före att skaffa en tatuering 🙂

Men handen på hjärtat – hur många är verkligen hellre smala och olyckliga, än tjocka och lyckliga? Forskningen ger inte något stöd för att lägre BMI skulle öka lyckan.

Eller är det för att så många redan är lyckliga som det inte behövs som livsmål? Då skulle ju lyckligare kunna vara ett mål istället, men det finns inte ens med på listan.

Här är listan på de 20 vanligaste livsmålen som användarna på 43things har angett:

1. Gå ned i vikt

2. Sluta skjuta upp saker

3. Skriva en bok

4. Bli kär

5. Bli lycklig

6. Skaffa en tatuering

7. Dricka mer vatten

8. Gifta mig

9. Resa jorden runt

10. Åka på en resa utan fastställt mål

11. Se ljuset i norr

12. Lära mig spanska

13. Spara mer pengar

14. Kyssas i regnet

15. Fotografera mera

16. Skaffa nya vänner

17. Lära mig spela gitarr

18. Köpa ett hus

19. Bli kvitt mina skulder

20. Läsa fler böcker

Göran Hådén

Ensamhet och (0)lycka

onsdag, april 14th, 2010

John Cacioppo, forskare vid University of Chicago, har kartlagt ensamhetens, särskilt den subjektivt upplevda ensamhetens betydelse, för både hälsan och lyckan. Men låt oss börja med ”objektiv ensamhet”.  Hans studier tyder som förväntat på att social isolering har en negativ effekt på både det subjektiva välbefinnandet och en rad fysiologiska hälsomått. Sambandet är dock inte så starkt som man skulle kunna tro, studierna visar att korrelationen mellan subjektivt upplevd ensamhet och social isolering mätt i antal sociala interaktioner med vänner och familj inte är speciellt stark. Det är den upplevda ensamheten som är starkast relaterad till sämre hälsa och lägre välbefinnande inte antalet sociala interaktioner.

Den upplevda ensamheten och andra negativa känslor är framför allt relaterad till kvaliteten på de sociala relationerna, att ha några få nära vänner som man känner att man lita på och som alltid finns där är viktigare än hur ofta man har andra människor omkring sig. Graden av ensamhetskänslor beror även i hög grad på andra faktor, exempelvis finns precis som i fallet med övriga negativa känslor en påtaglig genetiskt komponent samt skillnader mellan olika kulturer. I den korta videosnutten ovan förklarar Cacioppo varför ensamhet är mer utbrett i kollektivistiska- än i individualistiska kulturer samt varför kortare stunder av ensamhetskänslor fyller en evolutionärt viktig funktion för mänskligheten. Vi får även veta att det inte är så stor skillnad som man skulle kunna tro vad gäller ensamhetskänslor och det sociala behovet hos introverta och extroverta personer.

Källa: John T. Cacioppo and William Patrick (2008) Loneliness: Human Nature and the Need for Social Connection, New York, W.W. Norton.

———————————-

Filip Fors

Vad skulle du göra med 215 miljoner?

tisdag, mars 30th, 2010

Frågan i rubriken ställs idag i diverse tidningar med anledning av den största spelvinsten någonsin i Sverige. Det är intressant att analysera de idéerna mot bakgrund av vad lyckoforskningen lär.

Många miljonvinnare lyckas inte alls omsätta sin plötsliga rikedom i ökad lycka på sikt.

Vinnaren själv uppger att han vill gå ner i arbetstid och skaffa bättre biljetter till hemmamatcherna för favoritlagen i fotboll och ishockey, vilket låter som relativt bra idéer sett till lyckoforskningen, om än inget man gör av med 215 miljoner på 🙂

Själv skulle jag skänka bort det allra mesta till välgörande ändamål. Utöver det tycker jag att miljonvinnaren kan investera en femtiolapp i boken Lyckans verktyg och läsa den och lyckobloggen på sin ökade fritid 🙂

Göran Hådén

Intressant? Läs vad andra bloggare har att säga om och

Media: SvD, GP, AB, HD

Långtidsarbetslösa upplever INTE ett lägre välmående i vardagen?

torsdag, mars 25th, 2010

Ett av de mest stabila resultaten i lyckoforskningen är arbetslöshetens negativa effekter på livstillfredsställelsen. Arbetslösa är i genomsnitt betydligt mindre nöjda med livet, det säger sig heller inte vara lika lyckliga som människor som har ett förvärvsarbete. Grafen nedan visar även att arbetslösa män i Tyskland i genomsnitt inte har anpassat sig till arbetslöshet fem år efter att de blev arbetslösa. Förvärvsarbetet har med andra ord en stor betydelse för hur människor i allmänhet värderar sitt liv.

unemployment

Man kan fråga sig om grafen ovan även är representativ för de arbetslösas välmående i vardagen? I en ny tysk studie försökte man undersöka den frågan. Två grupper intervjuades, personer med ett förvärvsarbete och personer som varit arbetslösa under en längre tid ( i genomsnitt ca 4 år). Sammantaget fick över 1000 individer noggrant fylla i vilka aktiviteter de ägnat sig åt under dagen, hur lång tid de ägnade sig åt varje aktivitet samt hur intensivt de upplevde olika positiva och negativa känslor vid aktiviteterna. Vid sidan om detta fick intervjupersonerna även bedöma hur nöjda de var med livet. Som väntat var de arbetslösa betydligt mindre nöjda med livet, på en skala mellan 0 till 10 var genomsnittet för de som arbetade 7,1 och för de långtidsarbetslösa 4,6. Tittar man på mängden positiva och negativa känslor de både grupperna upplevde under dagen fanns det dock inga skillnader. De summerade välmåendet var alltså lika högt för båda grupperna.

Förklaringen ligger i tidsanvändningen. Individer som förvärvsarbetar har högre välmående på kvällar och helger, men de arbetslösa kompenserar detta genom att ha roligare på vardagarna. Forskarna fann även något de kallar ”the saddening effect”, de flesta aktiviteter upplevs inte som lika njutningsfulla för de arbetslösa i jämförelse med den arbetande gruppen. Antagligen på grund av den positiva kontrasteffekt som ett arbete ger till olika ”fritidssysslor” samt tendensen till hedonisk anpassning. De arbetslösa ägnar mer tid åt njutningsfulla aktiviteter men ju längre tid man ägnar åt en rolig aktivitet desto tråkigare blir den. Tabellen nedan visar att de arbetslösa njuter mindre av nästan alla aktiviteter, såväl TV-tittande, som måltider, läsning och promenader. Men de njuter ändå mer av dessa aktiviteter än vad den arbetande gruppen njuter av arbetet. Summerar man dagen för de båda grupperna blir det i slutändan ingen skillnad i totalt välmående. Hur arbetslöshet påverkar individens lycka beror alltså på vilken typ av lycka man syftar på. För livstillfredsställelsen har det en starkt negativ effekt men för vardagsvälmåendet är betydelsen mycket mindre, studien tyder på att den kanske till och med är obefintlig för de flesta människor.

unemployment_affect
Källa: Knabe, Andreas, Raetzel, Steffen, Schöb, Ronnie and Weimann, Joachim. (2009) Dissatisfied with Life, but Having a Good Day: Time-Use and Well-Being of the Unemployed(April 1, 2009). CESifo Working Paper Series No. 2604.
—————————————————–

Filip Fors (www.filipfors.se)

”Goda” livsvillkor och lycka (del 2): Tidsanvändning och aktiveringsgrad

tisdag, mars 23rd, 2010

1197375_f520
I en post från förra veckan gick jag kort igenom att lyckoforskningens senaste resultat tyder på att ”Gynnsamma” livsvillkor har avsevärt större betydelse för hur människor värderar sina liv i jämförelse med hur de mår från ögonblick till ögonblick i vardagen. När Kahneman m fl analyserade skillnaden mellan de två lyckomåtten förklarade yttre livsvillkor ungefär 10 gånger mer av variationen i livstillfredsställelse i jämförelse med välmående. Vad kan då förklara dessa resultat? Kahneman m. fl. Ger flera olika förklaringar som alla till viss del verkar rimliga:

– När vi tänker på våra liv väger vi delvis in hur har det ur en yttre synvinkel och inte bara hur vi känner oss. Markörer för framgång i samhället såsom en hög inkomst eller en kärleksrelation är något som människor delvis riktar uppmärksamheten mot när de bedömer hur nöjda de är med livet.

– Eftersom vi sällan tänker på våra yttre levnadsvillkor i vardagen har vår yttre situation inte någon större betydelse för hur vi mår ögonblick från ögonblick (givet att våra basala behov är uppfyllda). Som Kahneman själv säger: ”När jag tänker på min nyinköpta Lexus mår jag bra men jag tänker väldigt sällan på den”. Människor som bor i Kalifornien är inte lyckligare än människor som bor i Ohio trots att både Karliforniaborna och Ohioborna tror att det soliga Karliforniavädret ’påverkar välbefinnandet positivt. Förklaringen är enkel, Karliforniaborna tänker sällan på vädret i vardagen eftersom de vant sig vid det, de är precis som Ohioborna upptagna med livets vardagsbestyr.

– ”Gynnsamma” livsvillkor påverkar hur vi använder vår tid och ger fördelar såväl som nackdelar. Individer med gynnsamma yttre villkor använder inte sin tid till mer njutningsfulla aktiviteter. I USA spenderar ex. höginkomsttagarna mer tid på att arbeta och att pendla till jobbet än låginkomsttagarna. Individer med en partner spenderar i genomsnitt mindre tid på att umgås med vänner än singlar. Fördelarna och nackdelarna med dessa livssituationer tar i genomsnitt ut varandra.

– Den yttre livssituationen har större betydelse för känslornas aktiveringsgrad än deras valens (hur positivt respektive negativt känslorna upplevs). Människor med gynnsamma livsvillkor lever mer aktiva liv. De spenderar mer tid med att arbeta och något mer tid på aktiva fritidssysslor och mindre tid på TV-tittande (iaf i USA). Dessa aktiviteter medför att de upplever högaktiva känslor som stress (negativt) och engagemang (positivt) oftare än människor med mindre gynnsamma livsvillkor. Ett aktivt liv är ett tillfredsställande liv – kanske på grund av hög måluppfyllelse och känslan av att sträva framåt – även om det inte nödvändigtvis leder till mer positiva känslor och mindre negativa känslor. Ett aktivt liv medför även att vi får mer minnesvärda stunder att minnas tillbaka på när vi tänker på livet. Ett fallskärmshopp varar bara några minuter och dess betydelse för summan av alla våra positiva ögonblick över hela livet är kanske som en sandkorn i sahara, men det är knappast så vi uppfattar saken när vi tänker tillbaka på händelsen. I vårt minne spelar kontraster och ”häftiga” händelser en stor roll, hur lång tid dessa händelser varade spelar en mindre roll för vilken vikt vi tillskriver dem i livet. Likaså spelar känslan av att uppnå framgång på olika (status)områden i livet förmodligen en viss roll. Kanske för att vi evolutionärt är ”programmerade” för att sträva efter ”världslig framgång” även i de fall detta inte skänker oss mer njutning.


Kahnemans slutsats är att vi står inför en potentiell konflikt mellan de två lyckotyperna. Vill vi prioritera summan av vårt välbefinnande från ögonblick till ögonblick eller skapa en ”snygg” livsberättelse som gör att vi blir mer nöjda med livet när vi då och då tänker på det? Om vi prioriterar livsberättelsen verkar det för många människor vara viktigare med pengar och att ha en partner i jämförelse om vi prioriterar vårt välmående från ögonblick till ögonblick. Vad prioriterar du, och varför? 🙂

screen
Källa:
E Diener, JF Helliwell, D Kahneman Eds. (2010) International Differences in Well-Being
———————
Filip Fors

”Goda” livsvillkor och lycka (del 1)

fredag, mars 12th, 2010

Money_Marriage

Häromdagen länkade jag till en TED-föreläsning av Daniel Kahneman här på bloggen. Ni som sett  Kahnemans föreläsning känner till att han pratade om två olika sorters lycka. Den ena typen av lycka brukar gå under beteckningen ”Livstillfredsställelse” och mäts vanligen genom att låta människor svara på frågor i stil med: ”Hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”. Den andra typen av lycka skulle man kunna kalla ”upplevt välmående” och mäts bäst genom att fråga människor hur de känner sig från ögonblick till ögonblick. Hur förhåller sig då de båda lyckotyperna till yttre livsvillkor? Människor tror i allmänhet att yttre livsvillkor som exempelvis en hög materiell standard eller att ha en partner är viktigt för lyckan. När Kahneman började intressera sig för lyckoforskningen i slutet på 1990-talet fanns det nästan bara studier av livstillfredsställelse och liknande mått på lycka inom forskningsfältet. Det var redan på den tiden väl känt att sambandet mellan livstillfredsställelse och inkomst samt andra mått på ”gynnsamma” livsvillkor var svagt. Höginkomsttagare var mer nöjda med livet än låginkomsttagare, gifta var mer nöjda än singlar, men skillnaderna var inte överdrivet stora. Resultaten talade delvis emot antaget att gynnsamma livsvillkor var viktigt för lyckan men inte helt.

Kahneman var dock kritiskt till livstillfredsställelse som lyckodefinition. Han föredrog den klassiska hedonistiska definitionen av lycka, att lyckan är detsamma som summan av hur vi mår från ögonblick till ögonblick snarare än hur vi bedömer våra liv i största allmänhet. Kanske mår låginkomsttagarna väldigt dåligt  i vardagen men säger att att är nöjda med livet ändå eftersom de har så låga anspråk? Kahneman misstänkte att de yttre livsvillkoren som exempelvis inkomst och civilstatus skulle ha större betydelse för det upplevda välmåendet än för livstillfredsställelsen. För att undersöka saken drog han igång en stort forskningsprojekt som skulle vara i mer än 10 års tid.

Idag har resultaten från flera studier i projektet publicerats och de pekar alla i samma riktning. Gynsamma livsvillkor har inte större betydelse för det upplevda välmåendet, det visade sig vara precis tvärtom! I en studie mätte forskarna det upplevda välmåendet under en dag för 800 kvinnor i USA och Frankrike och frågade även kvinnorna hur nöjda de var med livet i största allmänhet. Urvalet var överlag representativt för befolkningarna i de båda länderna i termer av livsvillkor, således hade vissa kvinnor höga inkomster och andra låga, vissa var gifta andra var singlar o s v. När resultaten analyserades framstod ett slående mönster. Precis som i alla tidigare studier fann de att kvinnor med goda livsvillkor var mer nöjda med livet. Sammantaget förklarade ”goda”  livsvillkor ca 20 procent av variationen i kvinnornas livstillfredsställelse, men när de analyserade hur stor del av det upplevda välmåendet som kunde förklaras av dessa livsvillkor sjönk förklaringsgraden till ca 2 procent. Nästan inget av skillnaderna i kvinnornas välmående från ögonblick till ögonblick kunde således förklaras av deras yttre livsvillkor. Förvånande?

godalivsvillkor_lycka
Tabllen ovan visar sambandet (korrelationen) mellan olika livsvillkor och livstillfredsställelse respektive välmående. I nästa inlägg ska jag gå in på tänkbara förklaringar till resultaten.

Källa:
E Diener, JF Helliwell, D Kahneman Eds. (2010) International Differences in Well-Being

Filip Fors (www.filipfors.se)

Två sorters lycka och skillnaden mellan dem

torsdag, mars 11th, 2010

Filip Fors (www.filipfors.se)

Jo, vi KAN bli lyckligare av att spendera pengar

tisdag, mars 9th, 2010

Igår skrev Expressen om en studie där forskare vid Cornelluniversitetet i Ithaca, USA, har kommit fram till att vi faktiskt kan bli lyckligare av att spendera pengar. Men vi blir enligt forskarna bara lyckligare OM pengarna läggs på upplevelser såsom resor, spa-upplevelser mm. istället för på prylar! Prylarna gav (som vi skrivit här tidigare) endast kortvarig lycka medan glädjen över upplevelserna faktiskt snarare ökade med tiden.

resebild
Egentligen ganska logiskt. En upplevelse berikar och ger härliga minnen. Själv har jag alltid hellre blivit rik på upplevelser än på prylar. Om jag har pengar över så brukar de förr eller senare läggas på en resa. Och den resan lever jag på länge efteråt! 🙂 Upplevelser ger mig nya perspektiv och berikar mig på ett sätt så att de blir som en del av mig, och den jag är. Jag kan själv tänka tillbaka på resor eller roliga saker jag gjorde för tio år sedan och bli glad när jag minns hur det var.  Och många kan väl känna igen sig i hur roligt det kan vara att sitta och prata gamla rese-/eller lumpar-minnen med en kompis som man upplevt mycket tillsammans med!

Men ett undantag!

Men i studien upptäckte man också att det fanns ett litet undantag från ”regeln” om att prylar inte ger långvarig lycka. Och det gällde prylar som var gjorda för att just ge oss olika upplevelser.  T.ex.  skivor med skön musik eller faktiskt (och här biter jag mig själv lite i svansen eftersom jag i ärlighetens namn har varit mer övertygad om motsatsen); En platt-tv.  En klurig sak dock är att det samtidigt finns studier som visar på att det tillstånd som genomsnittsmänniskan har när han/hon tittar på tv är att likna vid en liten svag depression.

Så här talar resultaten faktiskt lite emot varandra.  Å ena sidan blir vi glada av platt-tv:n, men å andra sidan riskerar vi att bli lite smådeppiga av att titta på den.  Är det meningen att den bara ska sitta där på väggen utan att vi ska kolla på några program? 😉 Vrid och vänd gärna lite på frågan och berätta vad ni läsare tror här! 🙂

Kram / Boel – som är fullkomligt övertygad om att hon just nu blir lyckligare att gå ut på en morgonpromenad i solen än av att parkera framför tv:n. 😉

—————————————-
boel@viability.se
http://www.viability.se

Gammal är äldst – och lyckligast

onsdag, februari 24th, 2010

laughingOldWoman

Kanske får vi nu på allvar börja ifrågasätta uttrycket ”ungdomens glada dagar”. Enligt en ny studie är nämligen 74 den åldern då vi är som allra lyckligast. Studien visar också att lyckan dalar i tonåren, planar ut runt 40 och tar ny fart vid 46.

Studien publicerades i tidskriften Social Indicators Research och bygger på ett material av 21 000 britter som följts under lång tid.

Enligt teorierna beror det kanske något förvånande resultatet på att man som äldre har mer tid för sig själv, att ekonomin är stabilare, att man har färre förpliktelser, att man lär sig uppskatta det man har och att man har en önskan att göra det bästa möjliga av den tid som finns kvar.

Läs mer om studien i Aftonbladet.

Ludvig Lindström