Lyckobloggen

Idag utsåg vi i Global Happiness Organization (GHO) artisten Timbuktu till Årets Svenska Lyckofrämjare 2011 och bloggaren Kissie till Årets Svenska Lyckoförvirrare.

Det är första gången vi ger någon form av utmärkelse, men det känns som om vi hittat två värdiga vinnare. Timbuktu har sin roll som programledare för tv- och radioprogrammet Musikhjälpen de senaste åren uppmuntrat folk att skänka pengar till välgörande ändamål. Som vi tidigare skrivit här på Lyckobloggen visar forskning att välbefinnandet inte enbart ökar för dem som hjälps, utan även för de som gör gott. Detta gör givandet till en win-win situation där Timbuktus insats inneburit ett ökat välmående för hundratusentals människor.

Timbuktu har även rest runt en hel del i Afrika och på olika sätt bidragit till att förbättra situationen för utsatta människor. Bland annat har han spelat musik, spridit glädje och träffat ungdomar på skolor, i byar och ute på den afrikanska landsbygden.

När det gäller utmärkelsen Årets Lyckoförvirrare så är det inte ett pris vi gladeligen delar ut. Att tala om för någon att denna gör något fel är för det mesta inte kul för någon inblandad. I alla fall inte kortsiktligt. Men på lång sikt hoppas vi att utmärkelsen och Lyckoaktivists kurs i Positiv Psykologi, som hon belönas med, kan få henne att tänka om. Förhoppningsvis kommer hon i sin blogg att minska fokus på utseende, shopping och strävan efter karriär och mer pengar och istället lyfta fram sådant som enligt forskningen har en långsiktigt positiv påverkan på vårt välbefinnande. Med över 170 000 läsare om dagen kan man göra en hel del för välbefinnandet i vårt land. Och väljer hon att fortsätta i samma spår har vi i alla fall uppmärksammat folk på saker som inte är värt att fokusera på om man vill må bra.

Vad säger ni lyckobloggsläsare? Var Timbuktu och Kissie värdiga vinnare?

Kände du dig ovanligt deppig igår? I så fall är det kanske inte så konstigt. Igår var nämligen årets deppigaste dag. I alla fall om man får tro den brittiske forskaren Cliff Arnall.

Den tredje måndagen i januari är tuff. Det är början på en ny arbetsvecka och många har taskig ekonomi efter julens utsvävningar. Ute är det kallt och mörkt, både när vi kliver upp på morgonen och när vi går hem från jobbet.

Cliff Arnall har tagit fram en matematisk formel för att beräkna exakt hur deppig en dag är. Han hävdar att just den tredje måndagen i januari är allra värst och kallar den ”blue monday”.

Faktorerna som spelar in är vädret (W), ekonomisk skuld (D), månadslön (d), tid som förflutit sedan julen (T), tiden som gått sedan vi avgett våra nyårslöften och misslyckats (Q), låg motivationsnivå (M) och behovet av att vidta åtgärder (NA).

Så hur var din gårdag?

De lyckligaste anställda finns på hotellkedjan Hilton, åtminstone om man går efter 2012 års nöjda anställda-undersökning från Careerbliss.com. Svenska Ericsson hamnar på nionde plats i listan. Google som toppade listan 2011 finns inte ens med på topp 50 i år. Läs mer om undersökningen här.

Årets julklapp från EU-presidenten Herman Van Rompuy var nya The World Book of Happiness, en samling essäer från 100 experter på lycka, som delades ut till 200 världsledare.

Vi har inbyggda instinkter att undvika hot. Det är livsviktiga överlevnadsstrategier som utvecklats evolutionärt. Det har fått oss att med framgång springa iväg från aggressiva sabeltandade tigrar, eller dra bort handen från eldslågor. När det gäller hemska tankar och känslor eller jobbiga sinnestillstånd däremot, är det som om evolutionen spelar oss ett spratt. För det går ju inte riktigt att springa iväg från dem. Eller springa kan vi ju alltid men den sabeltandadekänslan springer automatiskt efter, eftersom den är en del av vårt oss. Rent fysiologiskt så aktiveras samma kroppsliga stressrespons när vi blir stressad av jobbiga tankar och om vi hade blivit jagade av vilda djur. Skilladen är att förr eller senare så hinner dom oftast ikapp, de där känslorna, inre stämningarna eller tillstånden vi inte vill veta av, hur effektivt vi än lyckas springa iväg ifrån vilda djur. Så varför springer vi? Forskning visar gång på gång i olika former av mindfulness-baserad meditation, terapi och coaching att när vi stannar upp och bara kan vara medvetna om våra upplevelser utan att värdera dem så sker en förändring. Har du upplevt känslan av att du konfronterar nånting du varit rädd för och efteråt tänkt: De va ju faktiskt inte så farligt? Min upplevelse är att de ofta är så med jobbiga känslor eller tråkiga minnen, när vi plockar fram spöket ur garderoben så spricker dem.

Det är ofta själva idéen om att vi är rädda, eller rädslan för rädslan som är störst. Men när vi vågar möta dem och acceptera att vi känner som vi känner, brukar dem förlora sitt grepp om oss. Vi kan förstå att vi inte är våra känslor eftersom vi kan iaktta dem från en lugn plats i oss själva och därifrån faktiskt välja hur vi förhåller oss till dem. Det är ofta det som sker i meditation när vi möter en massa känslor o sinnes tillstånd som vi länge försökt springa ifrån och då har vi möjligheten att tillåta oss att bara vara närvarande med de fysiska förnimmelserna av stress eller oro i kroppen och iaktta hur vår upplevelse av dem förändras. Det är faktiskt lite som att radera hemska minnen (inlägg i lyckobloggen 22/12), bara de att de inte behöver raderas, utan för att de successivt förlorar sin laddning när vi förstår att vi har ett val hur vi förhåller oss till dem. Är det lycka att inte ha några hemska minnen överhuvudtaget? Eller att ha hemska minnen, jobbiga tråkiga tankar och känslor ibland, men inte påverkas negativt av dem och istället uppleva att det finns ett djupare tillstånd av välbefinnande i oss som inte behöver påverkas av våra känslor?

Vill du hellre möta ditt inre lejon istället för tiger, följer här lite inspiration från det klassiska you-tube klippet med Christian The Lion

Önskar er alla ett gott nytt närvarande år med många nya perspektiv på livet!

Kram Anna Gordh Humlesjö

Källa:

Stress in the animal kingdom: What we can learn – Robert Sapolsky

Full Catastrophe Living: Using the Wisdom of Your Body and MInd to Face Stress, Pain, and Illness by Jon Kabat-Zinn (1990)

…önskar vi på Lyckobloggen till alla er lyckobloggsläsare!