Tänk dig att du står vid filmhyllan och ska hyra en film utan att på förhand ha bestämt dig för vilken. Hur gör du?
Du går igenom alla filmer som finns i butiken och går sedan tillbaka och plockar ut några stycken som du väger mot varandra innan du till slut bestämmer dig för ett alternativ. På så sätt försäkrar du dig om att det inte finns någon annan film tillgänglig som hade passat dig bättre just den kvällen.
Eller…
Du går igenom filmerna tills du hittar en som tilltalar dig och väljer den utan att fortsätta granska övriga alternativ. Du struntar i möjligheten att det kan finnas ett alternativ som är ännu bättre.
De två scenariona illustrerar de vanligaste strategierna för beslutsfattande vi använder oss av när vi ställs inför ett val med flera alternativ. Psykologer kallar strategierna för ”maximering” och ”satisfiering”. Maximering går ut på att man strävar efter att beakta så många alternativ och faktorer som möjligt för att komma fram till det optimala valet – det bästa alternativet. Satisfiering fungerar istället så att man, utifrån sina grundkrav och önskemål, nöjer sig så fort ett alternativ dyker upp som uppfyller dessa och slutar leta vidare.
Intressant med detta är att studier visar, tvärt emot vad som kan kännas intuitivt rätt, att personer känner sig mer tillfreds med beslut som fattats med satisfiering som strategi, och att personer som huvudsakligen är satisfierare är lyckligare än maximerare. Du har större chans att hitta ett bättre alternativ med maximering men samtidigt ökar risken för att du blir missnöjd och anklagar dig själv om du sedan, efter att ha gjort ditt val, skulle hitta ett annat alternativ som är bättre. Som maximerare ägnar man mer tid åt att jämföra sitt val med andra alternativ även efter att valet är gjort och man är känsligare för eventuella brister och bättre alternativ som kan upptäckas i efterhand. Studier visar att det finns samband mellan maximering och depression, perfektionism och ångerfullhet.
Maximering som strategi och högt presterande går hand i hand. Människor som i huvudsak är maximerare har överlag jobb som ger bättre betalt men de njuter i regel mindre av sina jobb än satisfierare.
I dagens samhälle då utbudet och alternativen bara ökar kan det vara ganska stressfyllt att vara maximerare. Vet du med dig att du är en typisk maximerare och skulle vilja utveckla din satisfierande sida kan du välja tillfällen då inte så mycket står på spel. Exempelvis kan du, nästa gång du går på restaurang, titta igenom menyn och välja den första rätt som låter god utan att titta vidare i menyn. Eller om du bläddrar kanal på TV:n kan du stanna vid det första programmet som känns intressant utan att bläddra vidare. Maximera mindre helt enkelt.
Feliks Wallenrodhe
Källa:
Schwartz, B., Ward, A., Monterosso, J., Lyubomirsky, S., White, K., & Lehman, D. R. (2002). Maximizing versus satisficing: Happiness is a matter of choice. Journal of Personality and Social Psychology, vol. 83, no. 5, p. 1178-1197.
